Emmas minnen

Jag har fått ytterligare ett mejl med information.

I polisförhör med Emma så minns hon inget av brottet eller att någon kvinna som trängt sig in i bostaden förrän polis ställer frågor till henne 2008-04-14 om sambons tidigare kärleksrelationer. Först då får hon en känsla av att en kvinna kan ha gjort brottsgärningen.
 
När Emma i början av maj 2008 släpps från skyddat boende så får hon information från polis att en tyska sitter häktad samt att en hammare är mordvapnet och då börjar Emmas minnen av att det kan vara den tyska kvinnan som gjort brottet.
Efter att Emma samlat information om tyskan så förlängs den tidigare kvinnans längd 165 cm till att bli lång. (Christine Schurrers längd 183cm)
 
Den 3 juli 2008 ringer Emma till polis om ett märkligt minne hon fått kvällen innan och det var att den tyska kvinnan presenterat sig som Tine. 
 
Här är polisförhöret med Emma då hon för första gången nämner Tines hälsningsfras "Hi Im Tine"

http://www.multiupload.com/GYBRT219M6

Kan inte släppa dessa byxor

Det är länge sen jag skrev sist men det betyder inte att jag har glömt detta fall. Mammans byxor är en sak som jag inte blir klok på. Jag kan inte förstå hur alla dessa små blodstänk från bägge barnen kan ha hamnat nertill på hennes byxor om hon blev nedslagen först.
När man tittar på bilden ser man att det finns rikligt med blodstänk på framsidan av byxorna inom de gula rektanglarna. Stänken fortsätter på vänster ben även till baksidan av byxbenet. Rimligtvis borde mamman ha stått ganska nära barnen när de har blivit attackerade. Men enligt vad rätten har kommit fram till så har mamman blivit nedslagen först. Hur har då dessa stänk från barnen hamnat på så avgränsade områden på hennes byxor? (klicka på bilden för större bild)

På bilden över hur blodstänken fördelat sig i hallen ser man att det mesta av blodet som finns i den delen av hallen där mamman låg är hennes eget (de röda markeringarna i bilden.) . Några enstaka stänk kommer från sonen (de blå markeringarna.). Inga stänk från flickan (de mörkrosa markeringarna). Ändå har utredarna kommmit fram till att mamman slogs ner först. Jag köper inte det. Något är fel i denna undersökning.

Tråkigt nog får vi nog aldrig veta sanningen - vad som egentligen hände. Trots att rätten gått på mammans minnen så kan man tydligt se att hon inte minns alls. Hon har skapat nya minnen av det hon fått höra efter brottet.

Polisens mörkning av ren fakta

Polisen har klippt bort vissa stycken när de skrivit ner videoförhören med Emma.
Det jag finner anmärkningsvärt är att just det stycket är borta i FUP där Emma säger att hon färgats av vad sambon sagt till henne. Man har ju under rättegången blint litat på vad Emma säger, att allt hon berättar är hennes egna minnen.

I samma förhör nämner E också att sambon sagt något om en gul tröja vilket hon själv inte minns.


Här finns ljudfilen med förhöret.


Det är tragiskt att sambon fått styra så mycket av vad Emma återberättar till polisen. (Inte minst förvrängningen av Tina till Tine som jag skrivit om tidigare i denna blogg. Emma har aldrig under förhören själv sagt namnet Tine.)

Det finns andra detaljer som jag nu drar till minnes när tänker på allt som sagts under rättegången och som även står att läsa i domen. Tex det att Emma säger i rätten att hon mindes tidigt att hennes hår var borklippt, att hon hört att personalen ska raka hennes hår. Ändå skriver hon i sin blogg på Familjeliv att hon inte ens trodde att hennes hår blivit rakad.  


Här Emmas egna ord från bloggen:



emmy840508 (Visa endast)
Ons 8 okt 2008 21:42
#681
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

Mörkläggning?

I en videoinspelning från förhöret den 20/4-2008 Säger E att hon har blivit påverkad av sambons åsikter.

I förundersökningsprotokollet finns en skriftlig sammanfattning av detta förhör men där har polis Anders Pommer valt att ta bort meningen: "Klart att jag har färgats av vad sambon sagt". 

Man kan ju fråga sig varför polisen klippte bort detta mening där mamman erkänner att sambons ord har påverkat henne.

Detta tillsammans med många andra märkliga omständigheter i utredningen gör att jag gång på gång ställer mig frågorna:
"Fungerar det svenska rättssamhället som det ska?"
"Brukar polis och åklagaren för mycket makt i deras iver att sätta dit någon för ett brott?"
"Borde det finnas en oberoende instans som har insyn i svåra utrednigar så att man säkrar rättssäkerheten?"

Vad minns mamman?

Mammans minnen kan härleda från internet. Från sambons och vänners facebook, bloggar och bilddagböcker. Bilden här nedan fanns på sambons bilddagbok vid tiden för brottet. (Konstigt nog plockade han bort bilden endast några dagar efter den 17 mars 2008. Varför han gjorde det kan nog bara han ge svar på.)

Kan det vara så att E tittade i sambons sidor på nätet och bland det sista hon såg var denna bild? Kanske är E:s "minnen" ett ihopkok av bilder från nätet..

Så här säger E om gärningspersonen i förhör den 20 april 2008:
kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna.

Så här säger E om gärningspersonen den 22 april 2008:
Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte. Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger.

Så här beskriver E gärningspersonen den 23 april 2008:
En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. E tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som E kan komma på. E kan inte säga att kvinnan är solbränd, att hon har varit utomlands men hon är inte blek heller. Inte vinterblek. E gissar att kvinnan har legat i solarium ett par till tre gånger, hon har färg i ansiktet.

Så här beskriver E gärningspersonen den 25 april 2008:
Pommer frågade vad det är för bilder E får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som E, kanske fem centimeter längre. E berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. E har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. E kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt.

E har ju också uttalat att hon är rädd för speglar. På sambons sidor fanns vid morden även en annan bild på denna tjej. En bild där hon fotograferat sig själv via en stor spegel.

Det finns även bilder på en annan tjej som har kritstrecksrandiga byxor på sig. E har i flera förhör sagt att gärningspersonen haft sådana byxor på sig.
-----------
Många har varit nyfikna på dessa andra bilder så jag lägger dessa hit. Här finns kritstrecksrandiga byxor,tjejen i spegeln och bara axlar. Mycket av det som E säger i de första förhören är ihopkok av tidigare självupplevda minnen om verkliga personer. Kan det vara så att hon även minns bilder som hon kanske har  tittat på strax före överfallet? 

Om mammans minne igen

E har hävdat att hon minns en massa saker från kvällen. I Hovrättens dom finns dessa rader:

"Hon hör också någon säga att hennes hår måste rakas av och hon tänker att det vill hon inte."

"Vid förhöret den 12 april berättar E att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår.."

"Sammanfattningsvis menar hovrätten att det är utrett att E har vissa minnesfragment eller öar av minnen från den 17 mars som är självupplevda. Det gäller helt klart besöket på öppna förskolan och msn-kontakten med systern, möjligen även att hon hör att hennes hår måste rakas av."

Då förefaller det märkligt att E själv har skrivit dessa rader i ett forum den 8 oktober 2008:
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

----

Polisen springer för att få tiden att räcka till?

Polisen har tagit tid hur lång tid det tar att gå från Verktygsgatan till Järnvägstationen i Arboga. Tåget som Christine ska ha tagit enligt åklagaren var något försenat och gick 19:32. Polisen har gått enligt kartan på bilden. (Jag har plockat bort den första vägen som polisen gick. Den tog ca 10 minuter och 30 sekunder)

Dag som ovan gick undertecknad mellan brottsplatsen Verktygsgatan och Järnvägsstationen, Arboga..... "Den andra vägen som jag gick var Verktygsgatan, Villagatan, Jädersvägen och sedan gångbanan efter Centrumleden bort till Järnvägsstationen. Den vägen tog 9 min och 10 sek."
Köping 2008-03-25
Christina Carlsson

Det som är märkligt är att polisen verkar ha sprungit eftersom enligt Eniro tar det 18 minuter att gå denna sträcka.

(Det samma gäller omvänt när polisen mätt tiden för att gå till Halvardsborg. Där har de gått långsammare än vad mätningen via Eniro visar.)

Är det medvetet för att förvilla och försöka få indiciekedjan på Christine te sig starkare än vad den är?

Om tiden på Eniro stämmer så måste Christine ha lämnat villan kl 19:14 (om hon nu har varit där) för att hinna till tåget som går 19:32.

E ska ha chattat med sin syster tills ca kl. 19:10. Med detta i åtanke tänker jag på E:s berättelse. Att Christine skulle ha ringt på dörren och presenterat sig med orden "Hi, I'm Tine. Sen ska hon ha slagit ner E samt dödat hennes barn. En händelse som enligt rättsläkaren inte har varit helt kortvarig. Christine ska även ha hunnit tvätta av sig blodet, kanske byta kläder och hinna fram till perrongen på stationen och in i tåget när klockan slår 19:32.

Sambon ska ha kommit hem 19:15-19:18 och då har gärningsmannen försvunnit från platsen. Sambon är hemma mellan tre och sex minuter innan han ringer SOS kl 19:20:56. Gärningsmannen hade fyra minuter på sig.

Vad hände egentligen i villan den kvällen?? Kanske får vi aldrig något svar.

Lite om Hovrättsdomen

I hovrättsdomen har det lagts stor vikt att E ska ha vid de tidiga förhören upprepade gånger kallat gärningspersonen med namet TINE. I alla de tidiga förhören med henne nämer hon namnet TINA, inte TINE. E har tidigt efter uppvaknandet pratat om människor som funnits i hennes liv, bland annat Tina och Lasse. Som jag tidigare skrivit är det sambon som förvandlat Tina till Tine i sina anteckningar. Han har till och med skrivit ett frågetecken efter namnet Tine.

(Anteckningarna finns här http://christinesc.blogspot.com/2009/02/tina-eller-tine.html)

Polisen har också upprepade gånger försökt leda samtalet in till den "tyska kvinnan" men i ett tidigt förhör säger E så här:

E tillfrågas om att hon nämnde någon från ett annat land och hon svarade då: Hon från Tyskland vet jag inte, men sen var det från ett annat land igen. Nu vet jag inte var hon kommer ifrån men det var, vad jag fattade det som så var det många år sedan de träffades. Den här tjejen var ganska betuttad i T, jag vet inte hur intresserad han var. Sen så träffade jag henne i Uppsala. Hon kom och presenterade sig, hon jobbade i Uppsala när jag låg där. Så hon kom och presenterade sig och berättade vad hon hette och att hon kände T och så. Då blev ju jag rädd med tanke på vad jag hade varit med om och så. Alltså, att träffa någon så nära, men nu i efterhand, när vi har pratat om det så säger min familj, min pappa kände den här tjejen också. Min pappa säger att det var kanske inte hon för hon jobbade som lärare, men namnet stämde och hon presenterade sig som om hon kände T och allting. Så det var ett lite roligt sammanträffande. Fhl: namnet stämde säger du, vad var det för namn? E: jag vet inte, jag kommer inte ihåg vad hon hette men vi kalla henne Svetlana i alla fall. Jag vet inte vad hon hette där, det kommer jag inte ihåg.

Vid två andra förhör där polisen försöker ta upp den "tyska kvinnan" viftar E bort henne och har inte något att säga om henne.

Sen har vi hårstråna i hallen. De i E:s hand bedöms i någon mån komma från henne själv. ( så de kan lika gärna komma från någon annan)

De två oidentifierade manliga hårstråna har man inte lagt någon möda på att försöka identifiera. Gummesson har ju tom. påstått att de kan ha flygit in i hallen.

Det oidentifierade fingeravtrycket på trappräcket har man inte heller försökt sammankoppla med fler än fyra personer. (E har ju också yttrat sin rädsla över trappor och har sagt att hon aldrig vill bo i en lägenhet med trappor. Var kommer denna rädsla ifrån? Hände något vid trappan?)

Så det finns både främmande hårstrån och främmande fingeravtryck på en brottsplats men de skjuts åt sidan eftersom de inte kommer från Christine.

Sen har vi skospåren. Experten har uttalat att man inte kan bestämma skostorleken pga. att skoavtrycken inte är hela. Ändå har Hovrätten valt bestämma att spåren kommer från Christines skor.

I Hovrättsdomen står det att sambon lämnade Smedjan kl 19:00. I förhören med personer från smedjan står det att T lämnar Smedjan omkring kl 19. Dvs det kan ha skett senare men även tidigare.

Tidpunkten för sambons hemskomst är beräknat och baserat på polisens testkörning Köping-Arboga där man körde max 5 km över den tillåtna hastigheten. (Nu har jag själv kört denna sträcka flera gånger och jag hade inga problem att köra sträckan på 15 minuter och då körde jag långsamt, dvs ca 10 km över den tillåtna hastigheten. Vägen är som skapat för farter som är mycket högre än så. Efter Valskog är det ett enda långt raksträcka ända in i Arboga. En vägbula finns i bostadsområdet.)

Åklagerskan har byggt fallet kring påståendet att Christine skulle ha varit besatt av T. Mycket i domen handlar om detta. Men ingen i rättssalen verkar ha begripit data-analyserna och sökordbegreppen som datateknikerna har använt i sina dataundersökningar av Christines dator.

I det skyddade boendet var familjen tillsagd att inte prata om händelsen med E och försöka avleda henne om hon börjar prata om det. Ändå har sambon fört fortlöpande antecknignar under vistelsen i det skyddade boendet om vad E ska ha ha sagt om händelsen.

Ingen har kunnat säkert peka ut Christine från övervakningskameror i Arboga station som finns i förundersökningen.

Ingen vittne har sett Christine vid Verktygsgatan.

Det finns inget DNA från Christine på mordplatsen.

Hela domen bygger på indicier och det är skrämmande att beviskraven är så låga i ett mål där den misstänkte riskerar livstidstraff.

Har ett justitiemord begåtts? Är den riktiga gärningsmannen fortfarande ute bland oss?

Emmas skador

Förutom skadorna som är orsakade av det hammarlika föremålet hade Emma även skador som såg ut att komma från en misshandel.

Här från polisens rapport: "Kvinnan verkar vara misshandlad även på annat sätt, hennes ögon är helt igensvullna enligt patrullen."

Hon hade även en handledsskada samt brott på högra underarmens strålben. Det fanns tecken på färsk skrapande våld mot underarmen.

Är dessa skador avvärjningsskador eller har armbrottet orsakats av ett fall?

Kan det finnas flera inblandade i brottet eller har en enda gärningsperson hunnit döda två barn och skada deras mamma under de få minuter någonstans mellan kl 19:10 - 19:18. Personen/ personerna måste också ha kommit till platsen och gått ifrån platsen inom denna tid. Ingen har sett något. Det känns väldigt mystiskt.

Minnen eller minnen?

Hur kan man vara säker på att Emma verkligen minns själva händelsen? Minnesprofessorn har sagt att hon inte kan minnas. Men vad är då Emmas så kallade minnen som hon hävdar kommer från mordkvällen? När hon pratar om de olika Tina personerna, Lornena, Tanja, Svetlana graviditet, underhåll som inte blivit betald. En del av de personer och händelser som Emma svamlar om när hon är nyvaken efter en lång nedsövning finns i verkligheten. De finns verkliga personer som legat i vårdnastvist och haft strul av olika slag. Av detta svammel drar åklagaren slutsatsen att det är Christine som Emma pratar om. Vad är verklighet och vad är dröm? När polisen tar upp "den tyska kvinnan" som sambon ska ha träffat fäster inte Emma någon vikt på henne. Här hennes egna ord från ett av de tidiga förhören: (T= sambon)

På fråga att Emma tidigare nämnde någon tjej från Tyskland svarade Emma att hon bara vet att det var någon från Tyskland. Hon minns inte hur mycket kontakt de hade eller om de träffades, hon vet inte mer än så. Det var T som berättade det när de var på stadiet som kompisar.Sen dess tror inte Emma att hon har hört något mer om det. På fråga svarade Emma att hon inte minns något mer som T berättat om den tjejen. Hon kommer inte ihåg att de har träffats någonting men att de hade mycket kontakt genom internet och så. De har säkert

mailat varandra och så. Emma ombeds berätta allt hon vet om detta och svarade att hon just gjorde det. Hon och T pratade om detta då och sen dess har det inte varit aktuellt. Hon har inte hört av sig eller någonting.

Lite märkligt är det ju om hon "mindes" gärningspersonen att hon inte reagerar starkare när polisen tar upp den "tyska kvinnan".

Emma berättar också att hon tror att hon blivit puttad nedför trappan. Man har hittat okänt fingeravtryck just i trappräcket men det har inte åklagaren lagt något vikt på. Så här säger Emma i ett av förhören:

Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker. En annan tanke är om det var så sent på dygnet så att hon hade lagt barnen så måste personen i fråga ta sig upp för trappen och är det så kan Emma till 100% säga att hon följde efter för hon skulle aldrig lämna dem ensamma med en okänd person. Det finns en trapp i huset och med tanke på skadorna som Emma har så tänker hon om personen har puttat henne utför trappen. Hon skulle lätt få dessa skador. De har två byråer som står på avsatser i trappen. Kan hon ha skadat sig på dessa?

När Emma vet att gärningspersonen är en kvinna börjar hon beskriva hennes utseende. Så här beskriver hon gärningspersonen för första gången:

Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. T hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då

eftersom Emma ligger ner. (Här är det sambon som utfrågar Emma och har möjlighet att påverka hennes "minnen") Skulle Emma ha en bild framför sig skulle hon lätt kunna peka ut henne. Men det är en helt okänd person, ingen som hon umgåtts med, pratat med eller så. För henne helt okänd.

Emma kan inte koppla ihop denna person med Christine trots att hon sett bilder på henne.

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet

pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35.

En bild på en kvinna med exakt det utseendet som Emma beskriver fanns på sambons bilddagbok. Dagarna efter morden plockades dock just de bilderna bort från bilddagboken. Varför? Kan det vara så att Emma har tittat på bilderna i sambons bilddagbok på morddagen och beskriver utseendet på en bild som etsat sig i hennes minne?

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Pommer frågade vad det är för bilder Emma får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen

har en lite större näsa än vad som anses normalt.

(Personen som fanns i sambons bilddagbok passar in på denna beskrivning)

Så här säger Emma i ett senare förhör:

Hon berättade att det är på morgonen som hon tänker mycket. Denna morgon ploppade det upp saker i tankarna. Bl a har hon funderat mycket över kvinnans utseende, alltså tänker Emma riktigt klart kan hon se henne väldigt klart framför sig. Det är ingen som Emma känner igen eller så men vissa grejer som gör att hon kan särskilja kvinnan. En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. Emma tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som Emma kan komma på.

Här ännu senare förhör när Emma läst vad media skriver om fallet och sett bilder på Christine.

På fråga hur känslan var när Emma fick reda på att det satt en person misstänkt för brottet svarade hon att känslan var att det var rätt person. Emma uppgav att hon skulle kunna peka ut henne idag. När de åkte hem från stället de var på sa Emma att hon var 99,9% säker på att det stämmer, idag är hon 100%. Tyvärr. De få bilder hon sett, hon har bara sett pixlade bilder när tidningen suddar ut ansiktet, inte helbilder eller någonting. Emma är ganska säker, det är jätte obehagligt att titta på såna bilder också men hon är ganska säker. Emma har ett ansikte

framför sig, en människa som står framför henne i hennes egna hall och bilden stämmer väldigt bra överens. Emma uppgav att hon har haft helt fel om hennes längd men Emma står fortfarande fast vid att hon…. Emma uppgav att hon har sagt att tjejen kan vara kan vara lite längre än Emma själv men om man har fått en smäll i huvudet kan det ju vara lite förvridet.

Emma har sagt att tjejen kan vara lite längre än henne och det står Emma fast vid.

Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma. Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

Här i ett senare förhör påängterar Emma hur gärningspersonen står inne i huset i trappan till övervåningen och att hon själv står vid ytterdörren. Det går inte ihop med berättelsen som Emma kommer med i rätten. Att hon öppnar dörren och får direkt en smäll i huvudet.

Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

Så här har Emmas "minnesbild" utvecklats till nästa förhör:

Och vad det är första som kommer, Emma? Ehhh…det första som kommer är ett o eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att…ant…jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag

gick till dörren i tron om att T hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl åt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han.

Ehh…på vänstra sidan så står jag med ryggen mot väggen så att jag ser…det jag ser framför mig är en kvinna. Jag måste lyfta på huvet för att se hennes ansikte…ehh… och jag se…kan, kan även se in i spegeln. Det kan också ha med och göra för jag är väldigt rädd för speglar just nu. Jag vill inte se speglar, jag vill inte titta i speglar. Ehh…men, men det är det jag kommer ihåg. Jag vet att min känsla va att när jag öppnade dörren och såg vem det va så…det rörde sig mycket i huvet och sen så fundera jag när hon sa "Hi, I'm Tine." så var det så "Vad gör hon här?" Det blev mycket frågande liksom att, va? Varför här och nu? Och sen blev jag självklart väldigt rädd när, när jag var tvungen och backa för att hon skulle komma in. Det var så här "Vad gör du här? Vad vill du?"

Ehh….mm. Ehhh…hon puttar inte eller nåt utan hon går rakt in och nästan håller sina händer bakåt. Puttar mig med sin överkropp inåt. Så jag måste backa, jag backar självmant ett halvt steg för att hon ska komma in. För att jag, samtidigt som jag var rädd och överraskad så hade jag inte trott att hon skulle ha, göra en sån här sak. Så att…jag har ju haft ---- vart lite blåögd, så att jag backade för att göra plats åt henne och förstod inte varför hon trängde sig in utan bli, utan och bli inbjuden. Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

(Här har gärningspersonen fått glasögon?)

Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Okej. Så du är…har jag uppfattat dig rätt Emma, då att du inte har något minne av att någon svingar armen eller…Nej, ingenting sånt. Utan bara slag, slår lock för öronen och sen är det borta.

(Vid den här tidpunkten har Emma redan läst alla tidningsartiklar som skrivits)

Ehh…nej. När vi kom ut från pensionatet så hade mina föräldrar sparat alla tidningar sen det här hände. Både lokaltidningen och Aftonbladet, Expressen och så. Jag var väldigt intresserad av att läsa allting.)

Personen som Emma skriver är både kort och lång. Ibland har hon jacka och ibland inte. Ibland med bar mage och ibland med bylsiga illasittande kläder. Går i strumpläste och bär glasögon eller inte? I slutändan när rättegången börjar har Emmas ursprungliga beskrivning på gärningspersonen ändrats radikalt och passar in exakt på Christine.

Liten sammanfattning

Polisen har tydligen också manipulerat sina uttalanden. Tex det här som Pommer säger tycker jag är väldig konstig eftersom på andra ställen i FUP framkommer att det var Emmas vänner som kom på att Christine var den skyldige och en av vännerna ringer sitt tips till polisen.

Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.

Varför avfärdades sambon i tidigt skede från alla misstankar? Han var på plats och var blodig.
Polisen säger i sin rapport kl 19:38 att ingen gärningsperson finns på plats. Hur kunde de vara så säkra att sambon var oskyldig? Sambons "alibi" baseras på ett samtal han säger sig ha ringt till sin vän XX när han var på hem. Denne vän har inte i polisförhören kunnat bekräfta något samtal från sambon. Sambons svarta huvjacka finns inte heller med i utredningen trots att han själv säger att han bar den tills han kom till polisstationen på kvällen och fick lämna sina kläder. Den svarta huvjackan finns inte i listan med de övriga kläderna som han bar. Sambon säger i första förhören att han kommer hem kl 19:10. I senare förhör när polisen har gjort en testkörning från arbetsplatsen till hemmet kommer polisen fram att han inte kan ha kommit hem förrän vid 19:18. (Detta tid är baserat på att sambon lämnade arbetsplatsen kl 19:00. Enligt uppgifter i FUP kan han ha lämnat arbetsplatsen kl 18:55) Polisen har vid sin testkörning kört max 5km /h över den tillåtna hastigheten på en vägsträcka som en spikrak och som även har använts som landningsbana. Sambon har också i sin blogg "skrytit" om sina hastighetsöverträdelser. Så polisens testfarter är nog bara önsketänkande och fantasier.

Vid lunchtid kör en bil upp på garageuppfarten på Verktygsgatan 2B och en lång man går in i huset. Vem är denne man? Sambon har i förhör sagt att han stannat hemma hela dagen tills han åkte till arbetet ca kl 16:40

Kl 19:10 Slutar E chattandet med sin syster på MSN.

19:06 påbörjar sambon ett samtal till X som han ska möta vid replokalen i Arboga. I förhören säger denna X så här:
X uppger att han inte har något minne av att det skulle vara killen på musikcirkeln som ringt till honom men minns att han hade kontakt med honom under måndagen någon gång och att det var en rep. lokal som de skulle få via ABF. De har tidigare haft kontakt om den här lokalen men han har inget minne av det här aktuella samtalet.

Någonstans mellan kl 19:10 - 19:18 kommer sambon hem. Under 19:10 - 19:20 tid cyklar en tjej förbi den aktuella fastigheten och ser ingen person utanför huset. Ca kl 19:10 cyklar också ett barn förbi där. Någon gång mellan kl 18:55 - 19:05 har mannen i huset mittemot uppehållit sig vid sina soptunnor under fem minuters tid. Han har inte heller sett eller hört något.


Kl 19:20:57 kommer samtalet till SOS.
------
Fortsätter sammanfattningen senare.

Fler funderingar

Det känns lite märkligt att ett sådant grymt brott har kunnat begås utan att någon av grannarna har hört något eller lagt märke till något i området kring tiden då brottet ska ha begåtts. Det har funnits personer i rörelse på Verktygsgatan strax före tidpunkten för brottet samt vid tidpunkten då brottet ska ha utförts. Ingen av dessa personer har sett eller hört något. Det låter otroligt att ingen av offren har skrikit. Någon av grannarna har hört skrik tidigare på kvällen. Ett par skrik som de har lagt märke till. Men ingenting under de minuterna då brottet ska ha begåtts. För mig är det en gåta att brottet har kunnat begås under tystnad. En enda gärningsperson kan inte ha slagit ner alla tre på en gång.

Varför hördes inte dessa vittnen i rätten. Förmodligen därför att de inte sett Christine. Åklagaren var ju väldigt försiktig att ta med sådant som inte talade mot Christine.

Jag funderar också fortfarande på varför inte det främmande fingeravtrycket på trappräcket inne i huset undersöktes närmare. Emma säger ju i ett av de tidiga förhören att gärningspersonen stod i trappan som leder till övervåningen. Precis där Emma beskrivit att personen stod hittades också det främmande fingeravtrycket. De två främmande hårstrån som inte tillhör Christine förklarade Frieda Gummesson genom att fantisera ihop att de hade blåst in i huset. De fysiska bevisen som faktiskt fanns viftades bort eftersom de inte passade in i Christine. Så går det i rättvisa Sverige.

Tankarna kretsar också kring det samtalet som sambon ska ha ringt till en kille som han skulle möta i Arboga kvällen då allting hände. När denna kille förhörs av polisen minns han inte samtalet trots att det varade i över fyra minuter. Vidare så minns inte sambon att han varit ute och åkt bil den aktuella dagen utan säger i förhören att han stannat hemma tills Emma kommer tillbaka från öppna förskolan med barnen. En granne har sett hur en bil svänger in på garageuppfarten till den aktuella fastigheten på Verktygsgatan samt att en lång man går in i huset. Men det kanske inte var sambon som kom. Han säger ju att Emma körde med bilen till öppna förskolan den dagen fast Emma själv hävdar att hon promenerat.

Varför jag tar upp detta? Därför att Christine har hela tiden beskyllts för att ljuga men det verkar hon inte vara ensam om. Det är så uppenbart hur åklagaren har styrt förundersökningen till att sätta dit en enda person trots att det saknas bevis. Dessa tankar snurrar ständigt i mitt huvud trots att det har gått en tid sedan den sista rättegången var aktuell. Det enda jag önskar är att sanningen kommer fram.
-------
En annan sak som jag har tänkt mycket på är det att Christine själv anmälde sig hos polisen i Tyskland när hon fick vetskap om att hon var efterlyst av polisen i Sverige. OM hon var skyldig så borde hon rimligtvis ha försökt gömma sig. När Christine blev frisläppt i Tyskland visste hon vad hon anklagades för men ändå valde hon stanna kvar i Tyskland tills hon greps igen.
Jag hittade en sajt som samlat en massa tidningsartiklar om arbogafallet. Den här artikeln är som en profetia om det som komma skall. Åklagaren och polisen har bestämt sig att Christine ska dömas i detta fall - Till vilket pris som helst!

Publicerad: 2008-03-23
Chanserna minskar ju längre tiden går. Nu ökar pressen på polis och åklagare att antingen presentera bevis mot kvinnan eller att avföra henne helt från utredningen. Det säger professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. Den 31-åriga kvinnan släpptes från häktet i Hannover sent på lördagskvällen trots att hon fortfarande är skäligen misstänkt för morden på två barn i Arboga.
Bevisningen mot kvinnan är för svag för att de svenska myndigheterna ska kunna hålla kvar den europeiska arresteringsordern. Det innebär att åklagaren nu måste öka sina ansträngningar med att presentera hållbar bevisning mot kvinnan. I annat fall måste hon avföras från utredningen så fort som möjligt.
– Man kan inte hålla en person frihetsberövad, eller häktad i sin frånvaro om det inte finns tillräckligt starka indikationer på att han eller hon är skyldig. Det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga, säger kriminologen Jerzy Sarnecki.
Han tror att det nu krävs teknisk bevisning eller mycket starka vittnesmål som binder kvinnan vid brottet för att hon ska kunna gripas på nytt i Tyskland.
Chanserna minskar
Sarnecki beskriver mordutredningar som färskvaror och säger att för varje minut som går utan att polisen kommer närmare den skyldige minskar chanserna att brottet klaras upp.
Har polisen begått några misstag enligt din uppfattning?
– Nej, det kan jag inte säga. Pappan var enligt all tidigare erfarenhet en utmärkt kandidat. Kvinnan var väl statistiskt sett en något sämre kandidat, men uppenbarligen har man haft skäl att misstänka henne.
Att polisen smalnar av utredningen och fokuserar på en misstänkt är ofrånkomligt, enligt kriminologen.
– Det heter att man jobbar brett och förutsättningslöst, men samtidigt ska man veta att utredarna alltid måste prioritera eftersom mordfall kräver enorma resurser och det är ju något polisen alltid har brist på.
Erik Wiman

Har Christines advokat missat en massa?

Nu har det gått en tid sedan Christine fick sin dom.
Jag kan fortfarande inte släppa tanken att det kanske är fel person som sitter bakom galler på livstid. När jag läser de olika dokumenten och förundersökningsprotokollet slår det mig hur mycket konstigheter det finns som Christines advokat hade kunnat påpeka. Han borde ha angripit de svaga punkterna mycket hårdare.

Alla grannarna till Emma som blev förhörda efter den 18/3 delgavs Christines signalement.
Alltså polisen frågade specifikt om grannarna sett en ca. 180 cm lång, smal kvinna med långt mörkt hår. Det känns helt absurt att polisen har jobbat på det sättet.

Det har också skickats i ett tidigt skede efter brottet ett kedje-mms runt i Arboga, innehållande en bild på Christine

Emmas "minnen" förbättrades desto längre tiden gick. Här ett smakprov hur lätt hon blir påverkad av sin sambo och familj.

T=SAMBON
T har berättat för Emma att när det här brevet kom så sa Emma att om den här tjejen skulle komma, Christine, hem till dem och lösa det här istället för att skicka brev. Varför inte träffas och lösa det, om hon skulle komma hem skulle Emma släppa in henne och se till att de löste det. Tyvärr. Emma kom inte ihåg att hon sagt så när T berättade det men när hon funderade på det så minns hon att hon sagt så. Uttryckt sig så. Frågan är om Emma släppte in henne.

Emma tror inte att hon skulle ha känt igen henne på det sättet men Emmas familj och T har berättat att när Emma vaknade i Uppsala så pekade hon ut en tjej som var utländsk, hon heter Jaqueline, hon har ett liknande utseende som Tine. Emma pekade ut henne och ska ha sagt –hon skulle bara komma in och presentera sig, hon skulle inte göra så här, hon skulle bara presentera sig. Ni har barn tillsammans hade Emma sagt till T. Emmas föräldrar, syskon och T har hört detta och de har berättat det i olika omgångar. Det är inget som Emma minns. På fråga svarade Emma att Jaqueline är sjuksköterska på den andra avdelningen i Uppsala där hon låg. De sökte henne senare men hon arbetade inte då. Emma kallade henne Tina. Inte Tine. Emma kallade henne också Lorena och Svetlana. Lorena och Svetlana fanns i Emmas farbrors liv när Emma var i 12 års åldern.

Jag vet inte vad som händer nu. Om Christine får sitta där hon sitter eller om hon ansöker om resning. Om hon ansöker om resning hoppas jag verkligen att hon skaffar sig en advokat som är alert och som har mycket resurser.

Det känns för jävligt att det kanske går en barnamördare lös och en helt oskyldig person sitter inne.

Emma i Kalla fakta

I de förhörssnutten som Kalla fakta klipp in i programmet hör man hur Emma nämner Sambons tyska flickvän (Christine Schurrer)endast flyktigt. Direkt därefter ber polisen henne berätta mer om den Tyska kvinnan och då säger Emma skrattande "Det gjorde jag ju nyss" Men polisen ger inte upp. Emma försöker också ta upp en annan utländsk ex-flickvän till sambon - Svetlana kallar hon henne - men den uppgiften viftas bort som en irriterande fluga av Pommer.

Det är så uppenbart att det har pratats mycket om Christine när kamerorna varit släkta. Familjen och sambon visste ju att Christine satt anhållen och det måste ju varit det stora samtalsämnet runt sjuksängen.

Isoleringen av Emma kan man kalla en halvisolering. Hon hade ju sin familj och sambo vid sin sida under hela den så kallade isoleringen. Hon fick också prata med sin bästa vän i telefon och vid minst ett tillfälle hade hon besök av barnens far och polisen satt inte med vid detta samtal. Efter detta besök förstärktes Emmas minnen om Christine.

Jag tror att Emma har försökt fylla de stora tomma minnesluckorna med konstruerat innehåll.
Både polisen och åklagaren har ju försökt med alla medel forma Christines göranden att passa i de tomma hålen som finns i utredningen trots den totala avsaknaden av teknisk bevisning mot henne. Efter det skyddade boendet har Emma fått tillgång till all information som hon i sin tur har använt till att fylla på sina egna minnesluckor. Det som är olyckligt är att Emma i de första förhören beskriver till utseendet en helt annan person än Christine. Det har polisen inte heller tagit fasta på utan snarare uppmuntrat Emma att forma om sina "minnesbilder" eller "drömmar" så att de passar in exakt på Christine Schurrer. Från att Christine inte spelade någon större roll i Emmas minnen förvandlades hon plötsligt till den kvinnan som Emma såg i sin hall.

Emma har vid flera tillfällen uttalat sig att hon vill vara duktig och att hon vill göra sitt bästa. I de allra första förhören frågar hon vad polisen förväntar sig av henne. Jag påstår inte att Emma ljuger medvetet. Men kan det vara så att hon har varit lättpåverkad efter sin hjärnskada och att hon tror att den storyn som hon har skapat tillsammans med sina anhöriga är det som verkligen har hänt?
KALLA FAKTA

Om två veckor lämnas prövningsansökan till Högsta Domstolen

Jag fick följande mycket välskrivet mejl skickad till bloggen idag.

Om Per Ingvar Ekblad spelar sina kort väl så kan han i sin prövningsansökan hävda ”att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.” http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____4273.aspx
Hovrättens ”starka indicium” består av två delar. En del är då att Emma talat om namnet Tine tidigt. Ett påstående som är rent falskt. Något sådant har inte framkommit vare sig i förhandlingarna eller i utredningen i övrigt. Den andra delen detta ”starka indicium” är uppbyggt av är att Hovrätten finner det utrett att Emma såg en kvinna i hallen när hon själv ligger ner.

DOM
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Följer man då hur denna minnesbild växer fram hos Emma så finner man att hon beskriver en utomkroppslig upplevelse där hon ser sig själv ligga med sin mammas lila tröja på sig.
Ett utomkroppsligt minne kan aldrig vara autentiskt! Intressant för fortsatt resonemang är ändå att den lila tröjan går att härleda. En lila tröja Emma sett sin mamma bära.

FÖRHÖR 16 APRIL
Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan.
[…]
På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Fortsätter man då till förhöret den 20 april, förhöret som hovrätten direkt refererar till när de hävdar att Emmas minne är autentiskt när hon såg en kvinna i hallen, så finner man att Emma fortfarande beskriver en utomkroppslig upplevelse, som enligt all beprövad vetenskap inte kan vara autentisk.

FÖRHÖR 20 APRIL
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån.

Redan här går det att hävda att det är ett grovt misstag att använda minnesbilder som har sitt ursprung i utomkroppsliga upplevelser i ett domslut. Går det dessutom att härleda dessa minnesbilder till tidigare intryck på samma sätt som med Emmas mammas lila tröja så blir argumentationen än tydligare.

I detta fall går det att göra det. Det finns bilder som stämmer utomordentligt väl överens med den beskrivning av kvinnan Emma gör i sin upplevelse. Bilder som det finns all anledning att anta att Emma sett nära i tiden. Att Emma har minnesbilder av utomkroppsliga upplevelser är i sig inte konstigt då det är väl dokumenterat att många har fått det vid näradöden-situationer. Dock har det aldrig gått att bevisa att de speglar en reell verklighet. Det finns all anledning för Per Ingvar Ekblad att hävda att det är ett grovt misstag att ta med denna typ av bevisning i ett domskäl.

Någonstans måste även den fria bevisprövningen ha sin gräns. Lämpligtvis vid vad som går att bevisa vetenskapligt. Duger utomkroppsliga upplevelser som bevis så kan vi lik väl ha sierskor och sibyllor som domare.

Domen, Emmas minnen eller drömmar och sambons anteckningar

I Hovrättsdomen lägger man stor tilltro på Emmas minnen. Men är dessa minnen verkliga? Emma säger ofta att hon inte vet om det som hon berättar är en dröm eller ett riktigt minne. På eget initiativ antecknar sambon det Emma berättar. Även sambos egna anteckningar får en stor betydelse eftersom de i domen refererar till dessa anteckningar vid flera tillfällen.Här nedan några citat från Domen samt från Emmas förhör.

Ur Domen
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen.
NN= Emmas sambo

Förhör 10 april
Emma uppgav att de inte vill flytta hem igen. Det har tagit upp hennes tankar jättemycket. De ska flytta hem till hennes mamma och pappa när de kommer hem. Tills de hittar något nytt boende. På fråga varför hon tänker så svarade Emma att hon känner sig rädd. Hon har aldrig känt sig rädd förut men tanke på vad hon blivit utsatt för och vad hennes barn blivit utsatta för så känner hon att hon inte vill komma hem igen till det huset. För där ser man in ganska bra, man kan komma in ganska bra utan nyckel, det ligger i markplan, det är en villa och sen att barnen bodde där. De finns inte kvar. Emma känner att hon vill börja om, på något sätt.
På fråga varför Emma förknippar huset med detta svarade hon att hon inte vet. Eftersom hon inte har något minne alls så försöker hon komma på vad saker och ting har hänt, om det är hemma, om det är ute eller om det är på väg nånstans. Hon kan inte komma på någonting, hon har inget minne alls men att det är hemma hon är rädd för är väl för att hon känner sig just hemma där. Det är där hon har varit trygg länge. Hon känner att de kommit till ett nytt stadium i livet, de måste därifrån, de måste börja om.

Klicka på minnesanteckningarna för att se dem större.
NN:s MINNESANTECKNINGAR 10 APRIL




Förhör 12 april
På fråga svarade Emma att det mest är huset som är jobbigt. Hon och Togge pratade i går. Till att börja med fick hon en känsla att hon hade suttit i bilen och att något hade hänt där. Men i går kom känslan att något hade hänt hemma, i hallen och han frågade varför i hallen. Varför inte någon annan stans. Emma svarade att hon får en känsla av att det är kväll, hon håller på att bada barnen eller kopplar dropp eller något sånt där. Då är vi i hallen eller i badrummet.

På fråga svarade Emma att hennes första tanke var att hon och barnen åkt bil och att någon hade krockat med dem. Men hennes pappa har sagt att hennes bil är hel och ren, även hans bil, alla bilar hon brukar använda är hela, utan fel. Så den känslan har hon lagt åt sidan.
Nu är känslan att något har hänt hemma. För att kunna gå vidare måste hon ha fakta, måste få veta lite vad som har hänt, vad som hände runt henne.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 12 APRIL







Ur Domen
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag.

Förhör 16 april
Pommer bad henne berätta om en känsla som Emma nämnde att hon hade och detta kom fram i samband med middagen. Pommer bad henne berätta om det i kommande förhör. Emma berättade nu att hon har en känsla eller ett minne eller nå´t men det är att hon hittas eller att hon ligger i alla fall. Hon har ingen aning om var barnen är men hon ligger i hallen. Precis när man kommer in i huset så finns det två lådor som man har ytterkläder i och hon ligger precis bredvid dem. Hon har fått för sig att hon ligger där. Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan. Hon vet inte varför detta har kommit upp, om det är minnen eller bara antaganden eller nå´t men hon har haft det ända sedan hon vaknade. Hon ombeds beskriva lådorna och berättade att det är trälådor, liksom galler på sidorna och uppe på är det lådor med handdukar. Till höger står ett skoställ. Tillvänster lådorna. Hon har fått för sig att hon inte ligger mitt i utan till väggen där lådorna är. Hon har ingen aning om var barnen befinner sig. Precis mitt emot är det en spegel. Det är ingen som har svarat på att det är så, att det stämmer utan hon har bara fått det för sig. Hon har haft de tankarna för sig själv. På fråga svarade Emma att hon aldrig tidigare legat på detta vis. På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Förhör 20 april
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. Togge hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då eftersom Emma ligger ner.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 20 APRIL

Ur Domen
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Ur Domen
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Ur Domen
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle.

Sambon förvandlar Tina till Tine

I domen har det lagts stor vikt på att Emma tidigt talade om namnet Tine. De skriver att det står i sambons anteckningar. När man läser de tidiga förhören med Emma pratar hon osammanhängande om olika kvinnor i sitt liv. Bland annat ska hon ha nämt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina. Sambon gör egna anteckningar över Emmas ord och här förvandlar han Tina till Tine. (I samma anteckning lite längre upp finns namnet Tine inom en fyrkant)
Bild från Tillägsprotokollet s. 675
Ur Förhör med sambon, 25/6 2008, sidan 700 tillägsprotokollet
"TH: Sen efteråt där som sagt, så fortsatte hon och prata om Tina, Tina och Lasse och liknande till dess att hon började gå mer och mer över på…ehhh…den här personen Lorena då och började prata om henne, men…ehh…men framförallt då tog upp alla Tina och Lasses barn och Tina och Ronny och det var mycket sånt där, med Tina, Tina, väldigt mycket så. Och det finns även nedtecknat vad hon sagt den 6 april 2008, så finns det antecknat ifrån mej vad hon har sagt på sjukhuset i Västerås och där står det också Tina och Lasse och där står också mina tankar liksom om Tina, kan det vara Tine till exempel eller? Ja, såna saker."

En kommentar om domen

Hittade denna kommentar på Sven Erik Alhems blogg.

Skandal
Mammans berättelse har hela tiden förbättrats i takt med släktens besök och styvpappan borde ha hållits undan. När Emma först berättade så sa hon att hon hade varit med om en bilolycka. Hennes pappa sa då att inga bilar var trasiga och att de var hela. Här är det bevisligen klart med att Emma har styrts till att minnas. Genom hela förhörskedjan med Emma kan man läsa i förundersökningen och se hur minnet har avsevärt "förstärkts" under besöken från släkt, vänner och poliser. Att bli dömd på så lösa grunder som Christine blev gör att nu kan varje individ bli dömd på att bli utpekad av andra utan att man behöver leda i bevisning trots den utökade teknik som finns att tillgå. Det här fallet har nu tagit två steg i rättsamhället som är oroväckande för rättsäkerheten. Man har helt stjälpt den unika minnesforskning Hans-Åke Christiansson har byggt upp med att ta fram en expert på annat område som Anders Borg som kan minnesbanker. Vi kan översätta detta med att en ekonom kan ekonomiska funktioner inom en bank medan lagerarbetaren på banken vet på viilken hylla olika valörer ligger på. I det här fallet har man också ratat DNA som bevisföring när sådana spår faktiskt finns synliga. Det finns ingen som kan ha utfört de häftiga fysiska aktiviteter som morden har inneburit att utföra och inte lyckats lämna några som helst DNA-spår. Lägg ihop det med Emmas minne om hur gärningspersonen var klädd. Att inte lämna DNA-spår borde ha inneburit i det närmaste hermetisk inneslutning av gärningspersonen. Det spelar ingen roll hur bra man än på att skriva en dom. Den får vara hur välskriven som helst. Tvivlen finns och de är starkare än någonsin i det här fallet. Titta på den välskrivande journalisten Jan Guillou. Hur väl han än skriver så ljuger han när han säger att palestina är en stat.

Jag ser samma sak som denna skribent ser. Att mamman minns bättre och bättre desto mer detaljer hon får under utredningen. Men det spelar ingen roll vad jag eller någon annan tycker. Det är bara att beklaga att man inte kräver bättre bevisning i en mordrättegång.

Snart faller domen

Nu är det inte många dagar kvar tills domen faller. Frågan är - Kommer Christine att bli dömd eller frias hon? Jag personligen tror inte att hon fälls på grund av den obefintliga bevisningen. Åklagaren har byggt en indiciekedja som saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. Det finns ingenting som bekräftar åklagarens påståenden. Vissa tidningar har antytt att det är en sensation om Christine frias. Jag tycker att det är en sensation om någon kan fällas och dömas till livstid utan bevis.

Teknisk bevisning. Det finns inget DNA från Christine på brottsplatsen.

Skoavtrycket. Spåren på mordplatsen är enligt polisen ”välliknande” med ett par Vansskor. Inte ”överensstämmande”.

Mammans utpekande av Christine. Mammans minnesbilder kan ha påverkats av anhöriga och tidningar. Rättens sakkunnige Sven-Åke Christianson har också sagt att det vore världsunikt om mamman kom ihåg själva händelsen.

Mordvapnet. Har inte hittats.

Vittnen. Vittnen har sett konstiga personer runt mordplatsen. Grannar har inte kunnat peka ut Christine på eller kring mordplatsen.

Alternativ gärningsman. Att åklagaren inte har någon bättre kandidat är inget bevis mot Christine. Det finns tecken på alternativa gärningsmän – främmande fingeravtryck och hår på mordplatsen som inte är Christines.

Chistines agerande i rätten har hela tiden vänts emot henne. Media har gjort sitt yttersta för att måla henne som den värsta sortens psykopat. Jag vet inte varför Christine inte vill berätta allt men att hon inte gör det gör inte henne per automatik till en mördare.

Mammans minne

Det har diskuterats och diskuteras fortfarande (på tex Flashback) om arbogamamman minns eller inte minns händelsen. Jag har läst föröundersökningsprotokollet flera gånger och när man läser förhören med mamman så uppfattar jag det som att allteftersom hon får information "förbättras" hennes minnesbilder. Den kvinnan mamman beskriver under förhandlingarna på Tingsrätten och Hovrätten skiljer markant från den personen hon beskriver i de otaliga polisförhören. Då kan man ju ifrågasätta om hon minns själv eller om hennes "minnen" är ett ihopkok av det vänner, anhöriga och polisen berättat för henne samt det hon läst och hört i media. Första förhöret med mamman hålls den 1/4 och först i det elfte förhöret (20/4, dagen efter då hon skrevs ut från sjukhuset) börjar mamman beskriva utseendet på den kvinnan som hon ska ha sett på mordkvällen.

FÖRHÖR 20/4
Emma uppgav att hon inte visste om det var ett minne. Hon är ganska säker på att det inte är någon dröm för drömmar visar sig på andra sätt men hon vet inte om det är ett klart minne eller ett antagande men det känns ganska verkligt, som om det är upplevt. Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker.

Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sånt. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Om kvinnan hade de kläderna på sig så måste hon ha klätt av sig, i alla fall skorna, om hon har tagit bilen dit. Hon hade inga skor på sig inne och måste ha tagit av sig dem. Emma har verkligen försökt ta fram minnen från den här dagen och funderar om det är därför minnena har kommit, eller när de kom. Men det känns absolut inte som en dröm.

FÖRHÖR 22/4
Tjejen är klädd en tröja som visar axlarna, är gul eller grön och kritstrecksrandiga byxor, vita strumpor. Emma ser detta framför sig och i det här minnet, eller vad det nu är, står Emma först upp. Sedan gör tjejen något med Emma som gör att hon ligger ned sedan, vad tjejen gör vet inte Emma men i början står Emma upp framför tjejen så hon ser hennes ansikte. Därför säger Emma att hon verkligen kan peka ut den här tjejen. Hon har aldrig träffat på den här tjejen förut, hon vet inte någonting för hon har aldrig sett henne tidigare. Tjejen har svart hår, det kan var lite uppsatt men det hänger ner mot axlarna i alla fall. Jättemörkt hår.

Emma ombeds beskriva tjejen så noga så om det stod 20 tjejer i korridoren utanför så skulle förhörsledarna kunna plocka ut henne bland dessa. Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35. Hon uppgav att hon ser tjejen väldigt klart, ser hennes kläder och att strumporna är vita så Emma tror att lamporna är tända, både hall lampan och lampan i datarummet. Ingenting är skumt utan allt är väldigt klart och så brukar de ha hemma. Hon minns att sambon och hon har pratat om att om det är så att den här tjejen kom hem till dem hur visste hon då att sambon inte var hemma eller skulle komma hem.

Här kommer det fram att Emma och hennes sambo har spekulerat kring Christine som eventuell gärningsman.

FÖRHÖR 23/4
Emma ombeds berätta igen om detta att det är något i kvinnans utseende som Emma reagerar på. Emma berättade att eftersom hon ser kvinnans ansikte ganska klart och hon ser det även i minnesbild har Emma funderat mycket över den bilden. Om hon skulle kunna fundera ut vem det kan vara men det enda hon kan komma på är att det är något som inte stämmer med kvinnans ansikte, det är något som inte är som det ska, att ögon är felformade, näsan är stor eller läpparna är konstiga men det enda Emma kan komma på är att kvinnan har ganska stor näsa.

På Flashback fanns det tidigare länkar till olika bloggar och bilddagböcker där vänner och familj till mamman hade lagt en massa bilder. I en av bloggarna såg jag en kvinna som matchar mammans beskrivning mycket bra. Dessa bilder plockades dock bort från bloggarna när mamman berättade om sina minnen.

Den 25/4, nästan 6 veckor efter händelsen får mamman mer information om händelsen av polisen. Hon informeras om detaljer, bland annat att media spekulerat att mordvapnet är en hammare. Hon informeras också om att Christine sitter anhållen för brottet.

FÖRHÖR 25/4
Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt. På fråga svarade Emma att avståndet till tjejen i hallen var kortare än "samtalsavstånd". Hon har inget minne av konversation, lukter eller liknande. Bara bilder.

FÖRHÖR 5/5
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma.
Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

FÖRHÖR 15/5
Hon ombeds beskriva ansiktet så detaljerat som möjligt. Emma beskrev att längden på tjejen har blivit annorlunda. Emmas minne är att hon måste lyfta på huvudet för att se ansiktet, hon vet inte om tjejen är mycket längre än henne eller några centimeter längre. Kinderna och näsan är utmärkande i ansiktet, kinderna går utåt lite, väldigt markerade, näsan är ganska stor. Mörkt, axellångt hår. Emma har svårt att berätta om längden men det hår som hänger ner går till axlarna. Om håret är längre bak vet hon inte men tjejen har det uppsatt och en tofs som hänger ner, det kan vara lite lockigt för det är inte spikrakt det kan våga sig lite. Hyn är varken brun eller ljus utan på något sätt som om hon legat i solarium eller nyss varit utomlands en kort stund. Inte solbränd men heller inte blek. Emma ser inget ansiktsuttryck och registrerat att tjejen inte har något smink på sig. Hon är väldigt mörk, mörka ögonfransar, mörka ögonbryn eller nåt. Emma vet inte varför, men hon har registrerat att tjejen inte har något smink på sig.

På fråga om Emma kan beskriva vad hon ser i läge två, när hon ligger ner svarade hon att det enda hon ser är att tjejen vänder sig om och går in i datarummet. Emma ser henne bakifrån, hon har kritstrecksrandiga byxor, en gul eller grön tröja, Emma vet inte riktigt, vita strumpor. Hon ser henne gå in i datarummet och hon vänder sig åt vänster.

På fråga hur Emma tror att vetskapen om att hon vet vem som är misstänkt har påverkat hennes minnesbild svarade hon att innan hon visste vem som var misstänkt hade hon en jätteklar bild av människan och den minnesbilden har inte ändrat sig.

Emma pratar om huvudminne och kroppsminne och hennes kroppsminne säger att det är rätt
person som sitter nu. Allting stämmer så bra med vad Emma har sagt när hon har vaknat på sjukhuset, som hon berättade om förra gången, minnesbilden när hon kände obehag med minnestränaren att personen inte kanske pratade svenska och sådana saker. Personligen är Emma ganska säker att det är rätt person.
(Vad är kroppsminne?)

Emma får frågan om hon vet vad misstänkt heter och hon svarade Christine. Emma får frågan om hon har pratat med någon annan än sambon om det här med Christine. Emma svarade att hon fått berättat för sig, hon minns det inte själv, att hon har pratat med M om det. På fråga svarade Emma att hon berättade om att sambon hade fett brev, vad som stod där och även om Christine också, kanske även tidigare. De skrattade åt det, tyvärr. Det vardet som stod i brevet, jargongen var " ge upp människa". Emma berättade även för sin pappa vid ett besök på akutmottagningen. Hon minns inte pappans reaktion, hon berättade kortfattat. Hon tror inte hon berättat för någon annan än M och pappan. Det var efter att brevet kommit.

På fråga om Emma och sambon har pratat någonting runt Christine efter händelsen svarade Emma att efter att hon fick veta att hon var misstänkt så kan de ha gjort det. Det fick Emma vetskap om samma dag de åkte hem från den hemliga orten. De har pratat om varför har hon gjort så här, vad rör sig i hennes huvud, saker som de har fått reda på , via media, om henne.

Det är Emma som har frågat, tex när de här mailen har kommit ut på Flashback, var det verkligen så här och han besvarar hennes frågor men det är inget nytt som har kommit fram.

FÖRHÖR 28/5
På fråga om det är något mer som kommit fram när det gäller Emmas minnesbilder från hallen svarade Emma att bilden av kvinnan framför henne blir klarare och klarare.

FÖRHÖR 3/7
Jag ringde på grund av att igår kväll, ganska sen kväll, så när jag skulle gå och lägga mig så kom det minnesbilder…ehh… Mycket känsler och funderingar kring det. Mest att jag fick minnesbilder av mina känsler vid det tillfället, men också ganska klart vem jag hade öppnat dörren för.

Ehh…jag var hemma hos mamma och pappa och vi skulle till och gå och lägga oss. Sambon hade gått ut för och rökt så jag var ensam. Så jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa då. Och fundera ju…jag funderar mycke över det här hela tiden, men helt plötsligt så bara kom det.
Okej.
Mm.
Och vad det är första som kommer, Emma?
Ehhh…det första som kommer är ett ord eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att ant… jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag gick till dörren i tron om att sambon hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl nåt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han. Men utanför så står det en människa säger "Hi, I'm Tine." Och nästa är att jag måste backa för att hon tar sig in. Hon, ja, inte bryter sig in, men tränger sig in så jag måste backa för att hon kommer så. Jag vet inte om hon stängde dörren efter sig, men nästa sekund så har jag ett slag i huvudet. Det slår lock för mina öron. Ehh…nästa minnesbild efter det är att jag står mot min vägg…ehh…på vänstra sidan av hallen så står jag mot väggen och ser henne framför mig.

Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

Här i samma förhör beskriver mamman även hammaren. Beskrivningen passar bra i kofoten som finns avbildat i ett tidigare inlägg.
Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på. Ja…ehh…på, på hammarskaftet. Inte där hammarklon och det sitter utan på andra sidan så är det som en ring precis…ehh…där hammaren slutar. En ring, en röd ring. Och sen…ehh…som en avlång…ehh…avlång, avlångt runt med rött också, mitt på hammarskaftet.

Mamman kan ju blanda in i sina "minnen" familjens egen hammare eftersom den låg framför henne under tiden hon chattade med sin syster minuterna innan överfallet.
----------

Min personliga åsikt är att mamman inte minns händelsen. Minnesexperten har ju också uttalat sig och hävdar att mamman inte minns. Hur som helst när man läser förhören så ser man hur tydligt som helst att mamman hämtar och får information utifrån. Om hon sedan tror att dessa "drömmar" är riktiga minnen är beklagligt.

Alla som följt rättegången vet att vid det här laget har mamman vittnat om en mycket längre kvinna än den personen hon beskriver i de här förhören i både tingsrätten och hovrätten.

I förhören pratar mamman om bara axlar men i rätten svarar hon på åklagarens fråga om hur kvinnan är klädd så här: "En jacka som är öppen. Eftersom min blick går ner till magen... så är det en ljus eller beige tröja och en ganska tjock jacka som är öppen. "

Om fel gärningsman sitter nu häktad och döms för detta så går den riktige mördaren fortfarande fri!