lördag 28 februari 2009

Gärningsmannen har haft ont om tid


Gärningsmannen har haft oerhört ont om tid eftersom Emma slutade chatta kl 19:10 och sambon kommer hem strax därefter. Vad jag inte förstår om Christine är den skyldige varför hon väntar så länge innan hon slår till. Polisen tror att hon har kommit till Arboga ca. kl 18:10. Om det nu är som polisen tror att hon har rekognoserat vid villan vid tidigare Arbogabesök borde hon inte ha haft problem med att hitta till platsen. Så varför vänta så länge? Och varför har ingen sett henne varken på väg till eller från villan?

fredag 27 februari 2009

Om två veckor lämnas prövningsansökan till Högsta Domstolen

Jag fick följande mycket välskrivet mejl skickad till bloggen idag.

Om Per Ingvar Ekblad spelar sina kort väl så kan han i sin prövningsansökan hävda ”att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.” http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____4273.aspx
Hovrättens ”starka indicium” består av två delar. En del är då att Emma talat om namnet Tine tidigt. Ett påstående som är rent falskt. Något sådant har inte framkommit vare sig i förhandlingarna eller i utredningen i övrigt. Den andra delen detta ”starka indicium” är uppbyggt av är att Hovrätten finner det utrett att Emma såg en kvinna i hallen när hon själv ligger ner.

DOM
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Följer man då hur denna minnesbild växer fram hos Emma så finner man att hon beskriver en utomkroppslig upplevelse där hon ser sig själv ligga med sin mammas lila tröja på sig.
Ett utomkroppsligt minne kan aldrig vara autentiskt! Intressant för fortsatt resonemang är ändå att den lila tröjan går att härleda. En lila tröja Emma sett sin mamma bära.

FÖRHÖR 16 APRIL
Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan.
[…]
På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Fortsätter man då till förhöret den 20 april, förhöret som hovrätten direkt refererar till när de hävdar att Emmas minne är autentiskt när hon såg en kvinna i hallen, så finner man att Emma fortfarande beskriver en utomkroppslig upplevelse, som enligt all beprövad vetenskap inte kan vara autentisk.

FÖRHÖR 20 APRIL
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån.

Redan här går det att hävda att det är ett grovt misstag att använda minnesbilder som har sitt ursprung i utomkroppsliga upplevelser i ett domslut. Går det dessutom att härleda dessa minnesbilder till tidigare intryck på samma sätt som med Emmas mammas lila tröja så blir argumentationen än tydligare.

I detta fall går det att göra det. Det finns bilder som stämmer utomordentligt väl överens med den beskrivning av kvinnan Emma gör i sin upplevelse. Bilder som det finns all anledning att anta att Emma sett nära i tiden. Att Emma har minnesbilder av utomkroppsliga upplevelser är i sig inte konstigt då det är väl dokumenterat att många har fått det vid näradöden-situationer. Dock har det aldrig gått att bevisa att de speglar en reell verklighet. Det finns all anledning för Per Ingvar Ekblad att hävda att det är ett grovt misstag att ta med denna typ av bevisning i ett domskäl.

Någonstans måste även den fria bevisprövningen ha sin gräns. Lämpligtvis vid vad som går att bevisa vetenskapligt. Duger utomkroppsliga upplevelser som bevis så kan vi lik väl ha sierskor och sibyllor som domare.

torsdag 26 februari 2009

Frieda Gummessons ära står på spel - eller vad är det frågan om?

Jag läser igen gamla artiklar från våren och sommaren 2008 och slås av de många stora rubrikerna som en efter en meddelar om nya fynd, nya vittnen och nya bevis. Nu med facit i hand så vet alla att de flesta rubrikerna har varit något slags önsketänkande.

KLIPP FRÅN NYHETSKANALEN
Västeråspolisen har stora svårigheter att styrka misstankarna mot den tyska kvinna som sitter häktad för att ha mördat två små barn i Arboga och försökt mörda deras mamma, erfar TT.

De "omständigheter" som åberopas mot henne är inte samma sak som en fällande dom. Jag tycker att vi har lyckats räta ut de frågetecken som finns. Domstolen lägger ribban ovanligt lågt i det här fallet, säger Ekblad till TT. Enligt två av varandra oberoende källor har polisen problem med Arboga-fallet. Man har inte lyckats få in henne tekniskt i huset, enligt TT:s källor. Det betyder på ren svenska att polisen inte har funnit några tekniska spår, typ hårstrån, fibrer, fingeravtryck eller DNA, som otvetydigt kan binda kvinnan till brottsplatsen.


Klippet ovan är från den 13 juni 2008 men det skulle lika gärna stå i en av dagens tidningar. Ingenting har förändrats sedan ovanstående artikel skrevs. Inga bevis har hittats, inget DNA eller fingeravtryck från Christine på mordplatsen, inga vittnen som kunnat peka ut henne. Helt enkelt finns det än i dag ingenting som knyter Christine på mordplatsen.

Den som verkar ha önskat och fantiserat mest är Frieda Gummesson. Hon har svårt att ta kritik och det verkar som om hon vill bara få någon dömd för att få en guldstjärna i kanten av sin meritlista.

KLIPP FRÅN NYHETSKANALEN
Åklagaren Frieda Gummesson ville efter onsdagens förhandlingar inte säga någonting om utredningen. Samtidigt kommer nu uppgifter om en konflikt mellan åklagaren Frieda Gummesson och de poliser som arbetar med utredningen. Åklagaren, som också leder förundersökningen, påstås vara svår att samarbeta med.
- Det är nyheter för mig och jag har inga kommentarer till det, åklagaren Frieda Gummesson. Frieda Gummesson menar att hon och poliserna inte har några samarbetssvårigheter.

KLIPP FRÅN EXPRESSEN
Ett av de mer uppmärksammade misstagen gjorde kammaråklagare Frieda Gummesson, som på felaktiga grunder utfärdade en europeisk arresteringsorder. När hon får höra kritiken från Lindström och Persson blir hon mycket upprörd. "Det de säger får stå för dem. Varken Leif GW Persson eller Lindström har ett dugg insikt i utredningen."
"Respektlöst, säger hon till Vasteras.expressen.se.
"

Hon visar också en stor nonchalans mot de regler som faktiskt finns och som hon borde rätta sig efter som åklagare. Så här arrogant viftar hon bort den felaktiga arresteringsordern."Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne."
Frieda Gummesson är också irriterad över granskningen från svenska medier."Ni är helt respektlösa och ni vet inte vad ni pratar om.
"

Hon verkar vara en dominant person med tydliga samarbetsproblem. Vad mer kan finnas i det dolda som hon har manipulerat fram? Lite skrämmande är det att hon med sitt ego har styrt denna skuta rakt in i fördärvet.

tisdag 24 februari 2009

Håller kedjan?

Jag har läst igenom domen flera gånger och det känns skrämmande att man kan döma en person till livstid helt utan fysiska bevis. Bara en massa indicier som är ihopplockade till en kedja. Men håller denna kedja? Är det bevisat till bortom allt rimligt tvivel att Christine är skyldig?
Det är många bitar i denna långa sköra kedja som inte känns att de passar där.

Vittnen på Verktygsgatan - INGEN av vittnena har kunnat peka ut Christine. Dessa vittnen har också sett olika konstiga personer vid olika tidpunkter på Verktygsgatan. (Även då när Christine inte varit i Arboga.)

Vittnen på tåget - Ingen har sett Christine på tåget. Varken på väg till eller från Arboga.

Inga spår efter Christine finns på mordplatsen.

Mordvapnet har inte hittats.

Vidare så finns det många konstigheter i utredningen.
Bland annat verkar en svart huvtröja vara spårlöst försvunnen. En av personerna i utredningen ska ha haft en sådan huvtröja på sig den aktuella dagen. När kläderna lämnas till polisstationen finns inte den tröjan med i listan över tillvaratagna kläder. Inte finns den heller med i SKL:s rapport.

Hovrätten har gått rakt emot minnesexpertens utlåtande och hävdar att mamman minns. Även om det framgår helt tydligt av utredningen att mammans minnen växer fram allt eftersom hon får information om fallet. När man läser förhören med Mamman, hennes pappa, systrar och andra nära och jämför förhören växer det fram som en röd tråd hur de andra påverkar hennes "minnen". Alldeles innan tingsrättsförhandlingarna i somras har mamman en detaljerad berättelse om händelsen.

När jag tittar på de olika förhören från rättegången med mamman, sambon, systrarna och de anrda inblandade så slås jag av hur exakt lika deras svar är. Detaljerna är så lika och ordvalet likaså. Mamman har ju uttryckt i ett forum strax innan rättegången att hon måste plugga inför förhören. De kanske de andra inblandade också har gjort för att synka sina berättelser.

Mamman och sambon har också haft olika bilddagböcker och bloggar och de har suttit sida vid sida i datarummet efter att de har flyttat in i villan. Mammans första minnesbilder verkar vara ett mix av foton och personer i hennes och sambons liv. Där på databordet fanns också en hammare på mordkvällen. Det måste ju vara en av de sista sakerna hon ser på mordkvällen.

Utredarna har struntat i att undersöka detaljer som inte kan peka mot Christine. Som till exempel det att mamman berättar vid ett av förhören om att sonen kan ha sagt att någon står vid altandörren. Kan det vara så att mördaren har blivit insläppt via altandörren?
Mamman har också berättat i de tidiga förhören om en person som står i trappan inne i hallen. Just på det stället har ett främmande fingeravtryck hittats. Det fingeravtrycket är fortfarande idag inte identifierad och tillhör inte Christine. Mamman har också uttryckt en rädsla för just trappor. Hon vill inte bo i en lägenhet där det finns en trappa.

Det finns också två främmande hårstrån som Gummesson påstår har blåst in med vinden. Ägare till dessa två hårstrån har inte hittats. De tillhör inte Christine.

Polisen själv sjabbade bort fingeravtrycket på ringklockan när de skulle testa om ringklockan fungerar. De gjorde de innan ringklockan var undersökt och därmed tillhörde fingeravtrycket på ringklockan en polis.

Det finns inte så mycket skrivet om en möjlig händelseförlopp förutom den som domen grundar sig på. Jag funderar dock på vissa detaljer som till exempel de omkullvälta pallarna i hallen som är blodiga på undersidan. Det står ju i FUP att det inte har varit någon tumult utan mördaren har angripit Emma inne i hallen och att hon har ramlat ihop efter det första slaget.
Hur kommer det sig då att pallarna verkar ha stått upp och ner när en stor mängd blod har hamnat på dem och runnit på "insidan, upp och ner " på pallarna och dess ben?

De foton som finns tagna på brottsplatsen verkar inte vara tagna vid ett och samma tillfälle. När man detaljstuderar fotona ser man att saker och ting står inte på samma sätt i de olika bilderna.

Hovrätten har fastslagit att ingen annan än Christine har haft ett motiv att utföra brottet.
Om det är ett "ögonblicksdåd" då behövs inget motiv. Och om polisen hade sökt bredare och inte inriktat sig enbart på Christine hade de kanske hittat motiv även på annat håll.

måndag 23 februari 2009

Osmakligt - på gränsen till olagligt?

Jag funderade länge om jag ska publicera detta inlägg eller inte eftersom jag har försökt hålla mig från större känsloyttringar. Nu publicerar jag detta eftersom jag känner en stor sorg och ilska över dessa människor som uttrycker sådana hatiska åsikter helt öppet.

En ung kvinna har startat en facebookgrupp som heter "Vi som tycker Christine Schurrer ska avrättas" Gruppen växer sakta och har idag 437 medlemmar.

Så här skriver kvinnan i beskrivningen av sin grupp:
Christine Schurrer mördade Max och Saga Jangestig,försökte döda deras mamma,men misslyckades. 2 Små oskyldiga barn,helt försvarslösa,hur i helvete kan man vara så feg och ge sig på 2 barn.Hon visar ingen ånger,psykar mamma Emma i rättsalen,tycker synd om sig själv,hon har ingen rätt att leva,hon ingen rätt att existera,Sverige har ett fuckat rättsystem,Barnmördare,pedofiler ska dömas till döden,vad fan ger henne rätten att döda två små barn,och sedan sitta i fängelse ett par år??? R.I.P Max och Saga. Och alla andra stackars barn i Världen som blir offer för dessa psykfall.......
(Har kopierat orginaltexten direkt från facebook. Verkar inte vara direkt någon högintellektuell person som skrivit denna text)

Här några fler citat från sidan.
"Klart hon ska det när man ger sig på oskyldiga barn. Hon ska sitta sitt straff i Sverige sen avrättas. "
"Jag tror att det är ett misstag att låta henne sitta av tiden i tyskland. In med henne på Hinseberg eller Färingsö, på en vanlig avedning och låt naturen ha sin gång"
"SKÅÅÅL!!!! Jag firade igår iaf,hoppas kärringen ruttnar i helvetet nu:P"
"Gick med i gruppen nu... Tycker det är SÅ skönt att hon även idag blev fälld!!! Vidriga människa. Tycker som ni att hon ska avrättas, men detta efter LÅÅÅÅÅNG o PLÅÅÅGSAM tortyr!!!!"
Jag personligen tycker att dessa personer med sina vidriga uttalanden står allra längst ner i mänsklighetens trappa. Vi lever på 2000-talet och det är rena rama medeltidsfasoner som de önskar tillbaka. Det brottet där lilla Max och Saga bragdes livet är hemskt och oförlåtligt men berättigar det all detta hat?

TVÅ ANDRA FACEBOOKGRUPPER OM CHRISTINE SCHURRER
"Free Christine Schurrer"
"Vi som INTE tycker Christine Schurrer ska avrättas"

lördag 21 februari 2009

Domen, Emmas minnen eller drömmar och sambons anteckningar

I Hovrättsdomen lägger man stor tilltro på Emmas minnen. Men är dessa minnen verkliga? Emma säger ofta att hon inte vet om det som hon berättar är en dröm eller ett riktigt minne. På eget initiativ antecknar sambon det Emma berättar. Även sambos egna anteckningar får en stor betydelse eftersom de i domen refererar till dessa anteckningar vid flera tillfällen.Här nedan några citat från Domen samt från Emmas förhör.

Ur Domen
Vid förhöret den 10 april säger Emma Jangestig att hon inte alls vet vad som hänt men att hon förknippar det med huset. Enligt minnesanteckningarna har hon sagt att hon vet att hon skyddade sig genom att dra upp ben och armar och krypa ihop samt att hon får en känsla av att det hände i hallen. – Dessa uppgifter stämmer väl överens med vad som är känt då hon hittades av NN liggande i hallen.
NN= Emmas sambo
Förhör 10 april
Emma uppgav att de inte vill flytta hem igen. Det har tagit upp hennes tankar jättemycket. De ska flytta hem till hennes mamma och pappa när de kommer hem. Tills de hittar något nytt boende. På fråga varför hon tänker så svarade Emma att hon känner sig rädd. Hon har aldrig känt sig rädd förut men tanke på vad hon blivit utsatt för och vad hennes barn blivit utsatta för så känner hon att hon inte vill komma hem igen till det huset. För där ser man in ganska bra, man kan komma in ganska bra utan nyckel, det ligger i markplan, det är en villa och sen att barnen bodde där. De finns inte kvar. Emma känner att hon vill börja om, på något sätt.
På fråga varför Emma förknippar huset med detta svarade hon att hon inte vet. Eftersom hon inte har något minne alls så försöker hon komma på vad saker och ting har hänt, om det är hemma, om det är ute eller om det är på väg nånstans. Hon kan inte komma på någonting, hon har inget minne alls men att det är hemma hon är rädd för är väl för att hon känner sig just hemma där. Det är där hon har varit trygg länge. Hon känner att de kommit till ett nytt stadium i livet, de måste därifrån, de måste börja om.

Klicka på minnesanteckningarna för att se dem större.
NN:s MINNESANTECKNINGAR 10 APRIL




Förhör 12 april
På fråga svarade Emma att det mest är huset som är jobbigt. Hon och Togge pratade i går. Till att börja med fick hon en känsla att hon hade suttit i bilen och att något hade hänt där. Men i går kom känslan att något hade hänt hemma, i hallen och han frågade varför i hallen. Varför inte någon annan stans. Emma svarade att hon får en känsla av att det är kväll, hon håller på att bada barnen eller kopplar dropp eller något sånt där. Då är vi i hallen eller i badrummet.

På fråga svarade Emma att hennes första tanke var att hon och barnen åkt bil och att någon hade krockat med dem. Men hennes pappa har sagt att hennes bil är hel och ren, även hans bil, alla bilar hon brukar använda är hela, utan fel. Så den känslan har hon lagt åt sidan.
Nu är känslan att något har hänt hemma. För att kunna gå vidare måste hon ha fakta, måste få veta lite vad som har hänt, vad som hände runt henne.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 12 APRIL







Ur Domen
Vid förhöret den 20 april pratar Emma Jangestig om en kvinna som befinner sig i hallen i huset, att hon själv i något skede ligger ner och att kvinnan även går in i datarummet. Hon beskriver också kvinnans utseende men har inget minne av att kvinnan gör henne illa. Dessa uppgifter återfinns även i NNs minnesanteckningar från samma dag.


Förhör 16 april
Pommer bad henne berätta om en känsla som Emma nämnde att hon hade och detta kom fram i samband med middagen. Pommer bad henne berätta om det i kommande förhör. Emma berättade nu att hon har en känsla eller ett minne eller nå´t men det är att hon hittas eller att hon ligger i alla fall. Hon har ingen aning om var barnen är men hon ligger i hallen. Precis när man kommer in i huset så finns det två lådor som man har ytterkläder i och hon ligger precis bredvid dem. Hon har fått för sig att hon ligger där. Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan. Hon vet inte varför detta har kommit upp, om det är minnen eller bara antaganden eller nå´t men hon har haft det ända sedan hon vaknade. Hon ombeds beskriva lådorna och berättade att det är trälådor, liksom galler på sidorna och uppe på är det lådor med handdukar. Till höger står ett skoställ. Tillvänster lådorna. Hon har fått för sig att hon inte ligger mitt i utan till väggen där lådorna är. Hon har ingen aning om var barnen befinner sig. Precis mitt emot är det en spegel. Det är ingen som har svarat på att det är så, att det stämmer utan hon har bara fått det för sig. Hon har haft de tankarna för sig själv. På fråga svarade Emma att hon aldrig tidigare legat på detta vis. På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.

Förhör 20 april
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån. Efter det finns det ingenting. Emma kan inte se vad kvinnan gör med henne som gör att hon till slut ligger ner. Emma ser kvinnan väldigt klart. Togge hade frågat Emma hur hon kände sig då. Hon svarade att hon inte var rädd eller kände någon fruktan. Med tanke på vad kvinnan förmodligen redan hade gjort då eftersom Emma ligger ner.

NN:s MINNESANTECKNINGAR 20 APRIL



Ur Domen
Däremot är det av intresse att Emma Jangestig talar om en kvinna och att hon förknippar kvinnan med att hon själv ligger ner, ett minne som i sig uttrycker något självupplevt. Frågan är om det är ett minne som framkallats av annat än en faktisk händelse, t.ex. att hon själv funderat över den tyska tjejen som hon tidigare nämnt vilket lett till att det skapats ett minne om en kvinna i hallen av denna kunskap. Det kan noteras att Emma Jangestig i förhöret inte gör någon koppling mellan kvinnan i hallen och den tyska tjejen. Det skulle kunna tyda på att hon inte heller gjorde denna koppling i sitt undermedvetna och att det hon redogjorde för faktiskt är ett självupplevt minne av en kvinna i hallen. Särskilt intressant är att sätta samman denna uppgift med systrarnas och Christer Ströms vittnesmål om vad Emma Jangestig sa strax efter uppvaknandet; att hon var så trevlig. Till detta kommer att Emma Jangestig redan tidigt efter uppvaknandet nämnt namnen Tina och Tine.
Ur Domen
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.

Ur Domen
När det sedan gäller Emma Jangestigs minnesfragment från den 17 mars innebär dessa att det fanns en kvinna i hallen. Enligt hovrätten kan detta kopplas till angreppet eftersom hon själv ligger ner; det handlar inte om en besökare vid något annat tillfälle.

onsdag 18 februari 2009

Sambon förvandlar Tina till Tine

I domen har det lagts stor vikt på att Emma tidigt talade om namnet Tine. De skriver att det står i sambons anteckningar. När man läser de tidiga förhören med Emma pratar hon osammanhängande om olika kvinnor i sitt liv. Bland annat ska hon ha nämt namnen Lorena, Tine, Tina samt Tina. Sambon gör egna anteckningar över Emmas ord och här förvandlar han Tina till Tine. (I samma anteckning lite längre upp finns namnet Tine inom en fyrkant)
Bild från Tillägsprotokollet s. 675
Ur Förhör med sambon, 25/6 2008, sidan 700 tillägsprotokollet
"TH: Sen efteråt där som sagt, så fortsatte hon och prata om Tina, Tina och Lasse och liknande till dess att hon började gå mer och mer över på…ehhh…den här personen Lorena då och började prata om henne, men…ehh…men framförallt då tog upp alla Tina och Lasses barn och Tina och Ronny och det var mycket sånt där, med Tina, Tina, väldigt mycket så. Och det finns även nedtecknat vad hon sagt den 6 april 2008, så finns det antecknat ifrån mej vad hon har sagt på sjukhuset i Västerås och där står det också Tina och Lasse och där står också mina tankar liksom om Tina, kan det vara Tine till exempel eller? Ja, såna saker."

måndag 16 februari 2009

Domen kommer att överklagas till Högsta Domstolen

Christine Shürrer kommer att överklaga hovrättens dom till Högsta domstolen (HD). " Det är viktigt att HD definierar vad ställt bortom rimligt tvivel egentligen betyder", säger Per-Ingvar Ekblad, Schürrers advokat.

http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=867779

En kommentar om domen

Hittade denna kommentar på Sven Erik Alhems blogg.

Skandal
Mammans berättelse har hela tiden förbättrats i takt med släktens besök och styvpappan borde ha hållits undan. När Emma först berättade så sa hon att hon hade varit med om en bilolycka. Hennes pappa sa då att inga bilar var trasiga och att de var hela. Här är det bevisligen klart med att Emma har styrts till att minnas. Genom hela förhörskedjan med Emma kan man läsa i förundersökningen och se hur minnet har avsevärt "förstärkts" under besöken från släkt, vänner och poliser. Att bli dömd på så lösa grunder som Christine blev gör att nu kan varje individ bli dömd på att bli utpekad av andra utan att man behöver leda i bevisning trots den utökade teknik som finns att tillgå. Det här fallet har nu tagit två steg i rättsamhället som är oroväckande för rättsäkerheten. Man har helt stjälpt den unika minnesforskning Hans-Åke Christiansson har byggt upp med att ta fram en expert på annat område som Anders Borg som kan minnesbanker. Vi kan översätta detta med att en ekonom kan ekonomiska funktioner inom en bank medan lagerarbetaren på banken vet på viilken hylla olika valörer ligger på. I det här fallet har man också ratat DNA som bevisföring när sådana spår faktiskt finns synliga. Det finns ingen som kan ha utfört de häftiga fysiska aktiviteter som morden har inneburit att utföra och inte lyckats lämna några som helst DNA-spår. Lägg ihop det med Emmas minne om hur gärningspersonen var klädd. Att inte lämna DNA-spår borde ha inneburit i det närmaste hermetisk inneslutning av gärningspersonen. Det spelar ingen roll hur bra man än på att skriva en dom. Den får vara hur välskriven som helst. Tvivlen finns och de är starkare än någonsin i det här fallet. Titta på den välskrivande journalisten Jan Guillou. Hur väl han än skriver så ljuger han när han säger att palestina är en stat.
Jag ser samma sak som denna skribent ser. Att mamman minns bättre och bättre desto mer detaljer hon får under utredningen. Men det spelar ingen roll vad jag eller någon annan tycker. Det är bara att beklaga att man inte kräver bättre bevisning i en mordrättegång.

Fällande dom i hovrätten

Hela domen finns att läsa här.

Svea hovrätt fastställer livstidsdomen i Arboga-målet (B 8390-08)
[2009-02-16] Svea hovrätt
Svea hovrätt har i dag dömt en kvinna från Tyskland för mord på två barn och försök till mord på barnens mamma till livstids fängelse och utvisning. Hovrätten gör endast den ändringen av tingsrättens dom att skadestånden till barnens mamma och pappa för psykiska besvär på grund av barnens död höjs till 100 000 kr.

Den 17 mars 2008 angreps två barn med en hammare i sitt hem i Arboga. De avled senare samma kväll. Barnen hade ännu inte fyllt fyra respektive två år. Även deras mamma angreps men överlevde trots livshotande skador. Västmanlands tingsrätt dömde den 14 oktober 2008 en tysk kvinna för mord och försök till mord till fängelse på livstid och utvisning. Kvinnan är en tidigare flickvän till mammans sambo.

Både vid tingsrätten och i hovrätten pekade mamman ut den tyska kvinnan som den som angripit henne. Tingsrätten ansåg att det med hänsyn till mammans skallskador var mycket tveksamt om hon hade autentiska minnen av händelsen och lämnade hennes uppgifter helt utan avseende. Hovrätten gör delvis en annan bedömning och finner det utrett att mamman har vissa minnesfragment av händelsen, bl.a. av en kvinnlig person som fanns i hallen. Det kan inte vara någon annan än förövaren som mamman har sett. Även mammans tidiga omnämnanden av ett visst förnamn är av intresse då det är känt att den tyska kvinnan kallar sig själv detta. Dessa omständigheter är inget direkt utpekande men ett starkt indicium som pekar i riktning mot kvinnan ifråga.

Den övriga bevisningen visar bl.a. att den tyska kvinnan befann sig i Arboga vid tiden för brotten och att hon lämnat oriktiga uppgifter om anledningen till besöket, att hon har haft tillgång till en hammare som nu är försvunnen och att hon lämnat oriktiga uppgifter om ett par försvunna skor vars sulmönster överensstämmer med ett avtryck som lämnats på brottsplatsen.

Sammantaget anser hovrätten att beviskedjan har sådan styrka att den binder kvinnan till de åtalade gärningarna. Utredningen ger inte utrymme för någon alternativ gärningsman. Det är uppenbart att hon har varit besatt av sin förre pojkvän, en besatthet som över tid har trappats upp och övergått till en avancerad form av förföljelse med starka manipulativa inslag. Mamman och barnen har stått i vägen för att kvinnan skulle kunna få ett förhållande och ett liv tillsammans med den förre pojkvännen. Hovrätten finner att det är ställt utom rimligt tvivel att hon har dödat barnen och försökt att döda deras mamma. Kvinnan ska därför dömas för mord och försök till mord. Någon annan påföljd än fängelse på livstid kan inte bli aktuell. Hon utvisas vidare för all framtid från Sverige.

Hon ska även betala skadestånd till mamman. Hovrätten höjer det belopp som avser psykiska besvär på grund av barnens död till 100 000 kr. Motsvarande skadestånd ska kvinnan även betala till barnens pappa. Hovrätten fäster särskilt avseende vid att föräldrarna har att gå igenom en svår och långvarig läkningsprocess. I övrigt fastställer hovrätten de skadeståndsbelopp som tingsrätten bestämt.

lördag 14 februari 2009

Brottsplatsundersökningen

Man kan ju undra när brottsplatsundersökningen egentligen har ägt rum. De omtalade osynliga skospåren ska ha framkallats med amidosvart först en månad efter händelsen.

Sen kan man också ifrågasätta när fotografierna på brottsplatsen är tagna. Bilderna i förundersökningsprotokollet saknar datummärkningar om nu inte datumen längst upp på varje sida stämmer. (Daterade juli 2008.) Kan det verkligen ha gått så lång tid innan teknikerna tog brottsplatsfotona?

När man granskar bilderna noga ser man att saker och ting ligger inte exakt lika i olika foton som är tagna på samma ställe. Tex två foton som är tagna i hallen där man ser dörröppningen mot datarummet. I det ena fotot (Tillägsprotokollet,s.223) finns ingen sladd på golvet vid dörröppningen.
Kopia,s.244 syns det en sladd eller liknande vid samma dörröppning. I detta foto står också flera par barnskor prydligt i skostället. Men vart har de skorna tagit vägen som syns under skostället i ett annat foto på s. 222 i tillägsprotokollet? (ett par skor i vuxenstorlek)

Under rättengången har det framkommit att det inte har förekommit någon strid i hallen. Mamman ska ha ramlat på golvet vid första slaget. Ändå finns det blod på undersidan på de omkullvälta pallarna i hallen. (Tilläggsprotokoll, s.224)

Tillägsprotokollet, s.229-230 syns det en hög med kläder på sängen. Är bilden tagen före eller efter sambon hämtade eller fick kläder utlämnade? Hur många personer har klampat på brottsplatsen innan teknikerna började fotografera och säkra spår? Varför saknar alla foton datum?

Jag undrar också varför många av personförhören saknar information. Polisen har slarvat med att skriva vad det är för typ av förhör. Om det är telefonförhör eller förhör på polisstation eller på en annan plats.

Det känn som att hela förundersökningsprotokollet är en efterkonstruktion. Givetvis kan jag ha fel men jag kan också ha rätt. Många saker i denna protokoll är förbryllande och det känns som polisen medvetet plockat bort information som kan peka mot en annan gärningsman än Christine Schurrer.
UR FUP s.36
"Det finns således en mängd information om bilar och personer som rört sig i området kring brottsplatsen både före och under brottstiden."
Varför beslutade polisen att alla dessa personer och fordon inte var intressanta? En förklaring kan ju vara att dessa uppgifter inte passade in på Christine Schurrer.

Får vi någonsin veta sanningen?

Jag har tillbringat några timmar med att läsa gamla artiklar om fallet. Det är mycket som polisen och åklagaren har "trott" under denna resans gång. Trycket från media och kravet från allmänheten att lösa denna vidriga brott verkar ha varit pressande för polisen och åklagaren som rimligen haft höga krav på sig själv. Ingen åklagare eller kriminalchef vill ha ett ouppklarat dubbelmord på två små barn i sin meritlista.

CITAT FRÅN SVD
Polisen har hela tiden hoppats på att kunna binda Christine till mordplatsen. Börje Strömberg säger att "massor" av prover är skickade till Statens kriminaltekniska laboratorium för analys. Förhoppningen är att svaren kommer i veckan och att de klart kopplar kvinnan till Arboga.
Citatet här ovan är bara ett exempel bland hundratals likadana citat från media. Har polisen koncentrerat sig så hårt på att försöka binda Christine till brottsplatsen att de struntat i att söka andra möjliga spår? Det är frågan som vi kanske aldrig får någon svar på.

Men den som utmärkt sig mest är Frieda Gummesson. Hon utförde tidigt en felaktig europeisk arresteringsorder för att få Christine häktad.
Själv förstår hon inte kritiken och bortförklarar detta så här:
"Tack vare att damen blivit intagen har man nu enligt uppgift faktiskt säkrat DNA från henne."
Vidare så visar hon stor irritation över det att medias granskning:
"Ni är helt respektlösa och ni vet inte vad ni pratar om."
När hon får höra kritiken från Lindström och Persson blir hon mycket upprörd:
– Det de säger får stå för dem. Varken Leif GW Persson eller Lindström har ett dugg insikt i utredningen. EXPRESSEN
I rättegångarna har Frieda Gummesson använt väldigt fula metoder för att få Christine att framstå i så dålig dager som möjligt. Bland annat hennes så kallade PP-presentation är baserat på rena rama lögner. Vittnen som ska ha sett Christine på mordplatsen finns inte. Vidare så har Gummesson undanhållit bevis som talar för Christine Schurrer.

Jag tycker att det är mycket märkligt att Gummesson får sitta och styra detta skepp raka spåret till fördärvet. Men vad kan man annars vänta från en person som helt saknar självinstinkt.

fredag 13 februari 2009

Christines brev till Hovrätten

HÄR ÄR CHRISTINE SCHüRRERS BREV TILL HOVRÄTTEN
Ordförande tillhanda avseende mål B 8390-08 (Christine Schürrer)

Härmed får jag sända den DVD-skivan (Backup) jag hade lovat att lämna in. Skivan/Backup av mina bilder tillverkats den 05 Dec, och på den finns inget kort på det där huset var brottet har hänt, som jag har sagt i förhör i Hovrättens förhandling i Västerås.

Enligt en "tekniker" blev detta kort raderat den 08 Dec, om det överhuvudtaget stämmer. Så kortet, om uppgifter är sant, måste har laddats på den där datorn efter den 05 dec. Vid den tiden var datorn på reparation, därför att man inte ens kunde starta den!

Jag är medveten att tidpunkten att lämna in "bevismaterial" är för sent och att Hovrätten kanske kommer att ignorera den. Men det tog sin tid att hitta skivan. Det handlar inte om ny material och jag hade lovat att lämna in skivan. Jag vill bara hålla löftet.

Med vänliga hälsningar
Christine Schürrer
-----------------

Ordförande tillhanda avseende mål B 8390-08 (Christine Schürrer)

Frånsett detta skulle jag vilja kräva att en oavhängig kommission bildats som noggrannt granskar kå Gummessons förfarande i det beträffande målet. Jag anser hennes och polisens undersökning som bristfällig och vårdlös.

Till exempel har man inte kommenterat hur det är mögligt att Torgny Hellberg har blod på sin arm och skjorta , där han enligt egna uppgifter också har haft en tröja och jacka på sig. Titta "uppgifter som ej ingår i FU-protokoll" 2008-04-16,sid 4, och i Avsnitt 2 FUP, sid 444. När det gäller min person så har man försummat att kontrollera min lägenhet i Tyskland. åklagaren och polisen har ingen aning om det och det är både pinsamt och förvånande. Vad har de ytterligare försummat?

Enligt min åsikt är det en ofullständig undersökning som kå Gummesson är ansvarig för. Det är nödvändigt att hon avlägga räkenskap.

Med vänliga hälsningar,
Christine Schürrer

EXPRESSEN kan man läsa mer om detta.

Senaste nytt från VLT

Det har varit tyst i media de senaste veckorna men idag publicerar VLT den här artikeln. http://www.vlt.se
Jag tycker att det är bra om Gummessons agerande i fallet granskas.
Jag har under hela resans gång känt en stor olust inför det faktumet att denne åklagerska har fått laborera helt fritt med ett så här allvarligt fall där påföljden är livstids fängelse.

Schürrer klagar på åklagaren

Christine Schürrer, misstänkt för morden i Arboga, har skrivit två brev till Svea hovrätt som kommer med sin dom i målet på måndag.


I det ena brevet klagar hon på kammaråklagare Frieda Gummesson och polisen, som hon anser har gjort en bristfällig och vårdslös undersökning av fallet. Hon vill att en särskild kommission ska granska Gummessons agerande.

Till det andra brevet bifogar hon en dvd-skiva för att visa att det inte fanns någon bild på familjens hus i Arboga i hennes dator vid en tidpunkt tre månader före mordet.

I ett svar till hovrätten skriver åklagarna att de inte ämnar vidta någon ytterligare åtgärd.

Svea hovrätt har inte fattat något beslut med anledning av breven.

onsdag 11 februari 2009

TABU att prata om detta - Ett inlägg från Flashback

Den här skribenten från Flashaback skriver om det som är så tabu just i det här fallet. Att någon anhörig kan vara gärningsman. Nu behöver det inte vara så i det här fallet men det faktumet att sambon har hela tiden betraktats som ett offer väcker många frågor.

Jag lägger inlägget här i sin helhet eftersom det beskriver mina egna tankar så bra.

Ett tankesprång är ju att man inte tänker på det som först faller en in, utan gör en tankeloop och vill få det till något annat än det uppenbara i detta fallet då:

Polis kommer till platsen efter ett larm. På platsen hittar man en blodig man, styvpappan, som enligt all tillgänglig statistik är den mest trolige gm i liknande fall, tillsammans med de biologiska föräldrarna. Erfaren ambulansman , först på platsen , är av uppfattningen att T är GM, det är hans spontana känsla inför denne blodige 2 meter långa uppenbarelse som mystiskt rantar runt ute på gården samt springer fram o tillbaka till bilen.

Istället för att, som vilken erfaren polis som helst i hela världen skulle ha gjort, dvs häktat karln och utrett honom omgående. Nu har inte det skett och redan där har det största tankefelet begåtts. Av okänd anledning skriver polisen 19.38 ingen gm på platsen. Jaså verkligen?

Att man sedan griper efter ett halmstrå, dvs en kvinna som för åratal sedan hade en kort flört med mannen och försöker fälla henne för mord för att hon läst på hans blogg, där han skrivit om HENNE och deras relation.

Vad var det 200 sökträffar?

Hur många träffar har du på dessa mord???
Flera tusen inlägg såvitt jag kan se.

Ska du hållas misstänkt för mord pga det?
Självklart inte, det är ju absurt och rena Kafka situationen,samt visar att åklagaren inte vet ett enda smack om internet och det samhälle hon lever i. Att något liknande ens kan tas upp, och påstås vara ett indicium för dubbelmord på två småbarn är så fel på så många punkter och det är det många som ser, har du hört något från tidningarna förresten?

Nej just det inte ett ljud. Man vet att man har gjort bort sej big time genom denna ogrundade häxjakt, och att ett frikännande antagligen är på ingående.

Det är nämligen så, trots era panikslagna försök att i tråden förklara för er själva att ett fällande nog är på väg, att ju längre en dom dröjer desto större sannolikhet är det att domen blir friande. Sedan kan ni sitta i er inbördes ryggdunkande och försäkra er att det blir en fällande dom. så är inte alls säkert att det är fallet ochh tillgängliga data talar emot det.

Man menar att CS har motiv att döda två okända barn .
Jag har ändå läst runt en del om liknande fall och har ALDRIG någonsin hört eller läst att en främmande kvinna med berått mod planerar att mörda två för henne okända barn.
Då menar jag att jag ALDRIG har hört talas om att detta har hänt.

Om man då förutsätter att en sådan otrolig händelse ändå har ägt rum, så borde man , tycker jag, kunna visa NÅGRA som HELST trovärdiga bevis för att denna osannolika händelse faktiskt har ägt rum.

Snart faller domen

Nu är det inte många dagar kvar tills domen faller. Frågan är - Kommer Christine att bli dömd eller frias hon? Jag personligen tror inte att hon fälls på grund av den obefintliga bevisningen. Åklagaren har byggt en indiciekedja som saknar motstycke i svensk kriminalhistoria. Det finns ingenting som bekräftar åklagarens påståenden. Vissa tidningar har antytt att det är en sensation om Christine frias. Jag tycker att det är en sensation om någon kan fällas och dömas till livstid utan bevis.

Teknisk bevisning. Det finns inget DNA från Christine på brottsplatsen.

Skoavtrycket. Spåren på mordplatsen är enligt polisen ”välliknande” med ett par Vansskor. Inte ”överensstämmande”.

Mammans utpekande av Christine. Mammans minnesbilder kan ha påverkats av anhöriga och tidningar. Rättens sakkunnige Sven-Åke Christianson har också sagt att det vore världsunikt om mamman kom ihåg själva händelsen.

Mordvapnet. Har inte hittats.

Vittnen. Vittnen har sett konstiga personer runt mordplatsen. Grannar har inte kunnat peka ut Christine på eller kring mordplatsen.

Alternativ gärningsman. Att åklagaren inte har någon bättre kandidat är inget bevis mot Christine. Det finns tecken på alternativa gärningsmän – främmande fingeravtryck och hår på mordplatsen som inte är Christines.

Chistines agerande i rätten har hela tiden vänts emot henne. Media har gjort sitt yttersta för att måla henne som den värsta sortens psykopat. Jag vet inte varför Christine inte vill berätta allt men att hon inte gör det gör inte henne per automatik till en mördare.

söndag 8 februari 2009

En kommentar av en läsare

Jag fick en kommentar av en läsare som jag kopierar hit i sin helhet.
Jag är inte kunnig inom grundläggande regler i Europakonventionen men det låter oerhört allvarligt om Gummesson har varit så klantig att hon brutit mot de reglerna i sin iver att sätta dit Christine.

KOMMENTAREN
Åklagartabben i Arbogamålet

Alldeles i slutet av den långa förhandlingstiden i Svea hovrätt i Arbogamålet, hade försvararen, advokaten Per-Ingvar Ekblad, åberopat en handfull vittnen, som hörts under förundersökningen men där förhörsprotokollen inte tagits med i det officiella förundersökningsprotokollet utan hänförts till sidomaterialet (normalt kallat slasken), av åklagarna.?

En misstänkt har rätt till insyn under en brottsutredning.

Med stöd av grundläggande regler i Europakonventionen, rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen att en viktig förutsättning för en rättvis rättegång är att den misstänkte under en brottsutrednings olika faser får en sådan insyn att han eller hon har möjlighet att försvara sig och kan förbereda sig inför en rättegång.

Det ska framhållas att vad som förs till slasken därigenom inte undanhålls försvararen, men det är självklart att det i omfattande utredningar blir mer svårtillgängligt än om materialet finns redovisat i det officiella protokollet. Det är sannolikt också orsaken till att försvararen i Arbogamålet först sent under hovrättsprocessen åberopade ovan nämnda vittnen.

I praktiken blir det nämligen i omfattande utredningar oftast svårt för försvararen att få en fullständig inblick i sidomaterialet.

Dessvärre har det också hänt att åklagaren själv haft en ofullständig kontroll över sådant utredningsmaterial.

Mot bakgrund främst av det förhållandet att åklagaren i Arbogamålet åberopat vittnesiakttagelser som satts i samband med den tilltalade utan att en säker identitetsfastställelse kunnat ske, borde de av advokaten Ekblad i slasken återfunna vittnena enligt min mening ha tagits med i det officiella protokollet. Men det hade inte åklagaren Freisa Gummesson något intresse av.

Enligt mig har åklagarna brutit mot grundläggande regler i Europakonventionen, rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen.

den 8 februari 2009 20:38

torsdag 5 februari 2009

Leif GW Persson om arbogafallet

Knappt en vecka efter tragedin i Arboga skrev Kriminologen Leif GW Persson detta i sin blogg. Här tar han upp det känsliga som ingen annan vågar prata om.

98 gånger av 100 är det en annan typ av mördare Police Business as usual. Eller?
Bland ärrade amerikanska mordutredare brukar man indela sina fall i ”kriminalgåtor” och ”självklarheter” – ”whodunnits” och ”dunkers”. Diagnosen har man ofta ställt under den inledande timmen och med facit-i-hand kommer det i nio fall av tio visa sig att man hade helt rätt från första början.
Måndagen 17 mars, för knappt en vecka sedan, hittar en man sin 23-åriga sambo och hennes två små barn, 1 och 3 år gamla, svårt misshandlade hemma i den egna villan utanför Arboga. Larmet kommer in till polisen klockan tjugo över sju och knappt två timmar senare, klockan 21, så grips kvinnans förra sambo i sitt hem i Motala, knappt femton mil från brottsplatsen.

En förskräcklig händelse. De två små barnen dör inom en timme, deras mamma ligger fortfarande nersövd på intensiven i Uppsala, och när vi upprättat sluträkning över det som hände kommer ett tiotal människoliv att ha gått rakt ner i vasken. Levande och döda offer, deras närmaste anhöriga, gärningsmannen eller gärningskvinnan. Ett tiotal förspillda liv, dessutom en kriminologisk självklarhet. Eller?

Om man utifrån den svenska mordstatistiken under de senaste hundra åren skulle välja en klockren ”dunker” så finns det nämligen inte något bättre exempel än det som hände i Arboga för knappt en vecka sedan. Vi kan luta oss mot några hundra tidigare liknande fall, vi har facit i samtliga, och med nittioåtta procents sannolikhet finns det bara tre tänkbara gärningsmän.
På en ointaglig förstaplats, nio gånger av tio, hittar vi barnens far, före detta sambon och här är det dessutom så praktiskt att han tidigare har hotat och misshandlat barnens mor. Ingen slump att man anhåller honom inom loppet av ett par timmar. Vad de återstående åtta procenten beträffar fördelar de sig ungefär lika mellan den nye sambon, han som hittade offren och slog larm, och barnens mor som själv slagits medvetslös och hamnat på sjukhus. Eller?

Vanliga normala människor, jag talar alltså inte om ”ärrade mordutredare” eller ”yrkesskadade kriminologer”, värjer sig spontant inför den sist nämnda kategorin av gärningsmän och detta är också det största enskilda misstaget som man begår vid sådana här brott. Att man uppfattar gärningsmannen som offer. För att han eller hon, mer eller mindre medvetet, försökt att få det att se ut på det viset. Det andra misstaget är rent statistiskt. Man väljer att bortse från de två procentenheter som utgör skillnaden mellan nittioåtta och hundra procent. Och vad var det egentligen som hände i Arboga?
I onsdags så avför polisen sin nittioprocentare. Kort och sammanfattningsvis så har han alibi. Ingen gärningsman, oskyldig barnafar och svårt drabbat offer. Ungefär samtidigt så avför man också barnens mor och hennes nuvarande sambo och inom loppet av tre dygn har man alltså lämpat nittioåtta procent av tidigare erfarenheter överbord och förvandlat en självklarhet till en kriminalgåta. Förutsatt att man inte begått något misstag på vägen vill säga, och att i det här läget börja darra på manschetten är inte att tänka på.

Återstår två gärningsmän av hundra och vilka hittar vi där? De vi hittills hittat har alla haft två saker gemensamt. För det första en tidigare anknytning till brottsoffren, det vill säga ännu en tidigare sambo eller nära släkting, någon tillräckligt tokig granne, arbetskamrat eller bekant. För det andra, och som en följd av det första, att polisen alltid har hittat dem. Den okände, för offren helt obekante gärningsmannen har ännu inte visat sig på just den här kriminologiska arenan.

En hemsk historia, sannolikt en lärorik historia för fler än ärrade mordutredare och yrkesskadade brottsforskare och med en ohygglig prislapp. Väl värd att fundera över och speciellt i dag då det är långfredag. Tankar kring de liv vi alla vanligen lever och de liv som vissa av oss plötsligt kan tvingas leva då allt omkring slås i spillror och förbyts till livets motsats

Domen i tingsrätten

Jag har funderat lite på hur domen i Hovrätten kommer att se ut om Christine fälls. Jag har svårt att tro att hon fälls eftersom det inte finns några fysiska bevis som pekar på Christines skuld.

Utdrag från tingsrättsdomen 2008-10-14
Som framgår av åldagarens bevisuppgift har åberopats en mycket omfattande både skriftlig och muntlig bevisning till stöd för åtalet mot Christine Schärrer. Åklagaren kan sägas ha byggt upp bevisningen på fyra hörnpelare.
1) Utpekande av Christine Schurrer från arbogamammans sida.
2) Christine Schurrer har befunnit sig i Arboga vid tiden för brotten, om än hon
inte med DNA-spår, fingeravtryck eller annan teknisk bevisning har kunnat
knytas direkt till brottsplatsen inne i huset.
3) Christine Schurrer har haft ett motiv för att utföra brotten.
4) Det saknas enligt åldagaren annan tänkbar gärningsman.
Det förvånar mig att Christine dömdes trots att mammans utpekande av henne underkändes av tingsrätten. Vittnen som ska ha sett Christine i Arboga har inte kunnat peka ut henne. Det att Christine skulle ha motiv för att utföra brotten är något som åklagaren själv har diktat ihop.

Den fjärde och sista punkten ser jag som mest anmärkningsvärd. Att det enligt åklagaren saknas en annan tänkbar gärningsman.

Eftersom utredningen har koncentrerats på endast Christine så har inga andra möjliga gärningsmän utretts. Vad som helst kan ha hänt på Verktygsgatan den ödesdigra kvällen den 17 mars 2008.
Möjliga gärningsmän kan vara:
Ett gammalt ex till mamman
Ett gammalt ex till pappan
Ett gammalt ex till sambon (någon annan än Christine)
En vän som flippat ur
En inbrottstjuv
Sambon (det är tabu i det här fallet att misstänka sambon men enligt statistiken finns förövaren ofta i offrens närhet.)
Mamman själv (Fast i det här fallet har jag svårt att se att mamman skulle ha kunnat skada sig själv så svårt.)

Eftersom familjen helt öppet skrev om sina liv i olika bloggar, bilddagböcker och i Facebook har vem som helst kunnat följa nästan varje steg i deras dagliga liv. Det finns många dårar i dagens onda samhälle och dåren i detta fall kan vara någon annan än Christine.

Med det här vittnesmålet försöker åklagaren placera Christine på Verktygsgatan

Ur vittnesförhör i förundersökningsprotokollet.

XX berättar att hon precis kommit hem och står på uppfarten till sitt garage när hon ser en man, ca 180cm lång , ganska smal, mörk huvjacka gå in på garageuppfarten till Verktygsgatan 2B. När mannen har hunnit halvvägs in upptäcker han att han är iakttagen av XX och vänder och går ut från garageuppfarten igen. Han fortsätter sedan ner längs gatan, förbi 2C och går in på garageuppfarten vid det gula tegelhuset. Det här var ungefär 18.45. Han betedde sig lite märkligt tyckte xx och gick som en yngling.

XX tar själv ut matkassen ur bilen och när hon vänder sig om ser hon en mörkklädd person ute på gatan. Personen passera västerut på Verktygsgatan och viker plötsligt av upp på garage uppfarten till 2 B. xx reagerar av någon anledning på denna person men hon kan inte förklara varför. När sedan xx efter lite krångel med fjärrkontrollen till billarmet får på det hörs ett ljud från larmet och personen, som då befinner sig en bit upp på garageuppfarten, reagerar till och tvärvänder för att sedan passera soptunnorna på 2B:s garage uppfart och fortsätter vidare västerut. xx ser allt detta och tycker det är mycket underligt. Den okände personen viker sedan slutligen in på garageuppfarten till Verktygsgatan 4 för att sedan försvinna i mörkret.

Förhörsledaren frågar om detaljer: Hon ser att personen bär en svart jacka med huvan uppfälld. I övrigt har personen mörka kläder men xx kan ej minnas några detaljer kring byxor och skor. På fråga om xx ser om personen bär på något så har xx inte gjort någon sådan iakttagelse och hon är inte heller säker på hur personen har sina händer när hon går. xx har tidigare beskrivit denna person som en man men har vid eftertanke kommit fram till att detta inte alls är säkert utan att den även lika gärna kan vara en kvinna. Det hon ytterligare reagerar över är att personen är ca 175-180 cm lång och att personen har en speciell gång. xx kan inte beskriva gången men får en uppfattning av att den ser lite vinglig, osäker och ostabil ut. Personen har en lite kutig hållning med axlarna framskjutna och det ser ut som om att jackan är alldeles för stor. xx får också intrycket av att det är en yngling dvs en person som är yngre än henne själv mellan 17 – 27 år ca. En annan detalj som xx reagerar över är att när personen tvärvänder på garage uppfarten så vänder personen sig mot xx men personen gör allt för att dölja sig och inte visa ansiktet. Av den anledningen kan inte xx avgöra könet på personen. Hon får dock en mycket obehaglig känsla av att något inte står rätt till och följer personen med synen när den går vidare västerut.

Förhörsledaren kontaktades på telefon av xx som berättade att hon ville komplettera sitt tidigare förhör.xx uppgav var att hon efter det tidigare förhöret funderat lite över sina iakttagelser och de tidpunkter som hon uppgivit. Det som sedan hänt var att när xx under kvällen den 25/3 plockade undan på köksbordet efter maten plötsligt känt igen situationen när hon tog undan dotterns tallrik. Hon minns då att hon den 17 mars 2008 efter att dottern ätit skrapat av hennes matrester i soppåsen för att sedan gå ut med dessa till soptunnan. Klockan måste då varit lite senare strax efter 19.00 och att det kan ha varit då som gjorde sin iakttagelse på den mörkklädda personen som gick upp på uppfarten till Verktygsgatan 2B. Hon uppger att hon inte är helt säker men att det kan ha varit då och inte som i tidigare förhör i samband med hemkomsten i bilen.

Vittnet har gång på gång ändrat sin berättelse och trots att hon inte inte sett ansiktet på den skumma personen försöker åklagaren med stöd av detta vittnesmål placera Christine på Verktygsgatan.

Åklagaren påstår att personen på denna bild är Christine

Undertecknad tittade tillsammans med inspektör Göran Nilsson på övervakningsfilmen från järnvägsstationen i Arboga 2008-03-17. På stationen finns tre kameror men endast en var i funktion vid tillfället för brottet.

Kl. 19.52 kommer det upp en kvinna som har bråttom upp för trappen. Kvinnan stämmer bra överens med signalement sedan tidigare. Går dock ej att urskilja ansiktet. Denna kvinna stämmer överens med signalementet vi har av den misstänkte Schurerr. Kvinnan ser ut att vara lång med en smal kroppsbyggnad. Ovan personer är de som finns med vid den aktuella tidpunkten som är av intresse. Sammanfattningsvis så av de personer vi ser på övervakningsfilmen, så stämmer kvinnan som kommer upp för trappen kl 19.52 (rätt tid 19.32.40) bäst på det signalement som vi har sedan tidigare.
Det är oerhört dålig kvalite på bilderna från stationen men jag har granskat bilden i PS och tror inte att denna person är Christine Schurrer.
-Personen i bilden är kraftigare än Christine.
-Christine har ju ovanligt långa ben men personen på bilden verkar ha längre kropp än ben.
-Personen i bilden ser ut att ha blont eller rödblont hår. (Det syns tydligt i PS om man ändrar nivåerna. Då framträder också att kvinnan i bilden har en röd tröja på sig samt håller i en liten väska, modell kasse)

Att åklagaren Gummesson är desperat har man kunnat skönja under hela utredningens gång samt unde de två rättegången. Ingen har sett Christine på brottsplatsen och med dessa usla bilder kan Gummesson inte ens knyta Christine till Arboga den aktuella dagen.

onsdag 4 februari 2009

Emmas sambos kärleksmail till Christine

Emmas sambo har ju försökt i förhören och under de två rättegången få det till att det inte fanns någon kärlek mellan honom och Christine. Att det bara var en semesterflirt. Kanske var det som han säger bara en semesterflirt men trots det så verkar det ha funnits varma känslor mellan de två. Det syns klart och tydligt i dessa mejl som åklagaren har försökt gömma.

21 augusti 2006
Det är tomt i lägenheten och runt mig. Föreställer mig att det är lika tomt som på stranden och i din säng. Jag kom hem till slut, men till vad... Mina tankar är någon annanstans och jag kan inte hindra dem från att flyga i väg till stranden i Plakias och soluppgången eller solnedgången eller till dig.

27 augusti 2006 19.38
Hej Christine! *Stor kram och många varma kyssar* Underbart att höra från dig igen. Du har funnits i mina tankar varje dag den här veckan och jag åkte nästan upp till flygplasten för att ta en weekendresa ner till Plakias...

28 september 2006 14.46
Hej Christine! :) Det var så skönt att höra din röst igen efter en lång månads väntan.

28 augusti 2006 17.36
Hej Tine... Åh, jag känner hur mycket jag kommer att sakna dig när jag sitter här i min tomma lägenhet. Hoppas att du haft en trevlig resa tillbaks till Tyskland och att du anlände tryggt till Hannover om det var dit du åkte. //// Ser fram emot att höra från dig snart! :) /Pussar och kramar och ännu fler pussar /NN
6 augusti 2007 14.26
Tine, mars månad har varit den mest omtumlande månad jag någonsin har haft på värsta tänkbara sätt och jag vill inte träffa dig eller att du ringer till mig. //// Trots mitt hårda mejl önskar jag, uppriktigt, att du får ett fint lov från universitetet. Och jag hoppas för din skull att det du skrivit i brevet var sant, att du mår mycket bättre. Men jag har ingen önskan att hålla kontakt i framtiden. Ha det bra. /NN

Källa Kvällsposten
I det sista mejlet ett år efter den gemensamma semestern på Kreta gör arbogamammans sambo slut med Christine.


söndag 1 februari 2009

Mammans minne

Det har diskuterats och diskuteras fortfarande (på tex Flashback) om arbogamamman minns eller inte minns händelsen. Jag har läst föröundersökningsprotokollet flera gånger och när man läser förhören med mamman så uppfattar jag det som att allteftersom hon får information "förbättras" hennes minnesbilder. Den kvinnan mamman beskriver under förhandlingarna på Tingsrätten och Hovrätten skiljer markant från den personen hon beskriver i de otaliga polisförhören. Då kan man ju ifrågasätta om hon minns själv eller om hennes "minnen" är ett ihopkok av det vänner, anhöriga och polisen berättat för henne samt det hon läst och hört i media. Första förhöret med mamman hålls den 1/4 och först i det elfte förhöret (20/4, dagen efter då hon skrevs ut från sjukhuset) börjar mamman beskriva utseendet på den kvinnan som hon ska ha sett på mordkvällen.

FÖRHÖR 20/4
Emma uppgav att hon inte visste om det var ett minne. Hon är ganska säker på att det inte är någon dröm för drömmar visar sig på andra sätt men hon vet inte om det är ett klart minne eller ett antagande men det känns ganska verkligt, som om det är upplevt. Emma uppgav att hon har den här personen mitt framför sig, hon kan beskriva henne. Det är en tjej. Hon är jättesäker på att det är en tjej. Emma vet inte varför men det finns ingenting som säger henne att det är en kille. Det är en tjej för Emma. Hon är nästan helt säker.

Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sånt. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Om kvinnan hade de kläderna på sig så måste hon ha klätt av sig, i alla fall skorna, om hon har tagit bilen dit. Hon hade inga skor på sig inne och måste ha tagit av sig dem. Emma har verkligen försökt ta fram minnen från den här dagen och funderar om det är därför minnena har kommit, eller när de kom. Men det känns absolut inte som en dröm.

FÖRHÖR 22/4
Tjejen är klädd en tröja som visar axlarna, är gul eller grön och kritstrecksrandiga byxor, vita strumpor. Emma ser detta framför sig och i det här minnet, eller vad det nu är, står Emma först upp. Sedan gör tjejen något med Emma som gör att hon ligger ned sedan, vad tjejen gör vet inte Emma men i början står Emma upp framför tjejen så hon ser hennes ansikte. Därför säger Emma att hon verkligen kan peka ut den här tjejen. Hon har aldrig träffat på den här tjejen förut, hon vet inte någonting för hon har aldrig sett henne tidigare. Tjejen har svart hår, det kan var lite uppsatt men det hänger ner mot axlarna i alla fall. Jättemörkt hår.

Emma ombeds beskriva tjejen så noga så om det stod 20 tjejer i korridoren utanför så skulle förhörsledarna kunna plocka ut henne bland dessa. Emma uppgav att tjejen är ungefär lika lång som Emma själv, ev lite längre. Emma är 1.60 så tjejen är max 1.65 men kan vara kortare också, lite mullig. Inte tjock men inte smal heller, kläderna satt inte bra på henne. Svart hår. Det Emma ser framför sig är att tjejen absolut inte är sminkad. Hon kan vara lite mörk, mörkt hår, kan ha mörka ögonfransar men absolut inte sminkad. Varför Emma minns att hon inte är sminkad vet hon inte.Vad hon hade för kläder på sig vet inte Emma, hon vet bara vad hon hade för kläder just då. Lite rund i ansiktet pga att hon är lite mullig. Tjejen hade uppsatt hår, Emma vet inte om tjejen hade lugg, det skulle kunna vara så att hon hade lugg. Att hon hade satt upp håret, hade lite hängande och hade lugg också. Väldigt mörkt hår. Kan vara lite vågigt, inte lockigt men lite vågigt så att det böjer sig utåt, det som hänger. På fråga svarade Emma att hon inte får någon uppfattning om tjejens ålder. Det är också något som Emma har funderat över men kan inte svara på det men tjejen är inte yngre än Emma som fyller 24 och tjejen kan vara där också kanske över. Inte äldre än 30, 35. Hon uppgav att hon ser tjejen väldigt klart, ser hennes kläder och att strumporna är vita så Emma tror att lamporna är tända, både hall lampan och lampan i datarummet. Ingenting är skumt utan allt är väldigt klart och så brukar de ha hemma. Hon minns att sambon och hon har pratat om att om det är så att den här tjejen kom hem till dem hur visste hon då att sambon inte var hemma eller skulle komma hem.
Här kommer det fram att Emma och hennes sambo har spekulerat kring Christine som eventuell gärningsman.
FÖRHÖR 23/4
Emma ombeds berätta igen om detta att det är något i kvinnans utseende som Emma reagerar på. Emma berättade att eftersom hon ser kvinnans ansikte ganska klart och hon ser det även i minnesbild har Emma funderat mycket över den bilden. Om hon skulle kunna fundera ut vem det kan vara men det enda hon kan komma på är att det är något som inte stämmer med kvinnans ansikte, det är något som inte är som det ska, att ögon är felformade, näsan är stor eller läpparna är konstiga men det enda Emma kan komma på är att kvinnan har ganska stor näsa.

Flashback fanns det tidigare länkar till olika bloggar och bilddagböcker där vänner och familj till mamman hade lagt en massa bilder. I en av bloggarna såg jag en kvinna som matchar mammans beskrivning mycket bra. Dessa bilder plockades dock bort från bloggarna när mamman berättade om sina minnen.
Den 25/4, nästan 6 veckor efter händelsen får mamman mer information om händelsen av polisen. Hon informeras om detaljer, bland annat att media spekulerat att mordvapnet är en hammare. Hon informeras också om att Christine sitter anhållen för brottet.

FÖRHÖR 25/4
Hon uppgav att hon ser tjejens ansikte. Det är ganska klart och att hon skulle kunna peka ut henne på en bild. Svart hår, axellångt, kritstrecksrandiga byxor och förmodligen grön eller gul tröja där axlarna syns ganska bra. Hon är ungefär lika lång som Emma, kanske fem centimeter längre. Emma berättade vidare att hon har funderat på tjejens utseende och att det är någonting med hennes utseende som inte är som det ska. Det stämmer inte riktigt. Emma har funderat mycket över det och det kan vara så att hon har en lite större näsa. Emma kan sätta fingret på att tjejen har en lite större näsa än vad som anses normalt. På fråga svarade Emma att avståndet till tjejen i hallen var kortare än "samtalsavstånd". Hon har inget minne av konversation, lukter eller liknande. Bara bilder.

FÖRHÖR 5/5
Förhörsledaren vill att Emma utvecklar det hon uppgav om att det var fel längd. Hon berättade att hon har tittat på sin minnesbild i huvudet och funderat på hur lång människan kan vara och minnesbilden säger henne att tjejen kanske är lite längre än Emma.
Emma har förstått att tjejen är ganska lång. Det har hon läst i tidningarna och Emma har sett när tjejen har en jacka över huvudet och går in på häktet i Västerås. Emma har sett hennes ben bara, hon är ganska lång.

FÖRHÖR 15/5
Hon ombeds beskriva ansiktet så detaljerat som möjligt. Emma beskrev att längden på tjejen har blivit annorlunda. Emmas minne är att hon måste lyfta på huvudet för att se ansiktet, hon vet inte om tjejen är mycket längre än henne eller några centimeter längre. Kinderna och näsan är utmärkande i ansiktet, kinderna går utåt lite, väldigt markerade, näsan är ganska stor. Mörkt, axellångt hår. Emma har svårt att berätta om längden men det hår som hänger ner går till axlarna. Om håret är längre bak vet hon inte men tjejen har det uppsatt och en tofs som hänger ner, det kan vara lite lockigt för det är inte spikrakt det kan våga sig lite. Hyn är varken brun eller ljus utan på något sätt som om hon legat i solarium eller nyss varit utomlands en kort stund. Inte solbränd men heller inte blek. Emma ser inget ansiktsuttryck och registrerat att tjejen inte har något smink på sig. Hon är väldigt mörk, mörka ögonfransar, mörka ögonbryn eller nåt. Emma vet inte varför, men hon har registrerat att tjejen inte har något smink på sig.

På fråga om Emma kan beskriva vad hon ser i läge två, när hon ligger ner svarade hon att det enda hon ser är att tjejen vänder sig om och går in i datarummet. Emma ser henne bakifrån, hon har kritstrecksrandiga byxor, en gul eller grön tröja, Emma vet inte riktigt, vita strumpor. Hon ser henne gå in i datarummet och hon vänder sig åt vänster.

På fråga hur Emma tror att vetskapen om att hon vet vem som är misstänkt har påverkat hennes minnesbild svarade hon att innan hon visste vem som var misstänkt hade hon en jätteklar bild av människan och den minnesbilden har inte ändrat sig.

Emma pratar om huvudminne och kroppsminne och hennes kroppsminne säger att det är rätt
person som sitter nu. Allting stämmer så bra med vad Emma har sagt när hon har vaknat på sjukhuset, som hon berättade om förra gången, minnesbilden när hon kände obehag med minnestränaren att personen inte kanske pratade svenska och sådana saker. Personligen är Emma ganska säker att det är rätt person.
(Vad är kroppsminne?)

Emma får frågan om hon vet vad misstänkt heter och hon svarade Christine. Emma får frågan om hon har pratat med någon annan än sambon om det här med Christine. Emma svarade att hon fått berättat för sig, hon minns det inte själv, att hon har pratat med M om det. På fråga svarade Emma att hon berättade om att sambon hade fett brev, vad som stod där och även om Christine också, kanske även tidigare. De skrattade åt det, tyvärr. Det vardet som stod i brevet, jargongen var " ge upp människa". Emma berättade även för sin pappa vid ett besök på akutmottagningen. Hon minns inte pappans reaktion, hon berättade kortfattat. Hon tror inte hon berättat för någon annan än M och pappan. Det var efter att brevet kommit.

På fråga om Emma och sambon har pratat någonting runt Christine efter händelsen svarade Emma att efter att hon fick veta att hon var misstänkt så kan de ha gjort det. Det fick Emma vetskap om samma dag de åkte hem från den hemliga orten. De har pratat om varför har hon gjort så här, vad rör sig i hennes huvud, saker som de har fått reda på , via media, om henne.

Det är Emma som har frågat, tex när de här mailen har kommit ut på Flashback, var det verkligen så här och han besvarar hennes frågor men det är inget nytt som har kommit fram.

FÖRHÖR 28/5
På fråga om det är något mer som kommit fram när det gäller Emmas minnesbilder från hallen svarade Emma att bilden av kvinnan framför henne blir klarare och klarare.

FÖRHÖR 3/7
Jag ringde på grund av att igår kväll, ganska sen kväll, så när jag skulle gå och lägga mig så kom det minnesbilder…ehh… Mycket känsler och funderingar kring det. Mest att jag fick minnesbilder av mina känsler vid det tillfället, men också ganska klart vem jag hade öppnat dörren för.

Ehh…jag var hemma hos mamma och pappa och vi skulle till och gå och lägga oss. Sambon hade gått ut för och rökt så jag var ensam. Så jag låg i min säng hemma hos mamma och pappa då. Och fundera ju…jag funderar mycke över det här hela tiden, men helt plötsligt så bara kom det.
Okej.
Mm.
Och vad det är första som kommer, Emma?
Ehhh…det första som kommer är ett ord eller en mening. "Hi, I'm Tine." Och sen kom det mer och mer. Att jag hade öppnat dörren för någon. Jag vet att jag gick mot dörren för att ant… jag vet inte om det knacka på eller ringde på, men jag gick till dörren i tron om att sambon hade kommit hem. Att han hade ett musikinstrument i händer eller…händerna eller något för jag visste att han hade vart iväg och fixat med mycket musik och sånt. Så jag tänkte att, ja, han har väl nåt musikinstrument i händerna för han inte kan öppna, så jag öppnade dörren i tron att det var han. Men utanför så står det en människa säger "Hi, I'm Tine." Och nästa är att jag måste backa för att hon tar sig in. Hon, ja, inte bryter sig in, men tränger sig in så jag måste backa för att hon kommer så. Jag vet inte om hon stängde dörren efter sig, men nästa sekund så har jag ett slag i huvudet. Det slår lock för mina öron. Ehh…nästa minnesbild efter det är att jag står mot min vägg…ehh…på vänstra sidan av hallen så står jag mot väggen och ser henne framför mig.

Det var, det var mina tankar och känsler då. Vad jag kommer ihåg. Och…det jag minns av hennes utseende…är ganska likt det som jag har angett förut. Ehh…lite…lite större näsa än normalt. Ehh…kindben som är väldigt markerade…ehh…Mörkt, långt hår som kan var lite, lite uppsatt, men, ganska, det hänger lite grann. Ehh…svarta glasögon. Ehh…glasögon med svarta bågar.

Här i samma förhör beskriver mamman även hammaren. Beskrivningen passar bra i kofoten som finns avbildat i ett tidigare inlägg.
Ehh…ja och förutom den här minnesbilden. Jag kan inte säga var hammaren kommer in det här. Om det är så att den ligger någonstans eller om hon håller i den eller nåt, men jag minns en hammare, men jag kan inte säga var jag minns det någonstans. Men jag minns en hammare med svart skaft och röda detaljer på. Ja…ehh…på, på hammarskaftet. Inte där hammarklon och det sitter utan på andra sidan så är det som en ring precis…ehh…där hammaren slutar. En ring, en röd ring. Och sen…ehh…som en avlång…ehh…avlång, avlångt runt med rött också, mitt på hammarskaftet.

Mamman kan ju blanda in i sina "minnen" familjens egen hammare eftersom den låg framför henne under tiden hon chattade med sin syster minuterna innan överfallet.
----------
Min personliga åsikt är att mamman inte minns händelsen. Minnesexperten har ju också uttalat sig och hävdar att mamman inte minns. Hur som helst när man läser förhören så ser man hur tydligt som helst att mamman hämtar och får information utifrån. Om hon sedan tror att dessa "drömmar" är riktiga minnen är beklagligt.

Alla som följt rättegången vet att vid det här laget har mamman vittnat om en mycket längre kvinna än den personen hon beskriver i de här förhören i både tingsrätten och hovrätten.

I förhören pratar mamman om bara axlar men i rätten svarar hon på åklagarens fråga om hur kvinnan är klädd så här: "En jacka som är öppen. Eftersom min blick går ner till magen... så är det en ljus eller beige tröja och en ganska tjock jacka som är öppen. "

Om fel gärningsman sitter nu häktad och döms för detta så går den riktige mördaren fortfarande fri!