måndag 19 januari 2009

Åklagarens slutplädering

Frieda Gummessons slutplädering verkar väldigt tunn och intetsägande. Hon upprepar det som redan är sagt i tingsrätten och vissa av hennes påståenden är rena rama lögner. Som tex att det finns ett vittne som säger sig ha sett Christine på mordplatsen den 12 mars. Sanningen är den att ingen vittne har pekat ut Christine. Varken den 12 mars eller den 17 mars. För mig är det obegripligt att åklagarsidan inte lägger större tyngd på vad som hände på självaste morddagen, den 17 mars. Istället svävas det i det oändliga kring Christines eventuella graviditet och barn precis som om detta var ett faderskapsmål.
Klipp ur VLT
Det saknas några biologiska bevis som binder Christine Schürrer till brottsplatsen - inga blodiga kläder, inget tillhygge, i alla fall inget som har hittats. Men hon har haft gott om tid att göra sig av med det. På mörka kläder syns inga blodfläckar, i synnerligen inte en mörk marskväll.

Gummesson säger att hon inte tänker sitta och relatera till vad de olika vittnena har sagt, däremot vill hon peka på några vittnesmål.
- Den 12 mars ser en kvinna Christine Schürrer i färd med att rekognosera i villaområdet, även om vittnet först trodde att det rörde sig om en stöld. Vittnet har pekat på hur personen var klädd och hur personen gick.

En annan sak som ska bedömas är kronologin när det gäller vissa av omständigheterna, säger åklagaren.
* Det är utrett att Schürrer har tillgång till Emmas telefonnummer den 13 januari, och hon söker Emma. Hon får ingen kontakt med Emma och ingen kontakt med NN.
* I början av februari skickar hon ett brev till NN och berättar om barnet.
*Två och en halv vecka, innan morddagen, skickar Schürrer ett mejl från adoptivpappan. NN svarar men att han inte varit inblandad i processen, men att han gjorde barnet.
*Den 8 mars tar Schürrer bort NN som vän på sitt facebook-konto.
*Tre gånger på fem dagar besöker hon Arboga, och någon gång vid den här tiden har hon också skrivit familjens adress på en lapp.

Jag personligen ska genast avregistrera mig från Facebook, inte gå utanför lägenheten utan vittnen, inte spara några telefonnummer eller adresser, inte ljuga en vit lögn till en föredetting, inte besöka några främmande orter, inte skriva upp låtnamn eller texter, endast bära ljusa kläder och alltid samma kläder så jag vet hur jag varit klädd när jag är utomhus ifall det blir ifrågasatt. Ja, listan kan göras hur lång som helst...
Det här klippet visar tydligt hur tunn åklagarsidans så kallade bevisning är. Om man kan döma en person för mord med anledning av dessa punkter så är rättssäkerheten i Sverige verkligen i fara.

1 kommentar:

Undrande! sa...

Åklagartabben i Arbogamålet

Alldeles i slutet av den långa förhandlingstiden i Svea hovrätt i Arbogamålet, hade försvararen, advokaten Per-Ingvar Ekblad, åberopat en handfull vittnen, som hörts under förundersökningen men där förhörsprotokollen inte tagits med i det officiella förundersökningsprotokollet utan hänförts till sidomaterialet (normalt kallat slasken), av åklagarna.?

En misstänkt har rätt till insyn under en brottsutredning.

Med stöd av grundläggande regler i Europakonventionen, rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen att en viktig förutsättning för en rättvis rättegång är att den misstänkte under en brottsutrednings olika faser får en sådan insyn att han eller hon har möjlighet att försvara sig och kan förbereda sig inför en rättegång.

Det ska framhållas att vad som förs till slasken därigenom inte undanhålls försvararen, men det är självklart att det i omfattande utredningar blir mer svårtillgängligt än om materialet finns redovisat i det officiella protokollet. Det är sannolikt också orsaken till att försvararen i Arbogamålet först sent under hovrättsprocessen åberopade ovan nämnda vittnen.

I praktiken blir det nämligen i omfattande utredningar oftast svårt för försvararen att få en fullständig inblick i sidomaterialet.

Dessvärre har det också hänt att åklagaren själv haft en ofullständig kontroll över sådant utredningsmaterial.

Mot bakgrund främst av det förhållandet att åklagaren i Arbogamålet åberopat vittnesiakttagelser som satts i samband med den tilltalade utan att en säker identitetsfastställelse kunnat ske, borde de av advokaten Ekblad i slasken återfunna vittnena enligt min mening ha tagits med i det officiella protokollet. Men det hade inte åklagaren Freisa Gummesson något intresse av.

Enligt mig har åklagarna brutit mot grundläggande regler i Europakonventionen, rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen.