Christines vänner

Idag kan man läsa i Expressen en intervju med en av Christines vänner. Kristina som vännen kallas i artikeln berättar om det hemliga nätverket som i månader har granskat all material som berör Arbogafallet.

Citat från artikeln: Det är många som hjälper till, totalt är vi ett 20-tal som håller kontakten, säger hon. Vi går igenom allt, hela förundersökningen och tar fram hemligt material som polisen inte vill ska komma ut. Det är hårt arbete, men vi måste värna om rättssäkerheten.

Hela artikeln finns att läsa här.

Här kan man läsa Sven-Erik Alhems kommentar om varför han tror Christine får sympatier från allmänheten.

Tråkigt nog tar han inte upp det faktumet att det finns personer som tror på Christines oskuld.

En kommentar om domen

Hittade denna kommentar på Sven Erik Alhems blogg.

Skandal
Mammans berättelse har hela tiden förbättrats i takt med släktens besök och styvpappan borde ha hållits undan. När Emma först berättade så sa hon att hon hade varit med om en bilolycka. Hennes pappa sa då att inga bilar var trasiga och att de var hela. Här är det bevisligen klart med att Emma har styrts till att minnas. Genom hela förhörskedjan med Emma kan man läsa i förundersökningen och se hur minnet har avsevärt "förstärkts" under besöken från släkt, vänner och poliser. Att bli dömd på så lösa grunder som Christine blev gör att nu kan varje individ bli dömd på att bli utpekad av andra utan att man behöver leda i bevisning trots den utökade teknik som finns att tillgå. Det här fallet har nu tagit två steg i rättsamhället som är oroväckande för rättsäkerheten. Man har helt stjälpt den unika minnesforskning Hans-Åke Christiansson har byggt upp med att ta fram en expert på annat område som Anders Borg som kan minnesbanker. Vi kan översätta detta med att en ekonom kan ekonomiska funktioner inom en bank medan lagerarbetaren på banken vet på viilken hylla olika valörer ligger på. I det här fallet har man också ratat DNA som bevisföring när sådana spår faktiskt finns synliga. Det finns ingen som kan ha utfört de häftiga fysiska aktiviteter som morden har inneburit att utföra och inte lyckats lämna några som helst DNA-spår. Lägg ihop det med Emmas minne om hur gärningspersonen var klädd. Att inte lämna DNA-spår borde ha inneburit i det närmaste hermetisk inneslutning av gärningspersonen. Det spelar ingen roll hur bra man än på att skriva en dom. Den får vara hur välskriven som helst. Tvivlen finns och de är starkare än någonsin i det här fallet. Titta på den välskrivande journalisten Jan Guillou. Hur väl han än skriver så ljuger han när han säger att palestina är en stat.

Jag ser samma sak som denna skribent ser. Att mamman minns bättre och bättre desto mer detaljer hon får under utredningen. Men det spelar ingen roll vad jag eller någon annan tycker. Det är bara att beklaga att man inte kräver bättre bevisning i en mordrättegång.

I väntan på domen

Nu är det fyra veckor tills domen faller. Jag har läst Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT där han förklarar att om Hovrätten kommer fram till att bevisningen är otillräcklig så kommer Christine att försättas på fri fot med omedelbar verkan.

Det blir ingen lätt uppgift för hovrätten att bedöma i målet. Domen kommer också att meddelas först den 16 februari. Och eftersom försvararen inte yrkade att hans klient skulle försättas på fri fot omedelbart, behövde hovrätten inte ta någon ställning i den frågan. Under överläggningstiden aktueliseras ermellertid häktingsfrågan kontinuerligt så tillvida att hovrätten är skyldig att omedelbart försätta CS på fri for om hoverätten under överläggningarna innan domen meddelas skulle finna bevisningen otillräcklig. Det innebär att ju längre tid som förflyter utan att ett sådant beslut meddelas, desto mer talar det för ett fastställande av tingsrättsdomen.

Sven Erik Alhem berömde också Per Ingvar Ekblads slutplädering.

Men sen kom den duktige retorikern och advokaten Per-Ingvar Ekblad in i bilden och förde på ett lysande sätt fram försvarets syn på den samlade bevisningen. Ekblad överglänste lugnt och värdigt sin egen tidigare plädering i tingsrätten.

Beviskraven måste vara väldigt höga i ett mål av denna karaktär trummade Ekblad in. Det räcker inte med en "ymnig flora av bevisning". Det är kvaliteten som räknas. Alltför lång tid har i hovrätten ägnats åt perifiera frågor från åklagarens sida utan att vi nått in till brottsplatsen, tryckte Ekblad kritiskt på. Han ville heller inte vifta undan betydelsen av de vittnesmål han själv vaskat fram ur den så kallade slasken. "Kan vi verkligen utesluta att gärnignsmannen varit någon av de personer dessa vittnen sett?" Skoavtrycket, avsaknaden av mordvapen och brister vad gäller motivbilden var andra förhållanden Ekblad sköt in sig på.

Ekblad nämde också under gårdagen att det här var fyra mot en i rättssalen. Två åklagare och två målsägandebiträden mot den ensamme försvararen.

Det här målet kan sluta hur som helst. Och om Christine döms indikerar det att vem som helst kan dömas till livstids fängelse på indicier och påhittade historier. Vill vi verkligen ha det så i det Svenska samhället?