Vem för Christines talan i media? Får hon en rättvis rättegång? Varför är polisutredningen i fallet rent sagt USEL? Gummessons ära står i spel - syndabock måste utses till vilket pris som helst.
Visar inlägg med etikett medias roll i rättegången. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett medias roll i rättegången. Visa alla inlägg
Idag kan man läsa i Expressen en intervju med en av Christines vänner. Kristina som vännen kallas i artikeln berättar om det hemliga nätverket som i månader har granskat all material som berör Arbogafallet.
Citat från artikeln: Det är många som hjälper till, totalt är vi ett 20-tal som håller kontakten, säger hon. Vi går igenom allt, hela förundersökningen och tar fram hemligt material som polisen inte vill ska komma ut. Det är hårt arbete, men vi måste värna om rättssäkerheten.
I de förhörssnutten som Kalla fakta klipp in i programmet hör man hur Emma nämner Sambons tyska flickvän (Christine Schurrer)endast flyktigt. Direkt därefter ber polisen henne berätta mer om den Tyska kvinnan och då säger Emma skrattande "Det gjorde jag ju nyss" Men polisen ger inte upp. Emma försöker också ta upp en annan utländsk ex-flickvän till sambon - Svetlana kallar hon henne - men den uppgiften viftas bort som en irriterande fluga av Pommer.
Det är så uppenbart att det har pratats mycket om Christine när kamerorna varit släkta. Familjen och sambon visste ju att Christine satt anhållen och det måste ju varit det stora samtalsämnet runt sjuksängen.
Isoleringen av Emma kan man kalla en halvisolering. Hon hade ju sin familj och sambo vid sin sida under hela den så kallade isoleringen. Hon fick också prata med sin bästa vän i telefon och vid minst ett tillfälle hade hon besök av barnens far och polisen satt inte med vid detta samtal. Efter detta besök förstärktes Emmas minnen om Christine.
Jag tror att Emma har försökt fylla de stora tomma minnesluckorna med konstruerat innehåll. Både polisen och åklagaren har ju försökt med alla medel forma Christines göranden att passa i de tomma hålen som finns i utredningen trots den totala avsaknaden av teknisk bevisning mot henne. Efter det skyddade boendet har Emma fått tillgång till all information som hon i sin tur har använt till att fylla på sina egna minnesluckor. Det som är olyckligt är att Emma i de första förhören beskriver till utseendet en helt annan person än Christine. Det har polisen inte heller tagit fasta på utan snarare uppmuntrat Emma att forma om sina "minnesbilder" eller "drömmar" så att de passar in exakt på Christine Schurrer. Från att Christine inte spelade någon större roll i Emmas minnen förvandlades hon plötsligt till den kvinnan som Emma såg i sin hall.
Emma har vid flera tillfällen uttalat sig att hon vill vara duktig och att hon vill göra sitt bästa. I de allra första förhören frågar hon vad polisen förväntar sig av henne. Jag påstår inte att Emma ljuger medvetet. Men kan det vara så att hon har varit lättpåverkad efter sin hjärnskada och att hon tror att den storyn som hon har skapat tillsammans med sina anhöriga är det som verkligen har hänt? KALLA FAKTA
Jag läser igen gamla artiklar från våren och sommaren 2008 och slås av de många stora rubrikerna som en efter en meddelar om nya fynd, nya vittnen och nya bevis. Nu med facit i hand så vet alla att de flesta rubrikerna har varit något slags önsketänkande.
KLIPP FRÅN NYHETSKANALEN Västeråspolisen har stora svårigheter att styrka misstankarna mot den tyska kvinna som sitter häktad för att ha mördat två små barn i Arboga och försökt mörda deras mamma, erfar TT.
De "omständigheter" som åberopas mot henne är inte samma sak som en fällande dom. Jag tycker att vi har lyckats räta ut de frågetecken som finns. Domstolen lägger ribban ovanligt lågt i det här fallet, säger Ekblad till TT. Enligt två av varandra oberoende källor har polisen problem med Arboga-fallet. Man har inte lyckats få in henne tekniskt i huset, enligt TT:s källor. Det betyder på ren svenska att polisen inte har funnit några tekniska spår, typ hårstrån, fibrer, fingeravtryck eller DNA, som otvetydigt kan binda kvinnan till brottsplatsen.
Klippet ovan är från den 13 juni 2008 men det skulle lika gärna stå i en av dagens tidningar. Ingenting har förändrats sedan ovanstående artikel skrevs. Inga bevis har hittats, inget DNA eller fingeravtryck från Christine på mordplatsen, inga vittnen som kunnat peka ut henne. Helt enkelt finns det än i dag ingenting som knyter Christine på mordplatsen.
Den som verkar ha önskat och fantiserat mest är Frieda Gummesson. Hon har svårt att ta kritik och det verkar som om hon vill bara få någon dömd för att få en guldstjärna i kanten av sin meritlista.
KLIPP FRÅN NYHETSKANALEN Åklagaren Frieda Gummesson ville efter onsdagens förhandlingar inte säga någonting om utredningen. Samtidigt kommer nu uppgifter om en konflikt mellan åklagaren Frieda Gummesson och de poliser som arbetar med utredningen. Åklagaren, som också leder förundersökningen, påstås vara svår att samarbeta med. - Det är nyheter för mig och jag har inga kommentarer till det, åklagaren Frieda Gummesson. Frieda Gummesson menar att hon och poliserna inte har några samarbetssvårigheter.
KLIPP FRÅN EXPRESSEN Ett av de mer uppmärksammade misstagen gjorde kammaråklagare Frieda Gummesson, som på felaktiga grunder utfärdade en europeisk arresteringsorder. När hon får höra kritiken från Lindström och Persson blir hon mycket upprörd. "Det de säger får stå för dem. Varken Leif GW Persson eller Lindström har ett dugg insikt i utredningen." "Respektlöst, säger hon till Vasteras.expressen.se. "
Hon visar också en stor nonchalans mot de regler som faktiskt finns och som hon borde rätta sig efter som åklagare. Så här arrogant viftar hon bort den felaktiga arresteringsordern."Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne." Frieda Gummesson är också irriterad över granskningen från svenska medier."Ni är helt respektlösa och ni vet inte vad ni pratar om."
Hon verkar vara en dominant person med tydliga samarbetsproblem. Vad mer kan finnas i det dolda som hon har manipulerat fram? Lite skrämmande är det att hon med sitt ego har styrt denna skuta rakt in i fördärvet.
Jag har tillbringat några timmar med att läsa gamla artiklar om fallet. Det är mycket som polisen och åklagaren har "trott" under denna resans gång. Trycket från media och kravet från allmänheten att lösa denna vidriga brott verkar ha varit pressande för polisen och åklagaren som rimligen haft höga krav på sig själv. Ingen åklagare eller kriminalchef vill ha ett ouppklarat dubbelmord på två små barn i sin meritlista.
CITAT FRÅN SVD Polisen har hela tiden hoppats på att kunna binda Christine till mordplatsen. Börje Strömberg säger att "massor" av prover är skickade till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Förhoppningen är att svaren kommer i veckan och att de klart kopplar kvinnan till Arboga.
Citatet här ovan är bara ett exempel bland hundratals likadana citat från media. Har polisen koncentrerat sig så hårt på att försöka binda Christine till brottsplatsen att de struntat i att söka andra möjliga spår? Det är frågan som vi kanske aldrig får någon svar på.
Men den som utmärkt sig mest är Frieda Gummesson. Hon utförde tidigt en felaktig europeisk arresteringsorder för att få Christine häktad. Själv förstår hon inte kritiken och bortförklarar detta så här:
"Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne."
Vidare så visar hon stor irritation över det att medias granskning:
"Ni är helt respektlösa och ni vet inte vad ni pratar om."
När hon får höra kritiken från Lindström och Persson blir hon mycket upprörd:
– Det de säger får stå för dem. Varken Leif GW Persson eller Lindström har ett dugg insikt i utredningen. EXPRESSEN
I rättegångarna har Frieda Gummesson använt väldigt fula metoder för att få Christine att framstå i så dålig dager som möjligt. Bland annat hennes så kallade PP-presentation är baserat på rena rama lögner. Vittnen som ska ha sett Christine på mordplatsen finns inte. Vidare så har Gummesson undanhållit bevis som talar för Christine Schurrer.
Jag tycker att det är mycket märkligt att Gummesson får sitta och styra detta skepp raka spåret till fördärvet. Men vad kan man annars vänta från en person som helt saknar självinstinkt.
Undertecknad tittade tillsammans med inspektör Göran Nilsson på övervakningsfilmen från järnvägsstationen i Arboga 2008-03-17. På stationen finns tre kameror men endast en var i funktion vid tillfället för brottet.
Den personen som skrivit denna artikel i EXPRESSEN har nog inte alla sina skruvar åtdragna. Bara den detaljen att hon skriver hela artikeln i "du"form luktar skandaljournalistik på långa vägar.
Jag kommenterar här de punkter som Britta Svensson radar upp i sin artikel.
BS: Offren hade skador på högra sidan av huvudet, du är vänsterhänt. - Rättsläkaren har faktiskt vittnat om att man inte kan avgöra om gärningsmannen har varit höger eller vänsterhänt. Det här uttalandet bevisar att Britta skriver om saker hon inte vet ett hum om. BS: Morden utfördes snabbt, och du hade enligt tågbiljetten kort tid i Arboga. - Vad jag har läst i FUP så har Christine vistats i Arboga flera timmar den aktuella dagen. Så jag förstår inte vad Britta vill få fram med denna påstående. BS: På brottsplatsen fanns avtryck av en sko som du haft. - Nej, nej nej Britta. Det finns ett par avtryck som kommer från en liknande sko! Inte en sko Christine har haft, de skorna är inte återfunna! BS: Du ljuger om dina aktiviteter morddagen 17 mars 2008. Nu ljuger Britta själv! Jag skulle gärna se henne precisera sina påståenden lite mer utförligt.Nämligen en del av det Christine har berättat om den 17 mars är bekräftat och helt sant. BS: Du har sparat ordet "röjda" i din mobiltelefon. Christine är i Sverige för att lära sig svenska. Hon har sparat flera svenska ord i sin mobil. Gör det henne till en mördare? BS: När du var i Arboga 14 mars stod två bilar på uppfarten, så du vågade inte attackera. Lögn igen, ett påstående taget direkt från rymden. Brittas egna fantasier om hur det kan ha gått till - Inte hur det har gått till! BS: Enligt en vän kretsade dina tankar runt ex-pojkvännen så sent som dagen innan morden. Mig veterligen finns det inga tankeläsare men Britta verkar tro på sagor. BS: Du har inte kunnat peka ut dig själv på övervakningskameran på Arboga järnvägsstation i den jacka du säger att du haft på dig när du var där. INGEN, varken jag eller Britta Svensson skulle kunna peka oss själva på den usla bildkvaliten som finns på övervakningsfilmerna.
BS: Det är omöjligt att du gick fyra mil 12 mars för att titta på en runsten i Arboga. Vad har det Christine gjorde den 12 mars med morden att göra? Vidare så kan man se tydligt i FUP att det finns många missförstånd mellan tolk, Christine och polis. (Vad jag tror är att Britta inte ens har öppnat förundersökningsprotokollet.) BS: En granne har sett dig rekognoscera vid mordplatsen den dagen. Flera grannar har sett mystiska personer på Verktygsgatan och dess närhet kring den 17 mars. Ingen av dessa vittnen har dock kunnat identifiera personen som Christine Schurrer. BSDu använde inte betalkort, som du brukar göra, när du köpte tågbiljetterna till Arboga. Vad vet Britta om Christines vanor att betala med kort eller kontant? Christine hade denna dag lånat 1000 kr av en vän, hon kanske inte hann eller ville sätta in pengarna på banken. BS: Du var i Arboga 30 januari och ringde Emma Jangestigs telefonnummer. Morden ägde rum den 17 mars och inte den 30 januari. BS: Du skickade ett brev om ett påhittat barn du fött till din ex-pojkvän. Ingen, inte ens siaren Britta vet om det har funnits ett barn. BS: I din dagbok ger du uttryck för starkt hat mot Emma Jangestig. Christine har inte någonstans i sin dagbok namngett Emma Jangestig. BS: Du har kartlagt Emma och hennes familj på din dator, som du disponerat ensam. Det framgår från FUP att flera personer har haft tillgång till Christines dator. Påståendet att hon skulle ha kartlagt Emma och hennes familj är en överdrift. Sökorden som redovisas i FUP och media är de sökord som kriminalteknikerna använde när de gick igenom Christines dator. BS: Du hade en lapp i din väska med adressen till huset där mordet ägde rum. Nu gissar Britta igen. Eller har hon kikat in i Christines väska den aktuella dagen? BS: Den påstådda adoptiv- pappans ip-adress gick till din lägenhet. Nu gör jag en Britta och fabricerar ett möjligt scenario. Christine kan ju ha fått ett melj från den eventuella adoptivpappan där han ber Christine översätta det tyska brevet till svenska och sedan skicka vidare det till Emmas sambo. För övrigt så framgår det inte från utredningen när det aktuella mejlkontot där mejltrafiken har ägt rum är skapat. BS: Du ljuger om dina självmordsförsök när du säger att de inte gäller ex-pojkvännen. Psykologen Britta har uttalat sig, nu är det min tur. Självmordstankar är alltid svåra att handskas med, det fattar även jag med mitt bondförnuft. Att förklara för en främmande människa varför man velat ta sitt liv kan inte vara lätt. BS: Emma Jangestig har från första början sagt att detta handlar om en före detta flickvän till sambon som ska ha fött hans barn. Emma sa mycket om många olika personer i sin omgivning under de första förhören. Just de förhören Britta hänvisar till handlar om en släkting till Emma, inte en flickvän till sambon. BS: Emma är tillförlitlig och har hållits undan påverkan från omgivningen. Här låter Britta sina egna fantasier och önsketänkanden skena iväg igen. Det framkommer både från förundersökningsprotokollet och rättegångarna att möjligheten till påverkan utifrån inte är utesluten.
BS: Emma har fått tillbaka minnet både före och efter överfallet. Samma kommentar som i påståendet ovan. Emmas minne har accelererat i samma takt som hon fått information utifrån. Hon har beskrivit ett antal olika möjliga gärningspersoner i olika längder och former och personer klädda i ytterplagg och utan ytterplagg och skor. BS: Polisförhören med Emma var exemplariska. Hmm... Jag personligen tycker att det är märkligt att ibland när Emma kom på något som hon ville prata om med polisen så fick hon rådet att vänta tills nästa förhör. Eftersom poliserna fanns på plats hela tiden borde de ha varit mera lyhörda. Nu har de kanske missat viktig information. BS: När Emma såg och hörde dig första gången i tingsrätten reagerade hon starkt. Det kan finnas olika anledningar till att Emma reagerar starkt. Jag vill inte gå in på dessa här pga. hänsyn till Emma och de anhöriga. BS: Du har flyttat till Sverige utan att ha annan anknytning än ex-pojkvännen. Vad är detta för påhopp? Christine hade under flera år studerat nordiska språk på universitetet. BS: Du hade tre timmar på dig att göra dig av med mordvapnet och blodiga kläder. Spekulationer igen. Ingen har heller sett en blodig Christine varken på mordplatsen, på vägen från mordplatsen till tåget, på tåget eller någon annanstans. Om brottet begicks mellan kl 19:10-19:20 och Christine tog 19:32 tåget från Arboga har det inte funnits mycket tid att byta om och gömma blodiga kläder. BS: Du sågs av ett vittne utanför mordplatsen på mordkvällen. Åter igen. INGET vittne har pekat ut Christine. Jag fattar inte varifrån Britta får alla sina fantasier och jag fattar inte heller hur den ansvarige utgivaren på Expressen låter denna smörja gå i tryck. BS: Till en vän har du sagt att du lämnade en hammare i säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats. Detta ska ha varit ett skämt om det ens stämmer. Skulle en mördare verkligen berätta om mordvapnet till sina vänner? BS: Du har inte hjälpt utredningen och vägrat svara på frågor. Jag har läst på olika medier under denna tragiska resans gång att i Tyskland behöver man inte svara på åklagarens frågor. Jag personligen skulle inte heller orka svara på frågor som inte rör själva målet. För mig är detta det allra första kriminalfallet jag följt så här noga och det förvånar mig att självaste morddagen har berörts så lite i de två rättegångarna. Det största fokus har satts på om Chrsitine har fött ett barn eller inte. Det näst största fokuset har lagts på de olika fornminnen i och kring Arboga. BS: Kretsen runt Emma Jangestig och hennes sambo har gått igenom alla tänkbara gärningsmän och bara hittat dig. Jag hoppas verkligen att polisen och inte Emmas familj och vänner har gått igenom ALLA tänkbara gärningsmän. Det är polisens jobb. Fast jag tvivlar på att allt är gjort detta fall. Polisen och åklagaren har haft tydlig tunnelseende och de greps av panik när det visade sig att pappan var oskyldig. Nu var de tvungna att hitta snabbt en ny syndabock till vilket pris som helst. Det värsta är att den riktiga mördaren kanske går lös. BS: Ingen annan än du har motivet, signalementet, möjligheten. Så många signalement som vittnen beskrivit kan personen som synts på Verktygsgatan vara vem som helst. De flesta vittnen såg ju en yngling, en ung man men när polisen kom med ledande frågor som tex. "kan det möjligen ha varit en kvinna du såg" så ändrade de hjälpsamma vittnerna sig snabbt och så skapades den huvklädda kvinnan på ca 30 år. För mig personligen är motivet svårt när så små barn har varit inblandade. Det kanske aldrig fanns något motiv, kanske var det ett simpelt inbrott som gick alldeles för snett.
Fredborg säger att Emma haft gott resultat när det gäller testerna av ansiktsbilder. Med all respekt för de drabbade men jag måste åter säga att åtalet håller inte och att målsägarbiträdet lägger fram samma lögner som åklagaren.
- Christine Schürrer har varit besatt av NN, hon har gjort flera försök att hålla sig kvar vid NN, rent fysiskt har de bara umgåtts i tre veckor. Trots att det har varit ett flyktigt förhållande kan hon inte acceptera att han gör slut via telefon.
Att Schürrer inte kunnat släppa NN är tydligt, menar Fredborg och radar upp flera exempel: - Schürrers förnyade kontakter med NN, hennes dagboksanteckningar som gång på gång talar om hur mycket hon saknar honom, hennes uppgifter till hennes hyresvärd om att hon skulle vilja flytta till Arboga, och hennes gamla vän från Tyskland bekräftar att hon mådde dåligt på grund av NN. Även hennes efterforskningar om familjen, bilder på huset, de här sökningar som gjorts på Emmas alias på webben. VLT
Hela tiden upprepas det att Christine skulle ha varit besatt av arbogamammans sambo. Ingenstans skrivs det om det faktum att förälskelsen mellan sambon och Christine var ömsesidig. Att heta mail skickades från båda håll, likaså sms. (detta har redovisats under Hovrättshandlingarna) Sambon har stundtals varit mer intresserad och angelägen att fortsätta förhållandet än vad Christine har varit.
Frieda Gummessons slutplädering verkar väldigt tunn och intetsägande. Hon upprepar det som redan är sagt i tingsrätten och vissa av hennes påståenden är rena rama lögner. Som tex att det finns ett vittne som säger sig ha sett Christine på mordplatsen den12 mars. Sanningen är den att ingen vittne har pekat ut Christine. Varken den 12 mars eller den 17 mars. För mig är det obegripligt att åklagarsidan inte lägger större tyngd på vad som hände på självaste morddagen, den 17 mars. Istället svävas det i det oändliga kring Christines eventuella graviditet och barn precis som om detta var ett faderskapsmål.
Klipp ur VLT Det saknas några biologiska bevis som binder Christine Schürrer till brottsplatsen - inga blodiga kläder, inget tillhygge, i alla fall inget som har hittats. Men hon har haft gott om tid att göra sig av med det. På mörka kläder syns inga blodfläckar, i synnerligen inte en mörk marskväll.
Gummesson säger att hon inte tänker sitta och relatera till vad de olika vittnena har sagt, däremot vill hon peka på några vittnesmål. - Den 12 mars ser en kvinna Christine Schürrer i färd med att rekognosera i villaområdet, även om vittnet först trodde att det rörde sig om en stöld. Vittnet har pekat på hur personen var klädd och hur personen gick.
En annan sak som ska bedömas är kronologin när det gäller vissa av omständigheterna, säger åklagaren. * Det är utrett att Schürrer har tillgång till Emmas telefonnummer den 13 januari, och hon söker Emma. Hon får ingen kontakt med Emma och ingen kontakt med NN. * I början av februari skickar hon ett brev till NN och berättar om barnet. *Två och en halv vecka, innan morddagen, skickar Schürrer ett mejl från adoptivpappan. NN svarar men att han inte varit inblandad i processen, men att han gjorde barnet. *Den 8 mars tar Schürrer bort NN som vän på sitt facebook-konto. *Tre gånger på fem dagar besöker hon Arboga, och någon gång vid den här tiden har hon också skrivit familjens adress på en lapp.
Jag personligen ska genast avregistrera mig från Facebook, inte gå utanför lägenheten utan vittnen, inte spara några telefonnummer eller adresser, inte ljuga en vit lögn till en föredetting, inte besöka några främmande orter, inte skriva upp låtnamn eller texter, endast bära ljusa kläder och alltid samma kläder så jag vet hur jag varit klädd när jag är utomhus ifall det blir ifrågasatt. Ja, listan kan göras hur lång som helst...
Det här klippet visar tydligt hur tunn åklagarsidans så kallade bevisning är. Om man kan döma en person för mord med anledning av dessa punkter så är rättssäkerheten i Sverige verkligen i fara.
Idag avgörs det om Christine döms eller frias för brottet hon är anklagad för. Jag läste Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT och enligt honom så är båda utgången möjliga. Att det blir en fällande dom eller att Christine frias. Det finns ingen mellanting, det blir antingen eller.
Onekligen spännande eftersom utgången kommer att vara den slutgiltiga och bli mycket betydelsefull. Livstid och utvisning eller frikännande dom. Inget mellanalternativ finns. Dramatiken kan inte bli starkare i en svensk rättssal. En sak är säker enligt min uppfattning: Emma Jangestigs gedigna berättelse kommer sannolikt, i motsats till vad tingsrätten gjorde, att tillmätas betydelse av hovrätten. Professor Borgs bedömning kommer nämligen att få ökad tyngd. Från dagens VLT, pappersupplaga
Som Alhem säger så är det en oerhört spännande rättegångsdag som tagit sin början. Det jag tänker på idag är att två oskyldiga barn har fått sätta till livet i denna vidriga brott men också att kanske en oskyldig människa blir dömd.
Hur utgången än blir så kommer det att finnas frågetecken och diskussionerna kring detta brott är inte slut med att domen faller.
Christine har av media och rätten utmålats som en värsta sortens stalker, psykobrud och monster. Jag får inte detta att gå ihop när det nu framkommit att hon på ett år har skickat endast ett brev och två SMS till arbogamammans sambo.
Christine Schürrer menar att bilden av henne, som besatt av Emma Jangestigs sambo, inte har något med verkligheten att göra. - Ett brev och två sms på ett år. Jag vet inte hur man kan ha den uppfattningen att jag är besatt av honom. Det är löjligt, säger Christine Schürrer. Christine Schürrer tillbakavisar också att hennes självmordsförsök skulle ha att göra med att relationen tagit slut, som åklagarna vill göra gällande. - Jag förstår inte hur man kan dra en sådan slutsats. - Jag har inte i något mejl eller sms skrivit att jag vill ha honom tillbaks. Även om han har sagt det till sina kompisar.
Christines berättelse om dagarna innan hon överlämnade sig till polisen i Tyskland är trovärdig och sakligt till skillnad från många andra inslag i denna spektakel till rättegång. Hon ger ett lugnt och sansat intryck.
Advokat Per-Ingvar Ekblad förhör sin klient Christine Schürrer. Tyskan berättar om hur det gick till när hon blev gripen i Tyskland. Hon sov hos en kompis som hämtade henne på stationen på tisdagen. Dagen efter följde hon sin mamma till sjukhuset. Sedan firade hon ett anställningskontrakt med sina vänner. På torsdagen, dagen efter festen, var hon trött. - Jag hade druckit lite för mycket. På eftermiddagen ringde en ambassad i Stockholm där hon sökt jobb och bad henne komma på intervju på måndagen nästa vecka. - Jag sa ja, jag kommer till Stockholm på måndag. Sedan pratade hon med sin mamma, som fått ett samtal från en svensk tidning. - Hon sa jag var sökt för ett brott. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, säger Christine Schürrer. Mamman var mycket upprörd: - Jag sa okej, lugna dig, jag går till polisen och reder ut det här. På polisstationen fick hon beskedet - några personer var döda och hon var misstänkt. Källa Expressen
Jag har skrivit om det tidigare och skriver igen. Varför anger Christine sig själv till polisen om hon är skyldig? Helt lungnt säger hon till sin mamma att hon ska reda ut saken. Jag undrar om Christine hade agerat så om hon visste vad som komma skall...
Jag har ju tidigare skrivit om att mordvapnet kanske inte är en hammare utan en kofot.
I ett av förhören säger mamman så här:
Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.
Jag såg denna bild idag och det förstärken mina misstankar att mordvapnet kanske inte är en hammare utan just kofot. Det finns säkert även hammare med röda inslag men denna bild förstärker mina misstankar att det inte är så självklart att vapnet i detta fall var en hammare. I FUP kan man läsa att rättsläkaren intygar om att skadorna på offren har uppkommit genom slag med ett hammarliknande föremål. Mamman kan ju minnas rätt att det verkligen var en hammare. Men eftersom situationen måste ha varit extremt stressande så kan hon minnas små fragment av vapnet och när hammaren kom på tal så tog hon för givet att det var en hammare hon såg.
(Som vanligt har media förvrängt fakta till en egen sanning. I media skivs det alltid att mordvapnet är en hammare.)
När media lägger fram bilder om Christine gräver de fram de mest ofördelaktiga bilderna de någonsin kan hitta bara för att ännu mer förstärka sina lögnaktiga rubriker och utmåla bilden av ett monster. Det är också ett sätt att hjärntvätta medborgarna som läser artiklarna. Många tänker usch va vidrig hon ser ut, hon måste vara en mörderska.
En bild säger ju mer än tusen ord så jag letade fram några fina bilder på Christine och placerade dem här i min blogg bara för att visa att hon inte ser ut som en mördare och monster! Hon ser ut som vem som helst, ganska söt faktiskt!
Jag tycker att PIE i en sammanhängande försvarskedja borde ta upp:
1. Två hårstrån från okänd kvinna som återfanns på en av mordplatsens hallmattor.
2. Okänt fingeravtryck på nedre delen av trappräcket i hallen.
3. Okänd, mystisk kvinna som sökte kontakt med EJ på konserthuset i Västerås dagen före mordet. Kvinnan pratade dålig engelska (Tilläggsprot., s. 642):
Spoiler:
Citat:
En kvinna kom fram till Emma. Hon hade långt mörkt hår och en keps eller som en basker nerdragen ända till ögonen och Emmas första tanke var hur kan människan se något för Emma såg inte hennes ögon. Kvinnan började prata engelska med Emma som inte kan prata engelska på det sättet som kvinnan gjorde och hon såg att Emma letade efter Max. Kvinnan sa, din son, eller, han är på toaletten. Max kom springande och Emma tackade så mycket. Kvinnan sa vilken söt, eller, vilken söt dotter. Strax därefter kom Togge och han måste ha mött henne i trappen.
Emma tillfrågas om hon kan beskriva kvinnan så detaljerat hon kan. Det mesta Emma kommer ihåg är att hon hade ganska långt, kanske inte jättelångt men hon hade sitt hår framåt i alla fall. Det kan ha varit lite lockigt och kepsen nerdragen. Hon vet inte hur rösten lät men blev förvånad och fann sig i att prata engelska trots att hon inte är bra på språk. Vad Emma minns så pratade inte kvinnan så bra engelska.
Det kvinnan hade på huvudet är inte en basker, det ser mer ut som en keps. Den är i tyg med en liten skärm. Det var mycket tyg. Emma minns inte kvinnans utseende för övrigt. Åldern tror Emma kan var trettio eller yngre.
4. E:s minne av en kvinna stående på tredje trappsteget i trappan upp till övervåningen (Tilläggsprot., s. 643):
Spoiler:
Citat:
På fråga om det är något ytterligare som Emma vill ta upp svarade hon att hon alltid har uppfattat det som en kvinna, hela tiden. Hon har aldrig tvivlat. Känslan och kroppsminnet säger att det är en kvinna. Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.
5. Vittnet BL:s iakttagelser av en ev. tysktalande kvinna som han i samband med hundrastning stött på c:a en månad före morden (FUP, s. 1029ff):
Spoiler:
Citat:
/.../
Lundgren ombeds beskriva om det var något speciellt med kvinnans sätt att gå, men inte som han kan erinra sig. Det var ingen vaggande gång eller något liknande. Däremot så gick hon som Lundgren, lite hopsjunken, som hon hade tungt, som hon gick och grubblade eller funderade på något. Det var ingen motionär som han ofta brukar möta, som går med spänstiga steg, utan hon gick sakta, hopsjunken, precis som sinnet var tungt. Lundgren har efteråt funderat mycket, när det blev aktuellt med den tyska kvinnan och han tyckte att hon inte stämde in bland de vanliga som promenerade i området. Han säger att han inte sett kvinnan på platsen eller på något annat ställe i Arboga, varken före eller efter händelsen.
Bertil Lundgren tillfrågas om han sett bilder på den tyska kvinnan som är misstänkt i polisutredningen för dubbelmordet och mordförsöket i Arboga, den kvinna som nu sitter gripen i Tyskland. Han säger att han redan samma kväll, på långfredagen när det fördes på tal, mötet med den tyska kvinnan, så hade Tommy Strand tagit fram några bilder på Internet, på kvinnan. Det var ansiktsbilder. Vad det var för typ av bilder vet inte Lundgren. Han tror att de förmodligen plockats från Flashback. När han sett ansiktsbilderna så kunde han inte känna igen den kvinna så som den som han mötte på skogspartiet tidigare i år.
6. CS:s iakttagelser av T:s reaktioner (FUP, s. 1532ff):
Spoiler:
Citat:
/.../ När han hämtade mig i december från flygplatsen… Var han också förvirrad. Jag frågade vad som var anledningen till det. Han sa att han fått ett samtal från det förflutna. /…/
7. Avsaknaden av rekonstruktion inför övervakningskameran.
8. Att vallningen borde ha genomförts till fots så att CS getts möjlighet att i rätt hastighet närma sig målet Halvardsborg.
9. CS:s mobilhantering under den kritiska tiden - vilken klart utvisar att hon inte gjort minsta ansats att försöka dölja sina förehavanden.
10. Att CS inte heller har försökt undanhålla sina dagboksanteckningar.
11. Att CS berättade en historia om en hammare för sin vän vid framkomsten till Tyskland - vilket hon med stor sannolikhet inte skulle ha gjort om hon varit skyldig till brottet. Vännen har också berättat att CS uppträtt precis som vanligt.
12. CS:s omvittnade slarv och allmänna strulighet vad betr. såväl klädespersedlar som försvunna plånböcker.
13. Att TH:s utsagor bekräftar att han aldrig upplevt något hot från CS:s sida; än mindre kunnat tänka sig att hon skulle vara kapabel att skada någon - annan än sig själv, vilket hennes självmordsförsök bekräftar.
14. PIE kan säkert hitta fler punkter som talar för att CS är oskyldig till det hemska dådet.
Jag har ju läst förundersökningen under flera månader och det finns många frågor som jag undrar över. Ska ta upp några av frågorna här.
Tiden har varit väldigt knapp för vilken gärningsman som helst att utföra dådet. Allting måste ha skett mellan kl. 19:10 - 19:19. Man vet inte heller med säkerhet vilken tid sambon har kommit hem eftersom hans tid för hemkomst baseras på polisens testkörningar.
På vilka grunder avskriver polisen sambon som eventuell gärningsman under de första minuterna de är på plats?
Varför är inte sambons alla kläder analyserade av SKL?
Vad är det för blodig papperstuss som finns i sambons jackficka och som inte blivit analyserad av SKL?
Hur har det så kallade skospåret kommit till? När man tittar på bilderna från hallen innan polisen har framkallat skoavtrycken ser man ingenting med blotta ögat, skoavtrycken har framkallats med ämnet aminosvart. Dessutom ligger det en telefonsladd på den platsen där skoavtrycken hittades så om någon har trampat precis där där spåren hittades borde det synas avtryck även efter telefonsladden. Trots det är skoavtrycken hela.
Polisen är helt säker på att gärningsmannen har kommit genom ytterdörren. I tidiga förhör berättar Emma om något minne att den lille sonen har sagt att det står någon vid altandörren på baksidan av huset. Emma minns inte om hon har öppnat den dörren.
Hur kommer det sig att det finns ganska mycket blod från dottern på Emmas byxor? Polisens teori är ju att Emma har blivit nedslagen först och barnen hittades en bit från henne och enligt FUP går inte blodstänken från dottern mot Emmas håll.
Jag har inte kunnat titta på bilderna på barnen men har tittat lite på Emmas skador. De halvmåneformade såren på sidan av huvudet ser ut att ha orsakats av sidan av en kofot och inte av hammare. En hammare i den storleken som polisen tror har använts väger närmare ett kilo. Med andra ord det behövs mycket kraft att orka slå många slag med en sådan. En kofot i den storleken som passar med skadornas storlek väger lite under ett halvt kilo. Kan det ha varit en person som var ute efter att göra inbrott som släpptes in via altandörren av Emma eller sonen? ---
Det var lite av det jag kom ihåg nu, det finns flera detaljer som känns lite märkliga i utredningen. Att polisen har haft tunnelseende sedan början av utredningen är väldigt tråkigt om det visar sig att Christine inte är gärningsmannen.
Eftersom Christine blev misstänkt i tidigt skede har polisen inte haft andra misstänkta och den omfattande förundersökningen på nästan 3000 sidor handlar enbart om Christine. Det finns även en sk. slask på ca 1000 sidor som ska innehålla material som inte är relevant i ärendet. (eller som polis och åklagare har bestämt att det inte ska vara relevant.)
Under hovrättshandlingarna har det framkommit att material som kan tala för Christines fördel har undanhållits. Endast de delarna av utredningen som talar mot henne har tagits med. Det känns lite som att Frieda Gummesson vill vinna detta mål till vilket pris som helst.
Alla polisens och åklagarens missar under resans gång är anmärkningsvärda. Tingsrättsförhandlingarna liknade mest cirkus med jäviga nämndemän. Hovrättsförhandlingarna stampar nästan stilla i åklagarnas jakt på svaret på frågan "har Christine fött ett barn eller inte". Det känns inte som att rättegången går framåt.
Undra hur polisen hade agerat om inte Christine hade varit misstänkt? Om hon inte fanns. Hade pappan till barnen gjorts i rätten till en syndabock och mördare? Hade sambon och andra personer i Emmas närhet granskats hårdare? Det får vi förmodligen aldrig veta.
Även om Cristine skulle dömas i Hovrätten finns det för många frågor. Är hon verkligen skyldig eller går den riktiga mördaren fortfarande fri?
Media säljer lösnummer med sina feta rubriker. Speciellt har det att Christine skrattar för mycket under förhandlingarna skapat stora rubriker. Men tyvärr så får inte de flesta i allmänheten veta hur dessa foton och artiklar kommer till. Här hittade jag en bra beskrivning på journalisternas arbetsmedtoder i detta fall.
Fotograferna får inte vara i salen när rättegången pågår. Då kan de inte heller ta bilder och sätta rubriker att hon skrattat vid ett specifikt tillfälle. Ändå gör reportrarna det.
Fotograferna står utanför som hyenor med sina kameror. Så fort det blir en paus och dörren öppnas och åhörarna kommer ut börjar de ta bilder genom dörren. De tar alltså sina bilder när det är paus, inte under själva förhandlingen. De kan bara ta bilder på ett ställe, alltså där åhörarna går in. Med andra ord så sitter det en reporter inne bland åhörarna och skriver sin referat från rättegången och fotografen står utanför. Sedan sätter en tredje person ihop tex och bild och skapar en säljande rubrik innan allt publiceras.
