Senaste nytt från VLT

Det har varit tyst i media de senaste veckorna men idag publicerar VLT den här artikeln. http://www.vlt.se
Jag tycker att det är bra om Gummessons agerande i fallet granskas.
Jag har under hela resans gång känt en stor olust inför det faktumet att denne åklagerska har fått laborera helt fritt med ett så här allvarligt fall där påföljden är livstids fängelse.

Schürrer klagar på åklagaren

Christine Schürrer, misstänkt för morden i Arboga, har skrivit två brev till Svea hovrätt som kommer med sin dom i målet på måndag.

I det ena brevet klagar hon på kammaråklagare Frieda Gummesson och polisen, som hon anser har gjort en bristfällig och vårdslös undersökning av fallet. Hon vill att en särskild kommission ska granska Gummessons agerande.

Till det andra brevet bifogar hon en dvd-skiva för att visa att det inte fanns någon bild på familjens hus i Arboga i hennes dator vid en tidpunkt tre månader före mordet.

I ett svar till hovrätten skriver åklagarna att de inte ämnar vidta någon ytterligare åtgärd.

Svea hovrätt har inte fattat något beslut med anledning av breven.

Om Christine släpps fri

En hemlig flyktplan ska skydda Christine Schürrer - om hon frias.
Den starka hotbilden mot tyskan oroar polisen.
- Någon kanske tycker att rättvisa inte har skipats, säger kriminalinspektör Anders Pommer. EXPRESSEN

Klart att det finns dårar i vårt samhälle som vill skipa "rättvisa" på sitt eget sätt. Men polisen borde inte glömma att det kanske finns någon som verkligen gynnas av att röja undan Christine - Nämligen den eller de personer som verkligen utförde morden och mordförsöket.

Om Christine är oskyldig så går det en dåre lös i vårt samhälle. Den människan som dödat två oskyldiga barn är nog kapabel till vad som helst.

Hoppas verkligen att Per-Ingvar Ekblads slutord i pläderingen inte är någon profetia.

- Jag skulle vilja avsluta det här genom att säga till rätten: Om några veckor, eller om några månader, eller kanske längre fram än så, så visas det att det kanske begås ett antal bestialiska brott i Mellansverige? Kan ni då säga att det här absolut inte kan ha någon bäring på det mål som vi satt och dömde i? För så noggranna var vi i vår bevisprövning.
- Som sagt. Mängden bevisning är inte det som avgör - det är faktiskt kvalitén. Man kan inte lägga ihop två plus två och komma fram till tio, fortsätter Ekblad. VLT

I väntan på domen

Nu är det fyra veckor tills domen faller. Jag har läst Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT där han förklarar att om Hovrätten kommer fram till att bevisningen är otillräcklig så kommer Christine att försättas på fri fot med omedelbar verkan.

Det blir ingen lätt uppgift för hovrätten att bedöma i målet. Domen kommer också att meddelas först den 16 februari. Och eftersom försvararen inte yrkade att hans klient skulle försättas på fri fot omedelbart, behövde hovrätten inte ta någon ställning i den frågan. Under överläggningstiden aktueliseras ermellertid häktingsfrågan kontinuerligt så tillvida att hovrätten är skyldig att omedelbart försätta CS på fri for om hoverätten under överläggningarna innan domen meddelas skulle finna bevisningen otillräcklig. Det innebär att ju längre tid som förflyter utan att ett sådant beslut meddelas, desto mer talar det för ett fastställande av tingsrättsdomen.

Sven Erik Alhem berömde också Per Ingvar Ekblads slutplädering.

Men sen kom den duktige retorikern och advokaten Per-Ingvar Ekblad in i bilden och förde på ett lysande sätt fram försvarets syn på den samlade bevisningen. Ekblad överglänste lugnt och värdigt sin egen tidigare plädering i tingsrätten.

Beviskraven måste vara väldigt höga i ett mål av denna karaktär trummade Ekblad in. Det räcker inte med en "ymnig flora av bevisning". Det är kvaliteten som räknas. Alltför lång tid har i hovrätten ägnats åt perifiera frågor från åklagarens sida utan att vi nått in till brottsplatsen, tryckte Ekblad kritiskt på. Han ville heller inte vifta undan betydelsen av de vittnesmål han själv vaskat fram ur den så kallade slasken. "Kan vi verkligen utesluta att gärnignsmannen varit någon av de personer dessa vittnen sett?" Skoavtrycket, avsaknaden av mordvapen och brister vad gäller motivbilden var andra förhållanden Ekblad sköt in sig på.

Ekblad nämde också under gårdagen att det här var fyra mot en i rättssalen. Två åklagare och två målsägandebiträden mot den ensamme försvararen.

Det här målet kan sluta hur som helst. Och om Christine döms indikerar det att vem som helst kan dömas till livstids fängelse på indicier och påhittade historier. Vill vi verkligen ha det så i det Svenska samhället?

Christines advokats plädering

Nu har Per-Ingvar Ekblad en sista chans att påpeka lögnerna och bristerna i åtalet.
Mycket av det jag skrivit tidigare här i bloggen finns med i hans slutplädering.

De viktigaste punkterna i hans plädering är
* Inget utpekande
* Ingen DNA-bevisning
* Inget skoavtryck
* Inget mordvapen

Det som Gummesson har försökt att ljuga ihop till ett säkert utpekande är skrämmande. Att det inte finns DNA från Christine på mordplatsen är märklig efter en sådan våldsam händelse. Det är också märkligt att utredarna har struntat att försöka undersöka de faktiska spåren som fanns på brottsplatsen, de två oidentifierade hårstrån som kommer från en okänd kvinna.
Märkligt är också att Christine skulle ha utfört dådet mellan kl 19:10-19:20 och därefter obemärkt tagit tåget från Arboga kl 19:32. Ingen i överhuvudtaget har sett Christine. Varken på brottsplatsen eller på tåget på kvällen den 17/3.

Skoavtrycket som hittats på brottsplatsen beskrivs som liknande en VANS-sula. Liknande är inte samma sak som samma skoavtryck.

I utredningen beskrivs mordvapnet som en hammarliknande föremål, inte säkert att det är en hammare. (Kan vara tex. en kofot som passar bättre ihop med skadorna på mammans huvud)

Vidare så har det inte lagts ner något utredningsarbete på de skumma personerna som ska ha vistats kring brottsplatsen dagarna före morden.

- Saknar det verkligen betydelse att de här personerna har sett märkliga saker och mystiska individer som både på söndagen den 16 mars och på förmiddagen den 17 mars setts i området?, undrar Ekblad.
VLT

Arbogamammans minne är en sak som kommenterats flitigt i media. Kommer hon ihåg eller kommer hon inte ihåg. Minnesexperten säger att hon inte kan komma ihåg, en annan doktor som inte är en minnesexpert säger att hon visst kan komma ihåg. Vem har rätt och vem har fel?
En sak vet alla som följt det här fallet och som läst förundersökningen; att arbogamammans minnesbilder blev klarare och klarare desto längre tid det gick och desto mer information hon fick.


- Sedan kommer den stora katastrofen - Arbogamamman skrivs ut från det skyddade boendet och får information av polisen att en tysk kvinna sitter häktad. Aha? Vem kan det vara? Det kanske är "psykbruden"? Hon får också en beskrivning av mordvapnet, och nu verkar det ske en eskalering när det gäller att komma ihåg.

VLT (från dagens slutplädering)

Åklagarens påstående om att det inte finns utrymme för någon annan gärningsman håller inte heller efersom utredningen riktats enbart mot att fälla Christine. Några andra potentiella gärningsmän har inte utretts.

Det finns ingen rättvisa på denna jord som kan ersätta förlusten av två små barn. Men rättvisa är inte heller att få en kanske oskyldig människa dömd för ett brott som hon kanske inte har begått. Tragiskt nog så kommer sanningen kanske aldrig fram.

Arbogamammans målsägandebiträde pläderar

Fredborg säger att Emma haft gott resultat när det gäller testerna av ansiktsbilder.
Med all respekt för de drabbade men jag måste åter säga att åtalet håller inte och att målsägarbiträdet lägger fram samma lögner som åklagaren.

- Christine Schürrer har varit besatt av NN, hon har gjort flera försök att hålla sig kvar vid NN, rent fysiskt har de bara umgåtts i tre veckor. Trots att det har varit ett flyktigt förhållande kan hon inte acceptera att han gör slut via telefon.

Att Schürrer inte kunnat släppa NN är tydligt, menar Fredborg och radar upp flera exempel:
- Schürrers förnyade kontakter med NN, hennes dagboksanteckningar som gång på gång talar om hur mycket hon saknar honom, hennes uppgifter till hennes hyresvärd om att hon skulle vilja flytta till Arboga, och hennes gamla vän från Tyskland bekräftar att hon mådde dåligt på grund av NN. Även hennes efterforskningar om familjen, bilder på huset, de här sökningar som gjorts på Emmas alias på webben. VLT

Hela tiden upprepas det att Christine skulle ha varit besatt av arbogamammans sambo. Ingenstans skrivs det om det faktum att förälskelsen mellan sambon och Christine var ömsesidig. Att heta mail skickades från båda håll, likaså sms. (detta har redovisats under Hovrättshandlingarna) Sambon har stundtals varit mer intresserad och angelägen att fortsätta förhållandet än vad Christine har varit.

Åklagarens slutplädering

Frieda Gummessons slutplädering verkar väldigt tunn och intetsägande. Hon upprepar det som redan är sagt i tingsrätten och vissa av hennes påståenden är rena rama lögner. Som tex att det finns ett vittne som säger sig ha sett Christine på mordplatsen den 12 mars. Sanningen är den att ingen vittne har pekat ut Christine. Varken den 12 mars eller den 17 mars. För mig är det obegripligt att åklagarsidan inte lägger större tyngd på vad som hände på självaste morddagen, den 17 mars. Istället svävas det i det oändliga kring Christines eventuella graviditet och barn precis som om detta var ett faderskapsmål.

Klipp ur VLT
Det saknas några biologiska bevis som binder Christine Schürrer till brottsplatsen - inga blodiga kläder, inget tillhygge, i alla fall inget som har hittats. Men hon har haft gott om tid att göra sig av med det. På mörka kläder syns inga blodfläckar, i synnerligen inte en mörk marskväll.

Gummesson säger att hon inte tänker sitta och relatera till vad de olika vittnena har sagt, däremot vill hon peka på några vittnesmål.
- Den 12 mars ser en kvinna Christine Schürrer i färd med att rekognosera i villaområdet, även om vittnet först trodde att det rörde sig om en stöld. Vittnet har pekat på hur personen var klädd och hur personen gick.

En annan sak som ska bedömas är kronologin när det gäller vissa av omständigheterna, säger åklagaren.
* Det är utrett att Schürrer har tillgång till Emmas telefonnummer den 13 januari, och hon söker Emma. Hon får ingen kontakt med Emma och ingen kontakt med NN.
* I början av februari skickar hon ett brev till NN och berättar om barnet.
*Två och en halv vecka, innan morddagen, skickar Schürrer ett mejl från adoptivpappan. NN svarar men att han inte varit inblandad i processen, men att han gjorde barnet.
*Den 8 mars tar Schürrer bort NN som vän på sitt facebook-konto.
*Tre gånger på fem dagar besöker hon Arboga, och någon gång vid den här tiden har hon också skrivit familjens adress på en lapp.

Jag personligen ska genast avregistrera mig från Facebook, inte gå utanför lägenheten utan vittnen, inte spara några telefonnummer eller adresser, inte ljuga en vit lögn till en föredetting, inte besöka några främmande orter, inte skriva upp låtnamn eller texter, endast bära ljusa kläder och alltid samma kläder så jag vet hur jag varit klädd när jag är utomhus ifall det blir ifrågasatt. Ja, listan kan göras hur lång som helst...

Det här klippet visar tydligt hur tunn åklagarsidans så kallade bevisning är. Om man kan döma en person för mord med anledning av dessa punkter så är rättssäkerheten i Sverige verkligen i fara.

Idag avgörs det

Idag avgörs det om Christine döms eller frias för brottet hon är anklagad för. Jag läste Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT och enligt honom så är båda utgången möjliga. Att det blir en fällande dom eller att Christine frias. Det finns ingen mellanting, det blir antingen eller.

Onekligen spännande eftersom utgången kommer att vara den slutgiltiga och bli mycket betydelsefull. Livstid och utvisning eller frikännande dom. Inget mellanalternativ finns. Dramatiken kan inte bli starkare i en svensk rättssal. En sak är säker enligt min uppfattning: Emma Jangestigs gedigna berättelse kommer sannolikt, i motsats till vad tingsrätten gjorde, att tillmätas betydelse av hovrätten. Professor Borgs bedömning kommer nämligen att få ökad tyngd.
Från dagens VLT, pappersupplaga

Som Alhem säger så är det en oerhört spännande rättegångsdag som tagit sin början. Det jag tänker på idag är att två oskyldiga barn har fått sätta till livet i denna vidriga brott men också att kanske en oskyldig människa blir dömd.

Hur utgången än blir så kommer det att finnas frågetecken och diskussionerna kring detta brott är inte slut med att domen faller.