98 gånger av 100 är det en annan typ av mördare Police Business as usual. Eller?
Bland ärrade amerikanska mordutredare brukar man indela sina fall i ”kriminalgåtor” och ”självklarheter” – ”whodunnits” och ”dunkers”. Diagnosen har man ofta ställt under den inledande timmen och med facit-i-hand kommer det i nio fall av tio visa sig att man hade helt rätt från första början.
Måndagen 17 mars, för knappt en vecka sedan, hittar en man sin 23-åriga sambo och hennes två små barn, 1 och 3 år gamla, svårt misshandlade hemma i den egna villan utanför Arboga. Larmet kommer in till polisen klockan tjugo över sju och knappt två timmar senare, klockan 21, så grips kvinnans förra sambo i sitt hem i Motala, knappt femton mil från brottsplatsen.
En förskräcklig händelse. De två små barnen dör inom en timme, deras mamma ligger fortfarande nersövd på intensiven i Uppsala, och när vi upprättat sluträkning över det som hände kommer ett tiotal människoliv att ha gått rakt ner i vasken. Levande och döda offer, deras närmaste anhöriga, gärningsmannen eller gärningskvinnan. Ett tiotal förspillda liv, dessutom en kriminologisk självklarhet. Eller?
Om man utifrån den svenska mordstatistiken under de senaste hundra åren skulle välja en klockren ”dunker” så finns det nämligen inte något bättre exempel än det som hände i Arboga för knappt en vecka sedan. Vi kan luta oss mot några hundra tidigare liknande fall, vi har facit i samtliga, och med nittioåtta procents sannolikhet finns det bara tre tänkbara gärningsmän.
På en ointaglig förstaplats, nio gånger av tio, hittar vi barnens far, före detta sambon och här är det dessutom så praktiskt att han tidigare har hotat och misshandlat barnens mor. Ingen slump att man anhåller honom inom loppet av ett par timmar. Vad de återstående åtta procenten beträffar fördelar de sig ungefär lika mellan den nye sambon, han som hittade offren och slog larm, och barnens mor som själv slagits medvetslös och hamnat på sjukhus. Eller?
Vanliga normala människor, jag talar alltså inte om ”ärrade mordutredare” eller ”yrkesskadade kriminologer”, värjer sig spontant inför den sist nämnda kategorin av gärningsmän och detta är också det största enskilda misstaget som man begår vid sådana här brott. Att man uppfattar gärningsmannen som offer. För att han eller hon, mer eller mindre medvetet, försökt att få det att se ut på det viset. Det andra misstaget är rent statistiskt. Man väljer att bortse från de två procentenheter som utgör skillnaden mellan nittioåtta och hundra procent. Och vad var det egentligen som hände i Arboga?
I onsdags så avför polisen sin nittioprocentare. Kort och sammanfattningsvis så har han alibi. Ingen gärningsman, oskyldig barnafar och svårt drabbat offer. Ungefär samtidigt så avför man också barnens mor och hennes nuvarande sambo och inom loppet av tre dygn har man alltså lämpat nittioåtta procent av tidigare erfarenheter överbord och förvandlat en självklarhet till en kriminalgåta. Förutsatt att man inte begått något misstag på vägen vill säga, och att i det här läget börja darra på manschetten är inte att tänka på.
Återstår två gärningsmän av hundra och vilka hittar vi där? De vi hittills hittat har alla haft två saker gemensamt. För det första en tidigare anknytning till brottsoffren, det vill säga ännu en tidigare sambo eller nära släkting, någon tillräckligt tokig granne, arbetskamrat eller bekant. För det andra, och som en följd av det första, att polisen alltid har hittat dem. Den okände, för offren helt obekante gärningsmannen har ännu inte visat sig på just den här kriminologiska arenan.
En hemsk historia, sannolikt en lärorik historia för fler än ärrade mordutredare och yrkesskadade brottsforskare och med en ohygglig prislapp. Väl värd att fundera över och speciellt i dag då det är långfredag. Tankar kring de liv vi alla vanligen lever och de liv som vissa av oss plötsligt kan tvingas leva då allt omkring slås i spillror och förbyts till livets motsats
torsdag 5 februari 2009
Leif GW Persson om arbogafallet
Knappt en vecka efter tragedin i Arboga skrev Kriminologen Leif GW Persson detta i sin blogg. Här tar han upp det känsliga som ingen annan vågar prata om.
Domen i tingsrätten
Jag har funderat lite på hur domen i Hovrätten kommer att se ut om Christine fälls. Jag har svårt att tro att hon fälls eftersom det inte finns några fysiska bevis som pekar på Christines skuld.
Utdrag från tingsrättsdomen 2008-10-14
Som framgår av åldagarens bevisuppgift har åberopats en mycket omfattande både skriftlig och muntlig bevisning till stöd för åtalet mot Christine Schärrer. Åklagaren kan sägas ha byggt upp bevisningen på fyra hörnpelare.
Den fjärde och sista punkten ser jag som mest anmärkningsvärd. Att det enligt åklagaren saknas en annan tänkbar gärningsman.
Eftersom utredningen har koncentrerats på endast Christine så har inga andra möjliga gärningsmän utretts. Vad som helst kan ha hänt på Verktygsgatan den ödesdigra kvällen den 17 mars 2008.
Möjliga gärningsmän kan vara:
Eftersom familjen helt öppet skrev om sina liv i olika bloggar, bilddagböcker och i Facebook har vem som helst kunnat följa nästan varje steg i deras dagliga liv. Det finns många dårar i dagens onda samhälle och dåren i detta fall kan vara någon annan än Christine.
Utdrag från tingsrättsdomen 2008-10-14
Som framgår av åldagarens bevisuppgift har åberopats en mycket omfattande både skriftlig och muntlig bevisning till stöd för åtalet mot Christine Schärrer. Åklagaren kan sägas ha byggt upp bevisningen på fyra hörnpelare.
1) Utpekande av Christine Schurrer från arbogamammans sida.Det förvånar mig att Christine dömdes trots att mammans utpekande av henne underkändes av tingsrätten. Vittnen som ska ha sett Christine i Arboga har inte kunnat peka ut henne. Det att Christine skulle ha motiv för att utföra brotten är något som åklagaren själv har diktat ihop.
2) Christine Schurrer har befunnit sig i Arboga vid tiden för brotten, om än hon
inte med DNA-spår, fingeravtryck eller annan teknisk bevisning har kunnat
knytas direkt till brottsplatsen inne i huset.
3) Christine Schurrer har haft ett motiv för att utföra brotten.
4) Det saknas enligt åldagaren annan tänkbar gärningsman.
Den fjärde och sista punkten ser jag som mest anmärkningsvärd. Att det enligt åklagaren saknas en annan tänkbar gärningsman.
Eftersom utredningen har koncentrerats på endast Christine så har inga andra möjliga gärningsmän utretts. Vad som helst kan ha hänt på Verktygsgatan den ödesdigra kvällen den 17 mars 2008.
Möjliga gärningsmän kan vara:
Ett gammalt ex till mamman
Ett gammalt ex till pappan
Ett gammalt ex till sambon (någon annan än Christine)
En vän som flippat ur
En inbrottstjuv
Sambon (det är tabu i det här fallet att misstänka sambon men enligt statistiken finns förövaren ofta i offrens närhet.)
Mamman själv (Fast i det här fallet har jag svårt att se att mamman skulle ha kunnat skada sig själv så svårt.)
Eftersom familjen helt öppet skrev om sina liv i olika bloggar, bilddagböcker och i Facebook har vem som helst kunnat följa nästan varje steg i deras dagliga liv. Det finns många dårar i dagens onda samhälle och dåren i detta fall kan vara någon annan än Christine.
Med det här vittnesmålet försöker åklagaren placera Christine på Verktygsgatan
Ur vittnesförhör i förundersökningsprotokollet.
Vittnet har gång på gång ändrat sin berättelse och trots att hon inte inte sett ansiktet på den skumma personen försöker åklagaren med stöd av detta vittnesmål placera Christine på Verktygsgatan.
XX berättar att hon precis kommit hem och står på uppfarten till sitt garage när hon ser en man, ca 180cm lång , ganska smal, mörk huvjacka gå in på garageuppfarten till Verktygsgatan 2B. När mannen har hunnit halvvägs in upptäcker han att han är iakttagen av XX och vänder och går ut från garageuppfarten igen. Han fortsätter sedan ner längs gatan, förbi 2C och går in på garageuppfarten vid det gula tegelhuset. Det här var ungefär 18.45. Han betedde sig lite märkligt tyckte xx och gick som en yngling.
XX tar själv ut matkassen ur bilen och när hon vänder sig om ser hon en mörkklädd person ute på gatan. Personen passera västerut på Verktygsgatan och viker plötsligt av upp på garage uppfarten till 2 B. xx reagerar av någon anledning på denna person men hon kan inte förklara varför. När sedan xx efter lite krångel med fjärrkontrollen till billarmet får på det hörs ett ljud från larmet och personen, som då befinner sig en bit upp på garageuppfarten, reagerar till och tvärvänder för att sedan passera soptunnorna på 2B:s garage uppfart och fortsätter vidare västerut. xx ser allt detta och tycker det är mycket underligt. Den okände personen viker sedan slutligen in på garageuppfarten till Verktygsgatan 4 för att sedan försvinna i mörkret.
Förhörsledaren frågar om detaljer: Hon ser att personen bär en svart jacka med huvan uppfälld. I övrigt har personen mörka kläder men xx kan ej minnas några detaljer kring byxor och skor. På fråga om xx ser om personen bär på något så har xx inte gjort någon sådan iakttagelse och hon är inte heller säker på hur personen har sina händer när hon går. xx har tidigare beskrivit denna person som en man men har vid eftertanke kommit fram till att detta inte alls är säkert utan att den även lika gärna kan vara en kvinna. Det hon ytterligare reagerar över är att personen är ca 175-180 cm lång och att personen har en speciell gång. xx kan inte beskriva gången men får en uppfattning av att den ser lite vinglig, osäker och ostabil ut. Personen har en lite kutig hållning med axlarna framskjutna och det ser ut som om att jackan är alldeles för stor. xx får också intrycket av att det är en yngling dvs en person som är yngre än henne själv mellan 17 – 27 år ca. En annan detalj som xx reagerar över är att när personen tvärvänder på garage uppfarten så vänder personen sig mot xx men personen gör allt för att dölja sig och inte visa ansiktet. Av den anledningen kan inte xx avgöra könet på personen. Hon får dock en mycket obehaglig känsla av att något inte står rätt till och följer personen med synen när den går vidare västerut.
Förhörsledaren kontaktades på telefon av xx som berättade att hon ville komplettera sitt tidigare förhör.xx uppgav var att hon efter det tidigare förhöret funderat lite över sina iakttagelser och de tidpunkter som hon uppgivit. Det som sedan hänt var att när xx under kvällen den 25/3 plockade undan på köksbordet efter maten plötsligt känt igen situationen när hon tog undan dotterns tallrik. Hon minns då att hon den 17 mars 2008 efter att dottern ätit skrapat av hennes matrester i soppåsen för att sedan gå ut med dessa till soptunnan. Klockan måste då varit lite senare strax efter 19.00 och att det kan ha varit då som gjorde sin iakttagelse på den mörkklädda personen som gick upp på uppfarten till Verktygsgatan 2B. Hon uppger att hon inte är helt säker men att det kan ha varit då och inte som i tidigare förhör i samband med hemkomsten i bilen.
Vittnet har gång på gång ändrat sin berättelse och trots att hon inte inte sett ansiktet på den skumma personen försöker åklagaren med stöd av detta vittnesmål placera Christine på Verktygsgatan.
Åklagaren påstår att personen på denna bild är Christine
Undertecknad tittade tillsammans med inspektör Göran Nilsson på övervakningsfilmen från järnvägsstationen i Arboga 2008-03-17. På stationen finns tre kameror men endast en var i funktion vid tillfället för brottet.
Kl. 19.52 kommer det upp en kvinna som har bråttom upp för trappen. Kvinnan stämmer bra överens med signalement sedan tidigare. Går dock ej att urskilja ansiktet. Denna kvinna stämmer överens med signalementet vi har av den misstänkte Schurerr. Kvinnan ser ut att vara lång med en smal kroppsbyggnad. Ovan personer är de som finns med vid den aktuella tidpunkten som är av intresse. Sammanfattningsvis så av de personer vi ser på övervakningsfilmen, så stämmer kvinnan som kommer upp för trappen kl 19.52 (rätt tid 19.32.40) bäst på det signalement som vi har sedan tidigare.
Det är oerhört dålig kvalite på bilderna från stationen men jag har granskat bilden i PS och tror inte att denna person är Christine Schurrer.
-Personen i bilden är kraftigare än Christine.
-Christine har ju ovanligt långa ben men personen på bilden verkar ha längre kropp än ben.
-Personen i bilden ser ut att ha blont eller rödblont hår. (Det syns tydligt i PS om man ändrar nivåerna. Då framträder också att kvinnan i bilden har en röd tröja på sig samt håller i en liten väska, modell kasse)
Att åklagaren Gummesson är desperat har man kunnat skönja under hela utredningens gång samt unde de två rättegången. Ingen har sett Christine på brottsplatsen och med dessa usla bilder kan Gummesson inte ens knyta Christine till Arboga den aktuella dagen.
Kl. 19.52 kommer det upp en kvinna som har bråttom upp för trappen. Kvinnan stämmer bra överens med signalement sedan tidigare. Går dock ej att urskilja ansiktet. Denna kvinna stämmer överens med signalementet vi har av den misstänkte Schurerr. Kvinnan ser ut att vara lång med en smal kroppsbyggnad. Ovan personer är de som finns med vid den aktuella tidpunkten som är av intresse. Sammanfattningsvis så av de personer vi ser på övervakningsfilmen, så stämmer kvinnan som kommer upp för trappen kl 19.52 (rätt tid 19.32.40) bäst på det signalement som vi har sedan tidigare.
Det är oerhört dålig kvalite på bilderna från stationen men jag har granskat bilden i PS och tror inte att denna person är Christine Schurrer.-Personen i bilden är kraftigare än Christine.
-Christine har ju ovanligt långa ben men personen på bilden verkar ha längre kropp än ben.
-Personen i bilden ser ut att ha blont eller rödblont hår. (Det syns tydligt i PS om man ändrar nivåerna. Då framträder också att kvinnan i bilden har en röd tröja på sig samt håller i en liten väska, modell kasse)
Att åklagaren Gummesson är desperat har man kunnat skönja under hela utredningens gång samt unde de två rättegången. Ingen har sett Christine på brottsplatsen och med dessa usla bilder kan Gummesson inte ens knyta Christine till Arboga den aktuella dagen.
onsdag 4 februari 2009
Emmas sambos kärleksmail till Christine
Emmas sambo har ju försökt i förhören och under de två rättegången få det till att det inte fanns någon kärlek mellan honom och Christine. Att det bara var en semesterflirt. Kanske var det som han säger bara en semesterflirt men trots det så verkar det ha funnits varma känslor mellan de två. Det syns klart och tydligt i dessa mejl som åklagaren har försökt gömma.
I det sista mejlet ett år efter den gemensamma semestern på Kreta gör arbogamammans sambo slut med Christine.
21 augusti 2006
Det är tomt i lägenheten och runt mig. Föreställer mig att det är lika tomt som på stranden och i din säng. Jag kom hem till slut, men till vad... Mina tankar är någon annanstans och jag kan inte hindra dem från att flyga i väg till stranden i Plakias och soluppgången eller solnedgången eller till dig.
27 augusti 2006 19.38
Hej Christine! *Stor kram och många varma kyssar* Underbart att höra från dig igen. Du har funnits i mina tankar varje dag den här veckan och jag åkte nästan upp till flygplasten för att ta en weekendresa ner till Plakias...
28 september 2006 14.46
Hej Christine! :) Det var så skönt att höra din röst igen efter en lång månads väntan.
28 augusti 2006 17.36
Hej Tine... Åh, jag känner hur mycket jag kommer att sakna dig när jag sitter här i min tomma lägenhet. Hoppas att du haft en trevlig resa tillbaks till Tyskland och att du anlände tryggt till Hannover om det var dit du åkte. //// Ser fram emot att höra från dig snart! :) /Pussar och kramar och ännu fler pussar /NN
6 augusti 2007 14.26
Tine, mars månad har varit den mest omtumlande månad jag någonsin har haft på värsta tänkbara sätt och jag vill inte träffa dig eller att du ringer till mig. //// Trots mitt hårda mejl önskar jag, uppriktigt, att du får ett fint lov från universitetet. Och jag hoppas för din skull att det du skrivit i brevet var sant, att du mår mycket bättre. Men jag har ingen önskan att hålla kontakt i framtiden. Ha det bra. /NN
Källa Kvällsposten
söndag 1 februari 2009
Mammans minne
Det har diskuterats och diskuteras fortfarande (på tex Flashback) om arbogamamman minns eller inte minns händelsen. Jag har läst föröundersökningsprotokollet flera gånger och när man läser förhören med mamman så uppfattar jag det som att allteftersom hon får information "förbättras" hennes minnesbilder. Den kvinnan mamman beskriver under förhandlingarna på Tingsrätten och Hovrätten skiljer markant från den personen hon beskriver i de otaliga polisförhören. Då kan man ju ifrågasätta om hon minns själv eller om hennes "minnen" är ett ihopkok av det vänner, anhöriga och polisen berättat för henne samt det hon läst och hört i media. Första förhöret med mamman hålls den 1/4 och först i det elfte förhöret (20/4, dagen efter då hon skrevs ut från sjukhuset) börjar mamman beskriva utseendet på den kvinnan som hon ska ha sett på mordkvällen.
FÖRHÖR 20/4
Emma uppgav att hon inte visste om det var ett minne. Hon är ganska säker på att det inte är någon dröm för drömmar visar sig på andra sätt men hon vet inte om det är ett klart minne eller ett antagande men det känns ganska verkligt, som om det är upplevt. Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker.
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sånt. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Om kvinnan hade de kläderna på sig så måste hon ha klätt av sig, i alla fall skorna, om hon har tagit bilen dit. Hon hade inga skor på sig inne och måste ha tagit av sig dem. Emma har verkligen försökt ta fram minnen från den här dagen och funderar om det är därför minnena har kommit, eller när de kom. Men det känns absolut inte som en dröm.
FÖRHÖR 22/4
Tjejen är klädd en tröja som visar axlarna, är gul eller grön och kritstrecksrandiga byxor, vita strumpor. Emma ser detta framför sig och i det här minnet, eller vad det nu är, står Emma först upp. Sedan gör tjejen något med Emma som gör att hon ligger ned sedan, vad tjejen gör vet inte Emma men i början står Emma upp framför tjejen så hon ser hennes ansikte. Därför säger Emma att hon verkligen kan peka ut den här tjejen. Hon har aldrig träffat på den här tjejen förut, hon vet inte någonting för hon har aldrig sett henne tidigare. Tjejen har svart hår, det kan var lite uppsatt men det hänger ner mot axlarna i alla fall. Jättemörkt hår.
Emma ombeds beskriva tjejen så noga så om det stod 20 tjejer i korridoren utanför så skulle förhörsledarna kunna plocka ut henne bland dessa. Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35. Hon uppgav att hon ser tjejen väldigt klart, ser hennes kläder och att strumporna är vita så Emma tror att lamporna är tända, både hall lampan och lampan i datarummet. Ingenting är skumt utan allt är väldigt klart och så brukar de ha hemma. Hon minns att sambon och hon har pratat om att om det är så att den här tjejen kom hem till dem hur visste hon då att sambon inte var hemma eller skulle komma hem.
Emma ombeds berätta igen om detta att det är något i kvinnans utseende som Emma reagerar på. Emma berättade att eftersom hon ser kvinnans ansikte ganska klart och hon ser det även i minnesbild har Emma funderat mycket över den bilden. Om hon skulle kunna fundera ut vem det kan vara men det enda hon kan komma på är att det är något som inte stämmer med kvinnans ansikte, det är något som inte är som det ska, att ögon är felformade, näsan är stor eller läpparna är konstiga men det enda Emma kan komma på är att kvinnan har ganska stor näsa.
FÖRHÖR 25/4
Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt. På fråga svarade Emma att avståndet till tjejen i hallen var kortare än "samtalsavstånd". Hon har inget minne av konversation, lukter eller liknande. Bara bilder.
FÖRHÖR 5/5
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma.
Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.
FÖRHÖR 15/5
Hon ombeds beskriva ansiktet så detaljerat som möjligt. Emma beskrev att längden på tjejen har blivit annorlunda. Emmas minne är att hon måste lyfta på huvudet för att se ansiktet, hon vet inte om tjejen är mycket längre än henne eller några centimeter längre. Kinderna och näsan är utmärkande i ansiktet, kinderna går utåt lite, väldigt markerade, näsan är ganska stor. Mörkt, axellångt hår. Emma har svårt att berätta om längden men det hår som hänger ner går till axlarna. Om håret är längre bak vet hon inte men tjejen har det uppsatt och en tofs som hänger ner, det kan vara lite lockigt för det är inte spikrakt det kan våga sig lite. Hyn är varken brun eller ljus utan på något sätt som om hon legat i solarium eller nyss varit utomlands en kort stund. Inte solbränd men heller inte blek. Emma ser inget ansiktsuttryck och registrerat att tjejen inte har något smink på sig. Hon är väldigt mörk, mörka ögonfransar, mörka ögonbryn eller nåt. Emma vet inte varför, men hon har registrerat att tjejen inte har något smink på sig.
På fråga om Emma kan beskriva vad hon ser i läge två, när hon ligger ner svarade hon att det enda hon ser är att tjejen vänder sig om och går in i datarummet. Emma ser henne bakifrån, hon har kritstrecksrandiga byxor, en gul eller grön tröja, Emma vet inte riktigt, vita strumpor. Hon ser henne gå in i datarummet och hon vänder sig åt vänster.
På fråga hur Emma tror att vetskapen om att hon vet vem som är misstänkt har påverkat hennes minnesbild svarade hon att innan hon visste vem som var misstänkt hade hon en jätteklar bild av människan och den minnesbilden har inte ändrat sig.
Emma pratar om huvudminne och kroppsminne och hennes kroppsminne säger att det är rätt
person som sitter nu. Allting stämmer så bra med vad Emma har sagt när hon har vaknat på sjukhuset, som hon berättade om förra gången, minnesbilden när hon kände obehag med minnestränaren att personen inte kanske pratade svenska och sådana saker. Personligen är Emma ganska säker att det är rätt person.
(Vad är kroppsminne?)
Emma får frågan om hon vet vad misstänkt heter och hon svarade Christine. Emma får frågan om hon har pratat med någon annan än sambon om det här med Christine. Emma svarade att hon fått berättat för sig, hon minns det inte själv, att hon har pratat med M om det. På fråga svarade Emma att hon berättade om att sambon hade fett brev, vad som stod där och även om Christine också, kanske även tidigare. De skrattade åt det, tyvärr. Det vardet som stod i brevet, jargongen var " ge upp människa". Emma berättade även för sin pappa vid ett besök på akutmottagningen. Hon minns inte pappans reaktion, hon berättade kortfattat. Hon tror inte hon berättat för någon annan än M och pappan. Det var efter att brevet kommit.
På fråga om Emma och sambon har pratat någonting runt Christine efter händelsen svarade Emma att efter att hon fick veta att hon var misstänkt så kan de ha gjort det. Det fick Emma vetskap om samma dag de åkte hem från den hemliga orten. De har pratat om varför har hon gjort så här, vad rör sig i hennes huvud, saker som de har fått reda på , via media, om henne.
Det är Emma som har frågat, tex när de här mailen har kommit ut på Flashback, var det verkligen så här och han besvarar hennes frågor men det är inget nytt som har kommit fram.
FÖRHÖR 28/5
På fråga om det är något mer som kommit fram när det gäller Emmas minnesbilder från hallen svarade Emma att bilden av kvinnan framför henne blir klarare och klarare.
FÖRHÖR 3/7
Jag ringde på grund av att igår kväll, ganska sen kväll, så när jag skulle gå och lägga mig så kom det minnesbilder…ehh… Mycket känsler och funderingar kring det. Mest att jag fick minnesbilder av mina känsler vid det tillfället, men också ganska klart vem jag hade öppnat dörren för.
Ehh…jag var hemma hos mamma och pappa och vi skulle till och gå och lägga oss. Sambon hade gått ut för och rökt så jag var ensam. Så jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa då. Och fundera ju…jag funderar mycke över det här hela tiden, men helt plötsligt så bara kom det.
Okej.
Mm.
Och vad det är första som kommer, Emma?
Ehhh…det första som kommer är ett ord eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att ant… jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag gick till dörren i tron om att sambon hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl nåt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han. Men utanför så står det en människa säger "Hi, I'm Tine." Och nästa är att jag måste backa för att hon tar sig in. Hon, ja, inte bryter sig in, men tränger sig in så jag måste backa för att hon kommer så. Jag vet inte om hon stängde dörren efter sig, men nästa sekund så har jag ett slag i huvudet. Det slår lock för mina öron. Ehh…nästa minnesbild efter det är att jag står mot min vägg…ehh…på vänstra sidan av hallen så står jag mot väggen och ser henne framför mig.
Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.
Här i samma förhör beskriver mamman även hammaren. Beskrivningen passar bra i kofoten som finns avbildat i ett tidigare inlägg.
Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på. Ja…ehh…på, på hammarskaftet. Inte där hammarklon och det sitter utan på andra sidan så är det som en ring precis…ehh…där hammaren slutar. En ring, en röd ring. Och sen…ehh…som en avlång…ehh…avlång, avlångt runt med rött också, mitt på hammarskaftet.
Mamman kan ju blanda in i sina "minnen" familjens egen hammare eftersom den låg framför henne under tiden hon chattade med sin syster minuterna innan överfallet.
----------
FÖRHÖR 20/4
Emma uppgav att hon inte visste om det var ett minne. Hon är ganska säker på att det inte är någon dröm för drömmar visar sig på andra sätt men hon vet inte om det är ett klart minne eller ett antagande men det känns ganska verkligt, som om det är upplevt. Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker.
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sånt. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Om kvinnan hade de kläderna på sig så måste hon ha klätt av sig, i alla fall skorna, om hon har tagit bilen dit. Hon hade inga skor på sig inne och måste ha tagit av sig dem. Emma har verkligen försökt ta fram minnen från den här dagen och funderar om det är därför minnena har kommit, eller när de kom. Men det känns absolut inte som en dröm.
FÖRHÖR 22/4
Tjejen är klädd en tröja som visar axlarna, är gul eller grön och kritstrecksrandiga byxor, vita strumpor. Emma ser detta framför sig och i det här minnet, eller vad det nu är, står Emma först upp. Sedan gör tjejen något med Emma som gör att hon ligger ned sedan, vad tjejen gör vet inte Emma men i början står Emma upp framför tjejen så hon ser hennes ansikte. Därför säger Emma att hon verkligen kan peka ut den här tjejen. Hon har aldrig träffat på den här tjejen förut, hon vet inte någonting för hon har aldrig sett henne tidigare. Tjejen har svart hår, det kan var lite uppsatt men det hänger ner mot axlarna i alla fall. Jättemörkt hår.
Emma ombeds beskriva tjejen så noga så om det stod 20 tjejer i korridoren utanför så skulle förhörsledarna kunna plocka ut henne bland dessa. Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35. Hon uppgav att hon ser tjejen väldigt klart, ser hennes kläder och att strumporna är vita så Emma tror att lamporna är tända, både hall lampan och lampan i datarummet. Ingenting är skumt utan allt är väldigt klart och så brukar de ha hemma. Hon minns att sambon och hon har pratat om att om det är så att den här tjejen kom hem till dem hur visste hon då att sambon inte var hemma eller skulle komma hem.
Här kommer det fram att Emma och hennes sambo har spekulerat kring Christine som eventuell gärningsman.FÖRHÖR 23/4
Emma ombeds berätta igen om detta att det är något i kvinnans utseende som Emma reagerar på. Emma berättade att eftersom hon ser kvinnans ansikte ganska klart och hon ser det även i minnesbild har Emma funderat mycket över den bilden. Om hon skulle kunna fundera ut vem det kan vara men det enda hon kan komma på är att det är något som inte stämmer med kvinnans ansikte, det är något som inte är som det ska, att ögon är felformade, näsan är stor eller läpparna är konstiga men det enda Emma kan komma på är att kvinnan har ganska stor näsa.
På Flashback fanns det tidigare länkar till olika bloggar och bilddagböcker där vänner och familj till mamman hade lagt en massa bilder. I en av bloggarna såg jag en kvinna som matchar mammans beskrivning mycket bra. Dessa bilder plockades dock bort från bloggarna när mamman berättade om sina minnen.Den 25/4, nästan 6 veckor efter händelsen får mamman mer information om händelsen av polisen. Hon informeras om detaljer, bland annat att media spekulerat att mordvapnet är en hammare. Hon informeras också om att Christine sitter anhållen för brottet.
FÖRHÖR 25/4
Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt. På fråga svarade Emma att avståndet till tjejen i hallen var kortare än "samtalsavstånd". Hon har inget minne av konversation, lukter eller liknande. Bara bilder.
FÖRHÖR 5/5
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma.
Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.
FÖRHÖR 15/5
Hon ombeds beskriva ansiktet så detaljerat som möjligt. Emma beskrev att längden på tjejen har blivit annorlunda. Emmas minne är att hon måste lyfta på huvudet för att se ansiktet, hon vet inte om tjejen är mycket längre än henne eller några centimeter längre. Kinderna och näsan är utmärkande i ansiktet, kinderna går utåt lite, väldigt markerade, näsan är ganska stor. Mörkt, axellångt hår. Emma har svårt att berätta om längden men det hår som hänger ner går till axlarna. Om håret är längre bak vet hon inte men tjejen har det uppsatt och en tofs som hänger ner, det kan vara lite lockigt för det är inte spikrakt det kan våga sig lite. Hyn är varken brun eller ljus utan på något sätt som om hon legat i solarium eller nyss varit utomlands en kort stund. Inte solbränd men heller inte blek. Emma ser inget ansiktsuttryck och registrerat att tjejen inte har något smink på sig. Hon är väldigt mörk, mörka ögonfransar, mörka ögonbryn eller nåt. Emma vet inte varför, men hon har registrerat att tjejen inte har något smink på sig.
På fråga om Emma kan beskriva vad hon ser i läge två, när hon ligger ner svarade hon att det enda hon ser är att tjejen vänder sig om och går in i datarummet. Emma ser henne bakifrån, hon har kritstrecksrandiga byxor, en gul eller grön tröja, Emma vet inte riktigt, vita strumpor. Hon ser henne gå in i datarummet och hon vänder sig åt vänster.
På fråga hur Emma tror att vetskapen om att hon vet vem som är misstänkt har påverkat hennes minnesbild svarade hon att innan hon visste vem som var misstänkt hade hon en jätteklar bild av människan och den minnesbilden har inte ändrat sig.
Emma pratar om huvudminne och kroppsminne och hennes kroppsminne säger att det är rätt
person som sitter nu. Allting stämmer så bra med vad Emma har sagt när hon har vaknat på sjukhuset, som hon berättade om förra gången, minnesbilden när hon kände obehag med minnestränaren att personen inte kanske pratade svenska och sådana saker. Personligen är Emma ganska säker att det är rätt person.
(Vad är kroppsminne?)
Emma får frågan om hon vet vad misstänkt heter och hon svarade Christine. Emma får frågan om hon har pratat med någon annan än sambon om det här med Christine. Emma svarade att hon fått berättat för sig, hon minns det inte själv, att hon har pratat med M om det. På fråga svarade Emma att hon berättade om att sambon hade fett brev, vad som stod där och även om Christine också, kanske även tidigare. De skrattade åt det, tyvärr. Det vardet som stod i brevet, jargongen var " ge upp människa". Emma berättade även för sin pappa vid ett besök på akutmottagningen. Hon minns inte pappans reaktion, hon berättade kortfattat. Hon tror inte hon berättat för någon annan än M och pappan. Det var efter att brevet kommit.
På fråga om Emma och sambon har pratat någonting runt Christine efter händelsen svarade Emma att efter att hon fick veta att hon var misstänkt så kan de ha gjort det. Det fick Emma vetskap om samma dag de åkte hem från den hemliga orten. De har pratat om varför har hon gjort så här, vad rör sig i hennes huvud, saker som de har fått reda på , via media, om henne.
Det är Emma som har frågat, tex när de här mailen har kommit ut på Flashback, var det verkligen så här och han besvarar hennes frågor men det är inget nytt som har kommit fram.
FÖRHÖR 28/5
På fråga om det är något mer som kommit fram när det gäller Emmas minnesbilder från hallen svarade Emma att bilden av kvinnan framför henne blir klarare och klarare.
FÖRHÖR 3/7
Jag ringde på grund av att igår kväll, ganska sen kväll, så när jag skulle gå och lägga mig så kom det minnesbilder…ehh… Mycket känsler och funderingar kring det. Mest att jag fick minnesbilder av mina känsler vid det tillfället, men också ganska klart vem jag hade öppnat dörren för.
Ehh…jag var hemma hos mamma och pappa och vi skulle till och gå och lägga oss. Sambon hade gått ut för och rökt så jag var ensam. Så jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa då. Och fundera ju…jag funderar mycke över det här hela tiden, men helt plötsligt så bara kom det.
Okej.
Mm.
Och vad det är första som kommer, Emma?
Ehhh…det första som kommer är ett ord eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att ant… jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag gick till dörren i tron om att sambon hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl nåt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han. Men utanför så står det en människa säger "Hi, I'm Tine." Och nästa är att jag måste backa för att hon tar sig in. Hon, ja, inte bryter sig in, men tränger sig in så jag måste backa för att hon kommer så. Jag vet inte om hon stängde dörren efter sig, men nästa sekund så har jag ett slag i huvudet. Det slår lock för mina öron. Ehh…nästa minnesbild efter det är att jag står mot min vägg…ehh…på vänstra sidan av hallen så står jag mot väggen och ser henne framför mig.
Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.
Här i samma förhör beskriver mamman även hammaren. Beskrivningen passar bra i kofoten som finns avbildat i ett tidigare inlägg.
Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på. Ja…ehh…på, på hammarskaftet. Inte där hammarklon och det sitter utan på andra sidan så är det som en ring precis…ehh…där hammaren slutar. En ring, en röd ring. Och sen…ehh…som en avlång…ehh…avlång, avlångt runt med rött också, mitt på hammarskaftet.
Mamman kan ju blanda in i sina "minnen" familjens egen hammare eftersom den låg framför henne under tiden hon chattade med sin syster minuterna innan överfallet.
----------
Min personliga åsikt är att mamman inte minns händelsen. Minnesexperten har ju också uttalat sig och hävdar att mamman inte minns. Hur som helst när man läser förhören så ser man hur tydligt som helst att mamman hämtar och får information utifrån. Om hon sedan tror att dessa "drömmar" är riktiga minnen är beklagligt.
Alla som följt rättegången vet att vid det här laget har mamman vittnat om en mycket längre kvinna än den personen hon beskriver i de här förhören i både tingsrätten och hovrätten.
I förhören pratar mamman om bara axlar men i rätten svarar hon på åklagarens fråga om hur kvinnan är klädd så här: "En jacka som är öppen. Eftersom min blick går ner till magen... så är det en ljus eller beige tröja och en ganska tjock jacka som är öppen. "
Om fel gärningsman sitter nu häktad och döms för detta så går den riktige mördaren fortfarande fri!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)