Domen, Emmas minnen eller drömmar och sambons anteckningar

I Hovrättsdomen lägger man stor tilltro på Emmas minnen. Men är dessa minnen verkliga? Emma säger ofta att hon inte vet om det som hon berättar är en dröm eller ett riktigt minne. På eget initiativ antecknar sambon det Emma berättar. Även sambos egna anteckningar får en stor betydelse eftersom de i domen refererar till dessa anteckningar vid flera tillfällen.Här nedan några citat från Domen samt från Emmas förhör.

Ur Domen
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen.
NN= Emmas sambo

Förhör 10 april
Emma uppgav att de inte vill flytta hem igen. Det har tagit upp hennes tankar jättemycket. De ska flytta hem till hennes mamma och pappa när de kommer hem. Tills de hittar något nytt boende. På fråga varför hon tänker så svarade Emma att hon känner sig rädd. Hon har aldrig känt sig rädd förut men tanke på vad hon blivit utsatt för och vad hennes barn blivit utsatta för så känner hon att hon inte vill komma hem igen till det huset. För där ser man in ganska bra, man kan komma in ganska bra utan nyckel, det ligger i markplan, det är en villa och sen att barnen bodde där. De finns inte kvar. Emma känner att hon vill börja om, på något sätt.
På fråga varför Emma förknippar huset med detta svarade hon att hon inte vet. Eftersom hon inte har något minne alls så försöker hon komma på vad saker och ting har hänt, om det är hemma, om det är ute eller om det är på väg nånstans. Hon kan inte komma på någonting, hon har inget minne alls men att det är hemma hon är rädd för är väl för att hon känner sig just hemma där. Det är där hon har varit trygg länge. Hon känner att de kommit till ett nytt stadium i livet, de måste därifrån, de måste börja om.

Klicka på minnesanteckningarna för att se dem större.
NN:s MINNESANTECKNINGAR 10 APRIL




Förhör 12 april
På fråga svarade Emma att det mest är huset som är jobbigt. Hon och Togge pratade i går. Till att börja med fick hon en känsla att hon hade suttit i bilen och att något hade hänt där. Men i går kom känslan att något hade hänt hemma, i hallen och han frågade varför i hallen. Varför inte någon annan stans. Emma svarade att hon får en känsla av att det är kväll, hon håller på att bada barnen eller kopplar dropp eller något sånt där. Då är vi i hallen eller i badrummet.

På fråga svarade Emma att hennes första tanke var att hon och barnen åkt bil och att någon hade krockat med dem. Men hennes pappa har sagt att hennes bil är hel och ren, även hans bil, alla bilar hon brukar använda är hela, utan fel. Så den känslan har hon lagt åt sidan.
Nu är känslan att något har hänt hemma. För att kunna gå vidare måste hon ha fakta, måste få veta lite vad som har hänt, vad som hände runt henne.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 12 APRIL







Ur Domen
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag.

Förhör 16 april
Pommer bad henne berätta om en känsla som Emma nämnde att hon hade och detta kom fram i samband med middagen. Pommer bad henne berätta om det i kommande förhör. Emma berättade nu att hon har en känsla eller ett minne eller nå´t men det är att hon hittas eller att hon ligger i alla fall. Hon har ingen aning om var barnen är men hon ligger i hallen. Precis när man kommer in i huset så finns det två lådor som man har ytterkläder i och hon ligger precis bredvid dem. Hon har fått för sig att hon ligger där. Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan. Hon vet inte varför detta har kommit upp, om det är minnen eller bara antaganden eller nå´t men hon har haft det ända sedan hon vaknade. Hon ombeds beskriva lådorna och berättade att det är trälådor, liksom galler på sidorna och uppe på är det lådor med handdukar. Till höger står ett skoställ. Tillvänster lådorna. Hon har fått för sig att hon inte ligger mitt i utan till väggen där lådorna är. Hon har ingen aning om var barnen befinner sig. Precis mitt emot är det en spegel. Det är ingen som har svarat på att det är så, att det stämmer utan hon har bara fått det för sig. Hon har haft de tankarna för sig själv. På fråga svarade Emma att hon aldrig tidigare legat på detta vis. På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Förhör 20 april
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. Togge hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då eftersom Emma ligger ner.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 20 APRIL

Ur Domen
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Ur Domen
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Ur Domen
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle.

Brottsplatsundersökningen

Man kan ju undra när brottsplatsundersökningen egentligen har ägt rum. De omtalade osynliga skospåren ska ha framkallats med amidosvart först en månad efter händelsen.

Sen kan man också ifrågasätta när fotografierna på brottsplatsen är tagna. Bilderna i förundersökningsprotokollet saknar datummärkningar om nu inte datumen längst upp på varje sida stämmer. (Daterade juli 2008.) Kan det verkligen ha gått så lång tid innan teknikerna tog brottsplatsfotona?

När man granskar bilderna noga ser man att saker och ting ligger inte exakt lika i olika foton som är tagna på samma ställe. Tex två foton som är tagna i hallen där man ser dörröppningen mot datarummet. I det ena fotot (Tillägsprotokollet,s.223) finns ingen sladd på golvet vid dörröppningen.
Kopia,s.244 syns det en sladd eller liknande vid samma dörröppning. I detta foto står också flera par barnskor prydligt i skostället. Men vart har de skorna tagit vägen som syns under skostället i ett annat foto på s. 222 i tillägsprotokollet? (ett par skor i vuxenstorlek)

Under rättengången har det framkommit att det inte har förekommit någon strid i hallen. Mamman ska ha ramlat på golvet vid första slaget. Ändå finns det blod på undersidan på de omkullvälta pallarna i hallen. (Tilläggsprotokoll, s.224)

Tillägsprotokollet, s.229-230 syns det en hög med kläder på sängen. Är bilden tagen före eller efter sambon hämtade eller fick kläder utlämnade? Hur många personer har klampat på brottsplatsen innan teknikerna började fotografera och säkra spår? Varför saknar alla foton datum?

Jag undrar också varför många av personförhören saknar information. Polisen har slarvat med att skriva vad det är för typ av förhör. Om det är telefonförhör eller förhör på polisstation eller på en annan plats.

Det känn som att hela förundersökningsprotokollet är en efterkonstruktion. Givetvis kan jag ha fel men jag kan också ha rätt. Många saker i denna protokoll är förbryllande och det känns som polisen medvetet plockat bort information som kan peka mot en annan gärningsman än Christine Schurrer.
UR FUP s.36
"Det finns således en mängd information om bilar och personer som rört sig i området kring brottsplatsen både före och under brottstiden."
Varför beslutade polisen att alla dessa personer och fordon inte var intressanta? En förklaring kan ju vara att dessa uppgifter inte passade in på Christine Schurrer.

Får vi någonsin veta sanningen?

Jag har tillbringat några timmar med att läsa gamla artiklar om fallet. Det är mycket som polisen och åklagaren har "trott" under denna resans gång. Trycket från media och kravet från allmänheten att lösa denna vidriga brott verkar ha varit pressande för polisen och åklagaren som rimligen haft höga krav på sig själv. Ingen åklagare eller kriminalchef vill ha ett ouppklarat dubbelmord på två små barn i sin meritlista.

CITAT FRÅN SVD
Polisen har hela tiden hoppats på att kunna binda Christine till mordplatsen. Börje Strömberg säger att "massor" av prover är skickade till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Förhoppningen är att svaren kommer i veckan och att de klart kopplar kvinnan till Arboga.

Citatet här ovan är bara ett exempel bland hundratals likadana citat från media. Har polisen koncentrerat sig så hårt på att försöka binda Christine till brottsplatsen att de struntat i att söka andra möjliga spår? Det är frågan som vi kanske aldrig får någon svar på.

Men den som utmärkt sig mest är Frieda Gummesson. Hon utförde tidigt en felaktig europeisk arresteringsorder för att få Christine häktad.
Själv förstår hon inte kritiken och bortförklarar detta så här:

"Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne."

Vidare så visar hon stor irritation över det att medias granskning:

"Ni är helt respektlösa och ni vet inte vad ni pratar om."

När hon får höra kritiken från Lindström och Persson blir hon mycket upprörd:

– Det de säger får stå för dem. Varken Leif GW Persson eller Lindström har ett dugg insikt i utredningen. EXPRESSEN

I rättegångarna har Frieda Gummesson använt väldigt fula metoder för att få Christine att framstå i så dålig dager som möjligt. Bland annat hennes så kallade PP-presentation är baserat på rena rama lögner. Vittnen som ska ha sett Christine på mordplatsen finns inte. Vidare så har Gummesson undanhållit bevis som talar för Christine Schurrer.

Jag tycker att det är mycket märkligt att Gummesson får sitta och styra detta skepp raka spåret till fördärvet. Men vad kan man annars vänta från en person som helt saknar självinstinkt.

TABU att prata om detta - Ett inlägg från Flashback

Den här skribenten från Flashaback skriver om det som är så tabu just i det här fallet. Att någon anhörig kan vara gärningsman. Nu behöver det inte vara så i det här fallet men det faktumet att sambon har hela tiden betraktats som ett offer väcker många frågor.

Jag lägger inlägget här i sin helhet eftersom det beskriver mina egna tankar så bra.

Ett tankesprång är ju att man inte tänker på det som först faller en in, utan gör en tankeloop och vill få det till något annat än det uppenbara i detta fallet då:

Polis kommer till platsen efter ett larm. På platsen hittar man en blodig man, styvpappan, som enligt all tillgänglig statistik är den mest trolige gm i liknande fall, tillsammans med de biologiska föräldrarna. Erfaren ambulansman , först på platsen , är av uppfattningen att T är GM, det är hans spontana känsla inför denne blodige 2 meter långa uppenbarelse som mystiskt rantar runt ute på gården samt springer fram o tillbaka till bilen.

Istället för att, som vilken erfaren polis som helst i hela världen skulle ha gjort, dvs häktat karln och utrett honom omgående. Nu har inte det skett och redan där har det största tankefelet begåtts. Av okänd anledning skriver polisen 19.38 ingen gm på platsen. Jaså verkligen?

Att man sedan griper efter ett halmstrå, dvs en kvinna som för åratal sedan hade en kort flört med mannen och försöker fälla henne för mord för att hon läst på hans blogg, där han skrivit om HENNE och deras relation.

Vad var det 200 sökträffar?

Hur många träffar har du på dessa mord???
Flera tusen inlägg såvitt jag kan se.

Ska du hållas misstänkt för mord pga det?
Självklart inte, det är ju absurt och rena Kafka situationen,samt visar att åklagaren inte vet ett enda smack om internet och det samhälle hon lever i. Att något liknande ens kan tas upp, och påstås vara ett indicium för dubbelmord på två småbarn är så fel på så många punkter och det är det många som ser, har du hört något från tidningarna förresten?

Nej just det inte ett ljud. Man vet att man har gjort bort sej big time genom denna ogrundade häxjakt, och att ett frikännande antagligen är på ingående.

Det är nämligen så, trots era panikslagna försök att i tråden förklara för er själva att ett fällande nog är på väg, att ju längre en dom dröjer desto större sannolikhet är det att domen blir friande. Sedan kan ni sitta i er inbördes ryggdunkande och försäkra er att det blir en fällande dom. så är inte alls säkert att det är fallet ochh tillgängliga data talar emot det.

Man menar att CS har motiv att döda två okända barn .
Jag har ändå läst runt en del om liknande fall och har ALDRIG någonsin hört eller läst att en främmande kvinna med berått mod planerar att mörda två för henne okända barn.
Då menar jag att jag ALDRIG har hört talas om att detta har hänt.

Om man då förutsätter att en sådan otrolig händelse ändå har ägt rum, så borde man , tycker jag, kunna visa NÅGRA som HELST trovärdiga bevis för att denna osannolika händelse faktiskt har ägt rum.

Med det här vittnesmålet försöker åklagaren placera Christine på Verktygsgatan

Ur vittnesförhör i förundersökningsprotokollet.

XX berättar att hon precis kommit hem och står på uppfarten till sitt garage när hon ser en man, ca 180cm lång , ganska smal, mörk huvjacka gå in på garageuppfarten till Verktygsgatan 2B. När mannen har hunnit halvvägs in upptäcker han att han är iakttagen av XX och vänder och går ut från garageuppfarten igen. Han fortsätter sedan ner längs gatan, förbi 2C och går in på garageuppfarten vid det gula tegelhuset. Det här var ungefär 18.45. Han betedde sig lite märkligt tyckte xx och gick som en yngling.

XX tar själv ut matkassen ur bilen och när hon vänder sig om ser hon en mörkklädd person ute på gatan. Personen passera västerut på Verktygsgatan och viker plötsligt av upp på garage uppfarten till 2 B. xx reagerar av någon anledning på denna person men hon kan inte förklara varför. När sedan xx efter lite krångel med fjärrkontrollen till billarmet får på det hörs ett ljud från larmet och personen, som då befinner sig en bit upp på garageuppfarten, reagerar till och tvärvänder för att sedan passera soptunnorna på 2B:s garage uppfart och fortsätter vidare västerut. xx ser allt detta och tycker det är mycket underligt. Den okände personen viker sedan slutligen in på garageuppfarten till Verktygsgatan 4 för att sedan försvinna i mörkret.

Förhörsledaren frågar om detaljer: Hon ser att personen bär en svart jacka med huvan uppfälld. I övrigt har personen mörka kläder men xx kan ej minnas några detaljer kring byxor och skor. På fråga om xx ser om personen bär på något så har xx inte gjort någon sådan iakttagelse och hon är inte heller säker på hur personen har sina händer när hon går. xx har tidigare beskrivit denna person som en man men har vid eftertanke kommit fram till att detta inte alls är säkert utan att den även lika gärna kan vara en kvinna. Det hon ytterligare reagerar över är att personen är ca 175-180 cm lång och att personen har en speciell gång. xx kan inte beskriva gången men får en uppfattning av att den ser lite vinglig, osäker och ostabil ut. Personen har en lite kutig hållning med axlarna framskjutna och det ser ut som om att jackan är alldeles för stor. xx får också intrycket av att det är en yngling dvs en person som är yngre än henne själv mellan 17 – 27 år ca. En annan detalj som xx reagerar över är att när personen tvärvänder på garage uppfarten så vänder personen sig mot xx men personen gör allt för att dölja sig och inte visa ansiktet. Av den anledningen kan inte xx avgöra könet på personen. Hon får dock en mycket obehaglig känsla av att något inte står rätt till och följer personen med synen när den går vidare västerut.

Förhörsledaren kontaktades på telefon av xx som berättade att hon ville komplettera sitt tidigare förhör.xx uppgav var att hon efter det tidigare förhöret funderat lite över sina iakttagelser och de tidpunkter som hon uppgivit. Det som sedan hänt var att när xx under kvällen den 25/3 plockade undan på köksbordet efter maten plötsligt känt igen situationen när hon tog undan dotterns tallrik. Hon minns då att hon den 17 mars 2008 efter att dottern ätit skrapat av hennes matrester i soppåsen för att sedan gå ut med dessa till soptunnan. Klockan måste då varit lite senare strax efter 19.00 och att det kan ha varit då som gjorde sin iakttagelse på den mörkklädda personen som gick upp på uppfarten till Verktygsgatan 2B. Hon uppger att hon inte är helt säker men att det kan ha varit då och inte som i tidigare förhör i samband med hemkomsten i bilen.

Vittnet har gång på gång ändrat sin berättelse och trots att hon inte inte sett ansiktet på den skumma personen försöker åklagaren med stöd av detta vittnesmål placera Christine på Verktygsgatan.

Mammans minne

Det har diskuterats och diskuteras fortfarande (på tex Flashback) om arbogamamman minns eller inte minns händelsen. Jag har läst föröundersökningsprotokollet flera gånger och när man läser förhören med mamman så uppfattar jag det som att allteftersom hon får information "förbättras" hennes minnesbilder. Den kvinnan mamman beskriver under förhandlingarna på Tingsrätten och Hovrätten skiljer markant från den personen hon beskriver i de otaliga polisförhören. Då kan man ju ifrågasätta om hon minns själv eller om hennes "minnen" är ett ihopkok av det vänner, anhöriga och polisen berättat för henne samt det hon läst och hört i media. Första förhöret med mamman hålls den 1/4 och först i det elfte förhöret (20/4, dagen efter då hon skrevs ut från sjukhuset) börjar mamman beskriva utseendet på den kvinnan som hon ska ha sett på mordkvällen.

FÖRHÖR 20/4
Emma uppgav att hon inte visste om det var ett minne. Hon är ganska säker på att det inte är någon dröm för drömmar visar sig på andra sätt men hon vet inte om det är ett klart minne eller ett antagande men det känns ganska verkligt, som om det är upplevt. Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker.

Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sånt. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Om kvinnan hade de kläderna på sig så måste hon ha klätt av sig, i alla fall skorna, om hon har tagit bilen dit. Hon hade inga skor på sig inne och måste ha tagit av sig dem. Emma har verkligen försökt ta fram minnen från den här dagen och funderar om det är därför minnena har kommit, eller när de kom. Men det känns absolut inte som en dröm.

FÖRHÖR 22/4
Tjejen är klädd en tröja som visar axlarna, är gul eller grön och kritstrecksrandiga byxor, vita strumpor. Emma ser detta framför sig och i det här minnet, eller vad det nu är, står Emma först upp. Sedan gör tjejen något med Emma som gör att hon ligger ned sedan, vad tjejen gör vet inte Emma men i början står Emma upp framför tjejen så hon ser hennes ansikte. Därför säger Emma att hon verkligen kan peka ut den här tjejen. Hon har aldrig träffat på den här tjejen förut, hon vet inte någonting för hon har aldrig sett henne tidigare. Tjejen har svart hår, det kan var lite uppsatt men det hänger ner mot axlarna i alla fall. Jättemörkt hår.

Emma ombeds beskriva tjejen så noga så om det stod 20 tjejer i korridoren utanför så skulle förhörsledarna kunna plocka ut henne bland dessa. Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35. Hon uppgav att hon ser tjejen väldigt klart, ser hennes kläder och att strumporna är vita så Emma tror att lamporna är tända, både hall lampan och lampan i datarummet. Ingenting är skumt utan allt är väldigt klart och så brukar de ha hemma. Hon minns att sambon och hon har pratat om att om det är så att den här tjejen kom hem till dem hur visste hon då att sambon inte var hemma eller skulle komma hem.

Här kommer det fram att Emma och hennes sambo har spekulerat kring Christine som eventuell gärningsman.

FÖRHÖR 23/4
Emma ombeds berätta igen om detta att det är något i kvinnans utseende som Emma reagerar på. Emma berättade att eftersom hon ser kvinnans ansikte ganska klart och hon ser det även i minnesbild har Emma funderat mycket över den bilden. Om hon skulle kunna fundera ut vem det kan vara men det enda hon kan komma på är att det är något som inte stämmer med kvinnans ansikte, det är något som inte är som det ska, att ögon är felformade, näsan är stor eller läpparna är konstiga men det enda Emma kan komma på är att kvinnan har ganska stor näsa.

På Flashback fanns det tidigare länkar till olika bloggar och bilddagböcker där vänner och familj till mamman hade lagt en massa bilder. I en av bloggarna såg jag en kvinna som matchar mammans beskrivning mycket bra. Dessa bilder plockades dock bort från bloggarna när mamman berättade om sina minnen.

Den 25/4, nästan 6 veckor efter händelsen får mamman mer information om händelsen av polisen. Hon informeras om detaljer, bland annat att media spekulerat att mordvapnet är en hammare. Hon informeras också om att Christine sitter anhållen för brottet.

FÖRHÖR 25/4
Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt. På fråga svarade Emma att avståndet till tjejen i hallen var kortare än "samtalsavstånd". Hon har inget minne av konversation, lukter eller liknande. Bara bilder.

FÖRHÖR 5/5
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma.
Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

FÖRHÖR 15/5
Hon ombeds beskriva ansiktet så detaljerat som möjligt. Emma beskrev att längden på tjejen har blivit annorlunda. Emmas minne är att hon måste lyfta på huvudet för att se ansiktet, hon vet inte om tjejen är mycket längre än henne eller några centimeter längre. Kinderna och näsan är utmärkande i ansiktet, kinderna går utåt lite, väldigt markerade, näsan är ganska stor. Mörkt, axellångt hår. Emma har svårt att berätta om längden men det hår som hänger ner går till axlarna. Om håret är längre bak vet hon inte men tjejen har det uppsatt och en tofs som hänger ner, det kan vara lite lockigt för det är inte spikrakt det kan våga sig lite. Hyn är varken brun eller ljus utan på något sätt som om hon legat i solarium eller nyss varit utomlands en kort stund. Inte solbränd men heller inte blek. Emma ser inget ansiktsuttryck och registrerat att tjejen inte har något smink på sig. Hon är väldigt mörk, mörka ögonfransar, mörka ögonbryn eller nåt. Emma vet inte varför, men hon har registrerat att tjejen inte har något smink på sig.

På fråga om Emma kan beskriva vad hon ser i läge två, när hon ligger ner svarade hon att det enda hon ser är att tjejen vänder sig om och går in i datarummet. Emma ser henne bakifrån, hon har kritstrecksrandiga byxor, en gul eller grön tröja, Emma vet inte riktigt, vita strumpor. Hon ser henne gå in i datarummet och hon vänder sig åt vänster.

På fråga hur Emma tror att vetskapen om att hon vet vem som är misstänkt har påverkat hennes minnesbild svarade hon att innan hon visste vem som var misstänkt hade hon en jätteklar bild av människan och den minnesbilden har inte ändrat sig.

Emma pratar om huvudminne och kroppsminne och hennes kroppsminne säger att det är rätt
person som sitter nu. Allting stämmer så bra med vad Emma har sagt när hon har vaknat på sjukhuset, som hon berättade om förra gången, minnesbilden när hon kände obehag med minnestränaren att personen inte kanske pratade svenska och sådana saker. Personligen är Emma ganska säker att det är rätt person.
(Vad är kroppsminne?)

Emma får frågan om hon vet vad misstänkt heter och hon svarade Christine. Emma får frågan om hon har pratat med någon annan än sambon om det här med Christine. Emma svarade att hon fått berättat för sig, hon minns det inte själv, att hon har pratat med M om det. På fråga svarade Emma att hon berättade om att sambon hade fett brev, vad som stod där och även om Christine också, kanske även tidigare. De skrattade åt det, tyvärr. Det vardet som stod i brevet, jargongen var " ge upp människa". Emma berättade även för sin pappa vid ett besök på akutmottagningen. Hon minns inte pappans reaktion, hon berättade kortfattat. Hon tror inte hon berättat för någon annan än M och pappan. Det var efter att brevet kommit.

På fråga om Emma och sambon har pratat någonting runt Christine efter händelsen svarade Emma att efter att hon fick veta att hon var misstänkt så kan de ha gjort det. Det fick Emma vetskap om samma dag de åkte hem från den hemliga orten. De har pratat om varför har hon gjort så här, vad rör sig i hennes huvud, saker som de har fått reda på , via media, om henne.

Det är Emma som har frågat, tex när de här mailen har kommit ut på Flashback, var det verkligen så här och han besvarar hennes frågor men det är inget nytt som har kommit fram.

FÖRHÖR 28/5
På fråga om det är något mer som kommit fram när det gäller Emmas minnesbilder från hallen svarade Emma att bilden av kvinnan framför henne blir klarare och klarare.

FÖRHÖR 3/7
Jag ringde på grund av att igår kväll, ganska sen kväll, så när jag skulle gå och lägga mig så kom det minnesbilder…ehh… Mycket känsler och funderingar kring det. Mest att jag fick minnesbilder av mina känsler vid det tillfället, men också ganska klart vem jag hade öppnat dörren för.

Ehh…jag var hemma hos mamma och pappa och vi skulle till och gå och lägga oss. Sambon hade gått ut för och rökt så jag var ensam. Så jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa då. Och fundera ju…jag funderar mycke över det här hela tiden, men helt plötsligt så bara kom det.
Okej.
Mm.
Och vad det är första som kommer, Emma?
Ehhh…det första som kommer är ett ord eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att ant… jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag gick till dörren i tron om att sambon hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl nåt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han. Men utanför så står det en människa säger "Hi, I'm Tine." Och nästa är att jag måste backa för att hon tar sig in. Hon, ja, inte bryter sig in, men tränger sig in så jag måste backa för att hon kommer så. Jag vet inte om hon stängde dörren efter sig, men nästa sekund så har jag ett slag i huvudet. Det slår lock för mina öron. Ehh…nästa minnesbild efter det är att jag står mot min vägg…ehh…på vänstra sidan av hallen så står jag mot väggen och ser henne framför mig.

Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

Här i samma förhör beskriver mamman även hammaren. Beskrivningen passar bra i kofoten som finns avbildat i ett tidigare inlägg.
Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på. Ja…ehh…på, på hammarskaftet. Inte där hammarklon och det sitter utan på andra sidan så är det som en ring precis…ehh…där hammaren slutar. En ring, en röd ring. Och sen…ehh…som en avlång…ehh…avlång, avlångt runt med rött också, mitt på hammarskaftet.

Mamman kan ju blanda in i sina "minnen" familjens egen hammare eftersom den låg framför henne under tiden hon chattade med sin syster minuterna innan överfallet.
----------

Min personliga åsikt är att mamman inte minns händelsen. Minnesexperten har ju också uttalat sig och hävdar att mamman inte minns. Hur som helst när man läser förhören så ser man hur tydligt som helst att mamman hämtar och får information utifrån. Om hon sedan tror att dessa "drömmar" är riktiga minnen är beklagligt.

Alla som följt rättegången vet att vid det här laget har mamman vittnat om en mycket längre kvinna än den personen hon beskriver i de här förhören i både tingsrätten och hovrätten.

I förhören pratar mamman om bara axlar men i rätten svarar hon på åklagarens fråga om hur kvinnan är klädd så här: "En jacka som är öppen. Eftersom min blick går ner till magen... så är det en ljus eller beige tröja och en ganska tjock jacka som är öppen. "

Om fel gärningsman sitter nu häktad och döms för detta så går den riktige mördaren fortfarande fri!

Journalisten Britta Svensson på Expressen

Den personen som skrivit denna artikel i EXPRESSEN har nog inte alla sina skruvar åtdragna. Bara den detaljen att hon skriver hela artikeln i "du"form luktar skandaljournalistik på långa vägar.

Jag kommenterar här de punkter som Britta Svensson radar upp i sin artikel.

BS: Offren hade skador på högra sidan av huvudet, du är vänsterhänt.
- Rättsläkaren har faktiskt vittnat om att man inte kan avgöra om gärningsmannen har varit höger eller vänsterhänt. Det här uttalandet bevisar att Britta skriver om saker hon inte vet ett hum om.

BS: Morden utfördes snabbt, och du hade enligt tågbiljetten kort tid i Arboga.
- Vad jag har läst i FUP så har Christine vistats i Arboga flera timmar den aktuella dagen.
Så jag förstår inte vad Britta vill få fram med denna påstående.

BS: På brottsplatsen fanns avtryck av en sko som du haft.
- Nej, nej nej Britta. Det finns ett par avtryck som kommer från en liknande sko! Inte en sko Christine har haft, de skorna är inte återfunna!

BS: Du ljuger om dina aktiviteter morddagen 17 mars 2008.
Nu ljuger Britta själv! Jag skulle gärna se henne precisera sina påståenden lite mer utförligt.Nämligen en del av det Christine har berättat om den 17 mars är bekräftat och helt sant.

BS: Du har sparat ordet "röjda" i din mobiltelefon.
Christine är i Sverige för att lära sig svenska. Hon har sparat flera svenska ord i sin mobil. Gör det henne till en mördare?

BS: När du var i Arboga 14 mars stod två bilar på uppfarten, så du vågade inte attackera.
Lögn igen, ett påstående taget direkt från rymden. Brittas egna fantasier om hur det kan ha gått till - Inte hur det har gått till!

BS: Enligt en vän kretsade dina tankar runt ex-pojkvännen så sent som dagen innan morden.
Mig veterligen finns det inga tankeläsare men Britta verkar tro på sagor.

BS: Du har inte kunnat peka ut dig själv på övervakningskameran på Arboga järnvägsstation i den jacka du säger att du haft på dig när du var där.
INGEN, varken jag eller Britta Svensson skulle kunna peka oss själva på den usla bildkvaliten som finns på övervakningsfilmerna.

BS: Det är omöjligt att du gick fyra mil 12 mars för att titta på en runsten i Arboga.
Vad har det Christine gjorde den 12 mars med morden att göra? Vidare så kan man se tydligt i FUP att det finns många missförstånd mellan tolk, Christine och polis. (Vad jag tror är att Britta inte ens har öppnat förundersökningsprotokollet.)

BS: En granne har sett dig rekognoscera vid mordplatsen den dagen.
Flera grannar har sett mystiska personer på Verktygsgatan och dess närhet kring den 17 mars. Ingen av dessa vittnen har dock kunnat identifiera personen som Christine Schurrer.

BSDu använde inte betalkort, som du brukar göra, när du köpte tågbiljetterna till Arboga.
Vad vet Britta om Christines vanor att betala med kort eller kontant? Christine hade denna dag lånat 1000 kr av en vän, hon kanske inte hann eller ville sätta in pengarna på banken.

BS: Du var i Arboga 30 januari och ringde Emma Jangestigs telefonnummer.
Morden ägde rum den 17 mars och inte den 30 januari.

BS: Du skickade ett brev om ett påhittat barn du fött till din ex-pojkvän.
Ingen, inte ens siaren Britta vet om det har funnits ett barn.

BS: I din dagbok ger du uttryck för starkt hat mot Emma Jangestig.
Christine har inte någonstans i sin dagbok namngett Emma Jangestig.

BS: Du har kartlagt Emma och hennes familj på din dator, som du disponerat ensam.
Det framgår från FUP att flera personer har haft tillgång till Christines dator. Påståendet att hon skulle ha kartlagt Emma och hennes familj är en överdrift. Sökorden som redovisas i FUP och media är de sökord som kriminalteknikerna använde när de gick igenom Christines dator.

BS: Du hade en lapp i din väska med adressen till huset där mordet ägde rum.
Nu gissar Britta igen. Eller har hon kikat in i Christines väska den aktuella dagen?

BS: Den påstådda adoptiv- pappans ip-adress gick till din lägenhet.
Nu gör jag en Britta och fabricerar ett möjligt scenario. Christine kan ju ha fått ett melj från den eventuella adoptivpappan där han ber Christine översätta det tyska brevet till svenska och sedan skicka vidare det till Emmas sambo. För övrigt så framgår det inte från utredningen när det aktuella mejlkontot där mejltrafiken har ägt rum är skapat.

BS: Du ljuger om dina självmordsförsök när du säger att de inte gäller ex-pojkvännen.
Psykologen Britta har uttalat sig, nu är det min tur.
Självmordstankar är alltid svåra att handskas med, det fattar även jag med mitt bondförnuft.
Att förklara för en främmande människa varför man velat ta sitt liv kan inte vara lätt.

BS: Emma Jangestig har från första början sagt att detta handlar om en före detta flickvän till sambon som ska ha fött hans barn.
Emma sa mycket om många olika personer i sin omgivning under de första förhören. Just de förhören Britta hänvisar till handlar om en släkting till Emma, inte en flickvän till sambon.

BS: Emma är tillförlitlig och har hållits undan påverkan från omgivningen.
Här låter Britta sina egna fantasier och önsketänkanden skena iväg igen. Det framkommer både från förundersökningsprotokollet och rättegångarna att möjligheten till påverkan utifrån inte är utesluten.

BS: Emma har fått tillbaka minnet både före och efter överfallet.
Samma kommentar som i påståendet ovan. Emmas minne har accelererat i samma takt som hon fått information utifrån. Hon har beskrivit ett antal olika möjliga gärningspersoner i olika längder och former och personer klädda i ytterplagg och utan ytterplagg och skor.

BS: Polisförhören med Emma var exemplariska.
Hmm... Jag personligen tycker att det är märkligt att ibland när Emma kom på något som hon ville prata om med polisen så fick hon rådet att vänta tills nästa förhör. Eftersom poliserna fanns på plats hela tiden borde de ha varit mera lyhörda. Nu har de kanske missat viktig information.

BS: När Emma såg och hörde dig första gången i tingsrätten reagerade hon starkt.
Det kan finnas olika anledningar till att Emma reagerar starkt. Jag vill inte gå in på dessa här pga. hänsyn till Emma och de anhöriga.

BS: Du har flyttat till Sverige utan att ha annan anknytning än ex-pojkvännen.
Vad är detta för påhopp? Christine hade under flera år studerat nordiska språk på universitetet.

BS: Du hade tre timmar på dig att göra dig av med mordvapnet och blodiga kläder.
Spekulationer igen. Ingen har heller sett en blodig Christine varken på mordplatsen, på vägen från mordplatsen till tåget, på tåget eller någon annanstans. Om brottet begicks mellan kl 19:10-19:20 och Christine tog 19:32 tåget från Arboga har det inte funnits mycket tid att byta om och gömma blodiga kläder.

BS: Du sågs av ett vittne utanför mordplatsen på mordkvällen.
Åter igen. INGET vittne har pekat ut Christine. Jag fattar inte varifrån Britta får alla sina fantasier och jag fattar inte heller hur den ansvarige utgivaren på Expressen låter denna smörja gå i tryck.

BS: Till en vän har du sagt att du lämnade en hammare i säkerhetskontrollen på Skavsta flygplats.
Detta ska ha varit ett skämt om det ens stämmer. Skulle en mördare verkligen berätta om mordvapnet till sina vänner?

BS: Du har inte hjälpt utredningen och vägrat svara på frågor.
Jag har läst på olika medier under denna tragiska resans gång att i Tyskland behöver man inte svara på åklagarens frågor. Jag personligen skulle inte heller orka svara på frågor som inte rör själva målet. För mig är detta det allra första kriminalfallet jag följt så här noga och det förvånar mig att självaste morddagen har berörts så lite i de två rättegångarna. Det största fokus har satts på om Chrsitine har fött ett barn eller inte. Det näst största fokuset har lagts på de olika fornminnen i och kring Arboga.

BS: Kretsen runt Emma Jangestig och hennes sambo har gått igenom alla tänkbara gärningsmän och bara hittat dig.
Jag hoppas verkligen att polisen och inte Emmas familj och vänner har gått igenom ALLA tänkbara gärningsmän. Det är polisens jobb. Fast jag tvivlar på att allt är gjort detta fall. Polisen och åklagaren har haft tydlig tunnelseende och de greps av panik när det visade sig att pappan var oskyldig. Nu var de tvungna att hitta snabbt en ny syndabock till vilket pris som helst.
Det värsta är att den riktiga mördaren kanske går lös.

BS: Ingen annan än du har motivet, signalementet, möjligheten.
Så många signalement som vittnen beskrivit kan personen som synts på Verktygsgatan vara vem som helst. De flesta vittnen såg ju en yngling, en ung man men när polisen kom med ledande frågor som tex. "kan det möjligen ha varit en kvinna du såg" så ändrade de hjälpsamma vittnerna sig snabbt och så skapades den huvklädda kvinnan på ca 30 år.
För mig personligen är motivet svårt när så små barn har varit inblandade. Det kanske aldrig fanns något motiv, kanske var det ett simpelt inbrott som gick alldeles för snett.

Arbogamammans målsägandebiträde pläderar

Fredborg säger att Emma haft gott resultat när det gäller testerna av ansiktsbilder.
Med all respekt för de drabbade men jag måste åter säga att åtalet håller inte och att målsägarbiträdet lägger fram samma lögner som åklagaren.

- Christine Schürrer har varit besatt av NN, hon har gjort flera försök att hålla sig kvar vid NN, rent fysiskt har de bara umgåtts i tre veckor. Trots att det har varit ett flyktigt förhållande kan hon inte acceptera att han gör slut via telefon.

Att Schürrer inte kunnat släppa NN är tydligt, menar Fredborg och radar upp flera exempel:
- Schürrers förnyade kontakter med NN, hennes dagboksanteckningar som gång på gång talar om hur mycket hon saknar honom, hennes uppgifter till hennes hyresvärd om att hon skulle vilja flytta till Arboga, och hennes gamla vän från Tyskland bekräftar att hon mådde dåligt på grund av NN. Även hennes efterforskningar om familjen, bilder på huset, de här sökningar som gjorts på Emmas alias på webben. VLT

Hela tiden upprepas det att Christine skulle ha varit besatt av arbogamammans sambo. Ingenstans skrivs det om det faktum att förälskelsen mellan sambon och Christine var ömsesidig. Att heta mail skickades från båda håll, likaså sms. (detta har redovisats under Hovrättshandlingarna) Sambon har stundtals varit mer intresserad och angelägen att fortsätta förhållandet än vad Christine har varit.

Åklagarens slutplädering

Frieda Gummessons slutplädering verkar väldigt tunn och intetsägande. Hon upprepar det som redan är sagt i tingsrätten och vissa av hennes påståenden är rena rama lögner. Som tex att det finns ett vittne som säger sig ha sett Christine på mordplatsen den 12 mars. Sanningen är den att ingen vittne har pekat ut Christine. Varken den 12 mars eller den 17 mars. För mig är det obegripligt att åklagarsidan inte lägger större tyngd på vad som hände på självaste morddagen, den 17 mars. Istället svävas det i det oändliga kring Christines eventuella graviditet och barn precis som om detta var ett faderskapsmål.

Klipp ur VLT
Det saknas några biologiska bevis som binder Christine Schürrer till brottsplatsen - inga blodiga kläder, inget tillhygge, i alla fall inget som har hittats. Men hon har haft gott om tid att göra sig av med det. På mörka kläder syns inga blodfläckar, i synnerligen inte en mörk marskväll.

Gummesson säger att hon inte tänker sitta och relatera till vad de olika vittnena har sagt, däremot vill hon peka på några vittnesmål.
- Den 12 mars ser en kvinna Christine Schürrer i färd med att rekognosera i villaområdet, även om vittnet först trodde att det rörde sig om en stöld. Vittnet har pekat på hur personen var klädd och hur personen gick.

En annan sak som ska bedömas är kronologin när det gäller vissa av omständigheterna, säger åklagaren.
* Det är utrett att Schürrer har tillgång till Emmas telefonnummer den 13 januari, och hon söker Emma. Hon får ingen kontakt med Emma och ingen kontakt med NN.
* I början av februari skickar hon ett brev till NN och berättar om barnet.
*Två och en halv vecka, innan morddagen, skickar Schürrer ett mejl från adoptivpappan. NN svarar men att han inte varit inblandad i processen, men att han gjorde barnet.
*Den 8 mars tar Schürrer bort NN som vän på sitt facebook-konto.
*Tre gånger på fem dagar besöker hon Arboga, och någon gång vid den här tiden har hon också skrivit familjens adress på en lapp.

Jag personligen ska genast avregistrera mig från Facebook, inte gå utanför lägenheten utan vittnen, inte spara några telefonnummer eller adresser, inte ljuga en vit lögn till en föredetting, inte besöka några främmande orter, inte skriva upp låtnamn eller texter, endast bära ljusa kläder och alltid samma kläder så jag vet hur jag varit klädd när jag är utomhus ifall det blir ifrågasatt. Ja, listan kan göras hur lång som helst...

Det här klippet visar tydligt hur tunn åklagarsidans så kallade bevisning är. Om man kan döma en person för mord med anledning av dessa punkter så är rättssäkerheten i Sverige verkligen i fara.

Idag avgörs det

Idag avgörs det om Christine döms eller frias för brottet hon är anklagad för. Jag läste Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT och enligt honom så är båda utgången möjliga. Att det blir en fällande dom eller att Christine frias. Det finns ingen mellanting, det blir antingen eller.

Onekligen spännande eftersom utgången kommer att vara den slutgiltiga och bli mycket betydelsefull. Livstid och utvisning eller frikännande dom. Inget mellanalternativ finns. Dramatiken kan inte bli starkare i en svensk rättssal. En sak är säker enligt min uppfattning: Emma Jangestigs gedigna berättelse kommer sannolikt, i motsats till vad tingsrätten gjorde, att tillmätas betydelse av hovrätten. Professor Borgs bedömning kommer nämligen att få ökad tyngd.
Från dagens VLT, pappersupplaga

Som Alhem säger så är det en oerhört spännande rättegångsdag som tagit sin början. Det jag tänker på idag är att två oskyldiga barn har fått sätta till livet i denna vidriga brott men också att kanske en oskyldig människa blir dömd.

Hur utgången än blir så kommer det att finnas frågetecken och diskussionerna kring detta brott är inte slut med att domen faller.

Åklagarens lögner eller handlar det bara om inkompetens?

Den tekniska undersökningen av Christines dator som ligger till grunden till åklagarnas slutsats att Christine skulle ha varit besatt av arbogamamman och hennes sambo verkar också vara en lögn. Eller är det bara så att åklagarna inte förstår de tekniska termerna på ett korrekt sätt?

De sökorden som finns redovisade i dataundersökningen i FUP är de sökorden som teknikerna använder och inte sökord som Christine har använt! Och i Christines tyska dator är fynden gjorda bland de fria klusterna, alltså med inkompletta filbeskrivningar utan datumstämplar. Dvs. det går inte att utläsa om "fynden" har kommit till datorn innan eller efter den 17/3.

Dataexpertens utlåtande från FUP. sidan 841
Bedömning:
Här torde det handla om en sökning via websiten hitta.se
Eftersom det rör sig om data i den fria minnesdelen finns det inga tidsstämplar.

Trots detta osäkra utlåtande har åklagaren ändå valt att utropa Christine som en stalker som systematiskt dammsugit nätet på information på arbogamamman och hennes sambo.

Hur definierar man en stalker?

Christine har av media och rätten utmålats som en värsta sortens stalker, psykobrud och monster. Jag får inte detta att gå ihop när det nu framkommit att hon på ett år har skickat endast ett brev och två SMS till arbogamammans sambo.


Christine Schürrer menar att bilden av henne, som besatt av Emma Jangestigs sambo, inte har något med verkligheten att göra.
- Ett brev och två sms på ett år. Jag vet inte hur man kan ha den uppfattningen att jag är besatt av honom. Det är löjligt, säger Christine Schürrer.
Christine Schürrer tillbakavisar också att hennes självmordsförsök skulle ha att göra med att relationen tagit slut, som åklagarna vill göra gällande.
- Jag förstår inte hur man kan dra en sådan slutsats.
- Jag har inte i något mejl eller sms skrivit att jag vill ha honom tillbaks. Även om han har sagt det till sina kompisar.

Äntligen tog Christines advokat upp detta

Jag har länge undrat varför Per Ingvar Ekblad inte tar upp de två oidentifierade hårstråna som hittats på brottsplatsen. Äntligen gör har det!
Man kan ju undra vem dessa hårstrån kommer ifrån? Kanske från den riktiga gärningspersonen som också är en kvinna.

Per-Ingvar Ekblad ber om ordet:
- Det framgår av ett sakkunnigutlåtande gällande hårstrån.
Resultatet för ett av hårstråna kommer från Emma Jangestig, resultatet från de andra två hårstråna visar att DNA inte kommer från Schürrer eller någon annan i familjen Jangestig. Vad vill jag då visa med det? Jo, naturligtvis att man har hittat två hårstrån - som inte kommer från Schürrer eller Emma eller barnen - men att det kommer från en kvinna - ovisst vem.
VLT

Jag blir mer och mer övertygad att Christine är oskyldig

Christines berättelse om dagarna innan hon överlämnade sig till polisen i Tyskland är trovärdig och sakligt till skillnad från många andra inslag i denna spektakel till rättegång. Hon ger ett lugnt och sansat intryck.

Advokat Per-Ingvar Ekblad förhör sin klient Christine Schürrer.
Tyskan berättar om hur det gick till när hon blev gripen i Tyskland.
Hon sov hos en kompis som hämtade henne på stationen på tisdagen. Dagen efter följde hon sin mamma till sjukhuset. Sedan firade hon ett anställningskontrakt med sina vänner.
På torsdagen, dagen efter festen, var hon trött.
- Jag hade druckit lite för mycket.
På eftermiddagen ringde en ambassad i Stockholm där hon sökt jobb och bad henne komma på intervju på måndagen nästa vecka.
- Jag sa ja, jag kommer till Stockholm på måndag.
Sedan pratade hon med sin mamma, som fått ett samtal från en svensk tidning.
- Hon sa jag var sökt för ett brott. Jag hade ingen aning om vad hon pratade om, säger Christine Schürrer.
Mamman var mycket upprörd:
- Jag sa okej, lugna dig, jag går till polisen och reder ut det här.
På polisstationen fick hon beskedet - några personer var döda och hon var misstänkt.
Källa Expressen

Jag har skrivit om det tidigare och skriver igen. Varför anger Christine sig själv till polisen om hon är skyldig? Helt lungnt säger hon till sin mamma att hon ska reda ut saken. Jag undrar om Christine hade agerat så om hon visste vad som komma skall...

Kärleksmejlet från försäljaren

Här är "kärleksmejlet" eller dikten som försäljaren ska ha skickat till arbogamamman innan morden.

Jag sitter här, tittar ut genom mitt fönster
sluter mina ögon, ser dig på insidan av ögonlocken.
Jag lägger mig, somnar omedelbart på soffan
drömmer om dig, samma dröm som alltid.
Vaknar snart igen, av ljudet från din röst
hörde dig skrika, det fick inte hända.
Jag sitter här igen, tittar ut genom mitt fönster
tänker på dig, nar ska jag få träffa dig igen.
Jag tar en promenad, syre tänker man klart av
du sitter kvar, får dig ej ur skallen.
Jag vänder leende hemåt, med glada tankar på dig
varm i bröstet, vill ej sluta tänka på dig.
Kommer hem igen, tänker på hur dagen varit
ett frågetecken återstår, vad tycker hon om mig.
Sätter vid fönstret, minns första blicken från dig
redan den dagen, jag kände något speciellt för dig.
Jag vill veta, vad kommer att hända framöver
eller dör alltihop, jag vill dock bara se det underbara.

Varför har Gummesson mörkat dessa vittnen?

SJU VITTNEN SKA HÖRAS i dag.

Vittne 1-6 ska visa att det inte är uteslutet att det kan finnas en alternativ gärningsman.

VITTNE 1: 53-årig kvinna boende i Arboga. Under en promenad i bostadsområdet vid 11-tiden på morddagen mötte det 53-åriga vittnet en kvinna som hon tyckte gav ett obehagligt intryck och undvek därför ögonkontakt. Enligt vittnet var hon troligen inte hemmahörande i Arboga.
VITTNE 2: 42-årig kvinnlig granne. Vid 15-tiden dagen före mordet såg grannen från sitt fönster en person som hon tyckte såg otäck ut och som gjorde henne rädd. Hon bad sin man titta på personen som hon tyckte hade stirrande ögon och var klädd i mörk rock.
VITTNE 3: 48-årig manlig granne. Såg samtidigt som sin fru (vittne 2) en person som han uppfattade som en kvinna. Han såg att hon bar mörka kläder och hade ryggsäck. Han hade aldrig sett kvinnan tidigare.
VITTNE 4: 41-årig kvinna boende i Arboga. Under en joggingtur vid 18.45 på morddagen såg vittnet en bil som hon tyckte uppträdde konstigt i bostadsområdet.
VITTNE 5: En kvinna. Såg vid 19-tiden på morddagen en silverfärgad bil i bostads-området som körde på ett sådant sätt att hennes dotter tvingades bromsa in för att inte krocka.
VITTNE 6: En kvinna. Dottern (till vittne 5) tvingades att bromsa in för att inte krocka med en bil i bostads-området. Vittnet har beskrivit att kvinnan som körde bilen hade halvlångt brunt hår.
VITTNE 7: 28-årig man. Vän till familjen som några veckor före mordet läst på sambons blogg där han skrivit om sina problem med tyskan. - Det visar att min klient varit på tapeten som besvärlig i den här kretsen före den här händelsen. Det kan därför finnas en anledning till att hon i deras ögon är misstänkt, säger Per-Ingvar Ekblad.