Rekognosering??

Åklagaren har gjort gällande att Christine skulle ha rekognoserad vid Verktygsgatan den 14/3- 2008. Enligt mobiloperatörens mastning har Christine befunnit sig en lång bit från Verktygsgatan den aktuella kvällen.

I bilden nedan positionen för mastningen då Christine skickade ett SMS från sin mobil kl 18:50. Röd punkt = Verktygsgatan

Blå punkt = den aktuella mobilmasten

Lite om Hovrättsdomen

I hovrättsdomen har det lagts stor vikt att E ska ha vid de tidiga förhören upprepade gånger kallat gärningspersonen med namet TINE. I alla de tidiga förhören med henne nämer hon namnet TINA, inte TINE. E har tidigt efter uppvaknandet pratat om människor som funnits i hennes liv, bland annat Tina och Lasse. Som jag tidigare skrivit är det sambon som förvandlat Tina till Tine i sina anteckningar. Han har till och med skrivit ett frågetecken efter namnet Tine.

(Anteckningarna finns här http://christinesc.blogspot.com/2009/02/tina-eller-tine.html)

Polisen har också upprepade gånger försökt leda samtalet in till den "tyska kvinnan" men i ett tidigt förhör säger E så här:

E tillfrågas om att hon nämnde någon från ett annat land och hon svarade då: Hon från Tyskland vet jag inte, men sen var det från ett annat land igen. Nu vet jag inte var hon kommer ifrån men det var, vad jag fattade det som så var det många år sedan de träffades. Den här tjejen var ganska betuttad i T, jag vet inte hur intresserad han var. Sen så träffade jag henne i Uppsala. Hon kom och presenterade sig, hon jobbade i Uppsala när jag låg där. Så hon kom och presenterade sig och berättade vad hon hette och att hon kände T och så. Då blev ju jag rädd med tanke på vad jag hade varit med om och så. Alltså, att träffa någon så nära, men nu i efterhand, när vi har pratat om det så säger min familj, min pappa kände den här tjejen också. Min pappa säger att det var kanske inte hon för hon jobbade som lärare, men namnet stämde och hon presenterade sig som om hon kände T och allting. Så det var ett lite roligt sammanträffande. Fhl: namnet stämde säger du, vad var det för namn? E: jag vet inte, jag kommer inte ihåg vad hon hette men vi kalla henne Svetlana i alla fall. Jag vet inte vad hon hette där, det kommer jag inte ihåg.

Vid två andra förhör där polisen försöker ta upp den "tyska kvinnan" viftar E bort henne och har inte något att säga om henne.

Sen har vi hårstråna i hallen. De i E:s hand bedöms i någon mån komma från henne själv. ( så de kan lika gärna komma från någon annan)

De två oidentifierade manliga hårstråna har man inte lagt någon möda på att försöka identifiera. Gummesson har ju tom. påstått att de kan ha flygit in i hallen.

Det oidentifierade fingeravtrycket på trappräcket har man inte heller försökt sammankoppla med fler än fyra personer. (E har ju också yttrat sin rädsla över trappor och har sagt att hon aldrig vill bo i en lägenhet med trappor. Var kommer denna rädsla ifrån? Hände något vid trappan?)

Så det finns både främmande hårstrån och främmande fingeravtryck på en brottsplats men de skjuts åt sidan eftersom de inte kommer från Christine.

Sen har vi skospåren. Experten har uttalat att man inte kan bestämma skostorleken pga. att skoavtrycken inte är hela. Ändå har Hovrätten valt bestämma att spåren kommer från Christines skor.

I Hovrättsdomen står det att sambon lämnade Smedjan kl 19:00. I förhören med personer från smedjan står det att T lämnar Smedjan omkring kl 19. Dvs det kan ha skett senare men även tidigare.

Tidpunkten för sambons hemskomst är beräknat och baserat på polisens testkörning Köping-Arboga där man körde max 5 km över den tillåtna hastigheten. (Nu har jag själv kört denna sträcka flera gånger och jag hade inga problem att köra sträckan på 15 minuter och då körde jag långsamt, dvs ca 10 km över den tillåtna hastigheten. Vägen är som skapat för farter som är mycket högre än så. Efter Valskog är det ett enda långt raksträcka ända in i Arboga. En vägbula finns i bostadsområdet.)

Åklagerskan har byggt fallet kring påståendet att Christine skulle ha varit besatt av T. Mycket i domen handlar om detta. Men ingen i rättssalen verkar ha begripit data-analyserna och sökordbegreppen som datateknikerna har använt i sina dataundersökningar av Christines dator.

I det skyddade boendet var familjen tillsagd att inte prata om händelsen med E och försöka avleda henne om hon börjar prata om det. Ändå har sambon fört fortlöpande antecknignar under vistelsen i det skyddade boendet om vad E ska ha ha sagt om händelsen.

Ingen har kunnat säkert peka ut Christine från övervakningskameror i Arboga station som finns i förundersökningen.

Ingen vittne har sett Christine vid Verktygsgatan.

Det finns inget DNA från Christine på mordplatsen.

Hela domen bygger på indicier och det är skrämmande att beviskraven är så låga i ett mål där den misstänkte riskerar livstidstraff.

Har ett justitiemord begåtts? Är den riktiga gärningsmannen fortfarande ute bland oss?

Funderingar

Jag har läst i förundersökningen och funderar på några saker.

Sambon säger sig ha pratat med X strax efter 19 på mordkvällen. Varför kan inte X minnas detta samtal? Varför har inte polisen undersökt om samtalet ens har ägt rum? Numret som gäller vid detta samtal och står i samtalslistorna går till X mors telefon. Sambon skulle träffa denne X strax efter samtalet och ändå kan inte X minnas detta telefonsamtal som varade i mer än i fyra minuter.

Ett kedje sms med bild på Christine skickades runt i Arboga efter dåden. Polisen ställde också ledande frågor till vittnen. Om de sett en ca 180 cm lång kvinna med långt mörkt hår.

Skorna som Christine ska ha burit vid tillfället och som också lämnat spår vid mordplatsen har inte hittats. Polisen har i utredningen bilder på VANS liknade skor. Kanske finns det till och med VANS kopior med samma sulmönster som äkta VANS.

I förhören med sambon berättar han att han stannat hemma hela den aktuella dagen för att jobba hemifrån. E ska ha tagit bilen men i förhören med E hävdar hon att hon gått med barnen till den öppna förskolan och även promenerat hem. Sambon säger alltså att han stannat hemma tills E kommer hem sent på eftermiddagen. Han uppger inte heller i några förhör att han skulle ha haft besök hemma den dagen. Ändå har någon parkerat på garageuppfartet vid lunchtid och gått in i huset. Vem är denna person?

Det framkommer i förundersökningen att sambon ska ha lämnat Köping kl 18:50 - 19:00.

Jag har själv kört sträckan mellan Smedjan och Verktygsgatan med 8-10 km över den tillåtna hastigheten och körtiden blev 15 minuter. Från Valskog till Arboga består vägen av en enda lång raksträcka. Det finns ett enda farthinder inne i bostadsområdet i Nästkvarn.

Det mest märkliga i detta fall är att ingen har sett mördaren gå in eller ut ur huset. Det har funnits personer ute på gatan vid tidpunkten då brottet ska ha ägt rum men ingen har sett eller hört något.

(Det enda avvikande som ett par grannar pratar om är ett högt skrik, som kattskrik eller skrik i stark affekt. Dessa skrik ska ha hörts ca kl. 18:20)

Det finns olikatidsangivelser för SOS samtalen. I ett dokument står att det första samtalet till SOS inkom kl. 19:20:57 och det fortsatta samtalet inkom kl. 19:24:33. På ett annat ställe står det att det första samtalet till SOS inkom kl. 19:23:45 Vilken av tiderna stämmer? Varför dröjer det flera minuter innan sambon ringer SOS?

Christine har inte kunnat knutas till själva mordplatsen. Åklagaren valde att under rättegången lägga ner mest energi och tid på Christines eventuella graviditet och bortadopterade barn än själva brottsdagen och brottet.

Varför undersöktes inte de främmande hårstråna och fingeravtrycken som faktiskt fanns på platsen? Dessa har jämförts endast mot ett fåtal personer. Åklagaren påstådde visserligen att hårstråna hade flygit in längst in i hallen men flygande fingeravtryck har jag då aldrig hört talas om.

Medias skriverier

Vissa saker kan jag bara inte förstå. Som tex det som står i VLT idag. Att mamman vill till Tyskland och syna fängelset som Christine eventuellt flyttas till. Hon var ju även i Hinseberg och skakade på galler från utsidan. Litar inte E att kriminalvården sköter sitt jobb?

Ett par veckor sedan blåste media upp med stora svarta rubriker att E skulle ha fått ett brev från Christine. I själva verket var det ett brev till sambon och var skickat till E:s och sambons advokat i APRIL månad. Brevet var alltså inte riktad mot E och den hade inte kommit hem till henne och inte vid den tidpunkten som tidningarna lät påskina i sina första artiklar om detta.

Det har också skrivits om duvorna som stals från barnens grav. Det är förjävligt att några går och stjäl saker från kyrkogårdar men att ha det som en huvudrubrik på flera tidningar är att ta i.

(I samband med dessa gravstölder hade även andra gravar blivit vandaliserade.)

Jag förstår inte varifrån media får uppslag till sina rubriker. Är det media som fortfarande hårdbevakar henne och försöker suga ut varje krona som går på denna tragedi? Eller är det E själv som ringer journalisterna?

Emmas skador

Förutom skadorna som är orsakade av det hammarlika föremålet hade Emma även skador som såg ut att komma från en misshandel.

Här från polisens rapport: "Kvinnan verkar vara misshandlad även på annat sätt, hennes ögon är helt igensvullna enligt patrullen."

Hon hade även en handledsskada samt brott på högra underarmens strålben. Det fanns tecken på färsk skrapande våld mot underarmen.

Är dessa skador avvärjningsskador eller har armbrottet orsakats av ett fall?

Kan det finnas flera inblandade i brottet eller har en enda gärningsperson hunnit döda två barn och skada deras mamma under de få minuter någonstans mellan kl 19:10 - 19:18. Personen/ personerna måste också ha kommit till platsen och gått ifrån platsen inom denna tid. Ingen har sett något. Det känns väldigt mystiskt.

Minnen eller minnen?

Hur kan man vara säker på att Emma verkligen minns själva händelsen? Minnesprofessorn har sagt att hon inte kan minnas. Men vad är då Emmas så kallade minnen som hon hävdar kommer från mordkvällen? När hon pratar om de olika Tina personerna, Lornena, Tanja, Svetlana graviditet, underhåll som inte blivit betald. En del av de personer och händelser som Emma svamlar om när hon är nyvaken efter en lång nedsövning finns i verkligheten. De finns verkliga personer som legat i vårdnastvist och haft strul av olika slag. Av detta svammel drar åklagaren slutsatsen att det är Christine som Emma pratar om. Vad är verklighet och vad är dröm? När polisen tar upp "den tyska kvinnan" som sambon ska ha träffat fäster inte Emma någon vikt på henne. Här hennes egna ord från ett av de tidiga förhören: (T= sambon)

På fråga att Emma tidigare nämnde någon tjej från Tyskland svarade Emma att hon bara vet att det var någon från Tyskland. Hon minns inte hur mycket kontakt de hade eller om de träffades, hon vet inte mer än så. Det var T som berättade det när de var på stadiet som kompisar.Sen dess tror inte Emma att hon har hört något mer om det. På fråga svarade Emma att hon inte minns något mer som T berättat om den tjejen. Hon kommer inte ihåg att de har träffats någonting men att de hade mycket kontakt genom internet och så. De har säkert

mailat varandra och så. Emma ombeds berätta allt hon vet om detta och svarade att hon just gjorde det. Hon och T pratade om detta då och sen dess har det inte varit aktuellt. Hon har inte hört av sig eller någonting.

Lite märkligt är det ju om hon "mindes" gärningspersonen att hon inte reagerar starkare när polisen tar upp den "tyska kvinnan".

Emma berättar också att hon tror att hon blivit puttad nedför trappan. Man har hittat okänt fingeravtryck just i trappräcket men det har inte åklagaren lagt något vikt på. Så här säger Emma i ett av förhören:

Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker. En annan tanke är om det var så sent på dygnet så att hon hade lagt barnen så måste personen i fråga ta sig upp för trappen och är det så kan Emma till 100% säga att hon följde efter för hon skulle aldrig lämna dem ensamma med en okänd person. Det finns en trapp i huset och med tanke på skadorna som Emma har så tänker hon om personen har puttat henne utför trappen. Hon skulle lätt få dessa skador. De har två byråer som står på avsatser i trappen. Kan hon ha skadat sig på dessa?

När Emma vet att gärningspersonen är en kvinna börjar hon beskriva hennes utseende. Så här beskriver hon gärningspersonen för första gången:

Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. T hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då

eftersom Emma ligger ner. (Här är det sambon som utfrågar Emma och har möjlighet att påverka hennes "minnen") Skulle Emma ha en bild framför sig skulle hon lätt kunna peka ut henne. Men det är en helt okänd person, ingen som hon umgåtts med, pratat med eller så. För henne helt okänd.

Emma kan inte koppla ihop denna person med Christine trots att hon sett bilder på henne.

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet

pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35.

En bild på en kvinna med exakt det utseendet som Emma beskriver fanns på sambons bilddagbok. Dagarna efter morden plockades dock just de bilderna bort från bilddagboken. Varför? Kan det vara så att Emma har tittat på bilderna i sambons bilddagbok på morddagen och beskriver utseendet på en bild som etsat sig i hennes minne?

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Pommer frågade vad det är för bilder Emma får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen

har en lite större näsa än vad som anses normalt.

(Personen som fanns i sambons bilddagbok passar in på denna beskrivning)

Så här säger Emma i ett senare förhör:

Hon berättade att det är på morgonen som hon tänker mycket. Denna morgon ploppade det upp saker i tankarna. Bl a har hon funderat mycket över kvinnans utseende, alltså tänker Emma riktigt klart kan hon se henne väldigt klart framför sig. Det är ingen som Emma känner igen eller så men vissa grejer som gör att hon kan särskilja kvinnan. En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. Emma tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som Emma kan komma på.

Här ännu senare förhör när Emma läst vad media skriver om fallet och sett bilder på Christine.

På fråga hur känslan var när Emma fick reda på att det satt en person misstänkt för brottet svarade hon att känslan var att det var rätt person. Emma uppgav att hon skulle kunna peka ut henne idag. När de åkte hem från stället de var på sa Emma att hon var 99,9% säker på att det stämmer, idag är hon 100%. Tyvärr. De få bilder hon sett, hon har bara sett pixlade bilder när tidningen suddar ut ansiktet, inte helbilder eller någonting. Emma är ganska säker, det är jätte obehagligt att titta på såna bilder också men hon är ganska säker. Emma har ett ansikte

framför sig, en människa som står framför henne i hennes egna hall och bilden stämmer väldigt bra överens. Emma uppgav att hon har haft helt fel om hennes längd men Emma står fortfarande fast vid att hon…. Emma uppgav att hon har sagt att tjejen kan vara kan vara lite längre än Emma själv men om man har fått en smäll i huvudet kan det ju vara lite förvridet.

Emma har sagt att tjejen kan vara lite längre än henne och det står Emma fast vid.

Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma. Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

Här i ett senare förhör påängterar Emma hur gärningspersonen står inne i huset i trappan till övervåningen och att hon själv står vid ytterdörren. Det går inte ihop med berättelsen som Emma kommer med i rätten. Att hon öppnar dörren och får direkt en smäll i huvudet.

Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

Så här har Emmas "minnesbild" utvecklats till nästa förhör:

Och vad det är första som kommer, Emma? Ehhh…det första som kommer är ett o eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att…ant…jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag

gick till dörren i tron om att T hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl åt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han.

Ehh…på vänstra sidan så står jag med ryggen mot väggen så att jag ser…det jag ser framför mig är en kvinna. Jag måste lyfta på huvet för att se hennes ansikte…ehh… och jag se…kan, kan även se in i spegeln. Det kan också ha med och göra för jag är väldigt rädd för speglar just nu. Jag vill inte se speglar, jag vill inte titta i speglar. Ehh…men, men det är det jag kommer ihåg. Jag vet att min känsla va att när jag öppnade dörren och såg vem det va så…det rörde sig mycket i huvet och sen så fundera jag när hon sa "Hi, I'm Tine." så var det så "Vad gör hon här?" Det blev mycket frågande liksom att, va? Varför här och nu? Och sen blev jag självklart väldigt rädd när, när jag var tvungen och backa för att hon skulle komma in. Det var så här "Vad gör du här? Vad vill du?"

Ehh….mm. Ehhh…hon puttar inte eller nåt utan hon går rakt in och nästan håller sina händer bakåt. Puttar mig med sin överkropp inåt. Så jag måste backa, jag backar självmant ett halvt steg för att hon ska komma in. För att jag, samtidigt som jag var rädd och överraskad så hade jag inte trott att hon skulle ha, göra en sån här sak. Så att…jag har ju haft ---- vart lite blåögd, så att jag backade för att göra plats åt henne och förstod inte varför hon trängde sig in utan bli, utan och bli inbjuden. Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

(Här har gärningspersonen fått glasögon?)

Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Okej. Så du är…har jag uppfattat dig rätt Emma, då att du inte har något minne av att någon svingar armen eller…Nej, ingenting sånt. Utan bara slag, slår lock för öronen och sen är det borta.

(Vid den här tidpunkten har Emma redan läst alla tidningsartiklar som skrivits)

Ehh…nej. När vi kom ut från pensionatet så hade mina föräldrar sparat alla tidningar sen det här hände. Både lokaltidningen och Aftonbladet, Expressen och så. Jag var väldigt intresserad av att läsa allting.)

Personen som Emma skriver är både kort och lång. Ibland har hon jacka och ibland inte. Ibland med bar mage och ibland med bylsiga illasittande kläder. Går i strumpläste och bär glasögon eller inte? I slutändan när rättegången börjar har Emmas ursprungliga beskrivning på gärningspersonen ändrats radikalt och passar in exakt på Christine.