Liten sammanfattning

Polisen har tydligen också manipulerat sina uttalanden. Tex det här som Pommer säger tycker jag är väldig konstig eftersom på andra ställen i FUP framkommer att det var Emmas vänner som kom på att Christine var den skyldige och en av vännerna ringer sitt tips till polisen.

Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.

Varför avfärdades sambon i tidigt skede från alla misstankar? Han var på plats och var blodig.
Polisen säger i sin rapport kl 19:38 att ingen gärningsperson finns på plats. Hur kunde de vara så säkra att sambon var oskyldig? Sambons "alibi" baseras på ett samtal han säger sig ha ringt till sin vän XX när han var på hem. Denne vän har inte i polisförhören kunnat bekräfta något samtal från sambon. Sambons svarta huvjacka finns inte heller med i utredningen trots att han själv säger att han bar den tills han kom till polisstationen på kvällen och fick lämna sina kläder. Den svarta huvjackan finns inte i listan med de övriga kläderna som han bar. Sambon säger i första förhören att han kommer hem kl 19:10. I senare förhör när polisen har gjort en testkörning från arbetsplatsen till hemmet kommer polisen fram att han inte kan ha kommit hem förrän vid 19:18. (Detta tid är baserat på att sambon lämnade arbetsplatsen kl 19:00. Enligt uppgifter i FUP kan han ha lämnat arbetsplatsen kl 18:55) Polisen har vid sin testkörning kört max 5km /h över den tillåtna hastigheten på en vägsträcka som en spikrak och som även har använts som landningsbana. Sambon har också i sin blogg "skrytit" om sina hastighetsöverträdelser. Så polisens testfarter är nog bara önsketänkande och fantasier.

Vid lunchtid kör en bil upp på garageuppfarten på Verktygsgatan 2B och en lång man går in i huset. Vem är denne man? Sambon har i förhör sagt att han stannat hemma hela dagen tills han åkte till arbetet ca kl 16:40

Kl 19:10 Slutar E chattandet med sin syster på MSN.

19:06 påbörjar sambon ett samtal till X som han ska möta vid replokalen i Arboga. I förhören säger denna X så här:
X uppger att han inte har något minne av att det skulle vara killen på musikcirkeln som ringt till honom men minns att han hade kontakt med honom under måndagen någon gång och att det var en rep. lokal som de skulle få via ABF. De har tidigare haft kontakt om den här lokalen men han har inget minne av det här aktuella samtalet.

Någonstans mellan kl 19:10 - 19:18 kommer sambon hem. Under 19:10 - 19:20 tid cyklar en tjej förbi den aktuella fastigheten och ser ingen person utanför huset. Ca kl 19:10 cyklar också ett barn förbi där. Någon gång mellan kl 18:55 - 19:05 har mannen i huset mittemot uppehållit sig vid sina soptunnor under fem minuters tid. Han har inte heller sett eller hört något.


Kl 19:20:57 kommer samtalet till SOS.
------
Fortsätter sammanfattningen senare.

Fler funderingar

Det känns lite märkligt att ett sådant grymt brott har kunnat begås utan att någon av grannarna har hört något eller lagt märke till något i området kring tiden då brottet ska ha begåtts. Det har funnits personer i rörelse på Verktygsgatan strax före tidpunkten för brottet samt vid tidpunkten då brottet ska ha utförts. Ingen av dessa personer har sett eller hört något. Det låter otroligt att ingen av offren har skrikit. Någon av grannarna har hört skrik tidigare på kvällen. Ett par skrik som de har lagt märke till. Men ingenting under de minuterna då brottet ska ha begåtts. För mig är det en gåta att brottet har kunnat begås under tystnad. En enda gärningsperson kan inte ha slagit ner alla tre på en gång.

Varför hördes inte dessa vittnen i rätten. Förmodligen därför att de inte sett Christine. Åklagaren var ju väldigt försiktig att ta med sådant som inte talade mot Christine.

Jag funderar också fortfarande på varför inte det främmande fingeravtrycket på trappräcket inne i huset undersöktes närmare. Emma säger ju i ett av de tidiga förhören att gärningspersonen stod i trappan som leder till övervåningen. Precis där Emma beskrivit att personen stod hittades också det främmande fingeravtrycket. De två främmande hårstrån som inte tillhör Christine förklarade Frieda Gummesson genom att fantisera ihop att de hade blåst in i huset. De fysiska bevisen som faktiskt fanns viftades bort eftersom de inte passade in i Christine. Så går det i rättvisa Sverige.

Tankarna kretsar också kring det samtalet som sambon ska ha ringt till en kille som han skulle möta i Arboga kvällen då allting hände. När denna kille förhörs av polisen minns han inte samtalet trots att det varade i över fyra minuter. Vidare så minns inte sambon att han varit ute och åkt bil den aktuella dagen utan säger i förhören att han stannat hemma tills Emma kommer tillbaka från öppna förskolan med barnen. En granne har sett hur en bil svänger in på garageuppfarten till den aktuella fastigheten på Verktygsgatan samt att en lång man går in i huset. Men det kanske inte var sambon som kom. Han säger ju att Emma körde med bilen till öppna förskolan den dagen fast Emma själv hävdar att hon promenerat.

Varför jag tar upp detta? Därför att Christine har hela tiden beskyllts för att ljuga men det verkar hon inte vara ensam om. Det är så uppenbart hur åklagaren har styrt förundersökningen till att sätta dit en enda person trots att det saknas bevis. Dessa tankar snurrar ständigt i mitt huvud trots att det har gått en tid sedan den sista rättegången var aktuell. Det enda jag önskar är att sanningen kommer fram.
-------
En annan sak som jag har tänkt mycket på är det att Christine själv anmälde sig hos polisen i Tyskland när hon fick vetskap om att hon var efterlyst av polisen i Sverige. OM hon var skyldig så borde hon rimligtvis ha försökt gömma sig. När Christine blev frisläppt i Tyskland visste hon vad hon anklagades för men ändå valde hon stanna kvar i Tyskland tills hon greps igen.
Jag hittade en sajt som samlat en massa tidningsartiklar om arbogafallet. Den här artikeln är som en profetia om det som komma skall. Åklagaren och polisen har bestämt sig att Christine ska dömas i detta fall - Till vilket pris som helst!

Publicerad: 2008-03-23
Chanserna minskar ju längre tiden går. Nu ökar pressen på polis och åklagare att antingen presentera bevis mot kvinnan eller att avföra henne helt från utredningen. Det säger professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. Den 31-åriga kvinnan släpptes från häktet i Hannover sent på lördagskvällen trots att hon fortfarande är skäligen misstänkt för morden på två barn i Arboga.
Bevisningen mot kvinnan är för svag för att de svenska myndigheterna ska kunna hålla kvar den europeiska arresteringsordern. Det innebär att åklagaren nu måste öka sina ansträngningar med att presentera hållbar bevisning mot kvinnan. I annat fall måste hon avföras från utredningen så fort som möjligt.
– Man kan inte hålla en person frihetsberövad, eller häktad i sin frånvaro om det inte finns tillräckligt starka indikationer på att han eller hon är skyldig. Det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga, säger kriminologen Jerzy Sarnecki.
Han tror att det nu krävs teknisk bevisning eller mycket starka vittnesmål som binder kvinnan vid brottet för att hon ska kunna gripas på nytt i Tyskland.
Chanserna minskar
Sarnecki beskriver mordutredningar som färskvaror och säger att för varje minut som går utan att polisen kommer närmare den skyldige minskar chanserna att brottet klaras upp.
Har polisen begått några misstag enligt din uppfattning?
– Nej, det kan jag inte säga. Pappan var enligt all tidigare erfarenhet en utmärkt kandidat. Kvinnan var väl statistiskt sett en något sämre kandidat, men uppenbarligen har man haft skäl att misstänka henne.
Att polisen smalnar av utredningen och fokuserar på en misstänkt är ofrånkomligt, enligt kriminologen.
– Det heter att man jobbar brett och förutsättningslöst, men samtidigt ska man veta att utredarna alltid måste prioritera eftersom mordfall kräver enorma resurser och det är ju något polisen alltid har brist på.
Erik Wiman

Har Christines advokat missat en massa?

Nu har det gått en tid sedan Christine fick sin dom.
Jag kan fortfarande inte släppa tanken att det kanske är fel person som sitter bakom galler på livstid. När jag läser de olika dokumenten och förundersökningsprotokollet slår det mig hur mycket konstigheter det finns som Christines advokat hade kunnat påpeka. Han borde ha angripit de svaga punkterna mycket hårdare.

Alla grannarna till Emma som blev förhörda efter den 18/3 delgavs Christines signalement.
Alltså polisen frågade specifikt om grannarna sett en ca. 180 cm lång, smal kvinna med långt mörkt hår. Det känns helt absurt att polisen har jobbat på det sättet.

Det har också skickats i ett tidigt skede efter brottet ett kedje-mms runt i Arboga, innehållande en bild på Christine

Emmas "minnen" förbättrades desto längre tiden gick. Här ett smakprov hur lätt hon blir påverkad av sin sambo och familj.

T=SAMBON
T har berättat för Emma att när det här brevet kom så sa Emma att om den här tjejen skulle komma, Christine, hem till dem och lösa det här istället för att skicka brev. Varför inte träffas och lösa det, om hon skulle komma hem skulle Emma släppa in henne och se till att de löste det. Tyvärr. Emma kom inte ihåg att hon sagt så när T berättade det men när hon funderade på det så minns hon att hon sagt så. Uttryckt sig så. Frågan är om Emma släppte in henne.

Emma tror inte att hon skulle ha känt igen henne på det sättet men Emmas familj och T har berättat att när Emma vaknade i Uppsala så pekade hon ut en tjej som var utländsk, hon heter Jaqueline, hon har ett liknande utseende som Tine. Emma pekade ut henne och ska ha sagt –hon skulle bara komma in och presentera sig, hon skulle inte göra så här, hon skulle bara presentera sig. Ni har barn tillsammans hade Emma sagt till T. Emmas föräldrar, syskon och T har hört detta och de har berättat det i olika omgångar. Det är inget som Emma minns. På fråga svarade Emma att Jaqueline är sjuksköterska på den andra avdelningen i Uppsala där hon låg. De sökte henne senare men hon arbetade inte då. Emma kallade henne Tina. Inte Tine. Emma kallade henne också Lorena och Svetlana. Lorena och Svetlana fanns i Emmas farbrors liv när Emma var i 12 års åldern.

Jag vet inte vad som händer nu. Om Christine får sitta där hon sitter eller om hon ansöker om resning. Om hon ansöker om resning hoppas jag verkligen att hon skaffar sig en advokat som är alert och som har mycket resurser.

Det känns för jävligt att det kanske går en barnamördare lös och en helt oskyldig person sitter inne.

Livstidsdomen står fast

Idag kom beskedet från Högsta Domstolen. Det blir ingen ny rättegång för Christine Schurrer.
Per Ingvar Ekblad kommenterar beskedet med att han och hans klient ska utvärdera det hela och se om det finns ytterligare något han kan göra.
VLT

Får Christine en ny chans i Högsta Domstolen?

I morgon prövas Christines fall i Högsta Domstolen. Förhoppningsvis kommer beslutet om prövningen under morgondagen.
VLT

Christines brev till Justitiekanslern

Christine Schürrer har riktat svidande kritik mot svenska domstolar och har skrivit detta brev till Justitiekanslern.


Västerås 26/03/09

Jag har med stort intresse läst er artikel om kvalitetssäkring av bevisprövning i brottmål.
Det är verkligen önskvärd att denna diskussion breddas och, framför allt, kopplas tydligare till det praktiska rättslivet, så att klyftan mellan ”hur det ska se ut” och ” hur det ser ut i verkligheten” inte kommer att bli för stor. Och det är skönt att åtminstone en person tar upp denna problematik!

Att bevisprövning inrymmer betydande rättssäkerhetsproblem kan ja bara håller med. Jag har själv bevittnat jäviga domare som följer sin egen övertygelse (”jag har aldrig trott att hon är oskyldig”) eller använda helt skamlös så kallade hjälpregler (höjdpunkten: påhittade indicier)
Till det kommer också en inkompetent åklagare, som allvarligt har sagt i en häktningsförhandling att hon behöver inte vänta på DNA-resultaten för att börja med processen.

Jag vet inte om man kan garantera en kvalitetssäkring, och därmed bidra till en absolut nödvändig och förbättrad rättsäkerhet, bara genom att skaffa klarare förhållande i bevisprövning. Ni bemärker t.ex att ” om en domstol gör en samvetsgrann prövning, inkl. att bevisen struktureras noggrant, kommer den personliga övertygelse att skjutas i bakgrunden på det sätt som ska ske i ett rättsäkert dömande.”
Jag tycker att en sådan tanke är lite naivt. Även om det vore så att en domstol agerar så förebildigt som beskriven, finns där fortfarande den mänskliga faktorn kvar.
Och den kan man helt enkelt inte utesluta. Jag fattar misstankar att, bland annat brister som användandet av ”hjälpregler”, ”styvmoderlig” hantering av bevisprövning och tidsbrist, många domstolar och åklagaren har ingen uppfattning om sina plikter och vilket ansvar sitt yrke överhuvudtaget innehåller!

Så hur ska man inskrida mot ett sådant godtycke eller anarkiska förhållanden som härskar vid svenska domstolarna? Hur inskrider man mot en jävig domstol? Eller hur kan man förhindra att en domstol är jävig från början?
Generellt erfodras en noggrannare utbildning, samt en bättre koll av domstolarnas verksamhet. Kanske kan man motverka en otillräcklig granskning av bevisutsagor helt enkelt genom hårdare och tydligare straff vid lagbrott.
Kanske hjälper det till att domstolarna tar sitt arbete allvarligare. För det tyckas att de bestående lager om tjänstefel, bevisförvanskning m.m inte verkar användas ofta. De finns bara i teorin men inte i praktiken.

För att begränsa eller motverka att domarens personliga övertygelse tar över i en bevisprövning är det nödvändig att gå längre tillbaka i problematiken. Eller annars sagt måste man helt enkelt förhindra att domaren förlorar sitt objektivitet och bekämpa problemets rot och inte bara dessa konsekvenser.

Om man har t.ex en vinklad beskrivning i medierna som domaren har svårt att frigöra sig från, måste man försöka att förebygga det redan från början. Det är givetvis ett stort område men det få inte hamna i bakgrunden när man diskuterar rättssäkerhetsproblematiken.

Ni ställer frågan om det måhända går att hitta en kvalitetssäkringsmetod som domstolarna lätt kan plocka fram när det behövs. Då kan jag konstatera att enligt en sådan formulering är det omöjligt. Ty då har man igen den osäkerhetsfaktorn ”när den behövs”.
Faran är att, om man har t.ex . en jävig domstol, den helt enkelt kan ”bestämma” sig att inte använda denna kvalitetssäkringsmetod. Och då har man samma problem igen, att domstolarna kan agera som de vill. Om man hittar en kvalitetssäkringsmetod måste den vara tydlig och konsekvent så man kan utesluta eventuella säkerhetsluckor.

Ni säger att en god bevisprövningsmetod skulle kunna fungera som kvalitetssäkring åtminstone så till vida att det i efterhand kunde avläsas om domstolen har följd metoden eller inte. Och vilka konsekvenser kommer det att ha i efterhand för domstolen?
Eller för den tilltalade, om man kan konstatera att domstolen ”gjorde fel” att den inte har följt metoden?

Med vad om man kan bevisa att instanserna gjorde fel? Om där plötsligen dyker upp indicier i en dom som inte förekommit under förhandlingar, och om de även värderades som svåra och avgörande? Det är naturligtvis pinsamt och sorgsen för en domstol och sin ”integritet” .
Och som Ni har rätt bemärkt, det finns tyvärr ingenting som hindrar en domstol från att bara ”finna” att det saknas rimlig tvivel om den tilltalades skuld. Men med en sådan inställning kan man likadant spara massor av tid och processkostnaderna och spela krona eller klave i ett brottsmål.

Ni har tydligen klargjort domstolens uppgifter och plikter, vilka egentligen skulle vara logiska och självklara, men Ni beskriver verkligen ett drömtillstånd. Ty verkligheten ser helt annorlunda ut. Att komma i närheten av de optimala förhållandena är många förändringar nödvändigt som garanterar rättssäkerhet. Jag kan bara konstatera att det kommer att bli en lång väg för Sverige att skaffa dessa förhållanden, så att man kan kalla sig med rätta ”rättsstat”

Med vänliga hälsningar Christine Schuerrer