Resningsansökan

På tisdag den 3 Januari lämnade Per Ingvar Ekblad in Christine Schurrers resningsansökan.


http://www.speedyshare.com/file/vexDr/20-12.pdf

Stationsfilm

Jag har fått detta mejlat anonymt till bloggen.

Stationsfilm
http://rapidshare.com/#!download|309tg|433045624|STATION_WMV.wmv|190342

Hovrätten:Frågan är varför Christine Schürrer besökte Arboga den 12 mars. Kristina Pettersson som var granne till Emma Jangestig och NN har berättat att hon denna dag vid 15.30-16-tiden såg en okänd person i mörka kläder i området vid Verktygsgatan. Hon har även beskrivit att personen gick märkligt. Det kan jämföras med Christine Schürrers egna uppgifter om att hon hade en beige jacka och jeans. Hovrätten har tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation och på filmen från omkring kl. 12.26 denna dag kan Christine Schürrer kännas igen. Hon bär där en mörk jacka, dvs. den kan inte vara beige, och mörka byxor. Vidare har hovrätten kunnat se hennes ”slängiga” gångstil från en övervakningsfilm från Skavsta flygplats. Enbart av detta kan hovrätten emellertid inte dra slutsatsen att det var Christine Schürrer som grannen såg. Det är dock klart att Christine Schürrer haft en annan avsikt med resan än vad hon själv påstått. 

Fup sid. 122

tågstationen i Arboga den 17 mars –08.

Tidpunkten som var intressant vid detta tillfälle var då passagerare skulle gå på tåget 19.34

till Stockholm. Detta tåg var något försenat.

Vid en kontroll av övervakningsutrustningen så visade det sig att den visade en tid som var

20 minuter senare än verkligt tid.

Till nedan tider skall det således dras av 20 minuter.

Det vi såg i uppgången till perrongen på Arboga järnvägsstation var.

Kl. 19.25 kommer det upp ett par, man och kvinna.

Kl. 19.33 kommer det upp en man

Kl. 19.35 kommer det upp en kvinna ,stämmer ej med signalement sedan tidigare.

Kl. 19.37 kommer det upp en kvinna, liten och något kraftig.

Kl. 19.39 kommer det upp en kvinna, stämmer ej med tidigare signalement.

Kl. 19.41 kommer det upp ett par, man och kvinna.

Kl. 19.52 kommer det upp en kvinna som har bråttom upp för trappen. Kvinnan stämmer bra

överens med signalement sedan tidigare. Går dock ej att urskilja ansiktet. Denna kvinna

stämmer överens med signalementet vi har av den misstänkte Schurerr. Kvinnan ser ut att

vara lång med en smal kroppsbyggnad.

Ovan personer är de som finns med vid den aktuella tidpunkten som är av intresse.

Sammanfattningsvis så av de personer vi ser på övervakningsfilmen, så stämmer kvinnan som

kommer upp för trappen kl 19.52 (rätt tid 19.32.40) bäst på det signalement som vi har sedan 
tidigare.
 
Fup sid.124

Undertecknad tittade tillsammans med insp Göran Nilsson på övervakningsfilmen från

järnvägsstationen i Arboga 2008-03-17. På stationen finns tre kameror men endast en var i

funktion vid tillfället för brottet. De andra två kamerorna har varit trasig sedan ca tre veckor

tillbaka.

Den kamera som är i funktion är placerad så att de som ska resa från Arboga filmas då de

kommer upp för trappan som leder upp från undergången och upp till vänthallen och vidare ut

på perrongerna.

Man kan även åka hiss upp till perrongerna. Dessa personer syns bara på avstånd när de

kliver in i hissen för att åka upp till perrongen.

När vi började titta på de tider som angetts att tåget ska anlända och gå från

järnsvägsstationen och att ett tiotal personer skulle åka med dessa så stämde det inte, det kom

inte så många människor till stationen vid den tiden. Vi kontrollerade då tiden på hårddisken

och den visade sig gå 20 minuter, sånär som på 10 sekunder, fel. Denna kontroll gjordes mot

fröken Ur.

Vi la då till 20 minuter till den tid, 19.34 som det aktuella tåget från Arboga mot Kungsör -

Stockholm skulle ha gått, och kom då fram till 19.54 och backade sedan bandet ca 15

minuter. När klockan på filmen visar 19.52.40( verklig tid kl 19.32.40) kommer en svartklädd

kvinna uppför trapporna. Uppfattningen vi får är att kvinnan går raskt, jämfört med övriga

resenärer som vi sett komma till tågen, och att hon är lång. Det går inte alls att se hur

kvinnans ansikte ser ut. Kvinnan är iklädd helt mörka kläder, har en helt mörk halvlång jacka

med luva på. Vad jag kan se så har luvan någon form av skärm som går ner över pannan på

kvinnan. Kvinnan såg ut att bära en väska över axeln.

Av övriga personer som kom till perrongerna under (se pm av Göran Nilson), den aktuella

tiden så var det några kvinnor, några par samt någon man. Av dessa var det ingen som vi

uppfattade stämma in på signalementet av den misstänkta Christine.

Det var ytterligare ett Stockholmståg som går via Köping -Västerås som avgick vid ungefär

samma tid. Enligt personal på 19.34-tåget till Kungsör-Stockholm gick det på ca 10 personer

på det tåget i Arboga och två av dessa är två personer som hoppar över direkt från ett 

anslutningståg. Enligt samma personal är det förseningen av detta anslutningståg som gör att

avgången 19.34 blir 5-10 minuter försenad.

Vi kontrollerade även tider då tåg från Stockholm kom till Arboga station den 17/3 och som

lämnat Stockholm station mellan 13.50-15.06. Bilderna vid detta tillfälle var bättre eftersom

det var dagsljus men det var också betydligt fler människor i rörelse varför det var svårt att

urskilja någon som vi kan säga liknar den misstänkta .

Köping 2008-03-24

Christina Carlsson
 
Fup sid.90

Undertecknad har tittat på filmen på Christine från Skavsta flygplats. Detta med anledning av

att vittnen uppgett att den yngling/ man som setts på bl a garageuppfarten till brottsplatsen

skulle ha "konstig" gång.

Det som syns på filmen är att Christine bär på en, vad det verkar, tung väska. Detta kan i sig

påverka hennes sätt att gå. Vad som slår mig är att hon har en typisk kvinnlig gång, går lite

"omlott" med fötterna när hon går.

Eftersom vittnena, i sina berättelser, uppgett att det de ser är en ma,n så kan det vara fullt

möjligt att de uppfattar " hans" gång som konstig eftersom han går som en kvinna.

Vad det gäller filmen från Skvsta så ser det också ut som hon niger till lite med vänster ben

när hon går. Detta sistämnda kan bero på den tunga väskan som hon bär men kan även

uppfattas som en lätt hälta om det är hennes naturliga gång.

Köping 2008-03-24

Christina Carlsson

Stationsbilder från FUP (Tillägg s. 445-447)
Klicka på bilderna för större bild.

----------------------

Här är de sekvenser som är bortklippta från stationsfilmen.
 

Klippen på stationsfilmen.


080312
12:47:44-12:48:04
12:48:49-12:49:34
12:49:49-12:50:40


16:31:20-16:32:10
16:32:55-16:35:03
16:36:22-16:37:18


080314
16:37:37-16:42:09
16:43:43-16:44:35
16:45:41-16:46:24
16:48:41-16:52:03
16:52:03-16:52:32
16:55:24-16:56:08
16:56:24-16:59:40
17:01:55-17:02:09
17:02:22-17:03:00
17:03:59-17:04:59
17:05:18-17:09:57
17:42:45
17:45:13-17:45:32
17:46:39-17:51:04
17:52:48-17:53:04
17:55:31-17:56:53
17:57:23-17:57:40


18:32:11-19:34:03
19:34:48-19:35:04
19:36:04-19:36:38
19:38:23-19:38:48
19:40:09-19:43:14
19:43:48-19:46:50
19:47:22-19:48:49
19:49:37-19:50:55
19:51:22-19:55:05


080317


17:05:00-17:14:58
17:26:36
17:26:53-17:38:42
17:41:20-17:44:38
17:46:41
17:48:36-17:49:01
17:50:31-17:50:44
18:33:59
19:32:55
19:33:40-19:34:57
19:35:55-19:36:56
19:37:23-19:39:09
19:39:47-19:40:50
19:41:22-19:47:33
19:48:11-19:52:19
19:52:43-19:58:52
19:59:30-20:01:30

En märklig rättegång

Det finns många konstiga saker i domen i Hovrätten. Här några exempel.

DOMEN: Detta kan jämföras med NNs minnesanteckningar från den 6 april då Emma Jangestig ska ha nämnt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina och Lasse.

UPPGIFTER FRÅN FUP

E har ALDRIG själv nämt namnet TINE. Det är sambon som i sina anteckningar förvränger namnet Tina till Tine. E själv har inte i de första 10-12 förhören nämt något av dessa namn. Namnen kommer från systerns och sambons förhör. De säger att E ska ha nämt namnet Tina i samband med "Tina och Lasse" vilka är släktingar till E.

DOMEN: Vid förhöret den 12 april berättar Emma Jangestig att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår.

E själv skriver följande i en webbsida:

(Den 8 oktober 2008)
"När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av men jag ville inte gå med på det."

DOMEN: Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer S vittnesmål om vad E sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att E redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Det är svårt att värdera betydelsen av att Emma Jangestig minns att hon postat påskkort, att hennes mamma ropade till henne eller meningen ”Hi, I´m Tine” då det är oklart i vilket sammanhang hon först mindes detta. Själva namnet Tine är dock av intresse då hon nämnt detta namn redan tidigt efter uppvaknandet.

Ingen polis har har i de tidiga förhören hört E säga namn TINE, det är sambon som förvandlar namnet Tina till Tine. Systrarna och Christer S berättar i förhören att E nämner Tina och Lasse.
DOMEN:;Hon har även skickat ett sms kl. 18.50 via en mast som inte täcker Halvardsborg men däremot delar av centrala Arboga varför besöket vid fornborgen i så fall bör ha varit kortare än 30 minuter.

(det här gäller datumet den 16 mars då Christine enligt åklagaren skulle ha varit på Verktygsgatan och rekognoserat.)

FUP
Enligt förundersökningen har Christine varit långt från Verktygsgatan vid den tidpunkten hon mastades i Arboga. Hon var faktiskt närmare Halvardsborgen än Verktygsgantan. Det kan man se i denna karta.

DOMEN: Även för denna dag har hovrätten tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation avseende tiderna för alla anländande tåg från omkring kl. 15.00 och fram till och med tåget med ankomst kl. 18.10. Kvalitén är inte särskilt god men det är på filmen från ankomsten kl. 18.10 som det enligt hovrätten kan iakttas en person med Christine Schürrers karakteristiska gångstil. Personen har dock en mörk jacka och inte en beige. Däremot återfinns ingen person klädd i en lång beige jacka av den typ som Christine Schürrer säger att hon har haft på sig. Dimitrios S har också bedömt att det i 18.10-filmen finns en person som med hänsyn till gångstil och typ av klädsel kan vara Christine Schürrer. Som framgått genom utredningen kring resan den 12 mars har hon haft tillgång till en mörk jacka.

Det är ingen som med säkerhet kan peka Christine i övervakningsfilmerna!

DOMEN: Åklagarna har hävdat att hon genom vittnesmålet från Maria S kan knytas till Verktygsgatan. Det är dock svårt att med stöd av vittnet slå fast att Christine Schürrer varit direkt på brottsplatsen då vittnets iakttagelser är allmänna och kan avse andra personer.

DOMEN:Vad som med säkerhet kan konstateras är att Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen.

Christines hyresvärdinna har vittnat om att hennes hammare är försvunnen. När hon såg hammaren sista gången fanns det en hantverkare i lägenheten. Kan det vara möjligt att hantverkaren har tagit med sig hammaren av misstag?
DOMEN:På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden för brotten.

Tekniska roteln i Uppsala säger att man inte kan fastställa storleken av skon eftersom avtrycket inte är helt. Detta dokument finns inte med när rätten gör sin bedömning.

Christine säger att hon kastat sina skor. Paulos V vittnar om att Christine haft skor som liknar VANS skor och att dessa skor varit mycket slitna. I polisens skoavtryck bilder kan man se att sulorna som lämnat avtrycket inte är speciellt slitna.

DOMEN: Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Detta låter ju mycket svävande.

DOMEN: Nicklas J och NN har var och en för sig kunnat uteslutas som möjlig gärningsman.
Av utredningen framgår också att polisen har undersökt en mängd olika alternativa teoretiska gärningsmän som före detta pojk- eller flickvänner till Emma Jangestig respektive NN utan att detta lett till något av intresse. Polisens undersökningar har inte heller i övrigt gett något uppslag om någon möjlig alternativ gärningsman. Det går enligt hovrätten inte heller att dra någon slutsats av att hårstrån återfunnits som har okänt manligt DNA. Det är fråga om två hårstrån som hittats i hallen men inte i ett sammanhang som kan kopplas till angreppen.

Det finns inga uppgifter i förundersökningen som stödjer att polisen skulle ha undersökt en mängd olika personer som alternativa teoretiska gärningsmän.

Det är otroligt att rätten förringar de främmande hårstråna samt fingeravtrycket som faktiskt fanns på brottsplatsen.

DOMEN: Den bevisning som åklagarna har åberopat är indirekt då inte heller E uppgifter innebär ett direkt utpekande av Christine Schürrer som gärningsman. För att indirekt bevisning eller indicier ska räcka för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad är skyldig till brottet krävs en beviskedja som i slutänden positivt knyter just den tilltalade till brottet samtidigt som annan gärningsman kan uteslutas.

Vaqrken E eller någon annan har pekat ut Christine på brottsplatsen.

DOMEN: I detta mål är de väsentliga delarna av händelseförloppet klarlagda då sådana fakta som tid, plats, mordvapen och hur gärningsmannen gått till väga är utredda. En brist är dock att den hammare som använts som mordvapen inte har kunnat återfinnas.

När det sedan gäller E:s minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle. Det kan inte vara någon annan än förövaren som E  har sett. Hennes tidiga omnämnanden efter uppvaknandet av Tina och Tine är också av intresse då det är känt att Christine Schürrer kallar sig själv Tine. Dessa omständigheter – en kvinna och namnet Tine – är inget direkt utpekande men ett starkt indicium som pekar i riktning mot Christine Schürrer.

E själv har inte nämnt namnet Tine i de första 10-12 förhören.

DOMEN: Det är vidare klarlagt att Christine Schürrer befann sig i Arboga den 17 mars och just vid den tiden då brotten begicks mellan kl. 19 och ca kl. 19.18. Hon reste med tåget från Arboga kl. 19.34. Detta kan se ut som en liten tidsmarginal men en rask promenad från Verktygsgatan till järnvägsstationen tar enligt polisens mätningar inte mer än nio-tio minuter.

Enligt eniro.se tar denna promenad 18 minuter. Har skrivit om det här.

DOMEN: Christine Schürrer har trots detta inte lämnat någon godtagbar förklaring till vistelsen i Arboga. Hovrätten konstaterar att hon varit i närheten av brottsplatsen och att hon inte är villig att förklara varför.

Vad är i närheten av brottsplatsen? På stationen i Arboga?

DOMEN: Slutligen kan konstateras att polisutredningen i övrigt innebär att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman.

Polisen har inte utrett något som pekar mot en alternativ gärningsman. Hela förundersökningen är ett desperat försök att sätta dit Christine. Polisen och åklagaren lyckades med det trots att det inte finns bevis. Tråkigt för rättsäkerheten och tragsikt när en person troligen sitter på livstid utan att ha begått brottet.


Jag förstår inte heller varför halva domen är fylld med E:s så kallade minnen trots att dessa har bedömts till största delen som icke trovärdiga.

Skospåret

Åklagaren har under de två rättegången hävdat att skoavtrycken kommer just från Christines skor. (Trots att skorna inte återfunnits och kunnat jämföras med avtrycken.)

Enligt undersökningen av avtrycken kan man INTE avgöra skostorleken.

Så här står det i Hovrättens dom om skoavtrycken:

På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt

kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden

för brotten.Sulmönstret som är ett våffelmönster har kunnat kopplas till skor av märket Vans. Christine Schürrer har haft ett par mörka skor med kant, snören, märken och stickningar i vitt, vilka syns på ett fotografi. Enlig generalagenten för Vans är skorna på fotografiet ett par Vans av modellen Bearcat med våffelmönstrade sulor. – Statens kriminaltekniska laboratorium har jämfört avtrycken från hallen med olika storlekar av Bearcat-skor och uppskattat avtrycken till skostorlek 40-42.

På dokumentet här nedan kan man läsa följande: Storleken på den sko som avsatt det omstridda spåret har inte gått att uttala sig om pga. att spåret är ofullständigt, skons hela längd framgår ej.

Om mammans minne igen

E har hävdat att hon minns en massa saker från kvällen. I Hovrättens dom finns dessa rader:

"Hon hör också någon säga att hennes hår måste rakas av och hon tänker att det vill hon inte."

"Vid förhöret den 12 april berättar E att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår.."

"Sammanfattningsvis menar hovrätten att det är utrett att E har vissa minnesfragment eller öar av minnen från den 17 mars som är självupplevda. Det gäller helt klart besöket på öppna förskolan och msn-kontakten med systern, möjligen även att hon hör att hennes hår måste rakas av."

Då förefaller det märkligt att E själv har skrivit dessa rader i ett forum den 8 oktober 2008:
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

----

Lite om Hovrättsdomen

I hovrättsdomen har det lagts stor vikt att E ska ha vid de tidiga förhören upprepade gånger kallat gärningspersonen med namet TINE. I alla de tidiga förhören med henne nämer hon namnet TINA, inte TINE. E har tidigt efter uppvaknandet pratat om människor som funnits i hennes liv, bland annat Tina och Lasse. Som jag tidigare skrivit är det sambon som förvandlat Tina till Tine i sina anteckningar. Han har till och med skrivit ett frågetecken efter namnet Tine.

(Anteckningarna finns här http://christinesc.blogspot.com/2009/02/tina-eller-tine.html)

Polisen har också upprepade gånger försökt leda samtalet in till den "tyska kvinnan" men i ett tidigt förhör säger E så här:

E tillfrågas om att hon nämnde någon från ett annat land och hon svarade då: Hon från Tyskland vet jag inte, men sen var det från ett annat land igen. Nu vet jag inte var hon kommer ifrån men det var, vad jag fattade det som så var det många år sedan de träffades. Den här tjejen var ganska betuttad i T, jag vet inte hur intresserad han var. Sen så träffade jag henne i Uppsala. Hon kom och presenterade sig, hon jobbade i Uppsala när jag låg där. Så hon kom och presenterade sig och berättade vad hon hette och att hon kände T och så. Då blev ju jag rädd med tanke på vad jag hade varit med om och så. Alltså, att träffa någon så nära, men nu i efterhand, när vi har pratat om det så säger min familj, min pappa kände den här tjejen också. Min pappa säger att det var kanske inte hon för hon jobbade som lärare, men namnet stämde och hon presenterade sig som om hon kände T och allting. Så det var ett lite roligt sammanträffande. Fhl: namnet stämde säger du, vad var det för namn? E: jag vet inte, jag kommer inte ihåg vad hon hette men vi kalla henne Svetlana i alla fall. Jag vet inte vad hon hette där, det kommer jag inte ihåg.

Vid två andra förhör där polisen försöker ta upp den "tyska kvinnan" viftar E bort henne och har inte något att säga om henne.

Sen har vi hårstråna i hallen. De i E:s hand bedöms i någon mån komma från henne själv. ( så de kan lika gärna komma från någon annan)

De två oidentifierade manliga hårstråna har man inte lagt någon möda på att försöka identifiera. Gummesson har ju tom. påstått att de kan ha flygit in i hallen.

Det oidentifierade fingeravtrycket på trappräcket har man inte heller försökt sammankoppla med fler än fyra personer. (E har ju också yttrat sin rädsla över trappor och har sagt att hon aldrig vill bo i en lägenhet med trappor. Var kommer denna rädsla ifrån? Hände något vid trappan?)

Så det finns både främmande hårstrån och främmande fingeravtryck på en brottsplats men de skjuts åt sidan eftersom de inte kommer från Christine.

Sen har vi skospåren. Experten har uttalat att man inte kan bestämma skostorleken pga. att skoavtrycken inte är hela. Ändå har Hovrätten valt bestämma att spåren kommer från Christines skor.

I Hovrättsdomen står det att sambon lämnade Smedjan kl 19:00. I förhören med personer från smedjan står det att T lämnar Smedjan omkring kl 19. Dvs det kan ha skett senare men även tidigare.

Tidpunkten för sambons hemskomst är beräknat och baserat på polisens testkörning Köping-Arboga där man körde max 5 km över den tillåtna hastigheten. (Nu har jag själv kört denna sträcka flera gånger och jag hade inga problem att köra sträckan på 15 minuter och då körde jag långsamt, dvs ca 10 km över den tillåtna hastigheten. Vägen är som skapat för farter som är mycket högre än så. Efter Valskog är det ett enda långt raksträcka ända in i Arboga. En vägbula finns i bostadsområdet.)

Åklagerskan har byggt fallet kring påståendet att Christine skulle ha varit besatt av T. Mycket i domen handlar om detta. Men ingen i rättssalen verkar ha begripit data-analyserna och sökordbegreppen som datateknikerna har använt i sina dataundersökningar av Christines dator.

I det skyddade boendet var familjen tillsagd att inte prata om händelsen med E och försöka avleda henne om hon börjar prata om det. Ändå har sambon fört fortlöpande antecknignar under vistelsen i det skyddade boendet om vad E ska ha ha sagt om händelsen.

Ingen har kunnat säkert peka ut Christine från övervakningskameror i Arboga station som finns i förundersökningen.

Ingen vittne har sett Christine vid Verktygsgatan.

Det finns inget DNA från Christine på mordplatsen.

Hela domen bygger på indicier och det är skrämmande att beviskraven är så låga i ett mål där den misstänkte riskerar livstidstraff.

Har ett justitiemord begåtts? Är den riktiga gärningsmannen fortfarande ute bland oss?

Har Christines advokat missat en massa?

Nu har det gått en tid sedan Christine fick sin dom.
Jag kan fortfarande inte släppa tanken att det kanske är fel person som sitter bakom galler på livstid. När jag läser de olika dokumenten och förundersökningsprotokollet slår det mig hur mycket konstigheter det finns som Christines advokat hade kunnat påpeka. Han borde ha angripit de svaga punkterna mycket hårdare.

Alla grannarna till Emma som blev förhörda efter den 18/3 delgavs Christines signalement.
Alltså polisen frågade specifikt om grannarna sett en ca. 180 cm lång, smal kvinna med långt mörkt hår. Det känns helt absurt att polisen har jobbat på det sättet.

Det har också skickats i ett tidigt skede efter brottet ett kedje-mms runt i Arboga, innehållande en bild på Christine

Emmas "minnen" förbättrades desto längre tiden gick. Här ett smakprov hur lätt hon blir påverkad av sin sambo och familj.

T=SAMBON
T har berättat för Emma att när det här brevet kom så sa Emma att om den här tjejen skulle komma, Christine, hem till dem och lösa det här istället för att skicka brev. Varför inte träffas och lösa det, om hon skulle komma hem skulle Emma släppa in henne och se till att de löste det. Tyvärr. Emma kom inte ihåg att hon sagt så när T berättade det men när hon funderade på det så minns hon att hon sagt så. Uttryckt sig så. Frågan är om Emma släppte in henne.

Emma tror inte att hon skulle ha känt igen henne på det sättet men Emmas familj och T har berättat att när Emma vaknade i Uppsala så pekade hon ut en tjej som var utländsk, hon heter Jaqueline, hon har ett liknande utseende som Tine. Emma pekade ut henne och ska ha sagt –hon skulle bara komma in och presentera sig, hon skulle inte göra så här, hon skulle bara presentera sig. Ni har barn tillsammans hade Emma sagt till T. Emmas föräldrar, syskon och T har hört detta och de har berättat det i olika omgångar. Det är inget som Emma minns. På fråga svarade Emma att Jaqueline är sjuksköterska på den andra avdelningen i Uppsala där hon låg. De sökte henne senare men hon arbetade inte då. Emma kallade henne Tina. Inte Tine. Emma kallade henne också Lorena och Svetlana. Lorena och Svetlana fanns i Emmas farbrors liv när Emma var i 12 års åldern.

Jag vet inte vad som händer nu. Om Christine får sitta där hon sitter eller om hon ansöker om resning. Om hon ansöker om resning hoppas jag verkligen att hon skaffar sig en advokat som är alert och som har mycket resurser.

Det känns för jävligt att det kanske går en barnamördare lös och en helt oskyldig person sitter inne.

Prövningsansökan till Högsta Domstolen

E.J = Målsägande
T.H = E.J's Sambo
YRKANDE: Att Högsta domstolen ogillar åtalet för mord respektive försök till mord i dess helhet och lämnar samtliga skadeståndsyrkande utan bifall. Samma gäller yrkandet om utvisning.

SKÄLEN FÖR PRÖVNINGSTILLSTÅND
Det är av för ledning av rättstillämpningen att talan prövas eftersom rättsläget är oklart.

Frågan i detta mål, ett utpräglat indiciemål, är om beviskraven för en fällande dom uppnåtts.
Ända sedan begreppet "ställt utom rimlig tvivel" infördes av Högsta Domstolen har det rått delade meningar om hur begreppet skall tolkas ( se utförlig analys av Justitiekansler Göran Lamberts, SvJT2009 sid 1; särskilt sid 13 under rubriken 7 summering, punkt 1 en rättslig fråga)

Av denna summering kan utläsas " Enligt min mening fodrar rättsäkerheten att bevisprövningen i brottmål stabiliseras. Idag är det oklart vad beviskravet "ställt utom rimlig tvivel" egentligen innebär. Detta gäller såväl i teorin och i praktiken. Domstolarna har inte någon säker uppfattning om vad som ligger i ordet "rimligt" , och de vet ofta inte om den presenterade bevisningen rättsligt sett når upp till beviskraven. Överhuvudtaget är denna juridiska fråga till stor del förbisedd i den dömande verksamheten. Jag tror det finns många domare som inte överhuvud taget erkänner den som rättslig."

Christine Schurrer hänvisar till artikeln i dess helhet. Varken tingsrätt eller hovrätt kan anses rättsligt sett ha nått upp till de beviskrav som bör ställas och då framför allt i ett mål av ifrågavarande slag.

Det vore synnerligen önskvärt från såväl teoretisk och praktisk utgångspunkt om Högsta Domstolen kunde klarlägga denna rättsfråga. Enligt min uppfattning lämpar sig detta mål särskilt väl för en sådan belysning, eftersom det dels är ett utpräglat indiciemål, dels gäller den art av brott, mord, där frågan om beviskravet ställs på sin spets.

Christine Schurrer ifrågasätter om inte Hovrättens tal om beviskedjan, sid 10 andra stycket, är en omskrivning av det helhetsintryck som processlagberedningen klarlagt att avgörandet inte får bygga på (NJA II 1943 sid 445); avgörande bedömning skall göras på grundval av de enskilda bevisen. Om det skulle vara så att den av Hovrätten omtalade beviskedjemodellen godtas, så föreligger ändå inte en sådan kedja, eftersom indicierna i detta mål saknar tillräckligt starka samband med varandra, vilket för övrigt kan sägas ofta vara kännetecknande för indiciebevisen.

Hoverätten konstaterar att avgörandet inte får bygga på ett helhetsintryck ect., se sid 9 m, oaktat denna notering har såväl Tingsrätten som Hovrätten grundat sina avgöranden på helhetsbedömningar. Tingsrätten har fäst stort avseende vid grannen M.S uppgifter i syfte att i enlighet med NJA 1991 sid 56 knyta Christine Schurrer till brottsplatsen, medan Hovrätten inte fäst avseende vid grannens utpekande utan istället- i klar motsatts till Tingsrätt - tillmätt målsäganden E.J uppgifter mycket stor betydelse, oaktat att dessa bedömts som indirekt bevisning. Såsom jag kommer att redovisa nedan kan inte heller uppgifter i detta hänseende tillmätas någon betydelse. En uppfattning som delades av såväl Tingsrätten som rättens sakkunnige professor Sven Åke Christiansson.
Med hänvisning till NJA 1991 sid 56 är Christine Schurrer sålunda inte bunden till brottsplatsen. Även om Hovrätten fastställt Tingsrättens dom i skuldfrågorna, så har instanserna på olika sätt kommit fram till domslutet.

För att knyta an till hur Hovrätten resonerat på sid.10, andra stycket för aktuella gärningar. Hon kan sålunda i och för sig liksom andra som befann sig i Arboga med omnejd ha utfört aktuellt brott.
När det slutligen gäller kravet på att alternativ gärningsman kan uteslutas har Hovrätten konstaterat att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman. Christine Schurrer är av en annan uppfattning. E.J har tidigt omtalat att detta haft med hennes släkt att göra. Hon talade dessutom om ett konkret hot. E.J har vidare talat om ett märkligt möte med en kvinna på konserthuset i Västerås. Dessutom är det klarlagt i målet att såväl E.J som T.H har en stor bekantskapskrets på nätet innefattande ett omfattande blottläggande av privata angelägenheter. Därtill kommer att ett flertal icke identifierade personer rört sig inom området i nära anslutning till den tid vid vilken gärningarna begick. I målet hörda vittnen har reagerat över att dessa personer uppträtt avvikande. Dessutom tillkommer hårfynd som inte kan härledas till Christine Schurrer (se mer därom nedan) . Det är inte frågan orimliga alternativa gärninsmän och en grundligare analys härvidlag torde kunna ha krävts av domstolen se SOU 1938:44 sid 479. Ponera att mördare/barnmördare skulle gripas i en nära framtid. Hovrättens dom är inte så övertygande i sitt avfärdande av alternativ gärningsman varför en koppling till Arboga-fallet i så fall genast skulle göras.

Oavsett om jävfrågor med mera handlagts korrekt så har dessa hanteringar minskat Christine Schurrers förtroende för domstolarna. Hon ifrågasätter sålunda om hon fått en opartisk tvåinstansprövning eller, annorlunda uttryckt, den rättvisa rättegång som hon är tillförsäkrad enligt Europakonventionen, som både Sverige och Tyskland har anslutit sig till.
Vad hon därvid särskilt fäst avseende vid är att två av Tingsrättens nämndemän under pågående huvudförhandling gett klart uttryck för att hon skall fällas till ansvar. Att lagmannen i anslutning därtill berättade att han övervägde att polisanmäla två av sina meddomare var inte heller ägnat att öka hennes tilltro till rättens opartiskhet. När Christine Schurrer sedan gjorde en jäv mot rätten prövades denna fråga av en rådman, som är underställd den lagman som var ordförande i det ifrågavarande målet och därtill tidigare hade agerat ifråga om jäv för en av rättens nämndemän. En av nämndemännen avträdde också på grund av jäv. Frågan kan ställas om inte Tingsrätten, med anledning av nämndemannens förutfattade meningar, i något skede ex officio skulle ha tagit ställning till frågan om rättens domförhet. Sammantaget har, som nämnts, under alla förhållanden, dessa oklarheter avsevärt minskat Christine Schurrers tilltro till det svenska rättsväsendet.

GRUNDERNA FÖR ÖVERKLAGANDET
1. Hänvisning till ovan anförda skäl för beviljande av prövningstillstånd, det vill säga vad krävs för en fällande dom?
2. Christine Schurrer anser inte att Hovrätten rätt värderat indicierna i målet. Det är således fråga om en felaktig bevisvärdering.
3. Med godtagande av Hovrättens värdering av indicierna i målet så är ändå beviskravet för lågt satt. Det är således fråga om en felaktig bevisprövning.

Målsägande E.J's uppgifter:
De omständigheter under vilka förhören hölls med E.J är unika. Dessvärre inte i positiv bemärkelse. Oaktat protester från försvaret har sambon T.H - tillika part i målet - agerat bollplank före och mellan verkliga polisförhör. Detta har uppenbart påverkat innehållet i E.J's polisförhör till skada för Christine Schurrer.

Enligt vad som ovan anförts har Hovrätten i motsats till Tingsrätten tillmätt E.J's uppgifter alltför stor betydelse trots att dessa bedömts som indirekt bevisning.
Professor Sven Åke Christiansson har hörts såväl i Tingsrätten som i Hovrätten i egenskap av rättens sakkunnige. Sven Åke Christiansson har bland annat omvittnat att E.J har mycket begränsade möjligheter att någonsin kunna minnas skadetillfället i sig samt att det med avseende på E.J's problem med att organisera minnesinformation föreligger en risk för sammanblandning av detaljinformation från olika informationskällor. Sven Åke Christiansson påtalar också risken för så kallad selektiv förstärkning, det vill säga den som försöker minnas genom uppmuntran får ett intryck av att hon eller han är på rätt väg. Här skall särskilt noteras att sambon T.H haft möjlighet att påverka eftersom han varit nära E.J mer eller mindre hela tiden och samtidigt haft kännedom om att Christine Schurrer var misstänkt för aktuella brott.

Hovrätten har fäst stort avseende vid anteckningar förda av T.H under såväl sjukhusvistelser i Uppsala och Västerås som under det så kallade skyddade boendet. Hovrätten anser att T.H minnesanteckningar från den 6 april visar att E.J nämnt namnen Lorena, Tine, Tina, samt Tina och Lasse. Den omständigheten att E.J nämnt Tina och Lasse förklaras av att Lasse är farbror till E.J och att han är tillsammans och har barn med en kvinna vid namn Tina. Noteringen i aktuella minnesanteckningar visar att T.H själv ifrågasatt om Tina är lika med Tine.
Han har noterat Tina=Tine?
Här skall särskilt anmärkas att T.H vid förhör förklarat att det var hans tankar att Tina eventuellt kunde vara lika med Tine. Detta eftersom han kallar Christine Schurrer för Tine vilken var misstänkt för brotten. T.H har varken vid polisförhör eller inför domstol påstått att E.J själv nämnt Tine den 6 april. Hovrättens slutsatser är sålunda felaktiga. Av T.H's förhör inför Hovrätten framgår tydligt att E.J endast har nämnt namnet Tina och inte vid något tillfälle Tine. Noteringarna om Tine är ett direkt resultat av T.H's teorier när det gäller att Tina eventuellt kan vara lika med Tine.

I förhören med T.H framgår dessutom att E.J pekar ut en sjuksköterska på sjukhuset i Uppsala med kommentaren "hon var ju så trevlig och ville bara komma in och hälsa på". Hovrätten har sålunda dragit en helt ogrundad och felaktig slutsats när det görs gällande att E.J härmed "skulle avse en gärningsman"
Christine Schurrer kan sålunda på intet sätt knytas till aktuell citat. Inte ens E.J gör en koppling mellan kvinnan i hallen och Christine Schurrer. Enligt förhören med T.H kallade E.J sköterska för Loreana. Oaktat att hennes verkliga namn var Tina.

Hovrätten har refererat ur ett antal förhör med E.J. Försvaret har under huvudförhandlingen vid såväl Tingsrätten som Hovrätten citerat ett mycket stort antal refererat ur aktuella förhör. Dessa citat visar tveklöst att hon tillsammans med T.H diskuterat om Christine Schurrer kunde ha gjort sig skyldig till aktuella brott. Christine Schurrer har sålunda varit föremål för omfattande diskussioner mellan E.J och T.H på grund av tidigare händelser som av såväl T.H som E.J uppfattats som anmärkningsvärda. Hon bekräftar bland annat vid förhör 2008-04-16 att hon önskat information från T.H när det gällde Christine Schurrer. E.J säger exempelvis vid förhör 08-04-16 att det känns bra att berätta för T.H också för att han tar det så bra, för att han är med på alla E.J's tankar. Av förhör 2008-04-18 framgår att T.H direkt uppmuntrat E.J att berätta för polisen att det gällde Christine Schurrer.

Hovrätten har inte heller fäst något avseende vid att E.J före brottsdatum hade ingående information om Christine Schurrer som en psykisk labil person och att hon också sett brev till T.H undertecknad Tine. Det förelåg sålunda en uppenbar risk för att hon efter brottet kan ha uppfattat Christine Schurrer som en presumtiv men ej verklig gärningsman.

Uppskattningsvis har Hovrätten tagit del av ett tjugotal citat ur förhör med E.J. Oaktat detta har Hovrätten inte med ett ord kommenterat betydelsen av denna lindrigt sagt selektiva förstärkning. Dessutom tillkommer att E.J före det att hon skrevs ut från det skyddande boendet lämnat en beskrivning av gärningspersonen och händelseförloppet som inte alls stämmer överens med den beskrivning som hon lämnar efter det att hon kommer ut ifrån det skyddande boendet och fick information angående misstänkt gärningskvinna, mordvapen med mera.
Hon lämnar inledningsvis beskrivning av en kvinna som har tagit av sig ytterkläderna och går omkring med vita strumpor för att i ett förhör 2008-07-03 (omedelbart före huvudförhandlingen i Tingsrätten) lämnar beskrivning på en kvinna som presenterar sig vid namn "Hi I am Tine" och därefter omedelbart utdelar ett slag med en hammare. Tingsrätten har inte fäst något avseende vid dessa uppgifter eftersom man här helt rätt konstaterat att dessa uppgifter kan vara en direkt följd av den information som hon erhöll vid utskrivningen från det skyddade boendet.

Angående E.J's eventuella kontaktbarhet har Hovrätten på sid.13 noterat att av T.H's uppgifter framgår att hon var kontaktbar när han fann henne på golvet. Vidare skriver Hovrätten att "på hans uppmaning satte hon sig upp och hon gnydde och grymtade".
Så var icke fallet. T.H's berättelse ger vid handen att han reste E.J upp och att hon återigen sjönk ihop. Hon hade sålunda inte förmåga att själv sätta sig upp. TH har vid förhör dessutom beskrivit E.J som medvetslös.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Hovrättens bevisvärdering när det gäller E.J's uppgifter inte är i närheten av vad som kan krävas. Hovrätten har helt bortsett från Sven Åke Christianssons vittnesmål och dessutom inte ifrågasatt E.J's uppgifter under beaktande av det sätt på vilket förhören genomförts, det vill säga att en nära anhörig, T.H har i praktiken fungerat som en icke sanktionerad förhörsledare före polisförhör. Risken för källglömska är uppenbar.

Rättens sakkunnige Sven Åke Christiansson
Av vad som anförts har Hovrätten - i motsats till Tingsrätten - helt bortsett från Sven Åke Christianssons sakkunighetsutlåtande. Detta trots att Sven Åke Christiansson tagit del av samtliga förhör med E.J från såväl förundersökningen som Tingsrättens och Hovrättens förhandlingar. Härtill kommer att han genomfört omfattande intervjuver med E.J för att utröna hennes förmåga att minnas.

T.H
Jämför vad som ovan anförts angående E.J's trovärdighet.

Skorna av märket Vans.
Christine Schurrer har berättat att hon gjort sig av med Vans-skorna omedelbart efter årsskiftet 2008. Detta eftersom skorna var trasiga och att hon hade övervikt på flyget. Enligt Christine Schurrer har hennes uppgifter om att hon slängt sina Vans-skor och motivet för detta inte vederlagts. Hovrätten skriver på sid.31 att vittnet P.W sagt att Christine Schurrer dagen för aktuellt brott det vill säga den 17 mars hade mörka tygskor med vita inslag. Detta är inte korrekt redovisat. Han kommer inte ihåg vilka skor hon hade på sig den 17.3. Vittnet D.S uppger enligt Hovrätten att Christine Schurrer den 16 mars bar ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller i textil. I förhör som föredrogs inför Hovrätten hållet med D.S 2008-04-23 framgår emellertid att D.S hade "en känsla av" att Christine Schurrer den 16 mars hade ett par textilskor som var mörkblå eller svarta. D.S är sålunda inte säker på sina uppgifter. Vittnet tillika hyresvärdinnan L.N uppger att Christine Schurrer även efter årsskiftet fram till mars bar ett par blå tygskor med vit kant och vita snören som ser ut som Vans-skor som hon sett på bild. Varken P.W eller D.S har lämnat uppgifter som kan anses vara annat än osäkra.
Vittnet L.N uppgifter har inte heller något större bevisvärde eftersom utrymme för misstag när det gäller indentifikation av ett par skor måste vara uppenbar. Detta helst som Christine Schurrer enligt egen uppgift under aktuell period bar ett par mörka träningsskor med vit kant och vita skosnören. Såväl Tingsrätt som Hovrätt har sålunda inte varit tillräckligt kritiska i sin bevisvärdering.

Hovrätten anser att man kan uttala sig när det gäller skornas storlek. Detta i motsats till sakkunnig som hörts vid polisen i Uppsala. Han anser att det inte går att fastställa skornas storlek på grund av att avtrycken inte är fullständiga.

TEKNISK BEVISNING-DNA
Ostridigt saknas helt tekniskt bevisning i form av DNA, fingeravtryck med mera som på något sätt kan knytas till Christine Schurrer.
Hovrätten redovisar på sid.6 att hårstrån, bland annat en hårtuss återfanns i E.J's hand och att en DNA-analys visar att dessa hårstrån kan uteslutas komma från Christine Schurrer. Vidare har två hårstrån hittats i hallen med DNA från en man som inte gått att härleda. Hovrätten redovisar däremot inte att ytterligare två hårstrån påträffats som varit föremål för DNA-analys. Kromosombestämning visar det normala för en kvinna.
Christine Schurrer liksom E.J och hennes släktingar har helt uteslutits. Hårstråna påträffades i hallen där brottet begicks. Allt enligt Statens kriminaltekniska laboratoriums slutredovisning daterat 2008-11-27 vilken också föredrogs inför Hovrätten. Sålunda föreligger ävenledes på denna punkt en brist när det gäller Hovrättens bevisvärdering eftersom man inte beaktat att jämväl detta fynd antyder en alt gärningsman. Det förtjänar att framhållas att brister under polisens utredning av brottet inte skall drabba Christine Schurrer.

Weine Drotz har inte som påstås i Hovrättens dom uteslutit att det kan röra sig om fler än en gm. Christine Schurrer hävdar för sin del att hårfynden ger vid handen att handgemäng kan ha förevarit och att det därför borde har varit möjligt att hitta DNA från en gärningsman.

Ovanstående visar att Hovrätten inte uppfyller kraven när det gäller prövningen av varje enskilt indicium. Förutom att man direkt felaktigt redovisat E.J's uppgifter till T.H och vittnesuppgifter angående skoinnehav har man alltså utelämnat fynd av hårstrån med mera.

Tingsrätt och Hovrätt har värderat bevisningen på olika sätt, men kommit fram till samma domslut. Detta leder till slutsatsen att man inte har någon klar uppfattning om vas som gäller vid bevisprövningen. Justitiekanslerns krav på kvalitetssäkring ter sig därför i högsta grad välgrundad i detta fall.

Bevisning.
Christine Schurrer åberopar
1. Förhör med Christine Schurrer till styrkande av att hon inte gjort sig skyldig till påstådda brott.
2. Förhör med E.J till styrkande av hennes bristfälliga trovärdighet.
Hovrätten har valt ut delar ur ett stort antal förhör hållna med EJ. Andra delar ur förhören pekar i motsatt riktning. Härtill kommer att Hovrätten tillmätt stor betydelse till uppgifter som E.J påstås ha lämnat i ett tidigt skede till T.H uppgifter som denne i sin tur vidarebefordrat till polis.
3. Förhör med T.H till styrkande av E.J's bristande trovärdighet och att E.J i motsats till vad som antecknats i Hovrättens dom inte under hennes sjukhusvistelse den 6 april nämnt namnet Tine.
4. Förhör med rättens sakkunnige Sven Åke Christiansson till styrkande av E.J's bristande trovärdighet.
5. Uppspelning av band med P.W till styrkande av att han inte identifierat skor i anslutning till brottsdatum.
6. I Hovrätten åberopat polisförhör med D.S till styrkande av att han inte identifierat CS's skor i anslutning till brottsdatum.

Christine Schurrer förbehåller sig rätten att komplettera ovan angiven bevisuppgift efter att ha tagit del av åklagarens dito.

Rättegångarna vid Tingsrätten och Hovrätten pågick båda uppemot tre veckor. Enligt försvarets uppfattning torde rättegången i Högsta Domstolen under beaktande av ovan åberopad bevisning ta ungefär en vecka i anspråk. Under alla förhållanden borde en huvudförhandling i Högsta Domstolen ta mindre tid i anspråk än vad den gjort i underinstanserna. Reservation dock för eventuellt tillkommande bevisning i anledning av åklagarens bevisuppgift.
-------------------------------------------------------------------------------

CITAT UR DOMEN SOM BERÖRS I PRÖVNINGSANSÖKAN
Undersökningarna av övriga hårstrån har inte heller gett något av värde för utredningen. Två hårstrån som hittades i hallen har manligt DNA men utöver detta går det inte att dra någon slutsats av fyndet. Delar av skoavtryck i blod påträffades i hallen och dessa har inte kunnat knytas till någon av de kända personer som varit på brottsplatsen. Något tillhygge som kan ha använts som vapen har inte påträffats vare sig i bostaden eller någon annanstans.

När det gäller biologiska spår har forensikern Weine Drotz gjort bedömningen att förväntan var låg att anträffa spår som uppvisar DNA i tillräcklig mängd för jämförelse med en gärningsman. Inget tyder på att förövaren har blött eller att det har varit handgemäng. Möjligheten att säkra spår har också starkt försvårats av att det har varit så många andra personer på platsen strax efter brotten, enligt uppgift så många som 14 personer. Hans uppfattning är vidare att det har varit fråga om en gärningsman.

Sverige råder fri bevisprövning vilket innebär att det inte finns någon begränsning av vilka bevis som får beaktas av domstolen. Bevisen måste dock ha lagts fram vid rättegången och domstolen är bunden av det material som har åberopats i målet och kan vid bevisvärderingen inte gå utöver detta.

Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen (se förarbetena till rättegångsbalken, NJA II 1943 s. 445).

Vid bedömningen av vilka minnesfragment E.J kan ha från händelsen är det enligt hovrätten inte så intressant med den berättelse som hon lämnat inför hovrätten, även om vissa moment kan vara relevanta. Det är av större intresse att studera framväxten av hennes berättelse under förundersökningen och att samtidigt uppmärksamma förutsättningarna för förhören.

Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat knytas till någon känd person. Christine Schurrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i storlek 40-42. L.N's uppgifter talar starkt för att Christine Schürrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Av T.H's uppgifter framgår att E.J var kontaktbar när han fann henne på golvet; på hans uppmaning satte hon sig upp och hon gnydde och grymtade. Att hon var kontaktbar stöds även av innehållet i nödsamtalet kl. 19.24.33 och av ambulansföraren P.K's uppgift om att hon befann sig på grad 3 på den skala som används för att bedöma medvetandegrad, dvs. kontaktbar men nära medvetslöshet. Både han och ambulansföraren R.W har vidare berättat att hon stretade emot när de tog tag i henne i och utanför huset. Ambulansföraren K.P har uppgett att när han övertog ansvaret under färden till akuten var hon djupt medvetslös och motsvarade 4-5 på skalan. – Utredningen tyder alltså på att E.J's medvetande inte har varit helt utslaget när hon togs om hand strax efter skadetillfället men att hon därefter under ambulansfärden sjönk in i medvetslöshet. Att hon varit kontaktbar strax efter skadetillfället bör ha gett något bättre förutsättningar för minnet att fungera jämfört med om hon varit medvetslös redan då. Samtidigt har hon därefter blivit medvetslös och sedan nedsövd. Enligt Sven Åke Christianson påverkar nedsövningen fixeringen av minnena och det blir svårare att minnas det som ligger nära skadetillfället. Jörgen Borg har däremot förklarat att det i allmänhet är mindre sannolikt att nedsövning har någon påverkan.

Sammantaget anser hovrätten att denna beviskedja har sådan styrka att den binder Christine Schurrer till de åtalade gärningarna.

Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen (se förarbetena till rättegångsbalken, NJA II 1943 s. 445).

Ur domen:
Christine Schürrer har alltså sagt att hon slängt sina Vans. Detta ska jämföras med vad andra har sagt om hennes skor, särskilt vad gäller tiden januari-mars 2008. – P.V har sagt att hon oftast hade mörka tygskor med vita inslag och att de skor av typen Vans Bearcat som han sett på bild liknar dem som hon har haft. De skor hon hade på sig när de träffades den 17 mars var mörka tygskor med vita inslag. – Enligt D.S hade Christine Schurrer den 16 mars ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller textil. Han tror att skorna hade ett vitt märke på sidan, ungefär som Nike har men han kan inte säga om märket var Nike. – L.N har berättat om ett par blå tygskor med vit kant och vita snören som hon såg så länge Christine Schurrer var inneboende hos henne. Hon har sagt att hon vet exakt hur de ser ut och har när hon fått se Vans Bearcat på bild yttrat att ”så ser de ut”.
Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat knytas till någon känd person. Christine Schürrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i storlek 40-42. L.N's uppgifter talar starkt för att Christine Schurrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.