Polisens mörkning av ren fakta

Polisen har klippt bort vissa stycken när de skrivit ner videoförhören med Emma.
Det jag finner anmärkningsvärt är att just det stycket är borta i FUP där Emma säger att hon färgats av vad sambon sagt till henne. Man har ju under rättegången blint litat på vad Emma säger, att allt hon berättar är hennes egna minnen.

I samma förhör nämner E också att sambon sagt något om en gul tröja vilket hon själv inte minns.


Här finns ljudfilen med förhöret.


Det är tragiskt att sambon fått styra så mycket av vad Emma återberättar till polisen. (Inte minst förvrängningen av Tina till Tine som jag skrivit om tidigare i denna blogg. Emma har aldrig under förhören själv sagt namnet Tine.)

Det finns andra detaljer som jag nu drar till minnes när tänker på allt som sagts under rättegången och som även står att läsa i domen. Tex det att Emma säger i rätten att hon mindes tidigt att hennes hår var borklippt, att hon hört att personalen ska raka hennes hår. Ändå skriver hon i sin blogg på Familjeliv att hon inte ens trodde att hennes hår blivit rakad.  


Här Emmas egna ord från bloggen:



emmy840508 (Visa endast)
Ons 8 okt 2008 21:42
#681
OP tack för komentaren om att jag passade i kort hår. Det vämer.
När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av" men jag ville inte gå med på det.

Den mystiske sambon

Hittade denna lista på  i arbogatråden på Flashbackoch jag tycker att personen som sammanställt listan har hittat exakt samma "konstigheter" som jag också reagerat när det gäller sambon till E.

T=SAMBON  E=MAMMAN
* Till exempel att han hävdar att E hade bilen morddagen, men att E säger att hon och barnen promenerade.

* Eller att han var hemma hela dagen, men att det vid lunchtid parkerades en bil på garageinfarten (?) och att en lång man (T?) klev ur bilen och gick in i huset.

* Att han ringde en viss tjej på eftermiddagen, men sedan säger att han inte känner till denna tjej.

* Att han raderade bilder på den ovan nämnda tjejen dagen/dagarna efter morden, men inte bilder på Christine Schurrer. (Beteende, inte uttalande)

* Eller att han sade att det var tur att det var han som hittade dem och inte någon svag och blödig (fel ordval kanske, men någonting liknande).

* Att han sagt att han minns varje minut mordkvällen, men inte minns säkert vilken väg han körde hem och angivit olika tider för hemkomst.

* Att han sagt att han ringt S, men denne inte minns samtalet.

* I förhören säger han flera gånger att Sabine ringde honom, men ändrade sedan snabbt till att det var D.N. (Vid frågan om varför T inte kommit dit än)

* Han är klar och tydlig i förhören fram till morddagen för att sedan verka vilja hasta över (kan man tycka) morddagen för att gå direkt till 19.20-tiden.

* Han skrev i brevet i sin blogg (?) inledningsvis någonting om att "Ni vet att det [morden] skedde runt 19.20-tiden" (någonting liknande, men tiden är rätt återgiven), för att senare ändra i brevet till något som "Ni vet vilken det hände".

* T sagt i förhör att det är han som byggt kojan till barnen under trappen medan E i förhör och i Hovrätten sagt att det var hon.

* T sade att han fått två anonyma samtal som han inte svarade på. Varför svarade han inte, men ringde upp dem en kvart senare? Och varför söker de honom igen utan att få svar?

* Att T sagt att huvtröjan (vissas speciella diskussionshatobjekt  ) finns hos polisen, men att polisen sagt att den inte vet var tröjan finns.

Mörkläggning?

I en videoinspelning från förhöret den 20/4-2008 Säger E att hon har blivit påverkad av sambons åsikter.

I förundersökningsprotokollet finns en skriftlig sammanfattning av detta förhör men där har polis Anders Pommer valt att ta bort meningen: "Klart att jag har färgats av vad sambon sagt". 

Man kan ju fråga sig varför polisen klippte bort detta mening där mamman erkänner att sambons ord har påverkat henne.

Detta tillsammans med många andra märkliga omständigheter i utredningen gör att jag gång på gång ställer mig frågorna:
"Fungerar det svenska rättssamhället som det ska?"
"Brukar polis och åklagaren för mycket makt i deras iver att sätta dit någon för ett brott?"
"Borde det finnas en oberoende instans som har insyn i svåra utrednigar så att man säkrar rättssäkerheten?"

En märklig rättegång

Det finns många konstiga saker i domen i Hovrätten. Här några exempel.

DOMEN: Detta kan jämföras med NNs minnesanteckningar från den 6 april då Emma Jangestig ska ha nämnt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina och Lasse.

UPPGIFTER FRÅN FUP

E har ALDRIG själv nämt namnet TINE. Det är sambon som i sina anteckningar förvränger namnet Tina till Tine. E själv har inte i de första 10-12 förhören nämt något av dessa namn. Namnen kommer från systerns och sambons förhör. De säger att E ska ha nämt namnet Tina i samband med "Tina och Lasse" vilka är släktingar till E.

DOMEN: Vid förhöret den 12 april berättar Emma Jangestig att hon hört någon säga att de behövde raka av hennes hår.

E själv skriver följande i en webbsida:

(Den 8 oktober 2008)
"När jag låg på sjukhuset och inte sett mig i spegeln trodde jag att jag hadde håret kvar. Min familj fick förklara gång på gång att "nej håret har de rakat av men jag ville inte gå med på det."

DOMEN: Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer S vittnesmål om vad E sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att E redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Det är svårt att värdera betydelsen av att Emma Jangestig minns att hon postat påskkort, att hennes mamma ropade till henne eller meningen ”Hi, I´m Tine” då det är oklart i vilket sammanhang hon först mindes detta. Själva namnet Tine är dock av intresse då hon nämnt detta namn redan tidigt efter uppvaknandet.

Ingen polis har har i de tidiga förhören hört E säga namn TINE, det är sambon som förvandlar namnet Tina till Tine. Systrarna och Christer S berättar i förhören att E nämner Tina och Lasse.
DOMEN:;Hon har även skickat ett sms kl. 18.50 via en mast som inte täcker Halvardsborg men däremot delar av centrala Arboga varför besöket vid fornborgen i så fall bör ha varit kortare än 30 minuter.

(det här gäller datumet den 16 mars då Christine enligt åklagaren skulle ha varit på Verktygsgatan och rekognoserat.)

FUP
Enligt förundersökningen har Christine varit långt från Verktygsgatan vid den tidpunkten hon mastades i Arboga. Hon var faktiskt närmare Halvardsborgen än Verktygsgantan. Det kan man se i denna karta.

DOMEN: Även för denna dag har hovrätten tagit del av övervakningsfilmer från Arboga järnvägsstation avseende tiderna för alla anländande tåg från omkring kl. 15.00 och fram till och med tåget med ankomst kl. 18.10. Kvalitén är inte särskilt god men det är på filmen från ankomsten kl. 18.10 som det enligt hovrätten kan iakttas en person med Christine Schürrers karakteristiska gångstil. Personen har dock en mörk jacka och inte en beige. Däremot återfinns ingen person klädd i en lång beige jacka av den typ som Christine Schürrer säger att hon har haft på sig. Dimitrios S har också bedömt att det i 18.10-filmen finns en person som med hänsyn till gångstil och typ av klädsel kan vara Christine Schürrer. Som framgått genom utredningen kring resan den 12 mars har hon haft tillgång till en mörk jacka.

Det är ingen som med säkerhet kan peka Christine i övervakningsfilmerna!

DOMEN: Åklagarna har hävdat att hon genom vittnesmålet från Maria S kan knytas till Verktygsgatan. Det är dock svårt att med stöd av vittnet slå fast att Christine Schürrer varit direkt på brottsplatsen då vittnets iakttagelser är allmänna och kan avse andra personer.

DOMEN:Vad som med säkerhet kan konstateras är att Christine Schürrer har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen.

Christines hyresvärdinna har vittnat om att hennes hammare är försvunnen. När hon såg hammaren sista gången fanns det en hantverkare i lägenheten. Kan det vara möjligt att hantverkaren har tagit med sig hammaren av misstag?
DOMEN:På brottsplatsen säkrades flera skoavtryck och alla sulmönster utom ett kunde kopplas till behöriga personer. Det mönster som kvarstod var delar av skoavtryck delvis avsatta i varandra. Dessa fanns i hallen strax utanför datarummet i riktning mot entrédörren. Enligt kriminalteknikern Kjell Eriksson var avtrycken i blod och därmed avsatta vid tiden för brotten.

Tekniska roteln i Uppsala säger att man inte kan fastställa storleken av skon eftersom avtrycket inte är helt. Detta dokument finns inte med när rätten gör sin bedömning.

Christine säger att hon kastat sina skor. Paulos V vittnar om att Christine haft skor som liknar VANS skor och att dessa skor varit mycket slitna. I polisens skoavtryck bilder kan man se att sulorna som lämnat avtrycket inte är speciellt slitna.

DOMEN: Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Detta låter ju mycket svävande.

DOMEN: Nicklas J och NN har var och en för sig kunnat uteslutas som möjlig gärningsman.
Av utredningen framgår också att polisen har undersökt en mängd olika alternativa teoretiska gärningsmän som före detta pojk- eller flickvänner till Emma Jangestig respektive NN utan att detta lett till något av intresse. Polisens undersökningar har inte heller i övrigt gett något uppslag om någon möjlig alternativ gärningsman. Det går enligt hovrätten inte heller att dra någon slutsats av att hårstrån återfunnits som har okänt manligt DNA. Det är fråga om två hårstrån som hittats i hallen men inte i ett sammanhang som kan kopplas till angreppen.

Det finns inga uppgifter i förundersökningen som stödjer att polisen skulle ha undersökt en mängd olika personer som alternativa teoretiska gärningsmän.

Det är otroligt att rätten förringar de främmande hårstråna samt fingeravtrycket som faktiskt fanns på brottsplatsen.

DOMEN: Den bevisning som åklagarna har åberopat är indirekt då inte heller E uppgifter innebär ett direkt utpekande av Christine Schürrer som gärningsman. För att indirekt bevisning eller indicier ska räcka för att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att en tilltalad är skyldig till brottet krävs en beviskedja som i slutänden positivt knyter just den tilltalade till brottet samtidigt som annan gärningsman kan uteslutas.

Vaqrken E eller någon annan har pekat ut Christine på brottsplatsen.

DOMEN: I detta mål är de väsentliga delarna av händelseförloppet klarlagda då sådana fakta som tid, plats, mordvapen och hur gärningsmannen gått till väga är utredda. En brist är dock att den hammare som använts som mordvapen inte har kunnat återfinnas.

När det sedan gäller E:s minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle. Det kan inte vara någon annan än förövaren som E  har sett. Hennes tidiga omnämnanden efter uppvaknandet av Tina och Tine är också av intresse då det är känt att Christine Schürrer kallar sig själv Tine. Dessa omständigheter – en kvinna och namnet Tine – är inget direkt utpekande men ett starkt indicium som pekar i riktning mot Christine Schürrer.

E själv har inte nämnt namnet Tine i de första 10-12 förhören.

DOMEN: Det är vidare klarlagt att Christine Schürrer befann sig i Arboga den 17 mars och just vid den tiden då brotten begicks mellan kl. 19 och ca kl. 19.18. Hon reste med tåget från Arboga kl. 19.34. Detta kan se ut som en liten tidsmarginal men en rask promenad från Verktygsgatan till järnvägsstationen tar enligt polisens mätningar inte mer än nio-tio minuter.

Enligt eniro.se tar denna promenad 18 minuter. Har skrivit om det här.

DOMEN: Christine Schürrer har trots detta inte lämnat någon godtagbar förklaring till vistelsen i Arboga. Hovrätten konstaterar att hon varit i närheten av brottsplatsen och att hon inte är villig att förklara varför.

Vad är i närheten av brottsplatsen? På stationen i Arboga?

DOMEN: Slutligen kan konstateras att polisutredningen i övrigt innebär att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman.

Polisen har inte utrett något som pekar mot en alternativ gärningsman. Hela förundersökningen är ett desperat försök att sätta dit Christine. Polisen och åklagaren lyckades med det trots att det inte finns bevis. Tråkigt för rättsäkerheten och tragsikt när en person troligen sitter på livstid utan att ha begått brottet.


Jag förstår inte heller varför halva domen är fylld med E:s så kallade minnen trots att dessa har bedömts till största delen som icke trovärdiga.

Lite om Hovrättsdomen

I hovrättsdomen har det lagts stor vikt att E ska ha vid de tidiga förhören upprepade gånger kallat gärningspersonen med namet TINE. I alla de tidiga förhören med henne nämer hon namnet TINA, inte TINE. E har tidigt efter uppvaknandet pratat om människor som funnits i hennes liv, bland annat Tina och Lasse. Som jag tidigare skrivit är det sambon som förvandlat Tina till Tine i sina anteckningar. Han har till och med skrivit ett frågetecken efter namnet Tine.

(Anteckningarna finns här http://christinesc.blogspot.com/2009/02/tina-eller-tine.html)

Polisen har också upprepade gånger försökt leda samtalet in till den "tyska kvinnan" men i ett tidigt förhör säger E så här:

E tillfrågas om att hon nämnde någon från ett annat land och hon svarade då: Hon från Tyskland vet jag inte, men sen var det från ett annat land igen. Nu vet jag inte var hon kommer ifrån men det var, vad jag fattade det som så var det många år sedan de träffades. Den här tjejen var ganska betuttad i T, jag vet inte hur intresserad han var. Sen så träffade jag henne i Uppsala. Hon kom och presenterade sig, hon jobbade i Uppsala när jag låg där. Så hon kom och presenterade sig och berättade vad hon hette och att hon kände T och så. Då blev ju jag rädd med tanke på vad jag hade varit med om och så. Alltså, att träffa någon så nära, men nu i efterhand, när vi har pratat om det så säger min familj, min pappa kände den här tjejen också. Min pappa säger att det var kanske inte hon för hon jobbade som lärare, men namnet stämde och hon presenterade sig som om hon kände T och allting. Så det var ett lite roligt sammanträffande. Fhl: namnet stämde säger du, vad var det för namn? E: jag vet inte, jag kommer inte ihåg vad hon hette men vi kalla henne Svetlana i alla fall. Jag vet inte vad hon hette där, det kommer jag inte ihåg.

Vid två andra förhör där polisen försöker ta upp den "tyska kvinnan" viftar E bort henne och har inte något att säga om henne.

Sen har vi hårstråna i hallen. De i E:s hand bedöms i någon mån komma från henne själv. ( så de kan lika gärna komma från någon annan)

De två oidentifierade manliga hårstråna har man inte lagt någon möda på att försöka identifiera. Gummesson har ju tom. påstått att de kan ha flygit in i hallen.

Det oidentifierade fingeravtrycket på trappräcket har man inte heller försökt sammankoppla med fler än fyra personer. (E har ju också yttrat sin rädsla över trappor och har sagt att hon aldrig vill bo i en lägenhet med trappor. Var kommer denna rädsla ifrån? Hände något vid trappan?)

Så det finns både främmande hårstrån och främmande fingeravtryck på en brottsplats men de skjuts åt sidan eftersom de inte kommer från Christine.

Sen har vi skospåren. Experten har uttalat att man inte kan bestämma skostorleken pga. att skoavtrycken inte är hela. Ändå har Hovrätten valt bestämma att spåren kommer från Christines skor.

I Hovrättsdomen står det att sambon lämnade Smedjan kl 19:00. I förhören med personer från smedjan står det att T lämnar Smedjan omkring kl 19. Dvs det kan ha skett senare men även tidigare.

Tidpunkten för sambons hemskomst är beräknat och baserat på polisens testkörning Köping-Arboga där man körde max 5 km över den tillåtna hastigheten. (Nu har jag själv kört denna sträcka flera gånger och jag hade inga problem att köra sträckan på 15 minuter och då körde jag långsamt, dvs ca 10 km över den tillåtna hastigheten. Vägen är som skapat för farter som är mycket högre än så. Efter Valskog är det ett enda långt raksträcka ända in i Arboga. En vägbula finns i bostadsområdet.)

Åklagerskan har byggt fallet kring påståendet att Christine skulle ha varit besatt av T. Mycket i domen handlar om detta. Men ingen i rättssalen verkar ha begripit data-analyserna och sökordbegreppen som datateknikerna har använt i sina dataundersökningar av Christines dator.

I det skyddade boendet var familjen tillsagd att inte prata om händelsen med E och försöka avleda henne om hon börjar prata om det. Ändå har sambon fört fortlöpande antecknignar under vistelsen i det skyddade boendet om vad E ska ha ha sagt om händelsen.

Ingen har kunnat säkert peka ut Christine från övervakningskameror i Arboga station som finns i förundersökningen.

Ingen vittne har sett Christine vid Verktygsgatan.

Det finns inget DNA från Christine på mordplatsen.

Hela domen bygger på indicier och det är skrämmande att beviskraven är så låga i ett mål där den misstänkte riskerar livstidstraff.

Har ett justitiemord begåtts? Är den riktiga gärningsmannen fortfarande ute bland oss?

Minnen eller minnen?

Hur kan man vara säker på att Emma verkligen minns själva händelsen? Minnesprofessorn har sagt att hon inte kan minnas. Men vad är då Emmas så kallade minnen som hon hävdar kommer från mordkvällen? När hon pratar om de olika Tina personerna, Lornena, Tanja, Svetlana graviditet, underhåll som inte blivit betald. En del av de personer och händelser som Emma svamlar om när hon är nyvaken efter en lång nedsövning finns i verkligheten. De finns verkliga personer som legat i vårdnastvist och haft strul av olika slag. Av detta svammel drar åklagaren slutsatsen att det är Christine som Emma pratar om. Vad är verklighet och vad är dröm? När polisen tar upp "den tyska kvinnan" som sambon ska ha träffat fäster inte Emma någon vikt på henne. Här hennes egna ord från ett av de tidiga förhören: (T= sambon)

På fråga att Emma tidigare nämnde någon tjej från Tyskland svarade Emma att hon bara vet att det var någon från Tyskland. Hon minns inte hur mycket kontakt de hade eller om de träffades, hon vet inte mer än så. Det var T som berättade det när de var på stadiet som kompisar.Sen dess tror inte Emma att hon har hört något mer om det. På fråga svarade Emma att hon inte minns något mer som T berättat om den tjejen. Hon kommer inte ihåg att de har träffats någonting men att de hade mycket kontakt genom internet och så. De har säkert

mailat varandra och så. Emma ombeds berätta allt hon vet om detta och svarade att hon just gjorde det. Hon och T pratade om detta då och sen dess har det inte varit aktuellt. Hon har inte hört av sig eller någonting.

Lite märkligt är det ju om hon "mindes" gärningspersonen att hon inte reagerar starkare när polisen tar upp den "tyska kvinnan".

Emma berättar också att hon tror att hon blivit puttad nedför trappan. Man har hittat okänt fingeravtryck just i trappräcket men det har inte åklagaren lagt något vikt på. Så här säger Emma i ett av förhören:

Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker. En annan tanke är om det var så sent på dygnet så att hon hade lagt barnen så måste personen i fråga ta sig upp för trappen och är det så kan Emma till 100% säga att hon följde efter för hon skulle aldrig lämna dem ensamma med en okänd person. Det finns en trapp i huset och med tanke på skadorna som Emma har så tänker hon om personen har puttat henne utför trappen. Hon skulle lätt få dessa skador. De har två byråer som står på avsatser i trappen. Kan hon ha skadat sig på dessa?

När Emma vet att gärningspersonen är en kvinna börjar hon beskriva hennes utseende. Så här beskriver hon gärningspersonen för första gången:

Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. T hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då

eftersom Emma ligger ner. (Här är det sambon som utfrågar Emma och har möjlighet att påverka hennes "minnen") Skulle Emma ha en bild framför sig skulle hon lätt kunna peka ut henne. Men det är en helt okänd person, ingen som hon umgåtts med, pratat med eller så. För henne helt okänd.

Emma kan inte koppla ihop denna person med Christine trots att hon sett bilder på henne.

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet

pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35.

En bild på en kvinna med exakt det utseendet som Emma beskriver fanns på sambons bilddagbok. Dagarna efter morden plockades dock just de bilderna bort från bilddagboken. Varför? Kan det vara så att Emma har tittat på bilderna i sambons bilddagbok på morddagen och beskriver utseendet på en bild som etsat sig i hennes minne?

I ett senare förhör beskriver Emma gärningspersonen så här:

Pommer frågade vad det är för bilder Emma får fram när hon står i hallen. Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen

har en lite större näsa än vad som anses normalt.

(Personen som fanns i sambons bilddagbok passar in på denna beskrivning)

Så här säger Emma i ett senare förhör:

Hon berättade att det är på morgonen som hon tänker mycket. Denna morgon ploppade det upp saker i tankarna. Bl a har hon funderat mycket över kvinnans utseende, alltså tänker Emma riktigt klart kan hon se henne väldigt klart framför sig. Det är ingen som Emma känner igen eller så men vissa grejer som gör att hon kan särskilja kvinnan. En sak som hon tänker när hon tittar på kvinnan i minnet är det något med ansiktet som gör att hon reagerar, det är någonting med ögon, näsa eller mun. Att någonting är större vad det ska vara eller hon har ögon som utskiljer sig alltså att de är större än normalt. Emma tror dock att det är näsan, att kvinnan har större näsa än normalt, vad som nu är normalt. Men kvinnan har ganska stor näsa. Lite större näsa än normalt. Det är det som Emma kan komma på.

Här ännu senare förhör när Emma läst vad media skriver om fallet och sett bilder på Christine.

På fråga hur känslan var när Emma fick reda på att det satt en person misstänkt för brottet svarade hon att känslan var att det var rätt person. Emma uppgav att hon skulle kunna peka ut henne idag. När de åkte hem från stället de var på sa Emma att hon var 99,9% säker på att det stämmer, idag är hon 100%. Tyvärr. De få bilder hon sett, hon har bara sett pixlade bilder när tidningen suddar ut ansiktet, inte helbilder eller någonting. Emma är ganska säker, det är jätte obehagligt att titta på såna bilder också men hon är ganska säker. Emma har ett ansikte

framför sig, en människa som står framför henne i hennes egna hall och bilden stämmer väldigt bra överens. Emma uppgav att hon har haft helt fel om hennes längd men Emma står fortfarande fast vid att hon…. Emma uppgav att hon har sagt att tjejen kan vara kan vara lite längre än Emma själv men om man har fått en smäll i huvudet kan det ju vara lite förvridet.

Emma har sagt att tjejen kan vara lite längre än henne och det står Emma fast vid.

Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma. Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

Här i ett senare förhör påängterar Emma hur gärningspersonen står inne i huset i trappan till övervåningen och att hon själv står vid ytterdörren. Det går inte ihop med berättelsen som Emma kommer med i rätten. Att hon öppnar dörren och får direkt en smäll i huvudet.

Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

Så här har Emmas "minnesbild" utvecklats till nästa förhör:

Och vad det är första som kommer, Emma? Ehhh…det första som kommer är ett o eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att…ant…jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag

gick till dörren i tron om att T hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl åt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han.

Ehh…på vänstra sidan så står jag med ryggen mot väggen så att jag ser…det jag ser framför mig är en kvinna. Jag måste lyfta på huvet för att se hennes ansikte…ehh… och jag se…kan, kan även se in i spegeln. Det kan också ha med och göra för jag är väldigt rädd för speglar just nu. Jag vill inte se speglar, jag vill inte titta i speglar. Ehh…men, men det är det jag kommer ihåg. Jag vet att min känsla va att när jag öppnade dörren och såg vem det va så…det rörde sig mycket i huvet och sen så fundera jag när hon sa "Hi, I'm Tine." så var det så "Vad gör hon här?" Det blev mycket frågande liksom att, va? Varför här och nu? Och sen blev jag självklart väldigt rädd när, när jag var tvungen och backa för att hon skulle komma in. Det var så här "Vad gör du här? Vad vill du?"

Ehh….mm. Ehhh…hon puttar inte eller nåt utan hon går rakt in och nästan håller sina händer bakåt. Puttar mig med sin överkropp inåt. Så jag måste backa, jag backar självmant ett halvt steg för att hon ska komma in. För att jag, samtidigt som jag var rädd och överraskad så hade jag inte trott att hon skulle ha, göra en sån här sak. Så att…jag har ju haft ---- vart lite blåögd, så att jag backade för att göra plats åt henne och förstod inte varför hon trängde sig in utan bli, utan och bli inbjuden. Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

(Här har gärningspersonen fått glasögon?)

Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på.

Okej. Så du är…har jag uppfattat dig rätt Emma, då att du inte har något minne av att någon svingar armen eller…Nej, ingenting sånt. Utan bara slag, slår lock för öronen och sen är det borta.

(Vid den här tidpunkten har Emma redan läst alla tidningsartiklar som skrivits)

Ehh…nej. När vi kom ut från pensionatet så hade mina föräldrar sparat alla tidningar sen det här hände. Både lokaltidningen och Aftonbladet, Expressen och så. Jag var väldigt intresserad av att läsa allting.)

Personen som Emma skriver är både kort och lång. Ibland har hon jacka och ibland inte. Ibland med bar mage och ibland med bylsiga illasittande kläder. Går i strumpläste och bär glasögon eller inte? I slutändan när rättegången börjar har Emmas ursprungliga beskrivning på gärningspersonen ändrats radikalt och passar in exakt på Christine.

Har Christines advokat missat en massa?

Nu har det gått en tid sedan Christine fick sin dom.
Jag kan fortfarande inte släppa tanken att det kanske är fel person som sitter bakom galler på livstid. När jag läser de olika dokumenten och förundersökningsprotokollet slår det mig hur mycket konstigheter det finns som Christines advokat hade kunnat påpeka. Han borde ha angripit de svaga punkterna mycket hårdare.

Alla grannarna till Emma som blev förhörda efter den 18/3 delgavs Christines signalement.
Alltså polisen frågade specifikt om grannarna sett en ca. 180 cm lång, smal kvinna med långt mörkt hår. Det känns helt absurt att polisen har jobbat på det sättet.

Det har också skickats i ett tidigt skede efter brottet ett kedje-mms runt i Arboga, innehållande en bild på Christine

Emmas "minnen" förbättrades desto längre tiden gick. Här ett smakprov hur lätt hon blir påverkad av sin sambo och familj.

T=SAMBON
T har berättat för Emma att när det här brevet kom så sa Emma att om den här tjejen skulle komma, Christine, hem till dem och lösa det här istället för att skicka brev. Varför inte träffas och lösa det, om hon skulle komma hem skulle Emma släppa in henne och se till att de löste det. Tyvärr. Emma kom inte ihåg att hon sagt så när T berättade det men när hon funderade på det så minns hon att hon sagt så. Uttryckt sig så. Frågan är om Emma släppte in henne.

Emma tror inte att hon skulle ha känt igen henne på det sättet men Emmas familj och T har berättat att när Emma vaknade i Uppsala så pekade hon ut en tjej som var utländsk, hon heter Jaqueline, hon har ett liknande utseende som Tine. Emma pekade ut henne och ska ha sagt –hon skulle bara komma in och presentera sig, hon skulle inte göra så här, hon skulle bara presentera sig. Ni har barn tillsammans hade Emma sagt till T. Emmas föräldrar, syskon och T har hört detta och de har berättat det i olika omgångar. Det är inget som Emma minns. På fråga svarade Emma att Jaqueline är sjuksköterska på den andra avdelningen i Uppsala där hon låg. De sökte henne senare men hon arbetade inte då. Emma kallade henne Tina. Inte Tine. Emma kallade henne också Lorena och Svetlana. Lorena och Svetlana fanns i Emmas farbrors liv när Emma var i 12 års åldern.

Jag vet inte vad som händer nu. Om Christine får sitta där hon sitter eller om hon ansöker om resning. Om hon ansöker om resning hoppas jag verkligen att hon skaffar sig en advokat som är alert och som har mycket resurser.

Det känns för jävligt att det kanske går en barnamördare lös och en helt oskyldig person sitter inne.

Prövningsansökan till Högsta Domstolen

E.J = Målsägande
T.H = E.J's Sambo
YRKANDE: Att Högsta domstolen ogillar åtalet för mord respektive försök till mord i dess helhet och lämnar samtliga skadeståndsyrkande utan bifall. Samma gäller yrkandet om utvisning.

SKÄLEN FÖR PRÖVNINGSTILLSTÅND
Det är av för ledning av rättstillämpningen att talan prövas eftersom rättsläget är oklart.

Frågan i detta mål, ett utpräglat indiciemål, är om beviskraven för en fällande dom uppnåtts.
Ända sedan begreppet "ställt utom rimlig tvivel" infördes av Högsta Domstolen har det rått delade meningar om hur begreppet skall tolkas ( se utförlig analys av Justitiekansler Göran Lamberts, SvJT2009 sid 1; särskilt sid 13 under rubriken 7 summering, punkt 1 en rättslig fråga)

Av denna summering kan utläsas " Enligt min mening fodrar rättsäkerheten att bevisprövningen i brottmål stabiliseras. Idag är det oklart vad beviskravet "ställt utom rimlig tvivel" egentligen innebär. Detta gäller såväl i teorin och i praktiken. Domstolarna har inte någon säker uppfattning om vad som ligger i ordet "rimligt" , och de vet ofta inte om den presenterade bevisningen rättsligt sett når upp till beviskraven. Överhuvudtaget är denna juridiska fråga till stor del förbisedd i den dömande verksamheten. Jag tror det finns många domare som inte överhuvud taget erkänner den som rättslig."

Christine Schurrer hänvisar till artikeln i dess helhet. Varken tingsrätt eller hovrätt kan anses rättsligt sett ha nått upp till de beviskrav som bör ställas och då framför allt i ett mål av ifrågavarande slag.

Det vore synnerligen önskvärt från såväl teoretisk och praktisk utgångspunkt om Högsta Domstolen kunde klarlägga denna rättsfråga. Enligt min uppfattning lämpar sig detta mål särskilt väl för en sådan belysning, eftersom det dels är ett utpräglat indiciemål, dels gäller den art av brott, mord, där frågan om beviskravet ställs på sin spets.

Christine Schurrer ifrågasätter om inte Hovrättens tal om beviskedjan, sid 10 andra stycket, är en omskrivning av det helhetsintryck som processlagberedningen klarlagt att avgörandet inte får bygga på (NJA II 1943 sid 445); avgörande bedömning skall göras på grundval av de enskilda bevisen. Om det skulle vara så att den av Hovrätten omtalade beviskedjemodellen godtas, så föreligger ändå inte en sådan kedja, eftersom indicierna i detta mål saknar tillräckligt starka samband med varandra, vilket för övrigt kan sägas ofta vara kännetecknande för indiciebevisen.

Hoverätten konstaterar att avgörandet inte får bygga på ett helhetsintryck ect., se sid 9 m, oaktat denna notering har såväl Tingsrätten som Hovrätten grundat sina avgöranden på helhetsbedömningar. Tingsrätten har fäst stort avseende vid grannen M.S uppgifter i syfte att i enlighet med NJA 1991 sid 56 knyta Christine Schurrer till brottsplatsen, medan Hovrätten inte fäst avseende vid grannens utpekande utan istället- i klar motsatts till Tingsrätt - tillmätt målsäganden E.J uppgifter mycket stor betydelse, oaktat att dessa bedömts som indirekt bevisning. Såsom jag kommer att redovisa nedan kan inte heller uppgifter i detta hänseende tillmätas någon betydelse. En uppfattning som delades av såväl Tingsrätten som rättens sakkunnige professor Sven Åke Christiansson.
Med hänvisning till NJA 1991 sid 56 är Christine Schurrer sålunda inte bunden till brottsplatsen. Även om Hovrätten fastställt Tingsrättens dom i skuldfrågorna, så har instanserna på olika sätt kommit fram till domslutet.

För att knyta an till hur Hovrätten resonerat på sid.10, andra stycket för aktuella gärningar. Hon kan sålunda i och för sig liksom andra som befann sig i Arboga med omnejd ha utfört aktuellt brott.
När det slutligen gäller kravet på att alternativ gärningsman kan uteslutas har Hovrätten konstaterat att det inte ens finns indikationer på en alternativ gärningsman. Christine Schurrer är av en annan uppfattning. E.J har tidigt omtalat att detta haft med hennes släkt att göra. Hon talade dessutom om ett konkret hot. E.J har vidare talat om ett märkligt möte med en kvinna på konserthuset i Västerås. Dessutom är det klarlagt i målet att såväl E.J som T.H har en stor bekantskapskrets på nätet innefattande ett omfattande blottläggande av privata angelägenheter. Därtill kommer att ett flertal icke identifierade personer rört sig inom området i nära anslutning till den tid vid vilken gärningarna begick. I målet hörda vittnen har reagerat över att dessa personer uppträtt avvikande. Dessutom tillkommer hårfynd som inte kan härledas till Christine Schurrer (se mer därom nedan) . Det är inte frågan orimliga alternativa gärninsmän och en grundligare analys härvidlag torde kunna ha krävts av domstolen se SOU 1938:44 sid 479. Ponera att mördare/barnmördare skulle gripas i en nära framtid. Hovrättens dom är inte så övertygande i sitt avfärdande av alternativ gärningsman varför en koppling till Arboga-fallet i så fall genast skulle göras.

Oavsett om jävfrågor med mera handlagts korrekt så har dessa hanteringar minskat Christine Schurrers förtroende för domstolarna. Hon ifrågasätter sålunda om hon fått en opartisk tvåinstansprövning eller, annorlunda uttryckt, den rättvisa rättegång som hon är tillförsäkrad enligt Europakonventionen, som både Sverige och Tyskland har anslutit sig till.
Vad hon därvid särskilt fäst avseende vid är att två av Tingsrättens nämndemän under pågående huvudförhandling gett klart uttryck för att hon skall fällas till ansvar. Att lagmannen i anslutning därtill berättade att han övervägde att polisanmäla två av sina meddomare var inte heller ägnat att öka hennes tilltro till rättens opartiskhet. När Christine Schurrer sedan gjorde en jäv mot rätten prövades denna fråga av en rådman, som är underställd den lagman som var ordförande i det ifrågavarande målet och därtill tidigare hade agerat ifråga om jäv för en av rättens nämndemän. En av nämndemännen avträdde också på grund av jäv. Frågan kan ställas om inte Tingsrätten, med anledning av nämndemannens förutfattade meningar, i något skede ex officio skulle ha tagit ställning till frågan om rättens domförhet. Sammantaget har, som nämnts, under alla förhållanden, dessa oklarheter avsevärt minskat Christine Schurrers tilltro till det svenska rättsväsendet.

GRUNDERNA FÖR ÖVERKLAGANDET
1. Hänvisning till ovan anförda skäl för beviljande av prövningstillstånd, det vill säga vad krävs för en fällande dom?
2. Christine Schurrer anser inte att Hovrätten rätt värderat indicierna i målet. Det är således fråga om en felaktig bevisvärdering.
3. Med godtagande av Hovrättens värdering av indicierna i målet så är ändå beviskravet för lågt satt. Det är således fråga om en felaktig bevisprövning.

Målsägande E.J's uppgifter:
De omständigheter under vilka förhören hölls med E.J är unika. Dessvärre inte i positiv bemärkelse. Oaktat protester från försvaret har sambon T.H - tillika part i målet - agerat bollplank före och mellan verkliga polisförhör. Detta har uppenbart påverkat innehållet i E.J's polisförhör till skada för Christine Schurrer.

Enligt vad som ovan anförts har Hovrätten i motsats till Tingsrätten tillmätt E.J's uppgifter alltför stor betydelse trots att dessa bedömts som indirekt bevisning.
Professor Sven Åke Christiansson har hörts såväl i Tingsrätten som i Hovrätten i egenskap av rättens sakkunnige. Sven Åke Christiansson har bland annat omvittnat att E.J har mycket begränsade möjligheter att någonsin kunna minnas skadetillfället i sig samt att det med avseende på E.J's problem med att organisera minnesinformation föreligger en risk för sammanblandning av detaljinformation från olika informationskällor. Sven Åke Christiansson påtalar också risken för så kallad selektiv förstärkning, det vill säga den som försöker minnas genom uppmuntran får ett intryck av att hon eller han är på rätt väg. Här skall särskilt noteras att sambon T.H haft möjlighet att påverka eftersom han varit nära E.J mer eller mindre hela tiden och samtidigt haft kännedom om att Christine Schurrer var misstänkt för aktuella brott.

Hovrätten har fäst stort avseende vid anteckningar förda av T.H under såväl sjukhusvistelser i Uppsala och Västerås som under det så kallade skyddade boendet. Hovrätten anser att T.H minnesanteckningar från den 6 april visar att E.J nämnt namnen Lorena, Tine, Tina, samt Tina och Lasse. Den omständigheten att E.J nämnt Tina och Lasse förklaras av att Lasse är farbror till E.J och att han är tillsammans och har barn med en kvinna vid namn Tina. Noteringen i aktuella minnesanteckningar visar att T.H själv ifrågasatt om Tina är lika med Tine.
Han har noterat Tina=Tine?
Här skall särskilt anmärkas att T.H vid förhör förklarat att det var hans tankar att Tina eventuellt kunde vara lika med Tine. Detta eftersom han kallar Christine Schurrer för Tine vilken var misstänkt för brotten. T.H har varken vid polisförhör eller inför domstol påstått att E.J själv nämnt Tine den 6 april. Hovrättens slutsatser är sålunda felaktiga. Av T.H's förhör inför Hovrätten framgår tydligt att E.J endast har nämnt namnet Tina och inte vid något tillfälle Tine. Noteringarna om Tine är ett direkt resultat av T.H's teorier när det gäller att Tina eventuellt kan vara lika med Tine.

I förhören med T.H framgår dessutom att E.J pekar ut en sjuksköterska på sjukhuset i Uppsala med kommentaren "hon var ju så trevlig och ville bara komma in och hälsa på". Hovrätten har sålunda dragit en helt ogrundad och felaktig slutsats när det görs gällande att E.J härmed "skulle avse en gärningsman"
Christine Schurrer kan sålunda på intet sätt knytas till aktuell citat. Inte ens E.J gör en koppling mellan kvinnan i hallen och Christine Schurrer. Enligt förhören med T.H kallade E.J sköterska för Loreana. Oaktat att hennes verkliga namn var Tina.

Hovrätten har refererat ur ett antal förhör med E.J. Försvaret har under huvudförhandlingen vid såväl Tingsrätten som Hovrätten citerat ett mycket stort antal refererat ur aktuella förhör. Dessa citat visar tveklöst att hon tillsammans med T.H diskuterat om Christine Schurrer kunde ha gjort sig skyldig till aktuella brott. Christine Schurrer har sålunda varit föremål för omfattande diskussioner mellan E.J och T.H på grund av tidigare händelser som av såväl T.H som E.J uppfattats som anmärkningsvärda. Hon bekräftar bland annat vid förhör 2008-04-16 att hon önskat information från T.H när det gällde Christine Schurrer. E.J säger exempelvis vid förhör 08-04-16 att det känns bra att berätta för T.H också för att han tar det så bra, för att han är med på alla E.J's tankar. Av förhör 2008-04-18 framgår att T.H direkt uppmuntrat E.J att berätta för polisen att det gällde Christine Schurrer.

Hovrätten har inte heller fäst något avseende vid att E.J före brottsdatum hade ingående information om Christine Schurrer som en psykisk labil person och att hon också sett brev till T.H undertecknad Tine. Det förelåg sålunda en uppenbar risk för att hon efter brottet kan ha uppfattat Christine Schurrer som en presumtiv men ej verklig gärningsman.

Uppskattningsvis har Hovrätten tagit del av ett tjugotal citat ur förhör med E.J. Oaktat detta har Hovrätten inte med ett ord kommenterat betydelsen av denna lindrigt sagt selektiva förstärkning. Dessutom tillkommer att E.J före det att hon skrevs ut från det skyddande boendet lämnat en beskrivning av gärningspersonen och händelseförloppet som inte alls stämmer överens med den beskrivning som hon lämnar efter det att hon kommer ut ifrån det skyddande boendet och fick information angående misstänkt gärningskvinna, mordvapen med mera.
Hon lämnar inledningsvis beskrivning av en kvinna som har tagit av sig ytterkläderna och går omkring med vita strumpor för att i ett förhör 2008-07-03 (omedelbart före huvudförhandlingen i Tingsrätten) lämnar beskrivning på en kvinna som presenterar sig vid namn "Hi I am Tine" och därefter omedelbart utdelar ett slag med en hammare. Tingsrätten har inte fäst något avseende vid dessa uppgifter eftersom man här helt rätt konstaterat att dessa uppgifter kan vara en direkt följd av den information som hon erhöll vid utskrivningen från det skyddade boendet.

Angående E.J's eventuella kontaktbarhet har Hovrätten på sid.13 noterat att av T.H's uppgifter framgår att hon var kontaktbar när han fann henne på golvet. Vidare skriver Hovrätten att "på hans uppmaning satte hon sig upp och hon gnydde och grymtade".
Så var icke fallet. T.H's berättelse ger vid handen att han reste E.J upp och att hon återigen sjönk ihop. Hon hade sålunda inte förmåga att själv sätta sig upp. TH har vid förhör dessutom beskrivit E.J som medvetslös.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Hovrättens bevisvärdering när det gäller E.J's uppgifter inte är i närheten av vad som kan krävas. Hovrätten har helt bortsett från Sven Åke Christianssons vittnesmål och dessutom inte ifrågasatt E.J's uppgifter under beaktande av det sätt på vilket förhören genomförts, det vill säga att en nära anhörig, T.H har i praktiken fungerat som en icke sanktionerad förhörsledare före polisförhör. Risken för källglömska är uppenbar.

Rättens sakkunnige Sven Åke Christiansson
Av vad som anförts har Hovrätten - i motsats till Tingsrätten - helt bortsett från Sven Åke Christianssons sakkunighetsutlåtande. Detta trots att Sven Åke Christiansson tagit del av samtliga förhör med E.J från såväl förundersökningen som Tingsrättens och Hovrättens förhandlingar. Härtill kommer att han genomfört omfattande intervjuver med E.J för att utröna hennes förmåga att minnas.

T.H
Jämför vad som ovan anförts angående E.J's trovärdighet.

Skorna av märket Vans.
Christine Schurrer har berättat att hon gjort sig av med Vans-skorna omedelbart efter årsskiftet 2008. Detta eftersom skorna var trasiga och att hon hade övervikt på flyget. Enligt Christine Schurrer har hennes uppgifter om att hon slängt sina Vans-skor och motivet för detta inte vederlagts. Hovrätten skriver på sid.31 att vittnet P.W sagt att Christine Schurrer dagen för aktuellt brott det vill säga den 17 mars hade mörka tygskor med vita inslag. Detta är inte korrekt redovisat. Han kommer inte ihåg vilka skor hon hade på sig den 17.3. Vittnet D.S uppger enligt Hovrätten att Christine Schurrer den 16 mars bar ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller i textil. I förhör som föredrogs inför Hovrätten hållet med D.S 2008-04-23 framgår emellertid att D.S hade "en känsla av" att Christine Schurrer den 16 mars hade ett par textilskor som var mörkblå eller svarta. D.S är sålunda inte säker på sina uppgifter. Vittnet tillika hyresvärdinnan L.N uppger att Christine Schurrer även efter årsskiftet fram till mars bar ett par blå tygskor med vit kant och vita snören som ser ut som Vans-skor som hon sett på bild. Varken P.W eller D.S har lämnat uppgifter som kan anses vara annat än osäkra.
Vittnet L.N uppgifter har inte heller något större bevisvärde eftersom utrymme för misstag när det gäller indentifikation av ett par skor måste vara uppenbar. Detta helst som Christine Schurrer enligt egen uppgift under aktuell period bar ett par mörka träningsskor med vit kant och vita skosnören. Såväl Tingsrätt som Hovrätt har sålunda inte varit tillräckligt kritiska i sin bevisvärdering.

Hovrätten anser att man kan uttala sig när det gäller skornas storlek. Detta i motsats till sakkunnig som hörts vid polisen i Uppsala. Han anser att det inte går att fastställa skornas storlek på grund av att avtrycken inte är fullständiga.

TEKNISK BEVISNING-DNA
Ostridigt saknas helt tekniskt bevisning i form av DNA, fingeravtryck med mera som på något sätt kan knytas till Christine Schurrer.
Hovrätten redovisar på sid.6 att hårstrån, bland annat en hårtuss återfanns i E.J's hand och att en DNA-analys visar att dessa hårstrån kan uteslutas komma från Christine Schurrer. Vidare har två hårstrån hittats i hallen med DNA från en man som inte gått att härleda. Hovrätten redovisar däremot inte att ytterligare två hårstrån påträffats som varit föremål för DNA-analys. Kromosombestämning visar det normala för en kvinna.
Christine Schurrer liksom E.J och hennes släktingar har helt uteslutits. Hårstråna påträffades i hallen där brottet begicks. Allt enligt Statens kriminaltekniska laboratoriums slutredovisning daterat 2008-11-27 vilken också föredrogs inför Hovrätten. Sålunda föreligger ävenledes på denna punkt en brist när det gäller Hovrättens bevisvärdering eftersom man inte beaktat att jämväl detta fynd antyder en alt gärningsman. Det förtjänar att framhållas att brister under polisens utredning av brottet inte skall drabba Christine Schurrer.

Weine Drotz har inte som påstås i Hovrättens dom uteslutit att det kan röra sig om fler än en gm. Christine Schurrer hävdar för sin del att hårfynden ger vid handen att handgemäng kan ha förevarit och att det därför borde har varit möjligt att hitta DNA från en gärningsman.

Ovanstående visar att Hovrätten inte uppfyller kraven när det gäller prövningen av varje enskilt indicium. Förutom att man direkt felaktigt redovisat E.J's uppgifter till T.H och vittnesuppgifter angående skoinnehav har man alltså utelämnat fynd av hårstrån med mera.

Tingsrätt och Hovrätt har värderat bevisningen på olika sätt, men kommit fram till samma domslut. Detta leder till slutsatsen att man inte har någon klar uppfattning om vas som gäller vid bevisprövningen. Justitiekanslerns krav på kvalitetssäkring ter sig därför i högsta grad välgrundad i detta fall.

Bevisning.
Christine Schurrer åberopar
1. Förhör med Christine Schurrer till styrkande av att hon inte gjort sig skyldig till påstådda brott.
2. Förhör med E.J till styrkande av hennes bristfälliga trovärdighet.
Hovrätten har valt ut delar ur ett stort antal förhör hållna med EJ. Andra delar ur förhören pekar i motsatt riktning. Härtill kommer att Hovrätten tillmätt stor betydelse till uppgifter som E.J påstås ha lämnat i ett tidigt skede till T.H uppgifter som denne i sin tur vidarebefordrat till polis.
3. Förhör med T.H till styrkande av E.J's bristande trovärdighet och att E.J i motsats till vad som antecknats i Hovrättens dom inte under hennes sjukhusvistelse den 6 april nämnt namnet Tine.
4. Förhör med rättens sakkunnige Sven Åke Christiansson till styrkande av E.J's bristande trovärdighet.
5. Uppspelning av band med P.W till styrkande av att han inte identifierat skor i anslutning till brottsdatum.
6. I Hovrätten åberopat polisförhör med D.S till styrkande av att han inte identifierat CS's skor i anslutning till brottsdatum.

Christine Schurrer förbehåller sig rätten att komplettera ovan angiven bevisuppgift efter att ha tagit del av åklagarens dito.

Rättegångarna vid Tingsrätten och Hovrätten pågick båda uppemot tre veckor. Enligt försvarets uppfattning torde rättegången i Högsta Domstolen under beaktande av ovan åberopad bevisning ta ungefär en vecka i anspråk. Under alla förhållanden borde en huvudförhandling i Högsta Domstolen ta mindre tid i anspråk än vad den gjort i underinstanserna. Reservation dock för eventuellt tillkommande bevisning i anledning av åklagarens bevisuppgift.
-------------------------------------------------------------------------------

CITAT UR DOMEN SOM BERÖRS I PRÖVNINGSANSÖKAN
Undersökningarna av övriga hårstrån har inte heller gett något av värde för utredningen. Två hårstrån som hittades i hallen har manligt DNA men utöver detta går det inte att dra någon slutsats av fyndet. Delar av skoavtryck i blod påträffades i hallen och dessa har inte kunnat knytas till någon av de kända personer som varit på brottsplatsen. Något tillhygge som kan ha använts som vapen har inte påträffats vare sig i bostaden eller någon annanstans.

När det gäller biologiska spår har forensikern Weine Drotz gjort bedömningen att förväntan var låg att anträffa spår som uppvisar DNA i tillräcklig mängd för jämförelse med en gärningsman. Inget tyder på att förövaren har blött eller att det har varit handgemäng. Möjligheten att säkra spår har också starkt försvårats av att det har varit så många andra personer på platsen strax efter brotten, enligt uppgift så många som 14 personer. Hans uppfattning är vidare att det har varit fråga om en gärningsman.

Sverige råder fri bevisprövning vilket innebär att det inte finns någon begränsning av vilka bevis som får beaktas av domstolen. Bevisen måste dock ha lagts fram vid rättegången och domstolen är bunden av det material som har åberopats i målet och kan vid bevisvärderingen inte gå utöver detta.

Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen (se förarbetena till rättegångsbalken, NJA II 1943 s. 445).

Vid bedömningen av vilka minnesfragment E.J kan ha från händelsen är det enligt hovrätten inte så intressant med den berättelse som hon lämnat inför hovrätten, även om vissa moment kan vara relevanta. Det är av större intresse att studera framväxten av hennes berättelse under förundersökningen och att samtidigt uppmärksamma förutsättningarna för förhören.

Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat knytas till någon känd person. Christine Schurrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i storlek 40-42. L.N's uppgifter talar starkt för att Christine Schürrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Av T.H's uppgifter framgår att E.J var kontaktbar när han fann henne på golvet; på hans uppmaning satte hon sig upp och hon gnydde och grymtade. Att hon var kontaktbar stöds även av innehållet i nödsamtalet kl. 19.24.33 och av ambulansföraren P.K's uppgift om att hon befann sig på grad 3 på den skala som används för att bedöma medvetandegrad, dvs. kontaktbar men nära medvetslöshet. Både han och ambulansföraren R.W har vidare berättat att hon stretade emot när de tog tag i henne i och utanför huset. Ambulansföraren K.P har uppgett att när han övertog ansvaret under färden till akuten var hon djupt medvetslös och motsvarade 4-5 på skalan. – Utredningen tyder alltså på att E.J's medvetande inte har varit helt utslaget när hon togs om hand strax efter skadetillfället men att hon därefter under ambulansfärden sjönk in i medvetslöshet. Att hon varit kontaktbar strax efter skadetillfället bör ha gett något bättre förutsättningar för minnet att fungera jämfört med om hon varit medvetslös redan då. Samtidigt har hon därefter blivit medvetslös och sedan nedsövd. Enligt Sven Åke Christianson påverkar nedsövningen fixeringen av minnena och det blir svårare att minnas det som ligger nära skadetillfället. Jörgen Borg har däremot förklarat att det i allmänhet är mindre sannolikt att nedsövning har någon påverkan.

Sammantaget anser hovrätten att denna beviskedja har sådan styrka att den binder Christine Schurrer till de åtalade gärningarna.

Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det för fällande dom krävs att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till brottet. Det innebär att det ska vara praktiskt taget uteslutet att någon annan än den tilltalade begått den åtalade gärningen. Finns det tvivel om detta kan åtalet inte vinna bifall. Det räcker alltså inte att åklagarens gärningspåstående framstår som mer sannolikt än den tilltalades invändning att han eller hon är oskyldig. Avgörandet får inte heller bygga på ett helhetsintryck av materialet utan en bedömning ska göras av de enskilda bevisen (se förarbetena till rättegångsbalken, NJA II 1943 s. 445).

Ur domen:
Christine Schürrer har alltså sagt att hon slängt sina Vans. Detta ska jämföras med vad andra har sagt om hennes skor, särskilt vad gäller tiden januari-mars 2008. – P.V har sagt att hon oftast hade mörka tygskor med vita inslag och att de skor av typen Vans Bearcat som han sett på bild liknar dem som hon har haft. De skor hon hade på sig när de träffades den 17 mars var mörka tygskor med vita inslag. – Enligt D.S hade Christine Schurrer den 16 mars ett par märkbart slitna mörkblå skor i suede eller textil. Han tror att skorna hade ett vitt märke på sidan, ungefär som Nike har men han kan inte säga om märket var Nike. – L.N har berättat om ett par blå tygskor med vit kant och vita snören som hon såg så länge Christine Schurrer var inneboende hos henne. Hon har sagt att hon vet exakt hur de ser ut och har när hon fått se Vans Bearcat på bild yttrat att ”så ser de ut”.
Med hänsyn till att skoavtrycken i hallen varit avsatta i blod är det enligt hovrätten klarlagt att de lämnats i samband med brotten. De har inte kunnat knytas till någon känd person. Christine Schürrer har haft ett par skor med samma typ av sulmönster och beslagen av skor visar att hon har skor i storlek 40-42. L.N's uppgifter talar starkt för att Christine Schurrer fortfarande använde sina Vans i mars 2008. Det stöds ytterligare av vad de två andra vittnena har berättat om hennes skor. Med detta anser hovrätten att det är utrett att hon strax före brotten hade tillgång till ett par skor med våffelmönstrad sula av samma typ som lämnat avtryck på brottsplatsen i samband med brotten.

Domen, Emmas minnen eller drömmar och sambons anteckningar

I Hovrättsdomen lägger man stor tilltro på Emmas minnen. Men är dessa minnen verkliga? Emma säger ofta att hon inte vet om det som hon berättar är en dröm eller ett riktigt minne. På eget initiativ antecknar sambon det Emma berättar. Även sambos egna anteckningar får en stor betydelse eftersom de i domen refererar till dessa anteckningar vid flera tillfällen.Här nedan några citat från Domen samt från Emmas förhör.

Ur Domen
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen.
NN= Emmas sambo

Förhör 10 april
Emma uppgav att de inte vill flytta hem igen. Det har tagit upp hennes tankar jättemycket. De ska flytta hem till hennes mamma och pappa när de kommer hem. Tills de hittar något nytt boende. På fråga varför hon tänker så svarade Emma att hon känner sig rädd. Hon har aldrig känt sig rädd förut men tanke på vad hon blivit utsatt för och vad hennes barn blivit utsatta för så känner hon att hon inte vill komma hem igen till det huset. För där ser man in ganska bra, man kan komma in ganska bra utan nyckel, det ligger i markplan, det är en villa och sen att barnen bodde där. De finns inte kvar. Emma känner att hon vill börja om, på något sätt.
På fråga varför Emma förknippar huset med detta svarade hon att hon inte vet. Eftersom hon inte har något minne alls så försöker hon komma på vad saker och ting har hänt, om det är hemma, om det är ute eller om det är på väg nånstans. Hon kan inte komma på någonting, hon har inget minne alls men att det är hemma hon är rädd för är väl för att hon känner sig just hemma där. Det är där hon har varit trygg länge. Hon känner att de kommit till ett nytt stadium i livet, de måste därifrån, de måste börja om.

Klicka på minnesanteckningarna för att se dem större.
NN:s MINNESANTECKNINGAR 10 APRIL




Förhör 12 april
På fråga svarade Emma att det mest är huset som är jobbigt. Hon och Togge pratade i går. Till att börja med fick hon en känsla att hon hade suttit i bilen och att något hade hänt där. Men i går kom känslan att något hade hänt hemma, i hallen och han frågade varför i hallen. Varför inte någon annan stans. Emma svarade att hon får en känsla av att det är kväll, hon håller på att bada barnen eller kopplar dropp eller något sånt där. Då är vi i hallen eller i badrummet.

På fråga svarade Emma att hennes första tanke var att hon och barnen åkt bil och att någon hade krockat med dem. Men hennes pappa har sagt att hennes bil är hel och ren, även hans bil, alla bilar hon brukar använda är hela, utan fel. Så den känslan har hon lagt åt sidan.
Nu är känslan att något har hänt hemma. För att kunna gå vidare måste hon ha fakta, måste få veta lite vad som har hänt, vad som hände runt henne.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 12 APRIL







Ur Domen
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag.

Förhör 16 april
Pommer bad henne berätta om en känsla som Emma nämnde att hon hade och detta kom fram i samband med middagen. Pommer bad henne berätta om det i kommande förhör. Emma berättade nu att hon har en känsla eller ett minne eller nå´t men det är att hon hittas eller att hon ligger i alla fall. Hon har ingen aning om var barnen är men hon ligger i hallen. Precis när man kommer in i huset så finns det två lådor som man har ytterkläder i och hon ligger precis bredvid dem. Hon har fått för sig att hon ligger där. Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan. Hon vet inte varför detta har kommit upp, om det är minnen eller bara antaganden eller nå´t men hon har haft det ända sedan hon vaknade. Hon ombeds beskriva lådorna och berättade att det är trälådor, liksom galler på sidorna och uppe på är det lådor med handdukar. Till höger står ett skoställ. Tillvänster lådorna. Hon har fått för sig att hon inte ligger mitt i utan till väggen där lådorna är. Hon har ingen aning om var barnen befinner sig. Precis mitt emot är det en spegel. Det är ingen som har svarat på att det är så, att det stämmer utan hon har bara fått det för sig. Hon har haft de tankarna för sig själv. På fråga svarade Emma att hon aldrig tidigare legat på detta vis. På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Förhör 20 april
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. Togge hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då eftersom Emma ligger ner.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 20 APRIL

Ur Domen
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.

Ur Domen
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Ur Domen
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle.