torsdag 11 juni 2009

Emmas skador

Förutom skadorna som är orsakade av det hammarlika föremålet hade Emma även skador som såg ut att komma från en misshandel.
Här från polisens rapport: "Kvinnan verkar vara misshandlad även på annat sätt, hennes ögon är helt igensvullna enligt patrullen."

Hon hade även en handledsskada samt brott på högra underarmens strålben. Det fanns tecken på färsk skrapande våld mot underarmen.

Är dessa skador avvärjningsskador eller har armbrottet orsakats av ett fall?

Kan det finnas flera inblandade i brottet eller har en enda gärningsperson hunnit döda två barn och skada deras mamma under de få minuter någonstans mellan kl 19:10 - 19:18. Personen/ personerna måste också ha kommit till platsen och gått ifrån platsen inom denna tid. Ingen har sett något. Det känns väldigt mystiskt.


onsdag 10 juni 2009

Minnen eller minnen?

Hur kan man vara säker på att Emma verkligen minns själva händelsen? Minnesprofessorn har sagt att hon inte kan minnas. Men vad är då Emmas så kallade minnen som hon hävdar kommer från mordkvällen? När hon pratar om de olika Tina personerna, Lornena, Tanja, Svetlana graviditet, underhåll som inte blivit betald. En del av de personer och händelser som Emma svamlar om när hon är nyvaken efter en lång nedsövning finns i verkligheten. De finns verkliga personer som legat i vårdnastvist och haft strul av olika slag. Av detta svammel drar åklagaren slutsatsen att det är Christine som Emma pratar om. Vad är verklighet och vad är dröm? När polisen tar upp "den tyska kvinnan" som sambon ska ha träffat fäster inte Emma någon vikt på henne. Här hennes egna ord från ett av de tidiga förhören: (T= sambon)
På fråga att Emma tidigare nämnde någon tjej från Tyskland svarade Emma att hon bara vet att det var någon från Tyskland. Hon minns inte hur mycket kontakt de hade eller om de träffades, hon vet inte mer än så. Det var T som berättade det när de var på stadiet som kompisar.Sen dess tror inte Emma att hon har hört något mer om det. På fråga svarade Emma att hon inte minns något mer som T berättat om den tjejen. Hon kommer inte ihåg att de har träffats någonting men att de hade mycket kontakt genom internet och så. De har säkert
mailat varandra och så. Emma ombeds berätta allt hon vet om detta och svarade att hon just gjorde det. Hon och T pratade om detta då och sen dess har det inte varit aktuellt. Hon har inte hört av sig eller någonting.
Lite märkligt är det ju om hon "mindes" gärningspersonen att hon inte reagerar starkare när polisen tar upp den "tyska kvinnan".

Emma berättar också att hon tror att hon blivit puttad nedför trappan. Man har hittat okänt fingeravtryck just i trappräcket men det har inte åklagaren lagt något vikt på. Så här säger Emma i ett av förhören:
Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker. En annan tanke är om det var så sent på dygnet så att hon hade lagt barnen så måste personen i fråga ta sig upp för trappen och är det så kan Emma till 100% säga att hon följde efter för hon skulle aldrig lämna dem ensamma med en okänd person. Det finns en trapp i huset och med tanke på skadorna som Emma har så tänker hon om personen har puttat henne utför trappen. Hon skulle lätt få dessa skador. De har två byråer som står på avsatser i trappen. Kan hon ha skadat sig på dessa?
När Emma vet att gärningspersonen är en kvinna börjar hon beskriva hennes utseende. Så här beskriver hon gärningspersonen för första gången:
Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. T hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då
eftersom Emma ligger ner. (Här är det sambon som utfrågar Emma och har möjlighet att påverka hennes "minnen") Skulle Emma ha en bild framför sig skulle hon lätt kunna peka ut henne. Men det är en helt okänd person, ingen som hon umgåtts med, pratat med eller så. För henne helt okänd.
Emma kan inte koppla ihop denna person med Christine trots att hon sett bilder på henne.

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:
Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet
pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35.

En bild på en kvinna med exakt det utseendet som Emma beskriver fanns på sambons bilddagbok. Dagarna efter morden plockades dock just de bilderna bort från bilddagboken. Varför? Kan det vara så att Emma har tittat på bilderna i sambons bilddagbok på morddagen och beskriver utseendet på en bild som etsat sig i hennes minne?

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:
Pommer frågade vad det är för bilder Emma får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen
har en lite större näsa än vad som anses normalt.
(Personen som fanns i sambons bilddagbok passar in på denna beskrivning)
Så här säger Emma i ett senare förhör:
Hon berättade att det är på morgonen som hon tänker mycket. Denna morgon ploppade det upp saker i tankarna. Bl a har hon funderat mycket över kvinnans utseende, alltså tänker Emma riktigt klart kan hon se henne väldigt klart framför sig. Det är ingen som Emma känner igen eller så men vissa grejer som gör att hon kan särskilja kvinnan. En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. Emma tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som Emma kan komma på.

Här ännu senare förhör när Emma läst vad media skriver om fallet och sett bilder på Christine.
På fråga hur känslan var när Emma fick reda på att det satt en person misstänkt för brottet svarade hon att känslan var att det var rätt person. Emma uppgav att hon skulle kunna peka ut henne idag. När de åkte hem från stället de var på sa Emma att hon var 99,9% säker på att det stämmer, idag är hon 100%. Tyvärr. De få bilder hon sett, hon har bara sett pixlade bilder när tidningen suddar ut ansiktet, inte helbilder eller någonting. Emma är ganska säker, det är jätte obehagligt att titta på såna bilder också men hon är ganska säker. Emma har ett ansikte
framför sig, en människa som står framför henne i hennes egna hall och bilden stämmer väldigt bra överens. Emma uppgav att hon har haft helt fel om hennes längd men Emma står fortfarande fast vid att hon…. Emma uppgav att hon har sagt att tjejen kan vara kan vara lite längre än Emma själv men om man har fått en smäll i huvudet kan det ju vara lite förvridet.
Emma har sagt att tjejen kan vara lite längre än henne och det står Emma fast vid.
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma. Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.
Här i ett senare förhör påängterar Emma hur gärningspersonen står inne i huset i trappan till övervåningen och att hon själv står vid ytterdörren. Det går inte ihop med berättelsen som Emma kommer med i rätten. Att hon öppnar dörren och får direkt en smäll i huvudet.
Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

Så här har Emmas "minnesbild" utvecklats till nästa förhör:
Och vad det är första som kommer, Emma? Ehhh…det första som kommer är ett o eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att…ant…jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag
gick till dörren i tron om att T hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl åt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han.

Ehh…på vänstra sidan så står jag med ryggen mot väggen så att jag ser…det jag ser framför mig är en kvinna. Jag måste lyfta på huvet för att se hennes ansikte…ehh… och jag se…kan, kan även se in i spegeln. Det kan också ha med och göra för jag är väldigt rädd för speglar just nu. Jag vill inte se speglar, jag vill inte titta i speglar. Ehh…men, men det är det jag kommer ihåg. Jag vet att min känsla va att när jag öppnade dörren och såg vem det va så…det rörde sig mycket i huvet och sen så fundera jag när hon sa "Hi, I'm Tine." så var det så "Vad gör hon här?" Det blev mycket frågande liksom att, va? Varför här och nu? Och sen blev jag självklart väldigt rädd när, när jag var tvungen och backa för att hon skulle komma in. Det var så här "Vad gör du här? Vad vill du?"

Ehh….mm. Ehhh…hon puttar inte eller nåt utan hon går rakt in och nästan håller sina händer bakåt. Puttar mig med sin överkropp inåt. Så jag måste backa, jag backar självmant ett halvt steg för att hon ska komma in. För att jag, samtidigt som jag var rädd och överraskad så hade jag inte trott att hon skulle ha, göra en sån här sak. Så att…jag har ju haft ---- vart lite blåögd, så att jag backade för att göra plats åt henne och förstod inte varför hon trängde sig in utan bli, utan och bli inbjuden. Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.
(Här har gärningspersonen fått glasögon?)

Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Okej. Så du är…har jag uppfattat dig rätt Emma, då att du inte har något minne av att någon svingar armen eller…Nej, ingenting sånt. Utan bara slag, slår lock för öronen och sen är det borta.
(Vid den här tidpunkten har Emma redan läst alla tidningsartiklar som skrivits)
Ehh…nej. När vi kom ut från pensionatet så hade mina föräldrar sparat alla tidningar sen det här hände. Både lokaltidningen och Aftonbladet, Expressen och så. Jag var väldigt intresserad av att läsa allting.)
Personen som Emma skriver är både kort och lång. Ibland har hon jacka och ibland inte. Ibland med bar mage och ibland med bylsiga illasittande kläder. Går i strumpläste och bär glasögon eller inte? I slutändan när rättegången börjar har Emmas ursprungliga beskrivning på gärningspersonen ändrats radikalt och passar in exakt på Christine.

lördag 6 juni 2009

Liten sammanfattning

Polisen har tydligen också manipulerat sina uttalanden. Tex det här som Pommer säger tycker jag är väldig konstig eftersom på andra ställen i FUP framkommer att det var Emmas vänner som kom på att Christine var den skyldige och en av vännerna ringer sitt tips till polisen.
Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.
Varför avfärdades sambon i tidigt skede från alla misstankar? Han var på plats och var blodig.
Polisen säger i sin rapport kl 19:38 att ingen gärningsperson finns på plats. Hur kunde de vara så säkra att sambon var oskyldig? Sambons "alibi" baseras på ett samtal han säger sig ha ringt till sin vän XX när han var på hem. Denne vän har inte i polisförhören kunnat bekräfta något samtal från sambon. Sambons svarta huvjacka finns inte heller med i utredningen trots att han själv säger att han bar den tills han kom till polisstationen på kvällen och fick lämna sina kläder. Den svarta huvjackan finns inte i listan med de övriga kläderna som han bar. Sambon säger i första förhören att han kommer hem kl 19:10. I senare förhör när polisen har gjort en testkörning från arbetsplatsen till hemmet kommer polisen fram att han inte kan ha kommit hem förrän vid 19:18. (Detta tid är baserat på att sambon lämnade arbetsplatsen kl 19:00. Enligt uppgifter i FUP kan han ha lämnat arbetsplatsen kl 18:55) Polisen har vid sin testkörning kört max 5km /h över den tillåtna hastigheten på en vägsträcka som en spikrak och som även har använts som landningsbana. Sambon har också i sin blogg "skrytit" om sina hastighetsöverträdelser. Så polisens testfarter är nog bara önsketänkande och fantasier.

Vid lunchtid kör en bil upp på garageuppfarten på Verktygsgatan 2B och en lång man går in i huset. Vem är denne man? Sambon har i förhör sagt att han stannat hemma hela dagen tills han åkte till arbetet ca kl 16:40

Kl 19:10 Slutar E chattandet med sin syster på MSN.

19:06 påbörjar sambon ett samtal till X som han ska möta vid replokalen i Arboga. I förhören säger denna X så här:
X uppger att han inte har något minne av att det skulle vara killen på musikcirkeln som ringt till honom men minns att han hade kontakt med honom under måndagen någon gång och att det var en rep. lokal som de skulle få via ABF. De har tidigare haft kontakt om den här lokalen men han har inget minne av det här aktuella samtalet.

Någonstans mellan kl 19:10 - 19:18 kommer sambon hem. Under 19:10 - 19:20 tid cyklar en tjej förbi den aktuella fastigheten och ser ingen person utanför huset. Ca kl 19:10 cyklar också ett barn förbi där. Någon gång mellan kl 18:55 - 19:05 har mannen i huset mittemot uppehållit sig vid sina soptunnor under fem minuters tid. Han har inte heller sett eller hört något.


Kl 19:20:57 kommer samtalet till SOS.
------
Fortsätter sammanfattningen senare.

torsdag 4 juni 2009

Fler funderingar

Det känns lite märkligt att ett sådant grymt brott har kunnat begås utan att någon av grannarna har hört något eller lagt märke till något i området kring tiden då brottet ska ha begåtts. Det har funnits personer i rörelse på Verktygsgatan strax före tidpunkten för brottet samt vid tidpunkten då brottet ska ha utförts. Ingen av dessa personer har sett eller hört något. Det låter otroligt att ingen av offren har skrikit. Någon av grannarna har hört skrik tidigare på kvällen. Ett par skrik som de har lagt märke till. Men ingenting under de minuterna då brottet ska ha begåtts. För mig är det en gåta att brottet har kunnat begås under tystnad. En enda gärningsperson kan inte ha slagit ner alla tre på en gång.

Varför hördes inte dessa vittnen i rätten. Förmodligen därför att de inte sett Christine. Åklagaren var ju väldigt försiktig att ta med sådant som inte talade mot Christine.

Jag funderar också fortfarande på varför inte det främmande fingeravtrycket på trappräcket inne i huset undersöktes närmare. Emma säger ju i ett av de tidiga förhören att gärningspersonen stod i trappan som leder till övervåningen. Precis där Emma beskrivit att personen stod hittades också det främmande fingeravtrycket. De två främmande hårstrån som inte tillhör Christine förklarade Frieda Gummesson genom att fantisera ihop att de hade blåst in i huset. De fysiska bevisen som faktiskt fanns viftades bort eftersom de inte passade in i Christine. Så går det i rättvisa Sverige.

Tankarna kretsar också kring det samtalet som sambon ska ha ringt till en kille som han skulle möta i Arboga kvällen då allting hände. När denna kille förhörs av polisen minns han inte samtalet trots att det varade i över fyra minuter. Vidare så minns inte sambon att han varit ute och åkt bil den aktuella dagen utan säger i förhören att han stannat hemma tills Emma kommer tillbaka från öppna förskolan med barnen. En granne har sett hur en bil svänger in på garageuppfarten till den aktuella fastigheten på Verktygsgatan samt att en lång man går in i huset. Men det kanske inte var sambon som kom. Han säger ju att Emma körde med bilen till öppna förskolan den dagen fast Emma själv hävdar att hon promenerat.

Varför jag tar upp detta? Därför att Christine har hela tiden beskyllts för att ljuga men det verkar hon inte vara ensam om. Det är så uppenbart hur åklagaren har styrt förundersökningen till att sätta dit en enda person trots att det saknas bevis. Dessa tankar snurrar ständigt i mitt huvud trots att det har gått en tid sedan den sista rättegången var aktuell. Det enda jag önskar är att sanningen kommer fram.
-------
En annan sak som jag har tänkt mycket på är det att Christine själv anmälde sig hos polisen i Tyskland när hon fick vetskap om att hon var efterlyst av polisen i Sverige. OM hon var skyldig så borde hon rimligtvis ha försökt gömma sig. När Christine blev frisläppt i Tyskland visste hon vad hon anklagades för men ändå valde hon stanna kvar i Tyskland tills hon greps igen.
Jag hittade en sajt som samlat en massa tidningsartiklar om arbogafallet. Den här artikeln är som en profetia om det som komma skall. Åklagaren och polisen har bestämt sig att Christine ska dömas i detta fall - Till vilket pris som helst!
Publicerad: 2008-03-23
Chanserna minskar ju längre tiden går. Nu ökar pressen på polis och åklagare att antingen presentera bevis mot kvinnan eller att avföra henne helt från utredningen. Det säger professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. Den 31-åriga kvinnan släpptes från häktet i Hannover sent på lördagskvällen trots att hon fortfarande är skäligen misstänkt för morden på två barn i Arboga.
Bevisningen mot kvinnan är för svag för att de svenska myndigheterna ska kunna hålla kvar den europeiska arresteringsordern. Det innebär att åklagaren nu måste öka sina ansträngningar med att presentera hållbar bevisning mot kvinnan. I annat fall måste hon avföras från utredningen så fort som möjligt.
– Man kan inte hålla en person frihetsberövad, eller häktad i sin frånvaro om det inte finns tillräckligt starka indikationer på att han eller hon är skyldig. Det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga, säger kriminologen Jerzy Sarnecki.
Han tror att det nu krävs teknisk bevisning eller mycket starka vittnesmål som binder kvinnan vid brottet för att hon ska kunna gripas på nytt i Tyskland.
Chanserna minskar
Sarnecki beskriver mordutredningar som färskvaror och säger att för varje minut som går utan att polisen kommer närmare den skyldige minskar chanserna att brottet klaras upp.
Har polisen begått några misstag enligt din uppfattning?
– Nej, det kan jag inte säga. Pappan var enligt all tidigare erfarenhet en utmärkt kandidat. Kvinnan var väl statistiskt sett en något sämre kandidat, men uppenbarligen har man haft skäl att misstänka henne.
Att polisen smalnar av utredningen och fokuserar på en misstänkt är ofrånkomligt, enligt kriminologen.
– Det heter att man jobbar brett och förutsättningslöst, men samtidigt ska man veta att utredarna alltid måste prioritera eftersom mordfall kräver enorma resurser och det är ju något polisen alltid har brist på.
Erik Wiman