Kan inte släppa dessa byxor

Det är länge sen jag skrev sist men det betyder inte att jag har glömt detta fall. Mammans byxor är en sak som jag inte blir klok på. Jag kan inte förstå hur alla dessa små blodstänk från bägge barnen kan ha hamnat nertill på hennes byxor om hon blev nedslagen först.
När man tittar på bilden ser man att det finns rikligt med blodstänk på framsidan av byxorna inom de gula rektanglarna. Stänken fortsätter på vänster ben även till baksidan av byxbenet. Rimligtvis borde mamman ha stått ganska nära barnen när de har blivit attackerade. Men enligt vad rätten har kommit fram till så har mamman blivit nedslagen först. Hur har då dessa stänk från barnen hamnat på så avgränsade områden på hennes byxor? (klicka på bilden för större bild)

På bilden över hur blodstänken fördelat sig i hallen ser man att det mesta av blodet som finns i den delen av hallen där mamman låg är hennes eget (de röda markeringarna i bilden.) . Några enstaka stänk kommer från sonen (de blå markeringarna.). Inga stänk från flickan (de mörkrosa markeringarna). Ändå har utredarna kommmit fram till att mamman slogs ner först. Jag köper inte det. Något är fel i denna undersökning.

Tråkigt nog får vi nog aldrig veta sanningen - vad som egentligen hände. Trots att rätten gått på mammans minnen så kan man tydligt se att hon inte minns alls. Hon har skapat nya minnen av det hon fått höra efter brottet.

Sambons mobilmastning

Hur kan polisen säga så säkert att sambon befann sig vid Hedströmmen när han ringde samtalet till SÖ? Polisen har gått på mastningen av mobiltelefonen där mobilen mastats vid Hedströmmen kl 19:06. När man tittar  på mobilmastningarna från den aktuella kvällen ser man många konstigheter. Inom loppet av några få minuter kan sambons mobiltelefon hoppa mellan tre olika master. En position är i Arboga kl 18:30 då sambon enligt honom själv befinner sig i Kungsör. Varför har inte detta med mastningarna retts ut bättre? I rätten presenterades detta faktum att T befann sig vid Hedströmmen som en sanning. Han kanske inte alls befann sig där då. Killen (SÖ) som sambon ska ha ringt samtalet minns inte detta samtal trots att det varade mer än fyra minuter. 

Här litet utdrag från sambons mastning strax före och strax efter morden.

16.53.17 Arboga City 220
17.11.27 Kungsör City 305
17.13.30 Kungsör City 305
18.20.53 kungsör City 305
18.26.42 Kungsör City 305
18.29.58 Kungsör City 305
18.30.59 Arboga 30
18.31.23 Köping 140
19.06.33 Köping Volvo
19.36.22 Arboga 320

Så här ser Ts mobillogg ut efter polisförhör:
23.02.03 Köping Volvo
23.16.51 E 96B Odensvi
23.21.05 Arboga 30
23.21.15 A7CB Sundänge
23.23.06 Arboga 30
23.34.13 Köping 220
23.38.40 Arboga 30
23.41.39 Arboga 30
23.41.49 Arboga 30
23.42.51 Odensvi 200
23.45.08 Odensvi 200
23.47.17 Odensvi 70

Åklagarens så kallade bevis

Läste lite gamla artiklar om fallet  på nätet och fann denna.
Det här hade åklagaren att komma med när hon åtalade Chrstine i den första rättegången.

Åklagarens bevis inför Tingsrätten.

Rekordmånga vittnen, 56 stycken, har kallats till rättegången som är planerad att pågå i tio dagar (till den 19 augusti). Ett tiotal vittnen ska styrka motivet; att den misstänkta inte hade kommit över brytningen med mammans sambo.

DNA-bevis mot 32-åringen saknas i nuläget. En DNA-analys har visat att katthåren på hennes kläder inte kan knytas till Arbogafamiljens katter. Inte heller hårtussen som mamman hade i sin hand kan knytas till kvinnan.

I avsaknad av DNA är ett par skoavtryck åklagarens starkaste tekniska bevisning för att den åtalade varit i familjens hus. SKL har undersökt skoavtrycken och kommit fram till att de har storlek 40–42. Avtrycken passar ett par tygskor av en typ som kvinnan enligt foton och vittnesuppgifter har haft. Dessa har inte kunnat hittas.

Inget mordvapen har hittats. Hammaren som det talats om har inte knutits till brottet.

Andra bevis som åklagaren lägger fram är bilder från en övervakningskamera på Arboga station och att vittnen har sett en kvinna med tyskans signalement smyga utanför familjens hus. (TT)

Allt detta känns som väldigt, väldigt tunt.
De ca 10 personerna som ska ha vittnat om att Christine inte kommit över sambon. Där kan man ha gaddat ihop sig inför rättegången. Enligt mamman hade man inte diskuterat Christine särskilt mycket. Enligt sambon var Christine harmlös och han kunde inte tänka sig att hon kunnat göra något dylikt när han uttalade sig om detta i början av fallet.

De övriga 46 vittnen har inte sett eller hör något. INGEN har kunnat peka ut Christine i närheten av villan. Det enda vittnet som tror sig ha sett Christine på tåget har åklagaren flyttat till slasken och hon fick inte ens vittna eftersom hon inte kunde vittna om några konstigheter kring personen hon satt mittemot på tåget. Det andra vittnet som kunde vittna till Christines fördel förpassades också till slasken eftersom denna sett en kvinna som liknar Christine redan kl. 19:10 på perrongen. Detta tidpunkt var för tidigt för åklagaren eftersom mamman ska ha chattat med sin syster på MSN vid den tidpunkten.

Ingen DNA från Christine har hittats på brottsplatsen trots att den finkammats grundligt.
Det fanns främmande DNA i huset men det la inte åklagaren några krafter på att utreda var det kom ifrån. De främmande hårstråna och de främmande fingeravtrycken kan tillhöra mördaren men det brydde sig inte Gummesson om eftersom hon bara försökte sy ihop all fakta så att det skulle passa på Christine och bara Christine.

Inget mordvapen har hittats och inte de skorna som åklagaren påstår att Christine använt den aktuella dagen. Låter lite som att hon är synsk den kvinnan! Men hur som helst har inte heller skoavtryckens storlek kunnat fastställas exakt eftersom avtrycken inte är hela.

Om detta varit ett "vanligt" fall utan så mycket känslor inblandade hade nog det aldrig gått så långt som till åtal och om det gjort det mot förmodan så hade inte den personen blivit dömd när det inte finns bevis.

Jag vore väldig intresserad av att ta del av bevisvärderingen i fallet. Det känns som att allt inte gått rätt till.

Om mammans kläder

Jag har funderat mycket på varför det finns så mycket blodstänk nertill på mammans byxben. En större mängd små stänk koncentrerade i de områden som är markerade med gul rektangel. På framsidan finns stänken på bägge byxbenen, på baksidan finns de endast på vänster byxben.

Om mamman har slagits ner först så kan det inte vara hennes blod eftersom hon blivit slagen i huvudet och därmed borde inte stänken koncentreras just vid byxbenen. Barnen hittades en bit från mamman så om hon låg på det stället som framkommit i förundersökningen kan inte heller barnes blod ha stänkt mest nertill just mammans byxben. Barnens blod stänkte ju också mestadels mot vardagsrummet och mamman låg åt motsatt håll.

Jag hittar inget svar i förundersökningsprotokollet vems blod det är som finns inom de gula markeringarna på mammans byxor.

En märklig rättegång

Det finns många konstiga saker i domen i Hovrätten. Här några exempel.

DOMEN: Detta kan jämföras med NNs minnesanteckningar från den 6 april då Emma Jangestig ska ha nämnt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina och Lasse.

UPPGIFTER FRÅN FUP

E har ALDRIG själv nämt namnet TINE. Det är sambon som i sina anteckningar förvränger namnet Tina till Tine. E själv har inte i de första 10-12 förhören nämt något av dessa namn. Namnen kommer från systerns och sambons förhör. De säger att E ska ha nämt namnet Tina i samband med "Tina och Lasse" vilka är släktingar till E.

DOMEN: Vid förhöret den 12 april berättar Emma Jangestig att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår.

E själv skriver följande i en webbsida:

(Den 8 oktober 2008)
"När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av men jag ville inte gå med på det."

DOMEN: Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer S vittnesmål om vad E sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att E redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Det är svårt att värdera betydelsen av att Emma Jangestig minns att hon postat påskkort, att hennes mamma ropade till henne eller meningen ”Hi, I´m Tine” då det är oklart i vilket sammanhang hon först mindes detta. Själva namnet Tine är dock av intresse då hon nämnt detta namn redan tidigt efter uppvaknandet.

Ingen polis har har i de tidiga förhören hört E säga namn TINE, det är sambon som förvandlar namnet Tina till Tine. Systrarna och Christer S berättar i förhören att E nämner Tina och Lasse.
DOMEN:;Hon har även skickat ett sms kl. 18.50 via en mast som inte täcker Halvardsborg men däremot delar av centrala Arboga varför besöket vid fornborgen i så fall bör ha varit kortare än 30 minuter.

(det här gäller datumet den 16 mars då Christine enligt åklagaren skulle ha varit på Verktygsgatan och rekognoserat.)

FUP
Enligt förundersökningen har Christine varit långt från Verktygsgatan vid den tidpunkten hon mastades i Arboga. Hon var faktiskt närmare Halvardsborgen än Verktygsgantan. Det kan man se i denna karta.

DOMEN: Även för denna dag har hovrätten tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation avseende tiderna för alla anländande tåg från omkring kl. 15.00 och fram till och med tåget med ankomst kl. 18.10. Kvalitén är inte särskilt god men det är på filmen från ankomsten kl. 18.10 som det enligt hovrätten kan iakttas en person med Christine Schürrers karakteristiska gångstil. Personen har dock en mörk jacka och inte en beige. Däremot återfinns ingen person klädd i en lång beige jacka av den typ som Christine Schürrer säger att hon har haft på sig. Dimitrios S har också bedömt att det i 18.10-filmen finns en person som med hänsyn till gångstil och typ av klädsel kan vara Christine Schürrer. Som framgått genom utredningen kring resan den 12 mars har hon haft tillgång till en mörk jacka.

Det är ingen som med säkerhet kan peka Christine i övervakningsfilmerna!

DOMEN: Åklagarna har hävdat att hon genom vittnesmålet från Maria S kan knytas till Verktygsgatan. Det är dock svårt att med stöd av vittnet slå fast att Christine Schürrer varit direkt på brottsplatsen då vittnets iakttagelser är allmänna och kan avse andra personer.

DOMEN:Vad som med säkerhet kan konstateras är att Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen.

Christines hyresvärdinna har vittnat om att hennes hammare är försvunnen. När hon såg hammaren sista gången fanns det en hantverkare i lägenheten. Kan det vara möjligt att hantverkaren har tagit med sig hammaren av misstag?
DOMEN:På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden för brotten.

Tekniska roteln i Uppsala säger att man inte kan fastställa storleken av skon eftersom avtrycket inte är helt. Detta dokument finns inte med när rätten gör sin bedömning.

Christine säger att hon kastat sina skor. Paulos V vittnar om att Christine haft skor som liknar VANS skor och att dessa skor varit mycket slitna. I polisens skoavtryck bilder kan man se att sulorna som lämnat avtrycket inte är speciellt slitna.

DOMEN: Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Detta låter ju mycket svävande.

DOMEN: Nicklas J och NN har var och en för sig kunnat uteslutas som möjlig gärningsman.
Av utredningen framgår också att polisen har undersökt en mängd olika alternativa teoretiska gärningsmän som före detta pojk- eller flickvänner till Emma Jangestig respektive NN utan att detta lett till något av intresse. Polisens undersökningar har inte heller i övrigt gett något uppslag om någon möjlig alternativ gärningsman. Det går enligt hovrätten inte heller att dra någon slutsats av att hårstrån återfunnits som har okänt manligt DNA. Det är fråga om två hårstrån som hittats i hallen men inte i ett sammanhang som kan kopplas till angreppen.

Det finns inga uppgifter i förundersökningen som stödjer att polisen skulle ha undersökt en mängd olika personer som alternativa teoretiska gärningsmän.

Det är otroligt att rätten förringar de främmande hårstråna samt fingeravtrycket som faktiskt fanns på brottsplatsen.

DOMEN: Den bevisning som åklagarna har åberopat är indirekt då inte heller E uppgifter innebär ett direkt utpekande av Christine Schürrer som gärningsman. För att indirekt bevisning eller indicier ska räcka för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad är skyldig till brottet krävs en beviskedja som i slutänden positivt knyter just den tilltalade till brottet samtidigt som annan gärningsman kan uteslutas.

Vaqrken E eller någon annan har pekat ut Christine på brottsplatsen.

DOMEN: I detta mål är de väsentliga delarna av händelseförloppet klarlagda då sådana fakta som tid, plats, mordvapen och hur gärningsmannen gått till väga är utredda. En brist är dock att den hammare som använts som mordvapen inte har kunnat återfinnas.

När det sedan gäller E:s minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle. Det kan inte vara någon annan än förövaren som E  har sett. Hennes tidiga omnämnanden efter uppvaknandet av Tina och Tine är också av intresse då det är känt att Christine Schürrer kallar sig själv Tine. Dessa omständigheter – en kvinna och namnet Tine – är inget direkt utpekande men ett starkt indicium som pekar i riktning mot Christine Schürrer.

E själv har inte nämnt namnet Tine i de första 10-12 förhören.

DOMEN: Det är vidare klarlagt att Christine Schürrer befann sig i Arboga den 17 mars och just vid den tiden då brotten begicks mellan kl. 19 och ca kl. 19.18. Hon reste med tåget från Arboga kl. 19.34. Detta kan se ut som en liten tidsmarginal men en rask promenad från Verktygsgatan till järnvägsstationen tar enligt polisens mätningar inte mer än nio-tio minuter.

Enligt eniro.se tar denna promenad 18 minuter. Har skrivit om det här.

DOMEN: Christine Schürrer har trots detta inte lämnat någon godtagbar förklaring till vistelsen i Arboga. Hovrätten konstaterar att hon varit i närheten av brottsplatsen och att hon inte är villig att förklara varför.

Vad är i närheten av brottsplatsen? På stationen i Arboga?

DOMEN: Slutligen kan konstateras att polisutredningen i övrigt innebär att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman.

Polisen har inte utrett något som pekar mot en alternativ gärningsman. Hela förundersökningen är ett desperat försök att sätta dit Christine. Polisen och åklagaren lyckades med det trots att det inte finns bevis. Tråkigt för rättsäkerheten och tragsikt när en person troligen sitter på livstid utan att ha begått brottet.


Jag förstår inte heller varför halva domen är fylld med E:s så kallade minnen trots att dessa har bedömts till största delen som icke trovärdiga.

Vad minns mamman?

Mammans minnen kan härleda från internet. Från sambons och vänners facebook, bloggar och bilddagböcker. Bilden här nedan fanns på sambons bilddagbok vid tiden för brottet. (Konstigt nog plockade han bort bilden endast några dagar efter den 17 mars 2008. Varför han gjorde det kan nog bara han ge svar på.)

Kan det vara så att E tittade i sambons sidor på nätet och bland det sista hon såg var denna bild? Kanske är E:s "minnen" ett ihopkok av bilder från nätet..

Så här säger E om gärningspersonen i förhör den 20 april 2008:
kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna.

Så här säger E om gärningspersonen den 22 april 2008:
Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte. Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger.

Så här beskriver E gärningspersonen den 23 april 2008:
En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. E tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som E kan komma på. E kan inte säga att kvinnan är solbränd, att hon har varit utomlands men hon är inte blek heller. Inte vinterblek. E gissar att kvinnan har legat i solarium ett par till tre gånger, hon har färg i ansiktet.

Så här beskriver E gärningspersonen den 25 april 2008:
Pommer frågade vad det är för bilder E får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som E, kanske fem centimeter längre. E berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. E har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. E kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt.

E har ju också uttalat att hon är rädd för speglar. På sambons sidor fanns vid morden även en annan bild på denna tjej. En bild där hon fotograferat sig själv via en stor spegel.

Det finns även bilder på en annan tjej som har kritstrecksrandiga byxor på sig. E har i flera förhör sagt att gärningspersonen haft sådana byxor på sig.
-----------
Många har varit nyfikna på dessa andra bilder så jag lägger dessa hit. Här finns kritstrecksrandiga byxor,tjejen i spegeln och bara axlar. Mycket av det som E säger i de första förhören är ihopkok av tidigare självupplevda minnen om verkliga personer. Kan det vara så att hon även minns bilder som hon kanske har  tittat på strax före överfallet? 

Skospåret

Åklagaren har under de två rättegången hävdat att skoavtrycken kommer just från Christines skor. (Trots att skorna inte återfunnits och kunnat jämföras med avtrycken.)

Enligt undersökningen av avtrycken kan man INTE avgöra skostorleken.

Så här står det i Hovrättens dom om skoavtrycken:

På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt

kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden

för brotten.Sulmönstret som är ett våffelmönster har kunnat kopplas till skor av märket Vans. Christine Schürrer har haft ett par mörka skor med kant, snören, märken och stickningar i vitt, vilka syns på ett fotografi. Enlig generalagenten för Vans är skorna på fotografiet ett par Vans av modellen Bearcat med våffelmönstrade sulor. – Statens kriminaltekniska laboratorium har jämfört avtrycken från hallen med olika storlekar av Bearcat-skor och uppskattat avtrycken till skostorlek 40-42.

På dokumentet här nedan kan man läsa följande: Storleken på den sko som avsatt det omstridda spåret har inte gått att uttala sig om pga. att spåret är ofullständigt, skons hela längd framgår ej.

Funderingar

Jag har läst i förundersökningen och funderar på några saker.

Sambon säger sig ha pratat med X strax efter 19 på mordkvällen. Varför kan inte X minnas detta samtal? Varför har inte polisen undersökt om samtalet ens har ägt rum? Numret som gäller vid detta samtal och står i samtalslistorna går till X mors telefon. Sambon skulle träffa denne X strax efter samtalet och ändå kan inte X minnas detta telefonsamtal som varade i mer än i fyra minuter.

Ett kedje sms med bild på Christine skickades runt i Arboga efter dåden. Polisen ställde också ledande frågor till vittnen. Om de sett en ca 180 cm lång kvinna med långt mörkt hår.

Skorna som Christine ska ha burit vid tillfället och som också lämnat spår vid mordplatsen har inte hittats. Polisen har i utredningen bilder på VANS liknade skor. Kanske finns det till och med VANS kopior med samma sulmönster som äkta VANS.

I förhören med sambon berättar han att han stannat hemma hela den aktuella dagen för att jobba hemifrån. E ska ha tagit bilen men i förhören med E hävdar hon att hon gått med barnen till den öppna förskolan och även promenerat hem. Sambon säger alltså att han stannat hemma tills E kommer hem sent på eftermiddagen. Han uppger inte heller i några förhör att han skulle ha haft besök hemma den dagen. Ändå har någon parkerat på garageuppfartet vid lunchtid och gått in i huset. Vem är denna person?

Det framkommer i förundersökningen att sambon ska ha lämnat Köping kl 18:50 - 19:00.

Jag har själv kört sträckan mellan Smedjan och Verktygsgatan med 8-10 km över den tillåtna hastigheten och körtiden blev 15 minuter. Från Valskog till Arboga består vägen av en enda lång raksträcka. Det finns ett enda farthinder inne i bostadsområdet i Nästkvarn.

Det mest märkliga i detta fall är att ingen har sett mördaren gå in eller ut ur huset. Det har funnits personer ute på gatan vid tidpunkten då brottet ska ha ägt rum men ingen har sett eller hört något.

(Det enda avvikande som ett par grannar pratar om är ett högt skrik, som kattskrik eller skrik i stark affekt. Dessa skrik ska ha hörts ca kl. 18:20)

Det finns olikatidsangivelser för SOS samtalen. I ett dokument står att det första samtalet till SOS inkom kl. 19:20:57 och det fortsatta samtalet inkom kl. 19:24:33. På ett annat ställe står det att det första samtalet till SOS inkom kl. 19:23:45 Vilken av tiderna stämmer? Varför dröjer det flera minuter innan sambon ringer SOS?

Christine har inte kunnat knutas till själva mordplatsen. Åklagaren valde att under rättegången lägga ner mest energi och tid på Christines eventuella graviditet och bortadopterade barn än själva brottsdagen och brottet.

Varför undersöktes inte de främmande hårstråna och fingeravtrycken som faktiskt fanns på platsen? Dessa har jämförts endast mot ett fåtal personer. Åklagaren påstådde visserligen att hårstråna hade flygit in längst in i hallen men flygande fingeravtryck har jag då aldrig hört talas om.

Emmas skador

Förutom skadorna som är orsakade av det hammarlika föremålet hade Emma även skador som såg ut att komma från en misshandel.

Här från polisens rapport: "Kvinnan verkar vara misshandlad även på annat sätt, hennes ögon är helt igensvullna enligt patrullen."

Hon hade även en handledsskada samt brott på högra underarmens strålben. Det fanns tecken på färsk skrapande våld mot underarmen.

Är dessa skador avvärjningsskador eller har armbrottet orsakats av ett fall?

Kan det finnas flera inblandade i brottet eller har en enda gärningsperson hunnit döda två barn och skada deras mamma under de få minuter någonstans mellan kl 19:10 - 19:18. Personen/ personerna måste också ha kommit till platsen och gått ifrån platsen inom denna tid. Ingen har sett något. Det känns väldigt mystiskt.

Fler funderingar

Det känns lite märkligt att ett sådant grymt brott har kunnat begås utan att någon av grannarna har hört något eller lagt märke till något i området kring tiden då brottet ska ha begåtts. Det har funnits personer i rörelse på Verktygsgatan strax före tidpunkten för brottet samt vid tidpunkten då brottet ska ha utförts. Ingen av dessa personer har sett eller hört något. Det låter otroligt att ingen av offren har skrikit. Någon av grannarna har hört skrik tidigare på kvällen. Ett par skrik som de har lagt märke till. Men ingenting under de minuterna då brottet ska ha begåtts. För mig är det en gåta att brottet har kunnat begås under tystnad. En enda gärningsperson kan inte ha slagit ner alla tre på en gång.

Varför hördes inte dessa vittnen i rätten. Förmodligen därför att de inte sett Christine. Åklagaren var ju väldigt försiktig att ta med sådant som inte talade mot Christine.

Jag funderar också fortfarande på varför inte det främmande fingeravtrycket på trappräcket inne i huset undersöktes närmare. Emma säger ju i ett av de tidiga förhören att gärningspersonen stod i trappan som leder till övervåningen. Precis där Emma beskrivit att personen stod hittades också det främmande fingeravtrycket. De två främmande hårstrån som inte tillhör Christine förklarade Frieda Gummesson genom att fantisera ihop att de hade blåst in i huset. De fysiska bevisen som faktiskt fanns viftades bort eftersom de inte passade in i Christine. Så går det i rättvisa Sverige.

Tankarna kretsar också kring det samtalet som sambon ska ha ringt till en kille som han skulle möta i Arboga kvällen då allting hände. När denna kille förhörs av polisen minns han inte samtalet trots att det varade i över fyra minuter. Vidare så minns inte sambon att han varit ute och åkt bil den aktuella dagen utan säger i förhören att han stannat hemma tills Emma kommer tillbaka från öppna förskolan med barnen. En granne har sett hur en bil svänger in på garageuppfarten till den aktuella fastigheten på Verktygsgatan samt att en lång man går in i huset. Men det kanske inte var sambon som kom. Han säger ju att Emma körde med bilen till öppna förskolan den dagen fast Emma själv hävdar att hon promenerat.

Varför jag tar upp detta? Därför att Christine har hela tiden beskyllts för att ljuga men det verkar hon inte vara ensam om. Det är så uppenbart hur åklagaren har styrt förundersökningen till att sätta dit en enda person trots att det saknas bevis. Dessa tankar snurrar ständigt i mitt huvud trots att det har gått en tid sedan den sista rättegången var aktuell. Det enda jag önskar är att sanningen kommer fram.
-------
En annan sak som jag har tänkt mycket på är det att Christine själv anmälde sig hos polisen i Tyskland när hon fick vetskap om att hon var efterlyst av polisen i Sverige. OM hon var skyldig så borde hon rimligtvis ha försökt gömma sig. När Christine blev frisläppt i Tyskland visste hon vad hon anklagades för men ändå valde hon stanna kvar i Tyskland tills hon greps igen.
Jag hittade en sajt som samlat en massa tidningsartiklar om arbogafallet. Den här artikeln är som en profetia om det som komma skall. Åklagaren och polisen har bestämt sig att Christine ska dömas i detta fall - Till vilket pris som helst!

Publicerad: 2008-03-23
Chanserna minskar ju längre tiden går. Nu ökar pressen på polis och åklagare att antingen presentera bevis mot kvinnan eller att avföra henne helt från utredningen. Det säger professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki. Den 31-åriga kvinnan släpptes från häktet i Hannover sent på lördagskvällen trots att hon fortfarande är skäligen misstänkt för morden på två barn i Arboga.
Bevisningen mot kvinnan är för svag för att de svenska myndigheterna ska kunna hålla kvar den europeiska arresteringsordern. Det innebär att åklagaren nu måste öka sina ansträngningar med att presentera hållbar bevisning mot kvinnan. I annat fall måste hon avföras från utredningen så fort som möjligt.
– Man kan inte hålla en person frihetsberövad, eller häktad i sin frånvaro om det inte finns tillräckligt starka indikationer på att han eller hon är skyldig. Det är en grundläggande rättssäkerhetsfråga, säger kriminologen Jerzy Sarnecki.
Han tror att det nu krävs teknisk bevisning eller mycket starka vittnesmål som binder kvinnan vid brottet för att hon ska kunna gripas på nytt i Tyskland.
Chanserna minskar
Sarnecki beskriver mordutredningar som färskvaror och säger att för varje minut som går utan att polisen kommer närmare den skyldige minskar chanserna att brottet klaras upp.
Har polisen begått några misstag enligt din uppfattning?
– Nej, det kan jag inte säga. Pappan var enligt all tidigare erfarenhet en utmärkt kandidat. Kvinnan var väl statistiskt sett en något sämre kandidat, men uppenbarligen har man haft skäl att misstänka henne.
Att polisen smalnar av utredningen och fokuserar på en misstänkt är ofrånkomligt, enligt kriminologen.
– Det heter att man jobbar brett och förutsättningslöst, men samtidigt ska man veta att utredarna alltid måste prioritera eftersom mordfall kräver enorma resurser och det är ju något polisen alltid har brist på.
Erik Wiman

Brottsplatsundersökningen

Man kan ju undra när brottsplatsundersökningen egentligen har ägt rum. De omtalade osynliga skospåren ska ha framkallats med amidosvart först en månad efter händelsen.

Sen kan man också ifrågasätta när fotografierna på brottsplatsen är tagna. Bilderna i förundersökningsprotokollet saknar datummärkningar om nu inte datumen längst upp på varje sida stämmer. (Daterade juli 2008.) Kan det verkligen ha gått så lång tid innan teknikerna tog brottsplatsfotona?

När man granskar bilderna noga ser man att saker och ting ligger inte exakt lika i olika foton som är tagna på samma ställe. Tex två foton som är tagna i hallen där man ser dörröppningen mot datarummet. I det ena fotot (Tillägsprotokollet,s.223) finns ingen sladd på golvet vid dörröppningen.
Kopia,s.244 syns det en sladd eller liknande vid samma dörröppning. I detta foto står också flera par barnskor prydligt i skostället. Men vart har de skorna tagit vägen som syns under skostället i ett annat foto på s. 222 i tillägsprotokollet? (ett par skor i vuxenstorlek)

Under rättengången har det framkommit att det inte har förekommit någon strid i hallen. Mamman ska ha ramlat på golvet vid första slaget. Ändå finns det blod på undersidan på de omkullvälta pallarna i hallen. (Tilläggsprotokoll, s.224)

Tillägsprotokollet, s.229-230 syns det en hög med kläder på sängen. Är bilden tagen före eller efter sambon hämtade eller fick kläder utlämnade? Hur många personer har klampat på brottsplatsen innan teknikerna började fotografera och säkra spår? Varför saknar alla foton datum?

Jag undrar också varför många av personförhören saknar information. Polisen har slarvat med att skriva vad det är för typ av förhör. Om det är telefonförhör eller förhör på polisstation eller på en annan plats.

Det känn som att hela förundersökningsprotokollet är en efterkonstruktion. Givetvis kan jag ha fel men jag kan också ha rätt. Många saker i denna protokoll är förbryllande och det känns som polisen medvetet plockat bort information som kan peka mot en annan gärningsman än Christine Schurrer.
UR FUP s.36
"Det finns således en mängd information om bilar och personer som rört sig i området kring brottsplatsen både före och under brottstiden."
Varför beslutade polisen att alla dessa personer och fordon inte var intressanta? En förklaring kan ju vara att dessa uppgifter inte passade in på Christine Schurrer.