I morgon prövas Christines fall i Högsta Domstolen. Förhoppningsvis kommer beslutet om prövningen under morgondagen.
VLT
Visar inlägg med etikett Prövningsansökan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Prövningsansökan. Visa alla inlägg
tisdag 7 april 2009
fredag 3 april 2009
Christines brev till Justitiekanslern
Christine Schürrer har riktat svidande kritik mot svenska domstolar och har skrivit detta brev till Justitiekanslern.
Västerås 26/03/09
Jag har med stort intresse läst er artikel om kvalitetssäkring av bevisprövning i brottmål.
Det är verkligen önskvärd att denna diskussion breddas och, framför allt, kopplas tydligare till det praktiska rättslivet, så att klyftan mellan ”hur det ska se ut” och ” hur det ser ut i verkligheten” inte kommer att bli för stor. Och det är skönt att åtminstone en person tar upp denna problematik!
Att bevisprövning inrymmer betydande rättssäkerhetsproblem kan ja bara håller med. Jag har själv bevittnat jäviga domare som följer sin egen övertygelse (”jag har aldrig trott att hon är oskyldig”) eller använda helt skamlös så kallade hjälpregler (höjdpunkten: påhittade indicier)
Till det kommer också en inkompetent åklagare, som allvarligt har sagt i en häktningsförhandling att hon behöver inte vänta på DNA-resultaten för att börja med processen.
Jag vet inte om man kan garantera en kvalitetssäkring, och därmed bidra till en absolut nödvändig och förbättrad rättsäkerhet, bara genom att skaffa klarare förhållande i bevisprövning. Ni bemärker t.ex att ” om en domstol gör en samvetsgrann prövning, inkl. att bevisen struktureras noggrant, kommer den personliga övertygelse att skjutas i bakgrunden på det sätt som ska ske i ett rättsäkert dömande.”
Jag tycker att en sådan tanke är lite naivt. Även om det vore så att en domstol agerar så förebildigt som beskriven, finns där fortfarande den mänskliga faktorn kvar.
Och den kan man helt enkelt inte utesluta. Jag fattar misstankar att, bland annat brister som användandet av ”hjälpregler”, ”styvmoderlig” hantering av bevisprövning och tidsbrist, många domstolar och åklagaren har ingen uppfattning om sina plikter och vilket ansvar sitt yrke överhuvudtaget innehåller!
Så hur ska man inskrida mot ett sådant godtycke eller anarkiska förhållanden som härskar vid svenska domstolarna? Hur inskrider man mot en jävig domstol? Eller hur kan man förhindra att en domstol är jävig från början?
Generellt erfodras en noggrannare utbildning, samt en bättre koll av domstolarnas verksamhet. Kanske kan man motverka en otillräcklig granskning av bevisutsagor helt enkelt genom hårdare och tydligare straff vid lagbrott.
Kanske hjälper det till att domstolarna tar sitt arbete allvarligare. För det tyckas att de bestående lager om tjänstefel, bevisförvanskning m.m inte verkar användas ofta. De finns bara i teorin men inte i praktiken.
För att begränsa eller motverka att domarens personliga övertygelse tar över i en bevisprövning är det nödvändig att gå längre tillbaka i problematiken. Eller annars sagt måste man helt enkelt förhindra att domaren förlorar sitt objektivitet och bekämpa problemets rot och inte bara dessa konsekvenser.
Om man har t.ex en vinklad beskrivning i medierna som domaren har svårt att frigöra sig från, måste man försöka att förebygga det redan från början. Det är givetvis ett stort område men det få inte hamna i bakgrunden när man diskuterar rättssäkerhetsproblematiken.
Ni ställer frågan om det måhända går att hitta en kvalitetssäkringsmetod som domstolarna lätt kan plocka fram när det behövs. Då kan jag konstatera att enligt en sådan formulering är det omöjligt. Ty då har man igen den osäkerhetsfaktorn ”när den behövs”.
Faran är att, om man har t.ex . en jävig domstol, den helt enkelt kan ”bestämma” sig att inte använda denna kvalitetssäkringsmetod. Och då har man samma problem igen, att domstolarna kan agera som de vill. Om man hittar en kvalitetssäkringsmetod måste den vara tydlig och konsekvent så man kan utesluta eventuella säkerhetsluckor.
Ni säger att en god bevisprövningsmetod skulle kunna fungera som kvalitetssäkring åtminstone så till vida att det i efterhand kunde avläsas om domstolen har följd metoden eller inte. Och vilka konsekvenser kommer det att ha i efterhand för domstolen?
Eller för den tilltalade, om man kan konstatera att domstolen ”gjorde fel” att den inte har följt metoden?
Med vad om man kan bevisa att instanserna gjorde fel? Om där plötsligen dyker upp indicier i en dom som inte förekommit under förhandlingar, och om de även värderades som svåra och avgörande? Det är naturligtvis pinsamt och sorgsen för en domstol och sin ”integritet” .
Och som Ni har rätt bemärkt, det finns tyvärr ingenting som hindrar en domstol från att bara ”finna” att det saknas rimlig tvivel om den tilltalades skuld. Men med en sådan inställning kan man likadant spara massor av tid och processkostnaderna och spela krona eller klave i ett brottsmål.
Ni har tydligen klargjort domstolens uppgifter och plikter, vilka egentligen skulle vara logiska och självklara, men Ni beskriver verkligen ett drömtillstånd. Ty verkligheten ser helt annorlunda ut. Att komma i närheten av de optimala förhållandena är många förändringar nödvändigt som garanterar rättssäkerhet. Jag kan bara konstatera att det kommer att bli en lång väg för Sverige att skaffa dessa förhållanden, så att man kan kalla sig med rätta ”rättsstat”
Med vänliga hälsningar Christine Schuerrer
Västerås 26/03/09
Jag har med stort intresse läst er artikel om kvalitetssäkring av bevisprövning i brottmål.
Det är verkligen önskvärd att denna diskussion breddas och, framför allt, kopplas tydligare till det praktiska rättslivet, så att klyftan mellan ”hur det ska se ut” och ” hur det ser ut i verkligheten” inte kommer att bli för stor. Och det är skönt att åtminstone en person tar upp denna problematik!
Att bevisprövning inrymmer betydande rättssäkerhetsproblem kan ja bara håller med. Jag har själv bevittnat jäviga domare som följer sin egen övertygelse (”jag har aldrig trott att hon är oskyldig”) eller använda helt skamlös så kallade hjälpregler (höjdpunkten: påhittade indicier)
Till det kommer också en inkompetent åklagare, som allvarligt har sagt i en häktningsförhandling att hon behöver inte vänta på DNA-resultaten för att börja med processen.
Jag vet inte om man kan garantera en kvalitetssäkring, och därmed bidra till en absolut nödvändig och förbättrad rättsäkerhet, bara genom att skaffa klarare förhållande i bevisprövning. Ni bemärker t.ex att ” om en domstol gör en samvetsgrann prövning, inkl. att bevisen struktureras noggrant, kommer den personliga övertygelse att skjutas i bakgrunden på det sätt som ska ske i ett rättsäkert dömande.”
Jag tycker att en sådan tanke är lite naivt. Även om det vore så att en domstol agerar så förebildigt som beskriven, finns där fortfarande den mänskliga faktorn kvar.
Och den kan man helt enkelt inte utesluta. Jag fattar misstankar att, bland annat brister som användandet av ”hjälpregler”, ”styvmoderlig” hantering av bevisprövning och tidsbrist, många domstolar och åklagaren har ingen uppfattning om sina plikter och vilket ansvar sitt yrke överhuvudtaget innehåller!
Så hur ska man inskrida mot ett sådant godtycke eller anarkiska förhållanden som härskar vid svenska domstolarna? Hur inskrider man mot en jävig domstol? Eller hur kan man förhindra att en domstol är jävig från början?
Generellt erfodras en noggrannare utbildning, samt en bättre koll av domstolarnas verksamhet. Kanske kan man motverka en otillräcklig granskning av bevisutsagor helt enkelt genom hårdare och tydligare straff vid lagbrott.
Kanske hjälper det till att domstolarna tar sitt arbete allvarligare. För det tyckas att de bestående lager om tjänstefel, bevisförvanskning m.m inte verkar användas ofta. De finns bara i teorin men inte i praktiken.
För att begränsa eller motverka att domarens personliga övertygelse tar över i en bevisprövning är det nödvändig att gå längre tillbaka i problematiken. Eller annars sagt måste man helt enkelt förhindra att domaren förlorar sitt objektivitet och bekämpa problemets rot och inte bara dessa konsekvenser.
Om man har t.ex en vinklad beskrivning i medierna som domaren har svårt att frigöra sig från, måste man försöka att förebygga det redan från början. Det är givetvis ett stort område men det få inte hamna i bakgrunden när man diskuterar rättssäkerhetsproblematiken.
Ni ställer frågan om det måhända går att hitta en kvalitetssäkringsmetod som domstolarna lätt kan plocka fram när det behövs. Då kan jag konstatera att enligt en sådan formulering är det omöjligt. Ty då har man igen den osäkerhetsfaktorn ”när den behövs”.
Faran är att, om man har t.ex . en jävig domstol, den helt enkelt kan ”bestämma” sig att inte använda denna kvalitetssäkringsmetod. Och då har man samma problem igen, att domstolarna kan agera som de vill. Om man hittar en kvalitetssäkringsmetod måste den vara tydlig och konsekvent så man kan utesluta eventuella säkerhetsluckor.
Ni säger att en god bevisprövningsmetod skulle kunna fungera som kvalitetssäkring åtminstone så till vida att det i efterhand kunde avläsas om domstolen har följd metoden eller inte. Och vilka konsekvenser kommer det att ha i efterhand för domstolen?
Eller för den tilltalade, om man kan konstatera att domstolen ”gjorde fel” att den inte har följt metoden?
Med vad om man kan bevisa att instanserna gjorde fel? Om där plötsligen dyker upp indicier i en dom som inte förekommit under förhandlingar, och om de även värderades som svåra och avgörande? Det är naturligtvis pinsamt och sorgsen för en domstol och sin ”integritet” .
Och som Ni har rätt bemärkt, det finns tyvärr ingenting som hindrar en domstol från att bara ”finna” att det saknas rimlig tvivel om den tilltalades skuld. Men med en sådan inställning kan man likadant spara massor av tid och processkostnaderna och spela krona eller klave i ett brottsmål.
Ni har tydligen klargjort domstolens uppgifter och plikter, vilka egentligen skulle vara logiska och självklara, men Ni beskriver verkligen ett drömtillstånd. Ty verkligheten ser helt annorlunda ut. Att komma i närheten av de optimala förhållandena är många förändringar nödvändigt som garanterar rättssäkerhet. Jag kan bara konstatera att det kommer att bli en lång väg för Sverige att skaffa dessa förhållanden, så att man kan kalla sig med rätta ”rättsstat”
Med vänliga hälsningar Christine Schuerrer
fredag 13 mars 2009
Överklagan till Högsta domstolen
Nu har Per Ingvar Ekblad lämnat resningsansökan till Högsta domstolen.
Christine Schürrer vill frias från morden på Max och Saga Jangestig. I dag överklagade hennes försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblad hovrättsdomen.Mer om detta finns att läsa på AFTONBLADET, EXPRESSEN och DAGENS NYHETER
I resningsansökan till Högsta Domstolen betonar Ekblad att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas eftersom rättslaget är oklart. Målet är ett indiciemål, och Ekblad och hans klient vill veta vad beviskravet "ställt utom rimligt tvivel" egentligen innebär.
Christine Schürrer befann sig i Arboga vid tidpunkten för aktuella gärningar. Hon kan sålunda i och för sig liksom alla andra som befann sig i Arboga med omnejd ha utfört aktuellt brott, skriver Ekblad.
KÄLLA VLT
fredag 27 februari 2009
Om två veckor lämnas prövningsansökan till Högsta Domstolen
Jag fick följande mycket välskrivet mejl skickad till bloggen idag.
Om Per Ingvar Ekblad spelar sina kort väl så kan han i sin prövningsansökan hävda ”att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.” http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____4273.aspx
Hovrättens ”starka indicium” består av två delar. En del är då att Emma talat om namnet Tine tidigt. Ett påstående som är rent falskt. Något sådant har inte framkommit vare sig i förhandlingarna eller i utredningen i övrigt. Den andra delen detta ”starka indicium” är uppbyggt av är att Hovrätten finner det utrett att Emma såg en kvinna i hallen när hon själv ligger ner.
Följer man då hur denna minnesbild växer fram hos Emma så finner man att hon beskriver en utomkroppslig upplevelse där hon ser sig själv ligga med sin mammas lila tröja på sig.
Ett utomkroppsligt minne kan aldrig vara autentiskt! Intressant för fortsatt resonemang är ändå att den lila tröjan går att härleda. En lila tröja Emma sett sin mamma bära.
Fortsätter man då till förhöret den 20 april, förhöret som hovrätten direkt refererar till när de hävdar att Emmas minne är autentiskt när hon såg en kvinna i hallen, så finner man att Emma fortfarande beskriver en utomkroppslig upplevelse, som enligt all beprövad vetenskap inte kan vara autentisk.
Redan här går det att hävda att det är ett grovt misstag att använda minnesbilder som har sitt ursprung i utomkroppsliga upplevelser i ett domslut. Går det dessutom att härleda dessa minnesbilder till tidigare intryck på samma sätt som med Emmas mammas lila tröja så blir argumentationen än tydligare.
I detta fall går det att göra det. Det finns bilder som stämmer utomordentligt väl överens med den beskrivning av kvinnan Emma gör i sin upplevelse. Bilder som det finns all anledning att anta att Emma sett nära i tiden. Att Emma har minnesbilder av utomkroppsliga upplevelser är i sig inte konstigt då det är väl dokumenterat att många har fått det vid näradöden-situationer. Dock har det aldrig gått att bevisa att de speglar en reell verklighet. Det finns all anledning för Per Ingvar Ekblad att hävda att det är ett grovt misstag att ta med denna typ av bevisning i ett domskäl.
Någonstans måste även den fria bevisprövningen ha sin gräns. Lämpligtvis vid vad som går att bevisa vetenskapligt. Duger utomkroppsliga upplevelser som bevis så kan vi lik väl ha sierskor och sibyllor som domare.
Om Per Ingvar Ekblad spelar sina kort väl så kan han i sin prövningsansökan hävda ”att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.” http://www.domstol.se/templates/DV_InfoPage____4273.aspx
Hovrättens ”starka indicium” består av två delar. En del är då att Emma talat om namnet Tine tidigt. Ett påstående som är rent falskt. Något sådant har inte framkommit vare sig i förhandlingarna eller i utredningen i övrigt. Den andra delen detta ”starka indicium” är uppbyggt av är att Hovrätten finner det utrett att Emma såg en kvinna i hallen när hon själv ligger ner.
DOM
Men hovrätten anser att det även är klarlagt att hon har autentiska minnen av en kvinna som befinner sig i hallen när hon själv ligger ner, dvs. en koppling till när hon själv låg skadad på golvet, alltså den 17 mars.
Följer man då hur denna minnesbild växer fram hos Emma så finner man att hon beskriver en utomkroppslig upplevelse där hon ser sig själv ligga med sin mammas lila tröja på sig.
Ett utomkroppsligt minne kan aldrig vara autentiskt! Intressant för fortsatt resonemang är ändå att den lila tröjan går att härleda. En lila tröja Emma sett sin mamma bära.
FÖRHÖR 16 APRIL
Emma vet lite vad hon har på sig men hon kan inte ha det på sig eftersom hon inte har några sådana kläder men hennes mamma har en tröja som man har utanpå, en lila och att Emma har en sån på sig men hon har ingen sådan.
[…]
På fråga svarade Emma att hon inte har någon minnesbild av vad hon ser när hon ligger ner. Emma förklarade att hon mera minns att hon är den som kommer in i lägenheten, den som hittar henne. Inte från där hon ligger. Det är som att det är hon själv som hittar sig, att hon ser sig själv ligga ned med en lila tröja på sig.
Fortsätter man då till förhöret den 20 april, förhöret som hovrätten direkt refererar till när de hävdar att Emmas minne är autentiskt när hon såg en kvinna i hallen, så finner man att Emma fortfarande beskriver en utomkroppslig upplevelse, som enligt all beprövad vetenskap inte kan vara autentisk.
FÖRHÖR 20 APRIL
Tanken eller minnet eller vad det nu är, som hon fick i morse utspelar sig i hallen. Det är ganska klart eftersom hon ser sig själv ligga i hallen men personen, hon är antingen lika lång som Emma eller aningen lite längre, inte mycket längre, Emma är 1 och 60 så hon är max 1 och 65. Hon står rätt framför Emma som inte kan se vad kvinnan gör, om hon gör henne illa. Ingenting sån´t. Hon har axellångt mörksvart hår, riktigt svart. Kanske lite uppsatt men mestadels hänger det ner på axlarna. Hon hade inget smink. Kanske mörka ögonfransar, hon kan vara lite mullig för hennes kläder sitter inte så bra. Hon har svarta, kritstrecksrandiga byxor och en gul eller grön tröja som visar axlarna. Sen får Emma för sig att hon ligger ner och ser kvinnan gå in i datarummet så Emma ser henne bakifrån.
Redan här går det att hävda att det är ett grovt misstag att använda minnesbilder som har sitt ursprung i utomkroppsliga upplevelser i ett domslut. Går det dessutom att härleda dessa minnesbilder till tidigare intryck på samma sätt som med Emmas mammas lila tröja så blir argumentationen än tydligare.
I detta fall går det att göra det. Det finns bilder som stämmer utomordentligt väl överens med den beskrivning av kvinnan Emma gör i sin upplevelse. Bilder som det finns all anledning att anta att Emma sett nära i tiden. Att Emma har minnesbilder av utomkroppsliga upplevelser är i sig inte konstigt då det är väl dokumenterat att många har fått det vid näradöden-situationer. Dock har det aldrig gått att bevisa att de speglar en reell verklighet. Det finns all anledning för Per Ingvar Ekblad att hävda att det är ett grovt misstag att ta med denna typ av bevisning i ett domskäl.
Någonstans måste även den fria bevisprövningen ha sin gräns. Lämpligtvis vid vad som går att bevisa vetenskapligt. Duger utomkroppsliga upplevelser som bevis så kan vi lik väl ha sierskor och sibyllor som domare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)