Polisens mörkning av ren fakta

Polisen har klippt bort vissa stycken när de skrivit ner videoförhören med Emma.
Det jag finner anmärkningsvärt är att just det stycket är borta i FUP där Emma säger att hon färgats av vad sambon sagt till henne. Man har ju under rättegången blint litat på vad Emma säger, att allt hon berättar är hennes egna minnen.

I samma förhör nämner E också att sambon sagt något om en gul tröja vilket hon själv inte minns.


Här finns ljudfilen med förhöret.


Det är tragiskt att sambon fått styra så mycket av vad Emma återberättar till polisen. (Inte minst förvrängningen av Tina till Tine som jag skrivit om tidigare i denna blogg. Emma har aldrig under förhören själv sagt namnet Tine.)

Det finns andra detaljer som jag nu drar till minnes när tänker på allt som sagts under rättegången och som även står att läsa i domen. Tex det att Emma säger i rätten att hon mindes tidigt att hennes hår var borklippt, att hon hört att personalen ska raka hennes hår. Ändå skriver hon i sin blogg på Familjeliv att hon inte ens trodde att hennes hår blivit rakad.  


Här Emmas egna ord från bloggen:



emmy840508 (Visa endast)
Ons 8 okt 2008 21:42
#681
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

Sambons mobilmastning

Hur kan polisen säga så säkert att sambon befann sig vid Hedströmmen när han ringde samtalet till SÖ? Polisen har gått på mastningen av mobiltelefonen där mobilen mastats vid Hedströmmen kl 19:06. När man tittar  på mobilmastningarna från den aktuella kvällen ser man många konstigheter. Inom loppet av några få minuter kan sambons mobiltelefon hoppa mellan tre olika master. En position är i Arboga kl 18:30 då sambon enligt honom själv befinner sig i Kungsör. Varför har inte detta med mastningarna retts ut bättre? I rätten presenterades detta faktum att T befann sig vid Hedströmmen som en sanning. Han kanske inte alls befann sig där då. Killen (SÖ) som sambon ska ha ringt samtalet minns inte detta samtal trots att det varade mer än fyra minuter. 

Här litet utdrag från sambons mastning strax före och strax efter morden.

16.53.17 Arboga City 220
17.11.27 Kungsör City 305
17.13.30 Kungsör City 305
18.20.53 kungsör City 305
18.26.42 Kungsör City 305
18.29.58 Kungsör City 305
18.30.59 Arboga 30
18.31.23 Köping 140
19.06.33 Köping Volvo
19.36.22 Arboga 320

Så här ser Ts mobillogg ut efter polisförhör:
23.02.03 Köping Volvo
23.16.51 E 96B Odensvi
23.21.05 Arboga 30
23.21.15 A7CB Sundänge
23.23.06 Arboga 30
23.34.13 Köping 220
23.38.40 Arboga 30
23.41.39 Arboga 30
23.41.49 Arboga 30
23.42.51 Odensvi 200
23.45.08 Odensvi 200
23.47.17 Odensvi 70

Mörkläggning?

I en videoinspelning från förhöret den 20/4-2008 Säger E att hon har blivit påverkad av sambons åsikter.

I förundersökningsprotokollet finns en skriftlig sammanfattning av detta förhör men där har polis Anders Pommer valt att ta bort meningen: "Klart att jag har färgats av vad sambon sagt". 

Man kan ju fråga sig varför polisen klippte bort detta mening där mamman erkänner att sambons ord har påverkat henne.

Detta tillsammans med många andra märkliga omständigheter i utredningen gör att jag gång på gång ställer mig frågorna:
"Fungerar det svenska rättssamhället som det ska?"
"Brukar polis och åklagaren för mycket makt i deras iver att sätta dit någon för ett brott?"
"Borde det finnas en oberoende instans som har insyn i svåra utrednigar så att man säkrar rättssäkerheten?"

Vad minns mamman?

Mammans minnen kan härleda från internet. Från sambons och vänners facebook, bloggar och bilddagböcker. Bilden här nedan fanns på sambons bilddagbok vid tiden för brottet. (Konstigt nog plockade han bort bilden endast några dagar efter den 17 mars 2008. Varför han gjorde det kan nog bara han ge svar på.)

Kan det vara så att E tittade i sambons sidor på nätet och bland det sista hon såg var denna bild? Kanske är E:s "minnen" ett ihopkok av bilder från nätet..

Så här säger E om gärningspersonen i förhör den 20 april 2008:
kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna.

Så här säger E om gärningspersonen den 22 april 2008:
Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte. Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger.

Så här beskriver E gärningspersonen den 23 april 2008:
En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. E tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som E kan komma på. E kan inte säga att kvinnan är solbränd, att hon har varit utomlands men hon är inte blek heller. Inte vinterblek. E gissar att kvinnan har legat i solarium ett par till tre gånger, hon har färg i ansiktet.

Så här beskriver E gärningspersonen den 25 april 2008:
Pommer frågade vad det är för bilder E får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som E, kanske fem centimeter längre. E berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. E har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. E kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt.

E har ju också uttalat att hon är rädd för speglar. På sambons sidor fanns vid morden även en annan bild på denna tjej. En bild där hon fotograferat sig själv via en stor spegel.

Det finns även bilder på en annan tjej som har kritstrecksrandiga byxor på sig. E har i flera förhör sagt att gärningspersonen haft sådana byxor på sig.
-----------
Många har varit nyfikna på dessa andra bilder så jag lägger dessa hit. Här finns kritstrecksrandiga byxor,tjejen i spegeln och bara axlar. Mycket av det som E säger i de första förhören är ihopkok av tidigare självupplevda minnen om verkliga personer. Kan det vara så att hon även minns bilder som hon kanske har  tittat på strax före överfallet? 

Varför visades inte detta i rätten?

Jag har funderat varför vissa omständigheter i fallet aldrig nådde till rätten. Enligt lag så är åklagaren skyldig att ta upp även det som kan vara till fördel för den tilltalade.

Enligt rättsläkarutlåtandet hade sambon blod på vissa delar av kroppen som skulle varit beklädda med flera lager kläder när sambon kom till villan. Blod hittades på vänstra underarmens nedre del ca 10 cm ovanför handleden. På bröstkorgen finns det också ca 6 cm stor blodbesudling.

Han var enligt förhören klädd i en kortärmad skjorta, en svart huvtröja, (som nu är försvunnen från utredningen) 3/4 lång vinterjacka, jeans och skor. Strumpor fanns inte heller i utredningen, däremot fanns en halsduk bland tillvaratagna kläder. Blodet på kläderna finns redovisat i förundersökningen. (förutom den försvunna huvtröjan)

Sambon hade också en skada på högra armens sträcksida, 7 cm ovanför handleden där överhud avskrapats och underhuden är rödbrunt läderaktigt intorkat.
---
Det känns märkligt att detta inte fanns med i förunderökningsprotokollet. Kanske för att åklagaren smusslat med detta för att hon lättare kunde få folk tro att det som hon påstår är den enda sanningen.

Jag påstår inte med detta inlägg att sambon nödvändigtvis är den skyldige. Jag vill bara visa hur åklagaren gömt vissa fakta i detta mål för att förbättra sin teori om vad som ska ha hänt.

Polisen springer för att få tiden att räcka till?

Polisen har tagit tid hur lång tid det tar att gå från Verktygsgatan till Järnvägstationen i Arboga. Tåget som Christine ska ha tagit enligt åklagaren var något försenat och gick 19:32. Polisen har gått enligt kartan på bilden. (Jag har plockat bort den första vägen som polisen gick. Den tog ca 10 minuter och 30 sekunder)

Dag som ovan gick undertecknad mellan brottsplatsen Verktygsgatan och Järnvägsstationen, Arboga..... "Den andra vägen som jag gick var Verktygsgatan, Villagatan, Jädersvägen och sedan gångbanan efter Centrumleden bort till Järnvägsstationen. Den vägen tog 9 min och 10 sek."
Köping 2008-03-25
Christina Carlsson

Det som är märkligt är att polisen verkar ha sprungit eftersom enligt Eniro tar det 18 minuter att gå denna sträcka.

(Det samma gäller omvänt när polisen mätt tiden för att gå till Halvardsborg. Där har de gått långsammare än vad mätningen via Eniro visar.)

Är det medvetet för att förvilla och försöka få indiciekedjan på Christine te sig starkare än vad den är?

Om tiden på Eniro stämmer så måste Christine ha lämnat villan kl 19:14 (om hon nu har varit där) för att hinna till tåget som går 19:32.

E ska ha chattat med sin syster tills ca kl. 19:10. Med detta i åtanke tänker jag på E:s berättelse. Att Christine skulle ha ringt på dörren och presenterat sig med orden "Hi, I'm Tine. Sen ska hon ha slagit ner E samt dödat hennes barn. En händelse som enligt rättsläkaren inte har varit helt kortvarig. Christine ska även ha hunnit tvätta av sig blodet, kanske byta kläder och hinna fram till perrongen på stationen och in i tåget när klockan slår 19:32.

Sambon ska ha kommit hem 19:15-19:18 och då har gärningsmannen försvunnit från platsen. Sambon är hemma mellan tre och sex minuter innan han ringer SOS kl 19:20:56. Gärningsmannen hade fyra minuter på sig.

Vad hände egentligen i villan den kvällen?? Kanske får vi aldrig något svar.

Lite om Hovrättsdomen

I hovrättsdomen har det lagts stor vikt att E ska ha vid de tidiga förhören upprepade gånger kallat gärningspersonen med namet TINE. I alla de tidiga förhören med henne nämer hon namnet TINA, inte TINE. E har tidigt efter uppvaknandet pratat om människor som funnits i hennes liv, bland annat Tina och Lasse. Som jag tidigare skrivit är det sambon som förvandlat Tina till Tine i sina anteckningar. Han har till och med skrivit ett frågetecken efter namnet Tine.

(Anteckningarna finns här http://christinesc.blogspot.com/2009/02/tina-eller-tine.html)

Polisen har också upprepade gånger försökt leda samtalet in till den "tyska kvinnan" men i ett tidigt förhör säger E så här:

E tillfrågas om att hon nämnde någon från ett annat land och hon svarade då: Hon från Tyskland vet jag inte, men sen var det från ett annat land igen. Nu vet jag inte var hon kommer ifrån men det var, vad jag fattade det som så var det många år sedan de träffades. Den här tjejen var ganska betuttad i T, jag vet inte hur intresserad han var. Sen så träffade jag henne i Uppsala. Hon kom och presenterade sig, hon jobbade i Uppsala när jag låg där. Så hon kom och presenterade sig och berättade vad hon hette och att hon kände T och så. Då blev ju jag rädd med tanke på vad jag hade varit med om och så. Alltså, att träffa någon så nära, men nu i efterhand, när vi har pratat om det så säger min familj, min pappa kände den här tjejen också. Min pappa säger att det var kanske inte hon för hon jobbade som lärare, men namnet stämde och hon presenterade sig som om hon kände T och allting. Så det var ett lite roligt sammanträffande. Fhl: namnet stämde säger du, vad var det för namn? E: jag vet inte, jag kommer inte ihåg vad hon hette men vi kalla henne Svetlana i alla fall. Jag vet inte vad hon hette där, det kommer jag inte ihåg.

Vid två andra förhör där polisen försöker ta upp den "tyska kvinnan" viftar E bort henne och har inte något att säga om henne.

Sen har vi hårstråna i hallen. De i E:s hand bedöms i någon mån komma från henne själv. ( så de kan lika gärna komma från någon annan)

De två oidentifierade manliga hårstråna har man inte lagt någon möda på att försöka identifiera. Gummesson har ju tom. påstått att de kan ha flygit in i hallen.

Det oidentifierade fingeravtrycket på trappräcket har man inte heller försökt sammankoppla med fler än fyra personer. (E har ju också yttrat sin rädsla över trappor och har sagt att hon aldrig vill bo i en lägenhet med trappor. Var kommer denna rädsla ifrån? Hände något vid trappan?)

Så det finns både främmande hårstrån och främmande fingeravtryck på en brottsplats men de skjuts åt sidan eftersom de inte kommer från Christine.

Sen har vi skospåren. Experten har uttalat att man inte kan bestämma skostorleken pga. att skoavtrycken inte är hela. Ändå har Hovrätten valt bestämma att spåren kommer från Christines skor.

I Hovrättsdomen står det att sambon lämnade Smedjan kl 19:00. I förhören med personer från smedjan står det att T lämnar Smedjan omkring kl 19. Dvs det kan ha skett senare men även tidigare.

Tidpunkten för sambons hemskomst är beräknat och baserat på polisens testkörning Köping-Arboga där man körde max 5 km över den tillåtna hastigheten. (Nu har jag själv kört denna sträcka flera gånger och jag hade inga problem att köra sträckan på 15 minuter och då körde jag långsamt, dvs ca 10 km över den tillåtna hastigheten. Vägen är som skapat för farter som är mycket högre än så. Efter Valskog är det ett enda långt raksträcka ända in i Arboga. En vägbula finns i bostadsområdet.)

Åklagerskan har byggt fallet kring påståendet att Christine skulle ha varit besatt av T. Mycket i domen handlar om detta. Men ingen i rättssalen verkar ha begripit data-analyserna och sökordbegreppen som datateknikerna har använt i sina dataundersökningar av Christines dator.

I det skyddade boendet var familjen tillsagd att inte prata om händelsen med E och försöka avleda henne om hon börjar prata om det. Ändå har sambon fört fortlöpande antecknignar under vistelsen i det skyddade boendet om vad E ska ha ha sagt om händelsen.

Ingen har kunnat säkert peka ut Christine från övervakningskameror i Arboga station som finns i förundersökningen.

Ingen vittne har sett Christine vid Verktygsgatan.

Det finns inget DNA från Christine på mordplatsen.

Hela domen bygger på indicier och det är skrämmande att beviskraven är så låga i ett mål där den misstänkte riskerar livstidstraff.

Har ett justitiemord begåtts? Är den riktiga gärningsmannen fortfarande ute bland oss?

Minnen eller minnen?

Hur kan man vara säker på att Emma verkligen minns själva händelsen? Minnesprofessorn har sagt att hon inte kan minnas. Men vad är då Emmas så kallade minnen som hon hävdar kommer från mordkvällen? När hon pratar om de olika Tina personerna, Lornena, Tanja, Svetlana graviditet, underhåll som inte blivit betald. En del av de personer och händelser som Emma svamlar om när hon är nyvaken efter en lång nedsövning finns i verkligheten. De finns verkliga personer som legat i vårdnastvist och haft strul av olika slag. Av detta svammel drar åklagaren slutsatsen att det är Christine som Emma pratar om. Vad är verklighet och vad är dröm? När polisen tar upp "den tyska kvinnan" som sambon ska ha träffat fäster inte Emma någon vikt på henne. Här hennes egna ord från ett av de tidiga förhören: (T= sambon)

På fråga att Emma tidigare nämnde någon tjej från Tyskland svarade Emma att hon bara vet att det var någon från Tyskland. Hon minns inte hur mycket kontakt de hade eller om de träffades, hon vet inte mer än så. Det var T som berättade det när de var på stadiet som kompisar.Sen dess tror inte Emma att hon har hört något mer om det. På fråga svarade Emma att hon inte minns något mer som T berättat om den tjejen. Hon kommer inte ihåg att de har träffats någonting men att de hade mycket kontakt genom internet och så. De har säkert

mailat varandra och så. Emma ombeds berätta allt hon vet om detta och svarade att hon just gjorde det. Hon och T pratade om detta då och sen dess har det inte varit aktuellt. Hon har inte hört av sig eller någonting.

Lite märkligt är det ju om hon "mindes" gärningspersonen att hon inte reagerar starkare när polisen tar upp den "tyska kvinnan".

Emma berättar också att hon tror att hon blivit puttad nedför trappan. Man har hittat okänt fingeravtryck just i trappräcket men det har inte åklagaren lagt något vikt på. Så här säger Emma i ett av förhören:

Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker. En annan tanke är om det var så sent på dygnet så att hon hade lagt barnen så måste personen i fråga ta sig upp för trappen och är det så kan Emma till 100% säga att hon följde efter för hon skulle aldrig lämna dem ensamma med en okänd person. Det finns en trapp i huset och med tanke på skadorna som Emma har så tänker hon om personen har puttat henne utför trappen. Hon skulle lätt få dessa skador. De har två byråer som står på avsatser i trappen. Kan hon ha skadat sig på dessa?

När Emma vet att gärningspersonen är en kvinna börjar hon beskriva hennes utseende. Så här beskriver hon gärningspersonen för första gången:

Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. T hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då

eftersom Emma ligger ner. (Här är det sambon som utfrågar Emma och har möjlighet att påverka hennes "minnen") Skulle Emma ha en bild framför sig skulle hon lätt kunna peka ut henne. Men det är en helt okänd person, ingen som hon umgåtts med, pratat med eller så. För henne helt okänd.

Emma kan inte koppla ihop denna person med Christine trots att hon sett bilder på henne.

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet

pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35.

En bild på en kvinna med exakt det utseendet som Emma beskriver fanns på sambons bilddagbok. Dagarna efter morden plockades dock just de bilderna bort från bilddagboken. Varför? Kan det vara så att Emma har tittat på bilderna i sambons bilddagbok på morddagen och beskriver utseendet på en bild som etsat sig i hennes minne?

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Pommer frågade vad det är för bilder Emma får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen

har en lite större näsa än vad som anses normalt.

(Personen som fanns i sambons bilddagbok passar in på denna beskrivning)

Så här säger Emma i ett senare förhör:

Hon berättade att det är på morgonen som hon tänker mycket. Denna morgon ploppade det upp saker i tankarna. Bl a har hon funderat mycket över kvinnans utseende, alltså tänker Emma riktigt klart kan hon se henne väldigt klart framför sig. Det är ingen som Emma känner igen eller så men vissa grejer som gör att hon kan särskilja kvinnan. En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. Emma tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som Emma kan komma på.

Här ännu senare förhör när Emma läst vad media skriver om fallet och sett bilder på Christine.

På fråga hur känslan var när Emma fick reda på att det satt en person misstänkt för brottet svarade hon att känslan var att det var rätt person. Emma uppgav att hon skulle kunna peka ut henne idag. När de åkte hem från stället de var på sa Emma att hon var 99,9% säker på att det stämmer, idag är hon 100%. Tyvärr. De få bilder hon sett, hon har bara sett pixlade bilder när tidningen suddar ut ansiktet, inte helbilder eller någonting. Emma är ganska säker, det är jätte obehagligt att titta på såna bilder också men hon är ganska säker. Emma har ett ansikte

framför sig, en människa som står framför henne i hennes egna hall och bilden stämmer väldigt bra överens. Emma uppgav att hon har haft helt fel om hennes längd men Emma står fortfarande fast vid att hon…. Emma uppgav att hon har sagt att tjejen kan vara kan vara lite längre än Emma själv men om man har fått en smäll i huvudet kan det ju vara lite förvridet.

Emma har sagt att tjejen kan vara lite längre än henne och det står Emma fast vid.

Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma. Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

Här i ett senare förhör påängterar Emma hur gärningspersonen står inne i huset i trappan till övervåningen och att hon själv står vid ytterdörren. Det går inte ihop med berättelsen som Emma kommer med i rätten. Att hon öppnar dörren och får direkt en smäll i huvudet.

Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

Så här har Emmas "minnesbild" utvecklats till nästa förhör:

Och vad det är första som kommer, Emma? Ehhh…det första som kommer är ett o eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att…ant…jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag

gick till dörren i tron om att T hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl åt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han.

Ehh…på vänstra sidan så står jag med ryggen mot väggen så att jag ser…det jag ser framför mig är en kvinna. Jag måste lyfta på huvet för att se hennes ansikte…ehh… och jag se…kan, kan även se in i spegeln. Det kan också ha med och göra för jag är väldigt rädd för speglar just nu. Jag vill inte se speglar, jag vill inte titta i speglar. Ehh…men, men det är det jag kommer ihåg. Jag vet att min känsla va att när jag öppnade dörren och såg vem det va så…det rörde sig mycket i huvet och sen så fundera jag när hon sa "Hi, I'm Tine." så var det så "Vad gör hon här?" Det blev mycket frågande liksom att, va? Varför här och nu? Och sen blev jag självklart väldigt rädd när, när jag var tvungen och backa för att hon skulle komma in. Det var så här "Vad gör du här? Vad vill du?"

Ehh….mm. Ehhh…hon puttar inte eller nåt utan hon går rakt in och nästan håller sina händer bakåt. Puttar mig med sin överkropp inåt. Så jag måste backa, jag backar självmant ett halvt steg för att hon ska komma in. För att jag, samtidigt som jag var rädd och överraskad så hade jag inte trott att hon skulle ha, göra en sån här sak. Så att…jag har ju haft ---- vart lite blåögd, så att jag backade för att göra plats åt henne och förstod inte varför hon trängde sig in utan bli, utan och bli inbjuden. Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

(Här har gärningspersonen fått glasögon?)

Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Okej. Så du är…har jag uppfattat dig rätt Emma, då att du inte har något minne av att någon svingar armen eller…Nej, ingenting sånt. Utan bara slag, slår lock för öronen och sen är det borta.

(Vid den här tidpunkten har Emma redan läst alla tidningsartiklar som skrivits)

Ehh…nej. När vi kom ut från pensionatet så hade mina föräldrar sparat alla tidningar sen det här hände. Både lokaltidningen och Aftonbladet, Expressen och så. Jag var väldigt intresserad av att läsa allting.)

Personen som Emma skriver är både kort och lång. Ibland har hon jacka och ibland inte. Ibland med bar mage och ibland med bylsiga illasittande kläder. Går i strumpläste och bär glasögon eller inte? I slutändan när rättegången börjar har Emmas ursprungliga beskrivning på gärningspersonen ändrats radikalt och passar in exakt på Christine.

Liten sammanfattning

Polisen har tydligen också manipulerat sina uttalanden. Tex det här som Pommer säger tycker jag är väldig konstig eftersom på andra ställen i FUP framkommer att det var Emmas vänner som kom på att Christine var den skyldige och en av vännerna ringer sitt tips till polisen.

Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.

Varför avfärdades sambon i tidigt skede från alla misstankar? Han var på plats och var blodig.
Polisen säger i sin rapport kl 19:38 att ingen gärningsperson finns på plats. Hur kunde de vara så säkra att sambon var oskyldig? Sambons "alibi" baseras på ett samtal han säger sig ha ringt till sin vän XX när han var på hem. Denne vän har inte i polisförhören kunnat bekräfta något samtal från sambon. Sambons svarta huvjacka finns inte heller med i utredningen trots att han själv säger att han bar den tills han kom till polisstationen på kvällen och fick lämna sina kläder. Den svarta huvjackan finns inte i listan med de övriga kläderna som han bar. Sambon säger i första förhören att han kommer hem kl 19:10. I senare förhör när polisen har gjort en testkörning från arbetsplatsen till hemmet kommer polisen fram att han inte kan ha kommit hem förrän vid 19:18. (Detta tid är baserat på att sambon lämnade arbetsplatsen kl 19:00. Enligt uppgifter i FUP kan han ha lämnat arbetsplatsen kl 18:55) Polisen har vid sin testkörning kört max 5km /h över den tillåtna hastigheten på en vägsträcka som en spikrak och som även har använts som landningsbana. Sambon har också i sin blogg "skrytit" om sina hastighetsöverträdelser. Så polisens testfarter är nog bara önsketänkande och fantasier.

Vid lunchtid kör en bil upp på garageuppfarten på Verktygsgatan 2B och en lång man går in i huset. Vem är denne man? Sambon har i förhör sagt att han stannat hemma hela dagen tills han åkte till arbetet ca kl 16:40

Kl 19:10 Slutar E chattandet med sin syster på MSN.

19:06 påbörjar sambon ett samtal till X som han ska möta vid replokalen i Arboga. I förhören säger denna X så här:
X uppger att han inte har något minne av att det skulle vara killen på musikcirkeln som ringt till honom men minns att han hade kontakt med honom under måndagen någon gång och att det var en rep. lokal som de skulle få via ABF. De har tidigare haft kontakt om den här lokalen men han har inget minne av det här aktuella samtalet.

Någonstans mellan kl 19:10 - 19:18 kommer sambon hem. Under 19:10 - 19:20 tid cyklar en tjej förbi den aktuella fastigheten och ser ingen person utanför huset. Ca kl 19:10 cyklar också ett barn förbi där. Någon gång mellan kl 18:55 - 19:05 har mannen i huset mittemot uppehållit sig vid sina soptunnor under fem minuters tid. Han har inte heller sett eller hört något.


Kl 19:20:57 kommer samtalet till SOS.
------
Fortsätter sammanfattningen senare.

TABU att prata om detta - Ett inlägg från Flashback

Den här skribenten från Flashaback skriver om det som är så tabu just i det här fallet. Att någon anhörig kan vara gärningsman. Nu behöver det inte vara så i det här fallet men det faktumet att sambon har hela tiden betraktats som ett offer väcker många frågor.

Jag lägger inlägget här i sin helhet eftersom det beskriver mina egna tankar så bra.

Ett tankesprång är ju att man inte tänker på det som först faller en in, utan gör en tankeloop och vill få det till något annat än det uppenbara i detta fallet då:

Polis kommer till platsen efter ett larm. På platsen hittar man en blodig man, styvpappan, som enligt all tillgänglig statistik är den mest trolige gm i liknande fall, tillsammans med de biologiska föräldrarna. Erfaren ambulansman , först på platsen , är av uppfattningen att T är GM, det är hans spontana känsla inför denne blodige 2 meter långa uppenbarelse som mystiskt rantar runt ute på gården samt springer fram o tillbaka till bilen.

Istället för att, som vilken erfaren polis som helst i hela världen skulle ha gjort, dvs häktat karln och utrett honom omgående. Nu har inte det skett och redan där har det största tankefelet begåtts. Av okänd anledning skriver polisen 19.38 ingen gm på platsen. Jaså verkligen?

Att man sedan griper efter ett halmstrå, dvs en kvinna som för åratal sedan hade en kort flört med mannen och försöker fälla henne för mord för att hon läst på hans blogg, där han skrivit om HENNE och deras relation.

Vad var det 200 sökträffar?

Hur många träffar har du på dessa mord???
Flera tusen inlägg såvitt jag kan se.

Ska du hållas misstänkt för mord pga det?
Självklart inte, det är ju absurt och rena Kafka situationen,samt visar att åklagaren inte vet ett enda smack om internet och det samhälle hon lever i. Att något liknande ens kan tas upp, och påstås vara ett indicium för dubbelmord på två småbarn är så fel på så många punkter och det är det många som ser, har du hört något från tidningarna förresten?

Nej just det inte ett ljud. Man vet att man har gjort bort sej big time genom denna ogrundade häxjakt, och att ett frikännande antagligen är på ingående.

Det är nämligen så, trots era panikslagna försök att i tråden förklara för er själva att ett fällande nog är på väg, att ju längre en dom dröjer desto större sannolikhet är det att domen blir friande. Sedan kan ni sitta i er inbördes ryggdunkande och försäkra er att det blir en fällande dom. så är inte alls säkert att det är fallet ochh tillgängliga data talar emot det.

Man menar att CS har motiv att döda två okända barn .
Jag har ändå läst runt en del om liknande fall och har ALDRIG någonsin hört eller läst att en främmande kvinna med berått mod planerar att mörda två för henne okända barn.
Då menar jag att jag ALDRIG har hört talas om att detta har hänt.

Om man då förutsätter att en sådan otrolig händelse ändå har ägt rum, så borde man , tycker jag, kunna visa NÅGRA som HELST trovärdiga bevis för att denna osannolika händelse faktiskt har ägt rum.

Leif GW Persson om arbogafallet

Knappt en vecka efter tragedin i Arboga skrev Kriminologen Leif GW Persson detta i sin blogg. Här tar han upp det känsliga som ingen annan vågar prata om.

98 gånger av 100 är det en annan typ av mördare Police Business as usual. Eller?
Bland ärrade amerikanska mordutredare brukar man indela sina fall i ”kriminalgåtor” och ”självklarheter” – ”whodunnits” och ”dunkers”. Diagnosen har man ofta ställt under den inledande timmen och med facit-i-hand kommer det i nio fall av tio visa sig att man hade helt rätt från första början.
Måndagen 17 mars, för knappt en vecka sedan, hittar en man sin 23-åriga sambo och hennes två små barn, 1 och 3 år gamla, svårt misshandlade hemma i den egna villan utanför Arboga. Larmet kommer in till polisen klockan tjugo över sju och knappt två timmar senare, klockan 21, så grips kvinnans förra sambo i sitt hem i Motala, knappt femton mil från brottsplatsen.

En förskräcklig händelse. De två små barnen dör inom en timme, deras mamma ligger fortfarande nersövd på intensiven i Uppsala, och när vi upprättat sluträkning över det som hände kommer ett tiotal människoliv att ha gått rakt ner i vasken. Levande och döda offer, deras närmaste anhöriga, gärningsmannen eller gärningskvinnan. Ett tiotal förspillda liv, dessutom en kriminologisk självklarhet. Eller?

Om man utifrån den svenska mordstatistiken under de senaste hundra åren skulle välja en klockren ”dunker” så finns det nämligen inte något bättre exempel än det som hände i Arboga för knappt en vecka sedan. Vi kan luta oss mot några hundra tidigare liknande fall, vi har facit i samtliga, och med nittioåtta procents sannolikhet finns det bara tre tänkbara gärningsmän.
På en ointaglig förstaplats, nio gånger av tio, hittar vi barnens far, före detta sambon och här är det dessutom så praktiskt att han tidigare har hotat och misshandlat barnens mor. Ingen slump att man anhåller honom inom loppet av ett par timmar. Vad de återstående åtta procenten beträffar fördelar de sig ungefär lika mellan den nye sambon, han som hittade offren och slog larm, och barnens mor som själv slagits medvetslös och hamnat på sjukhus. Eller?

Vanliga normala människor, jag talar alltså inte om ”ärrade mordutredare” eller ”yrkesskadade kriminologer”, värjer sig spontant inför den sist nämnda kategorin av gärningsmän och detta är också det största enskilda misstaget som man begår vid sådana här brott. Att man uppfattar gärningsmannen som offer. För att han eller hon, mer eller mindre medvetet, försökt att få det att se ut på det viset. Det andra misstaget är rent statistiskt. Man väljer att bortse från de två procentenheter som utgör skillnaden mellan nittioåtta och hundra procent. Och vad var det egentligen som hände i Arboga?
I onsdags så avför polisen sin nittioprocentare. Kort och sammanfattningsvis så har han alibi. Ingen gärningsman, oskyldig barnafar och svårt drabbat offer. Ungefär samtidigt så avför man också barnens mor och hennes nuvarande sambo och inom loppet av tre dygn har man alltså lämpat nittioåtta procent av tidigare erfarenheter överbord och förvandlat en självklarhet till en kriminalgåta. Förutsatt att man inte begått något misstag på vägen vill säga, och att i det här läget börja darra på manschetten är inte att tänka på.

Återstår två gärningsmän av hundra och vilka hittar vi där? De vi hittills hittat har alla haft två saker gemensamt. För det första en tidigare anknytning till brottsoffren, det vill säga ännu en tidigare sambo eller nära släkting, någon tillräckligt tokig granne, arbetskamrat eller bekant. För det andra, och som en följd av det första, att polisen alltid har hittat dem. Den okände, för offren helt obekante gärningsmannen har ännu inte visat sig på just den här kriminologiska arenan.

En hemsk historia, sannolikt en lärorik historia för fler än ärrade mordutredare och yrkesskadade brottsforskare och med en ohygglig prislapp. Väl värd att fundera över och speciellt i dag då det är långfredag. Tankar kring de liv vi alla vanligen lever och de liv som vissa av oss plötsligt kan tvingas leva då allt omkring slås i spillror och förbyts till livets motsats

Emmas sambos kärleksmail till Christine

Emmas sambo har ju försökt i förhören och under de två rättegången få det till att det inte fanns någon kärlek mellan honom och Christine. Att det bara var en semesterflirt. Kanske var det som han säger bara en semesterflirt men trots det så verkar det ha funnits varma känslor mellan de två. Det syns klart och tydligt i dessa mejl som åklagaren har försökt gömma.

21 augusti 2006
Det är tomt i lägenheten och runt mig. Föreställer mig att det är lika tomt som på stranden och i din säng. Jag kom hem till slut, men till vad... Mina tankar är någon annanstans och jag kan inte hindra dem från att flyga i väg till stranden i Plakias och soluppgången eller solnedgången eller till dig.

27 augusti 2006 19.38
Hej Christine! *Stor kram och många varma kyssar* Underbart att höra från dig igen. Du har funnits i mina tankar varje dag den här veckan och jag åkte nästan upp till flygplasten för att ta en weekendresa ner till Plakias...

28 september 2006 14.46
Hej Christine! :) Det var så skönt att höra din röst igen efter en lång månads väntan.

28 augusti 2006 17.36
Hej Tine... Åh, jag känner hur mycket jag kommer att sakna dig när jag sitter här i min tomma lägenhet. Hoppas att du haft en trevlig resa tillbaks till Tyskland och att du anlände tryggt till Hannover om det var dit du åkte. //// Ser fram emot att höra från dig snart! :) /Pussar och kramar och ännu fler pussar /NN
6 augusti 2007 14.26
Tine, mars månad har varit den mest omtumlande månad jag någonsin har haft på värsta tänkbara sätt och jag vill inte träffa dig eller att du ringer till mig. //// Trots mitt hårda mejl önskar jag, uppriktigt, att du får ett fint lov från universitetet. Och jag hoppas för din skull att det du skrivit i brevet var sant, att du mår mycket bättre. Men jag har ingen önskan att hålla kontakt i framtiden. Ha det bra. /NN

Källa Kvällsposten

I det sista mejlet ett år efter den gemensamma semestern på Kreta gör arbogamammans sambo slut med Christine.