Polisens mörkning av ren fakta

Polisen har klippt bort vissa stycken när de skrivit ner videoförhören med Emma.
Det jag finner anmärkningsvärt är att just det stycket är borta i FUP där Emma säger att hon färgats av vad sambon sagt till henne. Man har ju under rättegången blint litat på vad Emma säger, att allt hon berättar är hennes egna minnen.

I samma förhör nämner E också att sambon sagt något om en gul tröja vilket hon själv inte minns.


Här finns ljudfilen med förhöret.


Det är tragiskt att sambon fått styra så mycket av vad Emma återberättar till polisen. (Inte minst förvrängningen av Tina till Tine som jag skrivit om tidigare i denna blogg. Emma har aldrig under förhören själv sagt namnet Tine.)

Det finns andra detaljer som jag nu drar till minnes när tänker på allt som sagts under rättegången och som även står att läsa i domen. Tex det att Emma säger i rätten att hon mindes tidigt att hennes hår var borklippt, att hon hört att personalen ska raka hennes hår. Ändå skriver hon i sin blogg på Familjeliv att hon inte ens trodde att hennes hår blivit rakad.  


Här Emmas egna ord från bloggen:



emmy840508 (Visa endast)
Ons 8 okt 2008 21:42
#681
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

Christines vänner

Idag kan man läsa i Expressen en intervju med en av Christines vänner. Kristina som vännen kallas i artikeln berättar om det hemliga nätverket som i månader har granskat all material som berör Arbogafallet.

Citat från artikeln: Det är många som hjälper till, totalt är vi ett 20-tal som håller kontakten, säger hon. Vi går igenom allt, hela förundersökningen och tar fram hemligt material som polisen inte vill ska komma ut. Det är hårt arbete, men vi måste värna om rättssäkerheten.

Hela artikeln finns att läsa här.

Här kan man läsa Sven-Erik Alhems kommentar om varför han tror Christine får sympatier från allmänheten.

Tråkigt nog tar han inte upp det faktumet att det finns personer som tror på Christines oskuld.

Polisen hittar på och förvanskar underlaget

När man lyssnar på ljudupptagningen från rättegången kan man höra följande:


I förhör med PV så nämner åklagaren att PV i polisförhör sagt att han tyckte Christine såg trött och sliten ut då han mötte henne på T-banan den 14 mars.
Vaa, sss ? Vad betyder det säger PV. Trött och sliten säger åklagaren.
Vad betyder sliten ? Jag har aldrig sagt sliten eftersom jag inte vet vad det betyder säger PV.

Där ser man hur polisen förvanskat underlaget med att lägga till ord som aldrig sagts. Det är rätt så märkligt att det går till på det här sättet. Ska inte bara det sagda ordet vara nerskrivet eller får polisen lägga till vad som helst i protokollen?

Åklagarens så kallade bevis

Läste lite gamla artiklar om fallet  på nätet och fann denna.
Det här hade åklagaren att komma med när hon åtalade Chrstine i den första rättegången.

Åklagarens bevis inför Tingsrätten.

Rekordmånga vittnen, 56 stycken, har kallats till rättegången som är planerad att pågå i tio dagar (till den 19 augusti). Ett tiotal vittnen ska styrka motivet; att den misstänkta inte hade kommit över brytningen med mammans sambo.

DNA-bevis mot 32-åringen saknas i nuläget. En DNA-analys har visat att katthåren på hennes kläder inte kan knytas till Arbogafamiljens katter. Inte heller hårtussen som mamman hade i sin hand kan knytas till kvinnan.

I avsaknad av DNA är ett par skoavtryck åklagarens starkaste tekniska bevisning för att den åtalade varit i familjens hus. SKL har undersökt skoavtrycken och kommit fram till att de har storlek 40–42. Avtrycken passar ett par tygskor av en typ som kvinnan enligt foton och vittnesuppgifter har haft. Dessa har inte kunnat hittas.

Inget mordvapen har hittats. Hammaren som det talats om har inte knutits till brottet.

Andra bevis som åklagaren lägger fram är bilder från en övervakningskamera på Arboga station och att vittnen har sett en kvinna med tyskans signalement smyga utanför familjens hus. (TT)

Allt detta känns som väldigt, väldigt tunt.
De ca 10 personerna som ska ha vittnat om att Christine inte kommit över sambon. Där kan man ha gaddat ihop sig inför rättegången. Enligt mamman hade man inte diskuterat Christine särskilt mycket. Enligt sambon var Christine harmlös och han kunde inte tänka sig att hon kunnat göra något dylikt när han uttalade sig om detta i början av fallet.

De övriga 46 vittnen har inte sett eller hör något. INGEN har kunnat peka ut Christine i närheten av villan. Det enda vittnet som tror sig ha sett Christine på tåget har åklagaren flyttat till slasken och hon fick inte ens vittna eftersom hon inte kunde vittna om några konstigheter kring personen hon satt mittemot på tåget. Det andra vittnet som kunde vittna till Christines fördel förpassades också till slasken eftersom denna sett en kvinna som liknar Christine redan kl. 19:10 på perrongen. Detta tidpunkt var för tidigt för åklagaren eftersom mamman ska ha chattat med sin syster på MSN vid den tidpunkten.

Ingen DNA från Christine har hittats på brottsplatsen trots att den finkammats grundligt.
Det fanns främmande DNA i huset men det la inte åklagaren några krafter på att utreda var det kom ifrån. De främmande hårstråna och de främmande fingeravtrycken kan tillhöra mördaren men det brydde sig inte Gummesson om eftersom hon bara försökte sy ihop all fakta så att det skulle passa på Christine och bara Christine.

Inget mordvapen har hittats och inte de skorna som åklagaren påstår att Christine använt den aktuella dagen. Låter lite som att hon är synsk den kvinnan! Men hur som helst har inte heller skoavtryckens storlek kunnat fastställas exakt eftersom avtrycken inte är hela.

Om detta varit ett "vanligt" fall utan så mycket känslor inblandade hade nog det aldrig gått så långt som till åtal och om det gjort det mot förmodan så hade inte den personen blivit dömd när det inte finns bevis.

Jag vore väldig intresserad av att ta del av bevisvärderingen i fallet. Det känns som att allt inte gått rätt till.

Skospåret

Åklagaren har under de två rättegången hävdat att skoavtrycken kommer just från Christines skor. (Trots att skorna inte återfunnits och kunnat jämföras med avtrycken.)

Enligt undersökningen av avtrycken kan man INTE avgöra skostorleken.

Så här står det i Hovrättens dom om skoavtrycken:

På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt

kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden

för brotten.Sulmönstret som är ett våffelmönster har kunnat kopplas till skor av märket Vans. Christine Schürrer har haft ett par mörka skor med kant, snören, märken och stickningar i vitt, vilka syns på ett fotografi. Enlig generalagenten för Vans är skorna på fotografiet ett par Vans av modellen Bearcat med våffelmönstrade sulor. – Statens kriminaltekniska laboratorium har jämfört avtrycken från hallen med olika storlekar av Bearcat-skor och uppskattat avtrycken till skostorlek 40-42.

På dokumentet här nedan kan man läsa följande: Storleken på den sko som avsatt det omstridda spåret har inte gått att uttala sig om pga. att spåret är ofullständigt, skons hela längd framgår ej.

Varför visades inte detta i rätten?

Jag har funderat varför vissa omständigheter i fallet aldrig nådde till rätten. Enligt lag så är åklagaren skyldig att ta upp även det som kan vara till fördel för den tilltalade.

Enligt rättsläkarutlåtandet hade sambon blod på vissa delar av kroppen som skulle varit beklädda med flera lager kläder när sambon kom till villan. Blod hittades på vänstra underarmens nedre del ca 10 cm ovanför handleden. På bröstkorgen finns det också ca 6 cm stor blodbesudling.

Han var enligt förhören klädd i en kortärmad skjorta, en svart huvtröja, (som nu är försvunnen från utredningen) 3/4 lång vinterjacka, jeans och skor. Strumpor fanns inte heller i utredningen, däremot fanns en halsduk bland tillvaratagna kläder. Blodet på kläderna finns redovisat i förundersökningen. (förutom den försvunna huvtröjan)

Sambon hade också en skada på högra armens sträcksida, 7 cm ovanför handleden där överhud avskrapats och underhuden är rödbrunt läderaktigt intorkat.
---
Det känns märkligt att detta inte fanns med i förunderökningsprotokollet. Kanske för att åklagaren smusslat med detta för att hon lättare kunde få folk tro att det som hon påstår är den enda sanningen.

Jag påstår inte med detta inlägg att sambon nödvändigtvis är den skyldige. Jag vill bara visa hur åklagaren gömt vissa fakta i detta mål för att förbättra sin teori om vad som ska ha hänt.

Emmas skador

Förutom skadorna som är orsakade av det hammarlika föremålet hade Emma även skador som såg ut att komma från en misshandel.

Här från polisens rapport: "Kvinnan verkar vara misshandlad även på annat sätt, hennes ögon är helt igensvullna enligt patrullen."

Hon hade även en handledsskada samt brott på högra underarmens strålben. Det fanns tecken på färsk skrapande våld mot underarmen.

Är dessa skador avvärjningsskador eller har armbrottet orsakats av ett fall?

Kan det finnas flera inblandade i brottet eller har en enda gärningsperson hunnit döda två barn och skada deras mamma under de få minuter någonstans mellan kl 19:10 - 19:18. Personen/ personerna måste också ha kommit till platsen och gått ifrån platsen inom denna tid. Ingen har sett något. Det känns väldigt mystiskt.

Liten sammanfattning

Polisen har tydligen också manipulerat sina uttalanden. Tex det här som Pommer säger tycker jag är väldig konstig eftersom på andra ställen i FUP framkommer att det var Emmas vänner som kom på att Christine var den skyldige och en av vännerna ringer sitt tips till polisen.

Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.

Varför avfärdades sambon i tidigt skede från alla misstankar? Han var på plats och var blodig.
Polisen säger i sin rapport kl 19:38 att ingen gärningsperson finns på plats. Hur kunde de vara så säkra att sambon var oskyldig? Sambons "alibi" baseras på ett samtal han säger sig ha ringt till sin vän XX när han var på hem. Denne vän har inte i polisförhören kunnat bekräfta något samtal från sambon. Sambons svarta huvjacka finns inte heller med i utredningen trots att han själv säger att han bar den tills han kom till polisstationen på kvällen och fick lämna sina kläder. Den svarta huvjackan finns inte i listan med de övriga kläderna som han bar. Sambon säger i första förhören att han kommer hem kl 19:10. I senare förhör när polisen har gjort en testkörning från arbetsplatsen till hemmet kommer polisen fram att han inte kan ha kommit hem förrän vid 19:18. (Detta tid är baserat på att sambon lämnade arbetsplatsen kl 19:00. Enligt uppgifter i FUP kan han ha lämnat arbetsplatsen kl 18:55) Polisen har vid sin testkörning kört max 5km /h över den tillåtna hastigheten på en vägsträcka som en spikrak och som även har använts som landningsbana. Sambon har också i sin blogg "skrytit" om sina hastighetsöverträdelser. Så polisens testfarter är nog bara önsketänkande och fantasier.

Vid lunchtid kör en bil upp på garageuppfarten på Verktygsgatan 2B och en lång man går in i huset. Vem är denne man? Sambon har i förhör sagt att han stannat hemma hela dagen tills han åkte till arbetet ca kl 16:40

Kl 19:10 Slutar E chattandet med sin syster på MSN.

19:06 påbörjar sambon ett samtal till X som han ska möta vid replokalen i Arboga. I förhören säger denna X så här:
X uppger att han inte har något minne av att det skulle vara killen på musikcirkeln som ringt till honom men minns att han hade kontakt med honom under måndagen någon gång och att det var en rep. lokal som de skulle få via ABF. De har tidigare haft kontakt om den här lokalen men han har inget minne av det här aktuella samtalet.

Någonstans mellan kl 19:10 - 19:18 kommer sambon hem. Under 19:10 - 19:20 tid cyklar en tjej förbi den aktuella fastigheten och ser ingen person utanför huset. Ca kl 19:10 cyklar också ett barn förbi där. Någon gång mellan kl 18:55 - 19:05 har mannen i huset mittemot uppehållit sig vid sina soptunnor under fem minuters tid. Han har inte heller sett eller hört något.


Kl 19:20:57 kommer samtalet till SOS.
------
Fortsätter sammanfattningen senare.

Emma i Kalla fakta

I de förhörssnutten som Kalla fakta klipp in i programmet hör man hur Emma nämner Sambons tyska flickvän (Christine Schurrer)endast flyktigt. Direkt därefter ber polisen henne berätta mer om den Tyska kvinnan och då säger Emma skrattande "Det gjorde jag ju nyss" Men polisen ger inte upp. Emma försöker också ta upp en annan utländsk ex-flickvän till sambon - Svetlana kallar hon henne - men den uppgiften viftas bort som en irriterande fluga av Pommer.

Det är så uppenbart att det har pratats mycket om Christine när kamerorna varit släkta. Familjen och sambon visste ju att Christine satt anhållen och det måste ju varit det stora samtalsämnet runt sjuksängen.

Isoleringen av Emma kan man kalla en halvisolering. Hon hade ju sin familj och sambo vid sin sida under hela den så kallade isoleringen. Hon fick också prata med sin bästa vän i telefon och vid minst ett tillfälle hade hon besök av barnens far och polisen satt inte med vid detta samtal. Efter detta besök förstärktes Emmas minnen om Christine.

Jag tror att Emma har försökt fylla de stora tomma minnesluckorna med konstruerat innehåll.
Både polisen och åklagaren har ju försökt med alla medel forma Christines göranden att passa i de tomma hålen som finns i utredningen trots den totala avsaknaden av teknisk bevisning mot henne. Efter det skyddade boendet har Emma fått tillgång till all information som hon i sin tur har använt till att fylla på sina egna minnesluckor. Det som är olyckligt är att Emma i de första förhören beskriver till utseendet en helt annan person än Christine. Det har polisen inte heller tagit fasta på utan snarare uppmuntrat Emma att forma om sina "minnesbilder" eller "drömmar" så att de passar in exakt på Christine Schurrer. Från att Christine inte spelade någon större roll i Emmas minnen förvandlades hon plötsligt till den kvinnan som Emma såg i sin hall.

Emma har vid flera tillfällen uttalat sig att hon vill vara duktig och att hon vill göra sitt bästa. I de allra första förhören frågar hon vad polisen förväntar sig av henne. Jag påstår inte att Emma ljuger medvetet. Men kan det vara så att hon har varit lättpåverkad efter sin hjärnskada och att hon tror att den storyn som hon har skapat tillsammans med sina anhöriga är det som verkligen har hänt?
KALLA FAKTA

Har polisen lett vittnena till de "rätta svaren"?

Polisen har i tidigt skede i utredningen under dörrknackningen ställt ledande frågor till grannarna. Det kan ha fått sådana konsekvenser att människor som gjort andra iakttagelser inte berättat det för polisen eftersom de kanske inte har tyckt att de är viktiga uppgifter.

URKLIPP FRÅN FUP
Samtliga tillfrågade har bla hörts om de tänkt på något avvikande uppträdande hos någon person senaste veckan, uppmärksammat främmande människor, slängda kläder eller föremål, om de sett ca 180 cm långa mörkt klädda personer. Har alltså inte frågat specifikt om kvinnor och har inte frågar specifikt om slängda verktyg/ hammare.

Alla vittnesmål som inte stämmer in på Chirstine Schurrer har således hamnat i den så kallade slasken.

URKLIPP FRÅN FUP
DÖRRKNACKNING I KVARTEREN RUNT BROTTSPLATSEN
(Förhör samt div kartor har tagits bort från FUP)
"Dörrknackning" på Verktygsgatan samt närliggande gator har varit mycket omfattande och ca 110 st hörda personer har ej tagits med i FUP:en. 7 st "grannar" har redovisats. Det finns således en mängd information om bilar och personer som rört sig i området kring brottsplatsen både före och under brottstiden.

Domen, Emmas minnen eller drömmar och sambons anteckningar

I Hovrättsdomen lägger man stor tilltro på Emmas minnen. Men är dessa minnen verkliga? Emma säger ofta att hon inte vet om det som hon berättar är en dröm eller ett riktigt minne. På eget initiativ antecknar sambon det Emma berättar. Även sambos egna anteckningar får en stor betydelse eftersom de i domen refererar till dessa anteckningar vid flera tillfällen.Här nedan några citat från Domen samt från Emmas förhör.

Ur Domen
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen.
NN= Emmas sambo

Förhör 10 april
Emma uppgav att de inte vill flytta hem igen. Det har tagit upp hennes tankar jättemycket. De ska flytta hem till hennes mamma och pappa när de kommer hem. Tills de hittar något nytt boende. På fråga varför hon tänker så svarade Emma att hon känner sig rädd. Hon har aldrig känt sig rädd förut men tanke på vad hon blivit utsatt för och vad hennes barn blivit utsatta för så känner hon att hon inte vill komma hem igen till det huset. För där ser man in ganska bra, man kan komma in ganska bra utan nyckel, det ligger i markplan, det är en villa och sen att barnen bodde där. De finns inte kvar. Emma känner att hon vill börja om, på något sätt.
På fråga varför Emma förknippar huset med detta svarade hon att hon inte vet. Eftersom hon inte har något minne alls så försöker hon komma på vad saker och ting har hänt, om det är hemma, om det är ute eller om det är på väg nånstans. Hon kan inte komma på någonting, hon har inget minne alls men att det är hemma hon är rädd för är väl för att hon känner sig just hemma där. Det är där hon har varit trygg länge. Hon känner att de kommit till ett nytt stadium i livet, de måste därifrån, de måste börja om.

Klicka på minnesanteckningarna för att se dem större.
NN:s MINNESANTECKNINGAR 10 APRIL




Förhör 12 april
På fråga svarade Emma att det mest är huset som är jobbigt. Hon och Togge pratade i går. Till att börja med fick hon en känsla att hon hade suttit i bilen och att något hade hänt där. Men i går kom känslan att något hade hänt hemma, i hallen och han frågade varför i hallen. Varför inte någon annan stans. Emma svarade att hon får en känsla av att det är kväll, hon håller på att bada barnen eller kopplar dropp eller något sånt där. Då är vi i hallen eller i badrummet.

På fråga svarade Emma att hennes första tanke var att hon och barnen åkt bil och att någon hade krockat med dem. Men hennes pappa har sagt att hennes bil är hel och ren, även hans bil, alla bilar hon brukar använda är hela, utan fel. Så den känslan har hon lagt åt sidan.
Nu är känslan att något har hänt hemma. För att kunna gå vidare måste hon ha fakta, måste få veta lite vad som har hänt, vad som hände runt henne.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 12 APRIL







Ur Domen
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag.

Förhör 16 april
Pommer bad henne berätta om en känsla som Emma nämnde att hon hade och detta kom fram i samband med middagen. Pommer bad henne berätta om det i kommande förhör. Emma berättade nu att hon har en känsla eller ett minne eller nå´t men det är att hon hittas eller att hon ligger i alla fall. Hon har ingen aning om var barnen är men hon ligger i hallen. Precis när man kommer in i huset så finns det två lådor som man har ytterkläder i och hon ligger precis bredvid dem. Hon har fått för sig att hon ligger där. Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan. Hon vet inte varför detta har kommit upp, om det är minnen eller bara antaganden eller nå´t men hon har haft det ända sedan hon vaknade. Hon ombeds beskriva lådorna och berättade att det är trälådor, liksom galler på sidorna och uppe på är det lådor med handdukar. Till höger står ett skoställ. Tillvänster lådorna. Hon har fått för sig att hon inte ligger mitt i utan till väggen där lådorna är. Hon har ingen aning om var barnen befinner sig. Precis mitt emot är det en spegel. Det är ingen som har svarat på att det är så, att det stämmer utan hon har bara fått det för sig. Hon har haft de tankarna för sig själv. På fråga svarade Emma att hon aldrig tidigare legat på detta vis. På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Förhör 20 april
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. Togge hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då eftersom Emma ligger ner.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 20 APRIL

Ur Domen
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Ur Domen
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Ur Domen
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle.

Brottsplatsundersökningen

Man kan ju undra när brottsplatsundersökningen egentligen har ägt rum. De omtalade osynliga skospåren ska ha framkallats med amidosvart först en månad efter händelsen.

Sen kan man också ifrågasätta när fotografierna på brottsplatsen är tagna. Bilderna i förundersökningsprotokollet saknar datummärkningar om nu inte datumen längst upp på varje sida stämmer. (Daterade juli 2008.) Kan det verkligen ha gått så lång tid innan teknikerna tog brottsplatsfotona?

När man granskar bilderna noga ser man att saker och ting ligger inte exakt lika i olika foton som är tagna på samma ställe. Tex två foton som är tagna i hallen där man ser dörröppningen mot datarummet. I det ena fotot (Tillägsprotokollet,s.223) finns ingen sladd på golvet vid dörröppningen.
Kopia,s.244 syns det en sladd eller liknande vid samma dörröppning. I detta foto står också flera par barnskor prydligt i skostället. Men vart har de skorna tagit vägen som syns under skostället i ett annat foto på s. 222 i tillägsprotokollet? (ett par skor i vuxenstorlek)

Under rättengången har det framkommit att det inte har förekommit någon strid i hallen. Mamman ska ha ramlat på golvet vid första slaget. Ändå finns det blod på undersidan på de omkullvälta pallarna i hallen. (Tilläggsprotokoll, s.224)

Tillägsprotokollet, s.229-230 syns det en hög med kläder på sängen. Är bilden tagen före eller efter sambon hämtade eller fick kläder utlämnade? Hur många personer har klampat på brottsplatsen innan teknikerna började fotografera och säkra spår? Varför saknar alla foton datum?

Jag undrar också varför många av personförhören saknar information. Polisen har slarvat med att skriva vad det är för typ av förhör. Om det är telefonförhör eller förhör på polisstation eller på en annan plats.

Det känn som att hela förundersökningsprotokollet är en efterkonstruktion. Givetvis kan jag ha fel men jag kan också ha rätt. Många saker i denna protokoll är förbryllande och det känns som polisen medvetet plockat bort information som kan peka mot en annan gärningsman än Christine Schurrer.
UR FUP s.36
"Det finns således en mängd information om bilar och personer som rört sig i området kring brottsplatsen både före och under brottstiden."
Varför beslutade polisen att alla dessa personer och fordon inte var intressanta? En förklaring kan ju vara att dessa uppgifter inte passade in på Christine Schurrer.

TABU att prata om detta - Ett inlägg från Flashback

Den här skribenten från Flashaback skriver om det som är så tabu just i det här fallet. Att någon anhörig kan vara gärningsman. Nu behöver det inte vara så i det här fallet men det faktumet att sambon har hela tiden betraktats som ett offer väcker många frågor.

Jag lägger inlägget här i sin helhet eftersom det beskriver mina egna tankar så bra.

Ett tankesprång är ju att man inte tänker på det som först faller en in, utan gör en tankeloop och vill få det till något annat än det uppenbara i detta fallet då:

Polis kommer till platsen efter ett larm. På platsen hittar man en blodig man, styvpappan, som enligt all tillgänglig statistik är den mest trolige gm i liknande fall, tillsammans med de biologiska föräldrarna. Erfaren ambulansman , först på platsen , är av uppfattningen att T är GM, det är hans spontana känsla inför denne blodige 2 meter långa uppenbarelse som mystiskt rantar runt ute på gården samt springer fram o tillbaka till bilen.

Istället för att, som vilken erfaren polis som helst i hela världen skulle ha gjort, dvs häktat karln och utrett honom omgående. Nu har inte det skett och redan där har det största tankefelet begåtts. Av okänd anledning skriver polisen 19.38 ingen gm på platsen. Jaså verkligen?

Att man sedan griper efter ett halmstrå, dvs en kvinna som för åratal sedan hade en kort flört med mannen och försöker fälla henne för mord för att hon läst på hans blogg, där han skrivit om HENNE och deras relation.

Vad var det 200 sökträffar?

Hur många träffar har du på dessa mord???
Flera tusen inlägg såvitt jag kan se.

Ska du hållas misstänkt för mord pga det?
Självklart inte, det är ju absurt och rena Kafka situationen,samt visar att åklagaren inte vet ett enda smack om internet och det samhälle hon lever i. Att något liknande ens kan tas upp, och påstås vara ett indicium för dubbelmord på två småbarn är så fel på så många punkter och det är det många som ser, har du hört något från tidningarna förresten?

Nej just det inte ett ljud. Man vet att man har gjort bort sej big time genom denna ogrundade häxjakt, och att ett frikännande antagligen är på ingående.

Det är nämligen så, trots era panikslagna försök att i tråden förklara för er själva att ett fällande nog är på väg, att ju längre en dom dröjer desto större sannolikhet är det att domen blir friande. Sedan kan ni sitta i er inbördes ryggdunkande och försäkra er att det blir en fällande dom. så är inte alls säkert att det är fallet ochh tillgängliga data talar emot det.

Man menar att CS har motiv att döda två okända barn .
Jag har ändå läst runt en del om liknande fall och har ALDRIG någonsin hört eller läst att en främmande kvinna med berått mod planerar att mörda två för henne okända barn.
Då menar jag att jag ALDRIG har hört talas om att detta har hänt.

Om man då förutsätter att en sådan otrolig händelse ändå har ägt rum, så borde man , tycker jag, kunna visa NÅGRA som HELST trovärdiga bevis för att denna osannolika händelse faktiskt har ägt rum.

Leif GW Persson om arbogafallet

Knappt en vecka efter tragedin i Arboga skrev Kriminologen Leif GW Persson detta i sin blogg. Här tar han upp det känsliga som ingen annan vågar prata om.

98 gånger av 100 är det en annan typ av mördare Police Business as usual. Eller?
Bland ärrade amerikanska mordutredare brukar man indela sina fall i ”kriminalgåtor” och ”självklarheter” – ”whodunnits” och ”dunkers”. Diagnosen har man ofta ställt under den inledande timmen och med facit-i-hand kommer det i nio fall av tio visa sig att man hade helt rätt från första början.
Måndagen 17 mars, för knappt en vecka sedan, hittar en man sin 23-åriga sambo och hennes två små barn, 1 och 3 år gamla, svårt misshandlade hemma i den egna villan utanför Arboga. Larmet kommer in till polisen klockan tjugo över sju och knappt två timmar senare, klockan 21, så grips kvinnans förra sambo i sitt hem i Motala, knappt femton mil från brottsplatsen.

En förskräcklig händelse. De två små barnen dör inom en timme, deras mamma ligger fortfarande nersövd på intensiven i Uppsala, och när vi upprättat sluträkning över det som hände kommer ett tiotal människoliv att ha gått rakt ner i vasken. Levande och döda offer, deras närmaste anhöriga, gärningsmannen eller gärningskvinnan. Ett tiotal förspillda liv, dessutom en kriminologisk självklarhet. Eller?

Om man utifrån den svenska mordstatistiken under de senaste hundra åren skulle välja en klockren ”dunker” så finns det nämligen inte något bättre exempel än det som hände i Arboga för knappt en vecka sedan. Vi kan luta oss mot några hundra tidigare liknande fall, vi har facit i samtliga, och med nittioåtta procents sannolikhet finns det bara tre tänkbara gärningsmän.
På en ointaglig förstaplats, nio gånger av tio, hittar vi barnens far, före detta sambon och här är det dessutom så praktiskt att han tidigare har hotat och misshandlat barnens mor. Ingen slump att man anhåller honom inom loppet av ett par timmar. Vad de återstående åtta procenten beträffar fördelar de sig ungefär lika mellan den nye sambon, han som hittade offren och slog larm, och barnens mor som själv slagits medvetslös och hamnat på sjukhus. Eller?

Vanliga normala människor, jag talar alltså inte om ”ärrade mordutredare” eller ”yrkesskadade kriminologer”, värjer sig spontant inför den sist nämnda kategorin av gärningsmän och detta är också det största enskilda misstaget som man begår vid sådana här brott. Att man uppfattar gärningsmannen som offer. För att han eller hon, mer eller mindre medvetet, försökt att få det att se ut på det viset. Det andra misstaget är rent statistiskt. Man väljer att bortse från de två procentenheter som utgör skillnaden mellan nittioåtta och hundra procent. Och vad var det egentligen som hände i Arboga?
I onsdags så avför polisen sin nittioprocentare. Kort och sammanfattningsvis så har han alibi. Ingen gärningsman, oskyldig barnafar och svårt drabbat offer. Ungefär samtidigt så avför man också barnens mor och hennes nuvarande sambo och inom loppet av tre dygn har man alltså lämpat nittioåtta procent av tidigare erfarenheter överbord och förvandlat en självklarhet till en kriminalgåta. Förutsatt att man inte begått något misstag på vägen vill säga, och att i det här läget börja darra på manschetten är inte att tänka på.

Återstår två gärningsmän av hundra och vilka hittar vi där? De vi hittills hittat har alla haft två saker gemensamt. För det första en tidigare anknytning till brottsoffren, det vill säga ännu en tidigare sambo eller nära släkting, någon tillräckligt tokig granne, arbetskamrat eller bekant. För det andra, och som en följd av det första, att polisen alltid har hittat dem. Den okände, för offren helt obekante gärningsmannen har ännu inte visat sig på just den här kriminologiska arenan.

En hemsk historia, sannolikt en lärorik historia för fler än ärrade mordutredare och yrkesskadade brottsforskare och med en ohygglig prislapp. Väl värd att fundera över och speciellt i dag då det är långfredag. Tankar kring de liv vi alla vanligen lever och de liv som vissa av oss plötsligt kan tvingas leva då allt omkring slås i spillror och förbyts till livets motsats

Domen i tingsrätten

Jag har funderat lite på hur domen i Hovrätten kommer att se ut om Christine fälls. Jag har svårt att tro att hon fälls eftersom det inte finns några fysiska bevis som pekar på Christines skuld.

Utdrag från tingsrättsdomen 2008-10-14
Som framgår av åldagarens bevisuppgift har åberopats en mycket omfattande både skriftlig och muntlig bevisning till stöd för åtalet mot Christine Schärrer. Åklagaren kan sägas ha byggt upp bevisningen på fyra hörnpelare.

1) Utpekande av Christine Schurrer från arbogamammans sida.
2) Christine Schurrer har befunnit sig i Arboga vid tiden för brotten, om än hon
inte med DNA-spår, fingeravtryck eller annan teknisk bevisning har kunnat
knytas direkt till brottsplatsen inne i huset.
3) Christine Schurrer har haft ett motiv för att utföra brotten.
4) Det saknas enligt åldagaren annan tänkbar gärningsman.

Det förvånar mig att Christine dömdes trots att mammans utpekande av henne underkändes av tingsrätten. Vittnen som ska ha sett Christine i Arboga har inte kunnat peka ut henne. Det att Christine skulle ha motiv för att utföra brotten är något som åklagaren själv har diktat ihop.

Den fjärde och sista punkten ser jag som mest anmärkningsvärd. Att det enligt åklagaren saknas en annan tänkbar gärningsman.

Eftersom utredningen har koncentrerats på endast Christine så har inga andra möjliga gärningsmän utretts. Vad som helst kan ha hänt på Verktygsgatan den ödesdigra kvällen den 17 mars 2008.
Möjliga gärningsmän kan vara:

Ett gammalt ex till mamman
Ett gammalt ex till pappan
Ett gammalt ex till sambon (någon annan än Christine)
En vän som flippat ur
En inbrottstjuv
Sambon (det är tabu i det här fallet att misstänka sambon men enligt statistiken finns förövaren ofta i offrens närhet.)
Mamman själv (Fast i det här fallet har jag svårt att se att mamman skulle ha kunnat skada sig själv så svårt.)

Eftersom familjen helt öppet skrev om sina liv i olika bloggar, bilddagböcker och i Facebook har vem som helst kunnat följa nästan varje steg i deras dagliga liv. Det finns många dårar i dagens onda samhälle och dåren i detta fall kan vara någon annan än Christine.

Med det här vittnesmålet försöker åklagaren placera Christine på Verktygsgatan

Ur vittnesförhör i förundersökningsprotokollet.

XX berättar att hon precis kommit hem och står på uppfarten till sitt garage när hon ser en man, ca 180cm lång , ganska smal, mörk huvjacka gå in på garageuppfarten till Verktygsgatan 2B. När mannen har hunnit halvvägs in upptäcker han att han är iakttagen av XX och vänder och går ut från garageuppfarten igen. Han fortsätter sedan ner längs gatan, förbi 2C och går in på garageuppfarten vid det gula tegelhuset. Det här var ungefär 18.45. Han betedde sig lite märkligt tyckte xx och gick som en yngling.

XX tar själv ut matkassen ur bilen och när hon vänder sig om ser hon en mörkklädd person ute på gatan. Personen passera västerut på Verktygsgatan och viker plötsligt av upp på garage uppfarten till 2 B. xx reagerar av någon anledning på denna person men hon kan inte förklara varför. När sedan xx efter lite krångel med fjärrkontrollen till billarmet får på det hörs ett ljud från larmet och personen, som då befinner sig en bit upp på garageuppfarten, reagerar till och tvärvänder för att sedan passera soptunnorna på 2B:s garage uppfart och fortsätter vidare västerut. xx ser allt detta och tycker det är mycket underligt. Den okände personen viker sedan slutligen in på garageuppfarten till Verktygsgatan 4 för att sedan försvinna i mörkret.

Förhörsledaren frågar om detaljer: Hon ser att personen bär en svart jacka med huvan uppfälld. I övrigt har personen mörka kläder men xx kan ej minnas några detaljer kring byxor och skor. På fråga om xx ser om personen bär på något så har xx inte gjort någon sådan iakttagelse och hon är inte heller säker på hur personen har sina händer när hon går. xx har tidigare beskrivit denna person som en man men har vid eftertanke kommit fram till att detta inte alls är säkert utan att den även lika gärna kan vara en kvinna. Det hon ytterligare reagerar över är att personen är ca 175-180 cm lång och att personen har en speciell gång. xx kan inte beskriva gången men får en uppfattning av att den ser lite vinglig, osäker och ostabil ut. Personen har en lite kutig hållning med axlarna framskjutna och det ser ut som om att jackan är alldeles för stor. xx får också intrycket av att det är en yngling dvs en person som är yngre än henne själv mellan 17 – 27 år ca. En annan detalj som xx reagerar över är att när personen tvärvänder på garage uppfarten så vänder personen sig mot xx men personen gör allt för att dölja sig och inte visa ansiktet. Av den anledningen kan inte xx avgöra könet på personen. Hon får dock en mycket obehaglig känsla av att något inte står rätt till och följer personen med synen när den går vidare västerut.

Förhörsledaren kontaktades på telefon av xx som berättade att hon ville komplettera sitt tidigare förhör.xx uppgav var att hon efter det tidigare förhöret funderat lite över sina iakttagelser och de tidpunkter som hon uppgivit. Det som sedan hänt var att när xx under kvällen den 25/3 plockade undan på köksbordet efter maten plötsligt känt igen situationen när hon tog undan dotterns tallrik. Hon minns då att hon den 17 mars 2008 efter att dottern ätit skrapat av hennes matrester i soppåsen för att sedan gå ut med dessa till soptunnan. Klockan måste då varit lite senare strax efter 19.00 och att det kan ha varit då som gjorde sin iakttagelse på den mörkklädda personen som gick upp på uppfarten till Verktygsgatan 2B. Hon uppger att hon inte är helt säker men att det kan ha varit då och inte som i tidigare förhör i samband med hemkomsten i bilen.

Vittnet har gång på gång ändrat sin berättelse och trots att hon inte inte sett ansiktet på den skumma personen försöker åklagaren med stöd av detta vittnesmål placera Christine på Verktygsgatan.

Journalisten Britta Svensson på Expressen

Den personen som skrivit denna artikel i EXPRESSEN har nog inte alla sina skruvar åtdragna. Bara den detaljen att hon skriver hela artikeln i "du"form luktar skandaljournalistik på långa vägar.

Jag kommenterar här de punkter som Britta Svensson radar upp i sin artikel.

BS: Offren hade skador på högra sidan av huvudet, du är vänsterhänt.
- Rättsläkaren har faktiskt vittnat om att man inte kan avgöra om gärningsmannen har varit höger eller vänsterhänt. Det här uttalandet bevisar att Britta skriver om saker hon inte vet ett hum om.

BS: Morden utfördes snabbt, och du hade enligt tågbiljetten kort tid i Arboga.
- Vad jag har läst i FUP så har Christine vistats i Arboga flera timmar den aktuella dagen.
Så jag förstår inte vad Britta vill få fram med denna påstående.

BS: På brottsplatsen fanns avtryck av en sko som du haft.
- Nej, nej nej Britta. Det finns ett par avtryck som kommer från en liknande sko! Inte en sko Christine har haft, de skorna är inte återfunna!

BS: Du ljuger om dina aktiviteter morddagen 17 mars 2008.
Nu ljuger Britta själv! Jag skulle gärna se henne precisera sina påståenden lite mer utförligt.Nämligen en del av det Christine har berättat om den 17 mars är bekräftat och helt sant.

BS: Du har sparat ordet "röjda" i din mobiltelefon.
Christine är i Sverige för att lära sig svenska. Hon har sparat flera svenska ord i sin mobil. Gör det henne till en mördare?

BS: När du var i Arboga 14 mars stod två bilar på uppfarten, så du vågade inte attackera.
Lögn igen, ett påstående taget direkt från rymden. Brittas egna fantasier om hur det kan ha gått till - Inte hur det har gått till!

BS: Enligt en vän kretsade dina tankar runt ex-pojkvännen så sent som dagen innan morden.
Mig veterligen finns det inga tankeläsare men Britta verkar tro på sagor.

BS: Du har inte kunnat peka ut dig själv på övervakningskameran på Arboga järnvägsstation i den jacka du säger att du haft på dig när du var där.
INGEN, varken jag eller Britta Svensson skulle kunna peka oss själva på den usla bildkvaliten som finns på övervakningsfilmerna.

BS: Det är omöjligt att du gick fyra mil 12 mars för att titta på en runsten i Arboga.
Vad har det Christine gjorde den 12 mars med morden att göra? Vidare så kan man se tydligt i FUP att det finns många missförstånd mellan tolk, Christine och polis. (Vad jag tror är att Britta inte ens har öppnat förundersökningsprotokollet.)

BS: En granne har sett dig rekognoscera vid mordplatsen den dagen.
Flera grannar har sett mystiska personer på Verktygsgatan och dess närhet kring den 17 mars. Ingen av dessa vittnen har dock kunnat identifiera personen som Christine Schurrer.

BSDu använde inte betalkort, som du brukar göra, när du köpte tågbiljetterna till Arboga.
Vad vet Britta om Christines vanor att betala med kort eller kontant? Christine hade denna dag lånat 1000 kr av en vän, hon kanske inte hann eller ville sätta in pengarna på banken.

BS: Du var i Arboga 30 januari och ringde Emma Jangestigs telefonnummer.
Morden ägde rum den 17 mars och inte den 30 januari.

BS: Du skickade ett brev om ett påhittat barn du fött till din ex-pojkvän.
Ingen, inte ens siaren Britta vet om det har funnits ett barn.

BS: I din dagbok ger du uttryck för starkt hat mot Emma Jangestig.
Christine har inte någonstans i sin dagbok namngett Emma Jangestig.

BS: Du har kartlagt Emma och hennes familj på din dator, som du disponerat ensam.
Det framgår från FUP att flera personer har haft tillgång till Christines dator. Påståendet att hon skulle ha kartlagt Emma och hennes familj är en överdrift. Sökorden som redovisas i FUP och media är de sökord som kriminalteknikerna använde när de gick igenom Christines dator.

BS: Du hade en lapp i din väska med adressen till huset där mordet ägde rum.
Nu gissar Britta igen. Eller har hon kikat in i Christines väska den aktuella dagen?

BS: Den påstådda adoptiv- pappans ip-adress gick till din lägenhet.
Nu gör jag en Britta och fabricerar ett möjligt scenario. Christine kan ju ha fått ett melj från den eventuella adoptivpappan där han ber Christine översätta det tyska brevet till svenska och sedan skicka vidare det till Emmas sambo. För övrigt så framgår det inte från utredningen när det aktuella mejlkontot där mejltrafiken har ägt rum är skapat.

BS: Du ljuger om dina självmordsförsök när du säger att de inte gäller ex-pojkvännen.
Psykologen Britta har uttalat sig, nu är det min tur.
Självmordstankar är alltid svåra att handskas med, det fattar även jag med mitt bondförnuft.
Att förklara för en främmande människa varför man velat ta sitt liv kan inte vara lätt.

BS: Emma Jangestig har från första början sagt att detta handlar om en före detta flickvän till sambon som ska ha fött hans barn.
Emma sa mycket om många olika personer i sin omgivning under de första förhören. Just de förhören Britta hänvisar till handlar om en släkting till Emma, inte en flickvän till sambon.

BS: Emma är tillförlitlig och har hållits undan påverkan från omgivningen.
Här låter Britta sina egna fantasier och önsketänkanden skena iväg igen. Det framkommer både från förundersökningsprotokollet och rättegångarna att möjligheten till påverkan utifrån inte är utesluten.

BS: Emma har fått tillbaka minnet både före och efter överfallet.
Samma kommentar som i påståendet ovan. Emmas minne har accelererat i samma takt som hon fått information utifrån. Hon har beskrivit ett antal olika möjliga gärningspersoner i olika längder och former och personer klädda i ytterplagg och utan ytterplagg och skor.

BS: Polisförhören med Emma var exemplariska.
Hmm... Jag personligen tycker att det är märkligt att ibland när Emma kom på något som hon ville prata om med polisen så fick hon rådet att vänta tills nästa förhör. Eftersom poliserna fanns på plats hela tiden borde de ha varit mera lyhörda. Nu har de kanske missat viktig information.

BS: När Emma såg och hörde dig första gången i tingsrätten reagerade hon starkt.
Det kan finnas olika anledningar till att Emma reagerar starkt. Jag vill inte gå in på dessa här pga. hänsyn till Emma och de anhöriga.

BS: Du har flyttat till Sverige utan att ha annan anknytning än ex-pojkvännen.
Vad är detta för påhopp? Christine hade under flera år studerat nordiska språk på universitetet.

BS: Du hade tre timmar på dig att göra dig av med mordvapnet och blodiga kläder.
Spekulationer igen. Ingen har heller sett en blodig Christine varken på mordplatsen, på vägen från mordplatsen till tåget, på tåget eller någon annanstans. Om brottet begicks mellan kl 19:10-19:20 och Christine tog 19:32 tåget från Arboga har det inte funnits mycket tid att byta om och gömma blodiga kläder.

BS: Du sågs av ett vittne utanför mordplatsen på mordkvällen.
Åter igen. INGET vittne har pekat ut Christine. Jag fattar inte varifrån Britta får alla sina fantasier och jag fattar inte heller hur den ansvarige utgivaren på Expressen låter denna smörja gå i tryck.

BS: Till en vän har du sagt att du lämnade en hammare i säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats.
Detta ska ha varit ett skämt om det ens stämmer. Skulle en mördare verkligen berätta om mordvapnet till sina vänner?

BS: Du har inte hjälpt utredningen och vägrat svara på frågor.
Jag har läst på olika medier under denna tragiska resans gång att i Tyskland behöver man inte svara på åklagarens frågor. Jag personligen skulle inte heller orka svara på frågor som inte rör själva målet. För mig är detta det allra första kriminalfallet jag följt så här noga och det förvånar mig att självaste morddagen har berörts så lite i de två rättegångarna. Det största fokus har satts på om Chrsitine har fött ett barn eller inte. Det näst största fokuset har lagts på de olika fornminnen i och kring Arboga.

BS: Kretsen runt Emma Jangestig och hennes sambo har gått igenom alla tänkbara gärningsmän och bara hittat dig.
Jag hoppas verkligen att polisen och inte Emmas familj och vänner har gått igenom ALLA tänkbara gärningsmän. Det är polisens jobb. Fast jag tvivlar på att allt är gjort detta fall. Polisen och åklagaren har haft tydlig tunnelseende och de greps av panik när det visade sig att pappan var oskyldig. Nu var de tvungna att hitta snabbt en ny syndabock till vilket pris som helst.
Det värsta är att den riktiga mördaren kanske går lös.

BS: Ingen annan än du har motivet, signalementet, möjligheten.
Så många signalement som vittnen beskrivit kan personen som synts på Verktygsgatan vara vem som helst. De flesta vittnen såg ju en yngling, en ung man men när polisen kom med ledande frågor som tex. "kan det möjligen ha varit en kvinna du såg" så ändrade de hjälpsamma vittnerna sig snabbt och så skapades den huvklädda kvinnan på ca 30 år.
För mig personligen är motivet svårt när så små barn har varit inblandade. Det kanske aldrig fanns något motiv, kanske var det ett simpelt inbrott som gick alldeles för snett.

Arbogamammans målsägandebiträde pläderar

Fredborg säger att Emma haft gott resultat när det gäller testerna av ansiktsbilder.
Med all respekt för de drabbade men jag måste åter säga att åtalet håller inte och att målsägarbiträdet lägger fram samma lögner som åklagaren.

- Christine Schürrer har varit besatt av NN, hon har gjort flera försök att hålla sig kvar vid NN, rent fysiskt har de bara umgåtts i tre veckor. Trots att det har varit ett flyktigt förhållande kan hon inte acceptera att han gör slut via telefon.

Att Schürrer inte kunnat släppa NN är tydligt, menar Fredborg och radar upp flera exempel:
- Schürrers förnyade kontakter med NN, hennes dagboksanteckningar som gång på gång talar om hur mycket hon saknar honom, hennes uppgifter till hennes hyresvärd om att hon skulle vilja flytta till Arboga, och hennes gamla vän från Tyskland bekräftar att hon mådde dåligt på grund av NN. Även hennes efterforskningar om familjen, bilder på huset, de här sökningar som gjorts på Emmas alias på webben. VLT

Hela tiden upprepas det att Christine skulle ha varit besatt av arbogamammans sambo. Ingenstans skrivs det om det faktum att förälskelsen mellan sambon och Christine var ömsesidig. Att heta mail skickades från båda håll, likaså sms. (detta har redovisats under Hovrättshandlingarna) Sambon har stundtals varit mer intresserad och angelägen att fortsätta förhållandet än vad Christine har varit.

Kärleksmejlet från försäljaren

Här är "kärleksmejlet" eller dikten som försäljaren ska ha skickat till arbogamamman innan morden.

Jag sitter här, tittar ut genom mitt fönster
sluter mina ögon, ser dig på insidan av ögonlocken.
Jag lägger mig, somnar omedelbart på soffan
drömmer om dig, samma dröm som alltid.
Vaknar snart igen, av ljudet från din röst
hörde dig skrika, det fick inte hända.
Jag sitter här igen, tittar ut genom mitt fönster
tänker på dig, nar ska jag få träffa dig igen.
Jag tar en promenad, syre tänker man klart av
du sitter kvar, får dig ej ur skallen.
Jag vänder leende hemåt, med glada tankar på dig
varm i bröstet, vill ej sluta tänka på dig.
Kommer hem igen, tänker på hur dagen varit
ett frågetecken återstår, vad tycker hon om mig.
Sätter vid fönstret, minns första blicken från dig
redan den dagen, jag kände något speciellt för dig.
Jag vill veta, vad kommer att hända framöver
eller dör alltihop, jag vill dock bara se det underbara.

Gummesson är riktigt desperat nu

Undrar hur Gummesson tänkte när hon klippte och klistrade ihop den PP-presentationen som visades i hovrätten. Den består delvis av sammanfattningar av förhör där vittnen påstås ha sett Christine när de i de verkliga förhören inte har känt igen henne.

*En ren och skär lögn av åklagaren!
*Är detta verkligen tillåtet i en modern och rättssäker stat som Sverige?
*Finns det inga regler hur en åklagare får bete sig?
*Är hela svenska rättssäkerheten i gungning? (kanske har vi aldrig haft någon rättssäkerhet alls)

Det borde vara strikt förbjudet att sy ihop en sammanfattning som inte överenstämmer med vad vittnerna har sagt i verkligheten.

Ett vittne som rastade sin hund fick möjligheten att peka ut Christine men kunde inte göra det. Åklagarna strök hans TR-förhör (spelas ej upp på band i HovR), samtidigt som de i både skrift och tal säger att han pekat ut CS och hon således är säkert identifierad"

Här utdrag från VLT:s rapportering från Hovrätten 11/8 2008 då vittnet som rastade sin hund förhörs.

14.33. Förhandlingen återupptas. Ett vittne berättar om iakttagelser han gjorde då han var ute och gick med sin hund i ett grönområde en bit från Verktygsgatan.

Plötsligt reagerade hunden på något. Längre fram på stigen gick en kvinna, och hunden sprang fram mot henne och började skälla.

- Så har han aldrig gjort tidigare, och det gillar man ju inte som hundägare, berättar han.

Han gick fram och bad om ursäkt och frågade kvinnan om hunden hade skrämt henne.
- Hon sa något i stil med "Det gjorde den faktiskt".

Han beskriver kvinnan som klädd i fritidsjacka och kring 1.80 lång. Hon hade långt svart hår och var 30-40 år gammal.
Hon bröt på tyska.

Han minns inte exakt när händelsen inträffade, men tror att det var i januari.

Om du tittar på den tilltalade, kan du säga att det var hon? undrar Fahlander?
- Jag har inget ansikte på henne. Det kan jag inte säga, svarar han.
---------

Ändå väljer åklagarna med Gummesson i spetsen att visa en förvanskad PP-presentation där hundmannen nu ska ha pekat ut Christine.
...............

Är Gummesson desperat eller är hon rent av dum i huvudet?
Det verkar som om hon till vilket pris som helst vill sätta en kanske oskyldig person bakom lås och bom för en lång tid framöver bara för att bevara sitt eget heder.

Detta stinker riktigt illa!