Det blir ingen lätt uppgift för hovrätten att bedöma i målet. Domen kommer också att meddelas först den 16 februari. Och eftersom försvararen inte yrkade att hans klient skulle försättas på fri fot omedelbart, behövde hovrätten inte ta någon ställning i den frågan. Under överläggningstiden aktueliseras ermellertid häktingsfrågan kontinuerligt så tillvida att hovrätten är skyldig att omedelbart försätta CS på fri for om hoverätten under överläggningarna innan domen meddelas skulle finna bevisningen otillräcklig. Det innebär att ju längre tid som förflyter utan att ett sådant beslut meddelas, desto mer talar det för ett fastställande av tingsrättsdomen.
Sven Erik Alhem berömde också Per Ingvar Ekblads slutplädering.
Men sen kom den duktige retorikern och advokaten Per-Ingvar Ekblad in i bilden och förde på ett lysande sätt fram försvarets syn på den samlade bevisningen. Ekblad överglänste lugnt och värdigt sin egen tidigare plädering i tingsrätten.
Beviskraven måste vara väldigt höga i ett mål av denna karaktär trummade Ekblad in. Det räcker inte med en "ymnig flora av bevisning". Det är kvaliteten som räknas. Alltför lång tid har i hovrätten ägnats åt perifiera frågor från åklagarens sida utan att vi nått in till brottsplatsen, tryckte Ekblad kritiskt på. Han ville heller inte vifta undan betydelsen av de vittnesmål han själv vaskat fram ur den så kallade slasken. "Kan vi verkligen utesluta att gärnignsmannen varit någon av de personer dessa vittnen sett?" Skoavtrycket, avsaknaden av mordvapen och brister vad gäller motivbilden var andra förhållanden Ekblad sköt in sig på.
Ekblad nämde också under gårdagen att det här var fyra mot en i rättssalen. Två åklagare och två målsägandebiträden mot den ensamme försvararen.
Det här målet kan sluta hur som helst. Och om Christine döms indikerar det att vem som helst kan dömas till livstids fängelse på indicier och påhittade historier. Vill vi verkligen ha det så i det Svenska samhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar