Åklagarens slutplädering

Frieda Gummessons slutplädering verkar väldigt tunn och intetsägande. Hon upprepar det som redan är sagt i tingsrätten och vissa av hennes påståenden är rena rama lögner. Som tex att det finns ett vittne som säger sig ha sett Christine på mordplatsen den 12 mars. Sanningen är den att ingen vittne har pekat ut Christine. Varken den 12 mars eller den 17 mars. För mig är det obegripligt att åklagarsidan inte lägger större tyngd på vad som hände på självaste morddagen, den 17 mars. Istället svävas det i det oändliga kring Christines eventuella graviditet och barn precis som om detta var ett faderskapsmål.

Klipp ur VLT
Det saknas några biologiska bevis som binder Christine Schürrer till brottsplatsen - inga blodiga kläder, inget tillhygge, i alla fall inget som har hittats. Men hon har haft gott om tid att göra sig av med det. På mörka kläder syns inga blodfläckar, i synnerligen inte en mörk marskväll.

Gummesson säger att hon inte tänker sitta och relatera till vad de olika vittnena har sagt, däremot vill hon peka på några vittnesmål.
- Den 12 mars ser en kvinna Christine Schürrer i färd med att rekognosera i villaområdet, även om vittnet först trodde att det rörde sig om en stöld. Vittnet har pekat på hur personen var klädd och hur personen gick.

En annan sak som ska bedömas är kronologin när det gäller vissa av omständigheterna, säger åklagaren.
* Det är utrett att Schürrer har tillgång till Emmas telefonnummer den 13 januari, och hon söker Emma. Hon får ingen kontakt med Emma och ingen kontakt med NN.
* I början av februari skickar hon ett brev till NN och berättar om barnet.
*Två och en halv vecka, innan morddagen, skickar Schürrer ett mejl från adoptivpappan. NN svarar men att han inte varit inblandad i processen, men att han gjorde barnet.
*Den 8 mars tar Schürrer bort NN som vän på sitt facebook-konto.
*Tre gånger på fem dagar besöker hon Arboga, och någon gång vid den här tiden har hon också skrivit familjens adress på en lapp.

Jag personligen ska genast avregistrera mig från Facebook, inte gå utanför lägenheten utan vittnen, inte spara några telefonnummer eller adresser, inte ljuga en vit lögn till en föredetting, inte besöka några främmande orter, inte skriva upp låtnamn eller texter, endast bära ljusa kläder och alltid samma kläder så jag vet hur jag varit klädd när jag är utomhus ifall det blir ifrågasatt. Ja, listan kan göras hur lång som helst...

Det här klippet visar tydligt hur tunn åklagarsidans så kallade bevisning är. Om man kan döma en person för mord med anledning av dessa punkter så är rättssäkerheten i Sverige verkligen i fara.

Kärleksmejlet från försäljaren

Här är "kärleksmejlet" eller dikten som försäljaren ska ha skickat till arbogamamman innan morden.

Jag sitter här, tittar ut genom mitt fönster
sluter mina ögon, ser dig på insidan av ögonlocken.
Jag lägger mig, somnar omedelbart på soffan
drömmer om dig, samma dröm som alltid.
Vaknar snart igen, av ljudet från din röst
hörde dig skrika, det fick inte hända.
Jag sitter här igen, tittar ut genom mitt fönster
tänker på dig, nar ska jag få träffa dig igen.
Jag tar en promenad, syre tänker man klart av
du sitter kvar, får dig ej ur skallen.
Jag vänder leende hemåt, med glada tankar på dig
varm i bröstet, vill ej sluta tänka på dig.
Kommer hem igen, tänker på hur dagen varit
ett frågetecken återstår, vad tycker hon om mig.
Sätter vid fönstret, minns första blicken från dig
redan den dagen, jag kände något speciellt för dig.
Jag vill veta, vad kommer att hända framöver
eller dör alltihop, jag vill dock bara se det underbara.

Konstig dikt timmarna före morden

Det har kommit till min kännedom att någon som känner offren ska ha publicerat denna "dikt" på sin blogg endast timmar före morden. (Den lille pojken som mördades heter Max.)
Kan det vara så att denna dikt är publicerad efter morden istället? För om den är publicerad före så känns det riktigt kusligt.

"Max
Lite min
Helt hans
jag är

Gråt
Vill inte sluta
Ut de vill
Tårarna
saknad
smärta
vill inte
inte alls
vill jag
mer
Sakna"

Varför har Gummesson mörkat dessa vittnen?

SJU VITTNEN SKA HÖRAS i dag.

Vittne 1-6 ska visa att det inte är uteslutet att det kan finnas en alternativ gärningsman.

VITTNE 1: 53-årig kvinna boende i Arboga. Under en promenad i bostadsområdet vid 11-tiden på morddagen mötte det 53-åriga vittnet en kvinna som hon tyckte gav ett obehagligt intryck och undvek därför ögonkontakt. Enligt vittnet var hon troligen inte hemmahörande i Arboga.
VITTNE 2: 42-årig kvinnlig granne. Vid 15-tiden dagen före mordet såg grannen från sitt fönster en person som hon tyckte såg otäck ut och som gjorde henne rädd. Hon bad sin man titta på personen som hon tyckte hade stirrande ögon och var klädd i mörk rock.
VITTNE 3: 48-årig manlig granne. Såg samtidigt som sin fru (vittne 2) en person som han uppfattade som en kvinna. Han såg att hon bar mörka kläder och hade ryggsäck. Han hade aldrig sett kvinnan tidigare.
VITTNE 4: 41-årig kvinna boende i Arboga. Under en joggingtur vid 18.45 på morddagen såg vittnet en bil som hon tyckte uppträdde konstigt i bostadsområdet.
VITTNE 5: En kvinna. Såg vid 19-tiden på morddagen en silverfärgad bil i bostads-området som körde på ett sådant sätt att hennes dotter tvingades bromsa in för att inte krocka.
VITTNE 6: En kvinna. Dottern (till vittne 5) tvingades att bromsa in för att inte krocka med en bil i bostads-området. Vittnet har beskrivit att kvinnan som körde bilen hade halvlångt brunt hår.
VITTNE 7: 28-årig man. Vän till familjen som några veckor före mordet läst på sambons blogg där han skrivit om sina problem med tyskan. - Det visar att min klient varit på tapeten som besvärlig i den här kretsen före den här händelsen. Det kan därför finnas en anledning till att hon i deras ögon är misstänkt, säger Per-Ingvar Ekblad.

Om mordvapnet igen

Jag har ju tidigare skrivit om att mordvapnet kanske inte är en hammare utan en kofot.

I ett av förhören säger mamman så här:

Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Jag såg denna bild idag och det förstärken mina misstankar att mordvapnet kanske inte är en hammare utan just kofot. Det finns säkert även hammare med röda inslag men denna bild förstärker mina misstankar att det inte är så självklart att vapnet i detta fall var en hammare.
I FUP kan man läsa att rättsläkaren intygar om att skadorna på offren har uppkommit genom slag med ett hammarliknande föremål.
Mamman kan ju minnas rätt att det verkligen var en hammare. Men eftersom situationen måste ha varit extremt stressande så kan hon minnas små fragment av vapnet och när hammaren kom på tal så tog hon för givet att det var en hammare hon såg.

(Som vanligt har media förvrängt fakta till en egen sanning. I media skivs det alltid att mordvapnet är en hammare.)

Gummesson är riktigt desperat nu

Undrar hur Gummesson tänkte när hon klippte och klistrade ihop den PP-presentationen som visades i hovrätten. Den består delvis av sammanfattningar av förhör där vittnen påstås ha sett Christine när de i de verkliga förhören inte har känt igen henne.

*En ren och skär lögn av åklagaren!
*Är detta verkligen tillåtet i en modern och rättssäker stat som Sverige?
*Finns det inga regler hur en åklagare får bete sig?
*Är hela svenska rättssäkerheten i gungning? (kanske har vi aldrig haft någon rättssäkerhet alls)

Det borde vara strikt förbjudet att sy ihop en sammanfattning som inte överenstämmer med vad vittnerna har sagt i verkligheten.

Ett vittne som rastade sin hund fick möjligheten att peka ut Christine men kunde inte göra det. Åklagarna strök hans TR-förhör (spelas ej upp på band i HovR), samtidigt som de i både skrift och tal säger att han pekat ut CS och hon således är säkert identifierad"

Här utdrag från VLT:s rapportering från Hovrätten 11/8 2008 då vittnet som rastade sin hund förhörs.

14.33. Förhandlingen återupptas. Ett vittne berättar om iakttagelser han gjorde då han var ute och gick med sin hund i ett grönområde en bit från Verktygsgatan.

Plötsligt reagerade hunden på något. Längre fram på stigen gick en kvinna, och hunden sprang fram mot henne och började skälla.

- Så har han aldrig gjort tidigare, och det gillar man ju inte som hundägare, berättar han.

Han gick fram och bad om ursäkt och frågade kvinnan om hunden hade skrämt henne.
- Hon sa något i stil med "Det gjorde den faktiskt".

Han beskriver kvinnan som klädd i fritidsjacka och kring 1.80 lång. Hon hade långt svart hår och var 30-40 år gammal.
Hon bröt på tyska.

Han minns inte exakt när händelsen inträffade, men tror att det var i januari.

Om du tittar på den tilltalade, kan du säga att det var hon? undrar Fahlander?
- Jag har inget ansikte på henne. Det kan jag inte säga, svarar han.
---------

Ändå väljer åklagarna med Gummesson i spetsen att visa en förvanskad PP-presentation där hundmannen nu ska ha pekat ut Christine.
...............

Är Gummesson desperat eller är hon rent av dum i huvudet?
Det verkar som om hon till vilket pris som helst vill sätta en kanske oskyldig person bakom lås och bom för en lång tid framöver bara för att bevara sitt eget heder.

Detta stinker riktigt illa!

Ett bra inlägg från Flashback

Här ett bra inlägg från Flashback.

Det kan finnas anledningar till att Christine inte har velat svara på vissa frågor även om hon är oskyldig. Varför har vissa så svårt att förstå detta? Kom ihåg Lars Danielsson under tsunamin!
Vad gjorde han?

Om Christine är oskyldig så har hon kanske räknat med att bli frikänd? Givetvis så tror man väl det? Redan i TR men även i HR. Men hon kanske ändå nu börjar inse risken med att faktiskt kunna bli oskyldigt dömd i Sverige? Och därför tvingas Christine kanske nu ändå att blanda in vittnen som hon absolut inte ville skulle bli inblandade? Av okänd anledning.

Detta kommer inte att påverka "tyngden" av de vittnesmål som nu kommer att framkomma i HR. Kan försvaret visa t.ex. att Christine inte har varit i Arboga vid något tillfälle som åklagaren påstår så kommer detta att väga mycket tungt. Då spräcker ju detta åklagarens historia helt och hållet. Ännu mer tvivel föds och då kan inte HR göra än att frikänna Christine. Det är min tro.

Är det verkligen så att de nya vittnena bl.a. kallas för att visa att Christine inte har varit i Arboga vid ett av de tre tillfällen som åklagaren påstår? Isåfall är detta stort!

Vem tipsade Polisen om Christine?

I FUP kan man läsa att det var en av Emmas och hennes sambos vänner som tipsade polisen om Christine. Det ska ha skett den 18 mars, dagen efter dådet.

Nu i Hovrättshandlingarna säger Anders Pommer så här:
(Klipp från VLT)

14.23 Förhöret med Anders Pommer inleds med att han får berätta om sin inblandning i utredningen.
- När hörde du för första gången talas om Christine Schürrer?, undrar åklagaren.

Anders Pommer berättar att han var ute och knackade dörr den 18 mars, då han stötte på en kvinna vars uppgifter ledde till en person som berättade om Schürrer.
- Vad fick du höra då?
- Jag fick höra i stora drag den bakomliggande historien som hade kulminerat i att NN skulle ha fått brev från Schürrer om att hon skulle ha fött hans barn.

Hur ligger det till egentligen? Var det Emmas och sambons väninna som tipsade polisen som det faktiskt står i FUP eller är det som Pommer säger?
Varför ändras uppgifterna från FUP och presenteras i ny skepnad i Hovrätten?
Har Pommer verkligen fått tipset och Christine via dörrknackning eller fantiserar han bara?

Ett intressant inlägg från Flashback

Jag tycker att PIE i en sammanhängande försvarskedja borde ta upp:

1. Två hårstrån från okänd kvinna som återfanns på en av mordplatsens hallmattor.

2. Okänt fingeravtryck på nedre delen av trappräcket i hallen.

3. Okänd, mystisk kvinna som sökte kontakt med EJ på konserthuset i Västerås dagen före mordet. Kvinnan pratade dålig engelska (Tilläggsprot., s. 642):

Spoiler:

Citat:

En kvinna kom fram till Emma. Hon hade långt mörkt hår och en keps eller som en basker nerdragen ända till ögonen och Emmas första tanke var hur kan människan se något för Emma såg inte hennes ögon. Kvinnan började prata engelska med Emma som inte kan prata engelska på det sättet som kvinnan gjorde och hon såg att Emma letade efter Max. Kvinnan sa, din son, eller, han är på toaletten. Max kom springande och Emma tackade så mycket. Kvinnan sa vilken söt, eller, vilken söt dotter. Strax därefter kom Togge och han måste ha mött henne i trappen. Emma tillfrågas om hon kan beskriva kvinnan så detaljerat hon kan. Det mesta Emma kommer ihåg är att hon hade ganska långt, kanske inte jättelångt men hon hade sitt hår framåt i alla fall. Det kan ha varit lite lockigt och kepsen nerdragen. Hon vet inte hur rösten lät men blev förvånad och fann sig i att prata engelska trots att hon inte är bra på språk. Vad Emma minns så pratade inte kvinnan så bra engelska. Det kvinnan hade på huvudet är inte en basker, det ser mer ut som en keps. Den är i tyg med en liten skärm. Det var mycket tyg. Emma minns inte kvinnans utseende för övrigt. Åldern tror Emma kan var trettio eller yngre.

4. E:s minne av en kvinna stående på tredje trappsteget i trappan upp till övervåningen (Tilläggsprot., s. 643):

Spoiler:

Citat:

På fråga om det är något ytterligare som Emma vill ta upp svarade hon att hon alltid har uppfattat det som en kvinna, hela tiden. Hon har aldrig tvivlat. Känslan och kroppsminnet säger att det är en kvinna. Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

5. Vittnet BL:s iakttagelser av en ev. tysktalande kvinna som han i samband med hundrastning stött på c:a en månad före morden (FUP, s. 1029ff):

Spoiler:

Citat:

/.../ Lundgren ombeds beskriva om det var något speciellt med kvinnans sätt att gå, men inte som han kan erinra sig. Det var ingen vaggande gång eller något liknande. Däremot så gick hon som Lundgren, lite hopsjunken, som hon hade tungt, som hon gick och grubblade eller funderade på något. Det var ingen motionär som han ofta brukar möta, som går med spänstiga steg, utan hon gick sakta, hopsjunken, precis som sinnet var tungt. Lundgren har efteråt funderat mycket, när det blev aktuellt med den tyska kvinnan och han tyckte att hon inte stämde in bland de vanliga som promenerade i området. Han säger att han inte sett kvinnan på platsen eller på något annat ställe i Arboga, varken före eller efter händelsen. Bertil Lundgren tillfrågas om han sett bilder på den tyska kvinnan som är misstänkt i polisutredningen för dubbelmordet och mordförsöket i Arboga, den kvinna som nu sitter gripen i Tyskland. Han säger att han redan samma kväll, på långfredagen när det fördes på tal, mötet med den tyska kvinnan, så hade Tommy Strand tagit fram några bilder på Internet, på kvinnan. Det var ansiktsbilder. Vad det var för typ av bilder vet inte Lundgren. Han tror att de förmodligen plockats från Flashback. När han sett ansiktsbilderna så kunde han inte känna igen den kvinna så som den som han mötte på skogspartiet tidigare i år.

6. CS:s iakttagelser av T:s reaktioner (FUP, s. 1532ff):

Spoiler:

Citat:

/.../ När han hämtade mig i december från flygplatsen… Var han också förvirrad. Jag frågade vad som var anledningen till det. Han sa att han fått ett samtal från det förflutna. /…/

7. Avsaknaden av rekonstruktion inför övervakningskameran.

8. Att vallningen borde ha genomförts till fots så att CS getts möjlighet att i rätt hastighet närma sig målet Halvardsborg.

9. CS:s mobilhantering under den kritiska tiden - vilken klart utvisar att hon inte gjort minsta ansats att försöka dölja sina förehavanden.

10. Att CS inte heller har försökt undanhålla sina dagboksanteckningar.

11. Att CS berättade en historia om en hammare för sin vän vid framkomsten till Tyskland - vilket hon med stor sannolikhet inte skulle ha gjort om hon varit skyldig till brottet. Vännen har också berättat att CS uppträtt precis som vanligt.

12. CS:s omvittnade slarv och allmänna strulighet vad betr. såväl klädespersedlar som försvunna plånböcker.

13. Att TH:s utsagor bekräftar att han aldrig upplevt något hot från CS:s sida; än mindre kunnat tänka sig att hon skulle vara kapabel att skada någon - annan än sig själv, vilket hennes självmordsförsök bekräftar.

14. PIE kan säkert hitta fler punkter som talar för att CS är oskyldig till det hemska dådet.

Förundersökningen

Jag har ju läst förundersökningen under flera månader och det finns många frågor som jag undrar över. Ska ta upp några av frågorna här.

Tiden har varit väldigt knapp för vilken gärningsman som helst att utföra dådet. Allting måste ha skett mellan kl. 19:10 - 19:19. Man vet inte heller med säkerhet vilken tid sambon har kommit hem eftersom hans tid för hemkomst baseras på polisens testkörningar.

På vilka grunder avskriver polisen sambon som eventuell gärningsman under de första minuterna de är på plats?

Varför är inte sambons alla kläder analyserade av SKL?

Vad är det för blodig papperstuss som finns i sambons jackficka och som inte blivit analyserad av SKL?

Hur har det så kallade skospåret kommit till? När man tittar på bilderna från hallen innan polisen har framkallat skoavtrycken ser man ingenting med blotta ögat, skoavtrycken har framkallats med ämnet aminosvart. Dessutom ligger det en telefonsladd på den platsen där skoavtrycken hittades så om någon har trampat precis där där spåren hittades borde det synas avtryck även efter telefonsladden. Trots det är skoavtrycken hela.

Polisen är helt säker på att gärningsmannen har kommit genom ytterdörren. I tidiga förhör berättar Emma om något minne att den lille sonen har sagt att det står någon vid altandörren på baksidan av huset. Emma minns inte om hon har öppnat den dörren.

Hur kommer det sig att det finns ganska mycket blod från dottern på Emmas byxor? Polisens teori är ju att Emma har blivit nedslagen först och barnen hittades en bit från henne och enligt FUP går inte blodstänken från dottern mot Emmas håll.

Jag har inte kunnat titta på bilderna på barnen men har tittat lite på Emmas skador. De halvmåneformade såren på sidan av huvudet ser ut att ha orsakats av sidan av en kofot och inte av hammare. En hammare i den storleken som polisen tror har använts väger närmare ett kilo. Med andra ord det behövs mycket kraft att orka slå många slag med en sådan. En kofot i den storleken som passar med skadornas storlek väger lite under ett halvt kilo.
Kan det ha varit en person som var ute efter att göra inbrott som släpptes in via altandörren av Emma eller sonen?
---

Det var lite av det jag kom ihåg nu, det finns flera detaljer som känns lite märkliga i utredningen. Att polisen har haft tunnelseende sedan början av utredningen är väldigt tråkigt om det visar sig att Christine inte är gärningsmannen.

Enkelriktad utredning

Eftersom Christine blev misstänkt i tidigt skede har polisen inte haft andra misstänkta och den omfattande förundersökningen på nästan 3000 sidor handlar enbart om Christine. Det finns även en sk. slask på ca 1000 sidor som ska innehålla material som inte är relevant i ärendet. (eller som polis och åklagare har bestämt att det inte ska vara relevant.)

Under hovrättshandlingarna har det framkommit att material som kan tala för Christines fördel har undanhållits. Endast de delarna av utredningen som talar mot henne har tagits med.
Det känns lite som att Frieda Gummesson vill vinna detta mål till vilket pris som helst.

Alla polisens och åklagarens missar under resans gång är anmärkningsvärda. Tingsrättsförhandlingarna liknade mest cirkus med jäviga nämndemän.
Hovrättsförhandlingarna stampar nästan stilla i åklagarnas jakt på svaret på frågan "har Christine fött ett barn eller inte". Det känns inte som att rättegången går framåt.

Undra hur polisen hade agerat om inte Christine hade varit misstänkt? Om hon inte fanns.
Hade pappan till barnen gjorts i rätten till en syndabock och mördare? Hade sambon och andra personer i Emmas närhet granskats hårdare? Det får vi förmodligen aldrig veta.

Även om Cristine skulle dömas i Hovrätten finns det för många frågor. Är hon verkligen skyldig eller går den riktiga mördaren fortfarande fri?

Sanningen om medias bilder om Christine

Media säljer lösnummer med sina feta rubriker. Speciellt har det att Christine skrattar för mycket under förhandlingarna skapat stora rubriker. Men tyvärr så får inte de flesta i allmänheten veta hur dessa foton och artiklar kommer till. Här hittade jag en bra beskrivning på journalisternas arbetsmedtoder i detta fall.

Fotograferna får inte vara i salen när rättegången pågår. Då kan de inte heller ta bilder och sätta rubriker att hon skrattat vid ett specifikt tillfälle. Ändå gör reportrarna det.

Fotograferna står utanför som hyenor med sina kameror.
Så fort det blir en paus och dörren öppnas och åhörarna kommer ut börjar de ta bilder genom dörren. De tar alltså sina bilder när det är paus, inte under själva förhandlingen. De kan bara ta bilder på ett ställe, alltså där åhörarna går in.

Med andra ord så sitter det en reporter inne bland åhörarna och skriver sin referat från rättegången och fotografen står utanför. Sedan sätter en tredje person ihop tex och bild och skapar en säljande rubrik innan allt publiceras.

Varför var sambon aldrig misstänkt?

Sambon avfärdades snabbt från utredningen. Som jag skrev tidigare så har han aldrig varit misstänkt.

Tyvärr så framgår det inte från FUP varför så är fallet och därför finns det många frågetecken.

Det finns endast sambons egna ord vilken tid han kom hem den kvällen den 17 mars.
Han säger i första förhören att han kom hem ca kl. 19:10 men det justeras längre fram till ca 19:18 enligt polisens beräkningar.

Polisen har gjort testkörningar för att fastställa sambons tid för hemkomst och i de testkörningarna har polisen kört max 5km/ timmen över den tillåtna hastigheten. Det låter lite naivt i mina ögon som läst sambons egen blogg där han skriver att han kör fort, väldigt fort. Så tiden 19:18 kan man ta med en liten nypa salt, det kan lika gärna vara så att han kom hem redan 19:15. Och då vaknar frågan varför det dröjde så länge innan han ringde SOS dit det första samtalet kom kl.19:20:57. Om han kom hem kl 19:15 har det gått nästan sex minuter innan han ringer efter hjälp.

I förhören har sambon uppgett hur han var klädd när han åkte hemifrån den aktuella dagen. Polisen tog hans kläder i beslag på kvällen den 17/3. I det protokollet saknas ett plagg, en svart huvtröja som sambon skulle ha haft på sig när han åkte hemifrån några timmar tidigare.Vart har den tröjan tagit vägen?

Tidsfönstret för en gärningsman är väldigt liten . Enligt undersökningen var den sista aktiviteten på Emmas dator ca kl 19:07, kanske så sent som 19:10. Om man beräknar med den snävaste tiden, dvs att Emma går ifrån datorn kl 19:10 och sambon kommer hem 19:15 så måste gärningsmannen ha hunnit komma till villan, gå in, utfört det bestialiska dådet och försvunnit från platsen på fem minuter. Och det utan att någon har sett henne. (Grannar har ju innan den tidpunkten sett konstiga män i området, män som i fortsatta förhör har sakta men säkert förvandlas till kvinnor. Allt eftersom media har släppt information om Christine.)
Nu har polisen kommit fram i sina beräkningar att gärningsmannen har haft tio minuter på sig men det baseras på deras långsamma testkörning.

Sambon har gett olika versioner i olika förhör och i hovrätten hur han agerade efter att han öppnade dörren till villan kvällen den 17 mars.
Men i alla förhör är det gemensamt att han hämtar en telefon i datarummet för att ringa SOS. Det märkliga är att det finns inga skoavtryck efter honom på det ljusa golvet i datarummet. Men man har kunnat framkalla osynliga spår efter Christine precis utanför datarummet. (Kommer till det senare)

I det inspelade SOS samtalet kan man höra hur mannen svarar på en fråga från operatören med "Vi vet inte" Vilka vi? Fanns det flera personer på plats? Var inte sambon ensam?

En av ambulansmännen i den första ambulansen ser sambon utanför huset. Han är blodig i händerna och ansiktet men verkar vara väldigt lugn.

Konstigheter i utredningen

Det första jag reagerade på när jag började läsa FUP var att polisen direkt avfärdade sambon som eventuell gärningsman. Dom skriver i sin rapport redan innan den sista ambulansen lämnar platsen att ingen gärningsman finns på plats.

Statistiskt finns gärningsmannen ofta i offrens omedelbara närhet. Så tänkte också polisen och barnens pappa hämtades från Motala och häktades för dådet. Han fick tillbringa natten i en fyllecell utan varken någon psykologhjälp eller annan hjälp. Där fick han sitta ensam med vetskapen att hans två små barn var mördade och att han själv var misstänkt för detta.

Redan dagen efter dådet fick polisen tips från en av mammans vänner. Det tipset gällde Christine Schuerrer.

klipp från DN
20 mars. En 31-årig tysk kvinna häktas i sin frånvaro som skäligen misstänkt. Kvinnan är bekant med den svårt skadade kvinnans nye sambo. Efter att hon häktats utfärdas en europeisk arresteringsorder mot kvinnan. Hon överlämnar sig själv till tysk polis och arbetet med att få henne utlämnad rullar i gång.

(Varför överlämnade Christine sig hos polisen i Tyskland? Om hon var skyldig så är det logiskt att tänka att hon skulle ha gömt sig och inte gått raka vägen till polisen.)

21 mars. En tysk domstol häktar den tyska kvinnan i avvaktan på att en domstol ska ta ställning till om hon ska utlämnas.

22 mars. Den svenska åklagaren anser att bevisningen stärkts och begär att 31-åringen häktas på nytt i sin frånvaro, den här gången som på sannolika skäl misstänkt - en starkare misstankegrad. Men tingsrätten går emot åklagaren och kvinnan omhäktas som skäligen misstänkt. Senare under kvällen drar åklagaren tillbaka den europeiska arresteringsordern och kvinnan släpps ur häkte i Tyskland.

23 mars. Först efter lunchtid på söndagen blir det känt att den 31-åriga kvinnan försatts på fri fot. Det framkommer också att åklagaren inte haft rätt att utfärda en europeisk arresteringsorder eftersom kvinnan bara vara häktad som skäligen misstänkt.

Här hade Christine åter haft ett tillfälle att försvinna men hon valde att stanna i sin hemstad i Tyskland där hon la sig in i en psykiatrisk klinik.

Kort därefter häktades Christine åter (denna gång med en korrekt arresteringsorder) och efter en månad i häkte i Tyskland fördes Christine till häktet i Västerås. Där har hon nu suttit sedan den 30 april 2008.
-------------

Christine i media

Det skrivs spaltmeter i media om rättegången mot Christine Schuerrer. Under feta och säljande rubriker målas hon ut som ett skrattande galen monster. Hon var dömd redan innan rättegången i Tingsrätten hade kommit med sin dom. Och likadant är det nu igen när fallet är uppe i Hovrätten.

Det finns inget hejd på vad tidningarna skriver. Det citeras fel från rättegången. Olika tidningar rapporterar ibland så olika så man kan inte tro att de refererar samma rättegång. Kanske pickar någon rätt vid något tillfälle, det sägs ju att "även en blind höna kan hitta ett frö".

Här tänker jag skriva om det som talar för Christine och kritisera de metoder som media använder när de förvandlar sina lögner till säljande rubriker. Media rapporterar ju väldigt ensidigt om fallet och rättegångarna och jag känner att om jag skulle sitta i samma sits som Christine sitter nu så skulle jag vara glad om någon förde "min talan". Det är fruktansvärt sorgligt att media har så stor frihet att publicera vilka lögner som helst som sanningar.
Jag vet att det inte finns mycket positivt skrivet om Christine och jag vet att jag blir hatad av minst halva Sverige men jag kan inte längre sitta tyst.

Jag har ingen att prata med om mina tankar och ändå tror jag att det finns flera än jag som tvivlar på Christines skuld samt på att hon inte får en rättvis rättegång.

Jag ska också skriva på min syn om utredningen. Jag har haft tillgång till FUP (förundersökningsprotokollet) sedan flera månader tillbaka och har läst i den dagligen. Jag tycker att utredningen är uselt skött från polisens sida. Jag vet inte om det är åklagaren Frieda Gummesson som har styrt utredningen åt ett håll eller om det är polisen som fått tunnelseende.

Det finns bloggar och forum på nätet som dagligen skriver om detta fall. Ett av forumen heter Flashback. Jag har läst där till och från den dagen tragedin inträffade men det känns tungt att läsa alla osanningar som medlemmarna på flashback gör till sina egna sanningar. Om någon vågar gå emot strömmen blir den personen idiotförklarad i flera inlägg framåt. Det har förekommit hot och trakasserier mot oliktänkande och jag har valt att inte själv vara aktiv på det forumet på annat sätt än bara läsa vad som skriv där. Här kan man hitta flera trådar på tusentals sidor där ämnet tuggas i det oändliga.

Jag är inte personligen övertygad om Christines skuld. Jag är inte heller 100% säker på hennes oskuld. Ändå känns det rätt att försöka göra Christines röst hörd i mediabruset. Alla verkar glömma att det finns en möjlighet att hon är oskyldig.
----------

Jag är fruktansvärt ledsen att två oskyldiga barn fick sätta till livet i denna tragiska händelse.