Christines advokats plädering

Nu har Per-Ingvar Ekblad en sista chans att påpeka lögnerna och bristerna i åtalet.
Mycket av det jag skrivit tidigare här i bloggen finns med i hans slutplädering.

De viktigaste punkterna i hans plädering är
* Inget utpekande
* Ingen DNA-bevisning
* Inget skoavtryck
* Inget mordvapen

Det som Gummesson har försökt att ljuga ihop till ett säkert utpekande är skrämmande. Att det inte finns DNA från Christine på mordplatsen är märklig efter en sådan våldsam händelse. Det är också märkligt att utredarna har struntat att försöka undersöka de faktiska spåren som fanns på brottsplatsen, de två oidentifierade hårstrån som kommer från en okänd kvinna.
Märkligt är också att Christine skulle ha utfört dådet mellan kl 19:10-19:20 och därefter obemärkt tagit tåget från Arboga kl 19:32. Ingen i överhuvudtaget har sett Christine. Varken på brottsplatsen eller på tåget på kvällen den 17/3.

Skoavtrycket som hittats på brottsplatsen beskrivs som liknande en VANS-sula. Liknande är inte samma sak som samma skoavtryck.

I utredningen beskrivs mordvapnet som en hammarliknande föremål, inte säkert att det är en hammare. (Kan vara tex. en kofot som passar bättre ihop med skadorna på mammans huvud)

Vidare så har det inte lagts ner något utredningsarbete på de skumma personerna som ska ha vistats kring brottsplatsen dagarna före morden.

- Saknar det verkligen betydelse att de här personerna har sett märkliga saker och mystiska individer som både på söndagen den 16 mars och på förmiddagen den 17 mars setts i området?, undrar Ekblad.
VLT

Arbogamammans minne är en sak som kommenterats flitigt i media. Kommer hon ihåg eller kommer hon inte ihåg. Minnesexperten säger att hon inte kan komma ihåg, en annan doktor som inte är en minnesexpert säger att hon visst kan komma ihåg. Vem har rätt och vem har fel?
En sak vet alla som följt det här fallet och som läst förundersökningen; att arbogamammans minnesbilder blev klarare och klarare desto längre tid det gick och desto mer information hon fick.


- Sedan kommer den stora katastrofen - Arbogamamman skrivs ut från det skyddade boendet och får information av polisen att en tysk kvinna sitter häktad. Aha? Vem kan det vara? Det kanske är "psykbruden"? Hon får också en beskrivning av mordvapnet, och nu verkar det ske en eskalering när det gäller att komma ihåg.

VLT (från dagens slutplädering)

Åklagarens påstående om att det inte finns utrymme för någon annan gärningsman håller inte heller efersom utredningen riktats enbart mot att fälla Christine. Några andra potentiella gärningsmän har inte utretts.

Det finns ingen rättvisa på denna jord som kan ersätta förlusten av två små barn. Men rättvisa är inte heller att få en kanske oskyldig människa dömd för ett brott som hon kanske inte har begått. Tragiskt nog så kommer sanningen kanske aldrig fram.

Arbogamammans målsägandebiträde pläderar

Fredborg säger att Emma haft gott resultat när det gäller testerna av ansiktsbilder.
Med all respekt för de drabbade men jag måste åter säga att åtalet håller inte och att målsägarbiträdet lägger fram samma lögner som åklagaren.

- Christine Schürrer har varit besatt av NN, hon har gjort flera försök att hålla sig kvar vid NN, rent fysiskt har de bara umgåtts i tre veckor. Trots att det har varit ett flyktigt förhållande kan hon inte acceptera att han gör slut via telefon.

Att Schürrer inte kunnat släppa NN är tydligt, menar Fredborg och radar upp flera exempel:
- Schürrers förnyade kontakter med NN, hennes dagboksanteckningar som gång på gång talar om hur mycket hon saknar honom, hennes uppgifter till hennes hyresvärd om att hon skulle vilja flytta till Arboga, och hennes gamla vän från Tyskland bekräftar att hon mådde dåligt på grund av NN. Även hennes efterforskningar om familjen, bilder på huset, de här sökningar som gjorts på Emmas alias på webben. VLT

Hela tiden upprepas det att Christine skulle ha varit besatt av arbogamammans sambo. Ingenstans skrivs det om det faktum att förälskelsen mellan sambon och Christine var ömsesidig. Att heta mail skickades från båda håll, likaså sms. (detta har redovisats under Hovrättshandlingarna) Sambon har stundtals varit mer intresserad och angelägen att fortsätta förhållandet än vad Christine har varit.

Idag avgörs det

Idag avgörs det om Christine döms eller frias för brottet hon är anklagad för. Jag läste Sven Erik Alhems krönika i dagens VLT och enligt honom så är båda utgången möjliga. Att det blir en fällande dom eller att Christine frias. Det finns ingen mellanting, det blir antingen eller.

Onekligen spännande eftersom utgången kommer att vara den slutgiltiga och bli mycket betydelsefull. Livstid och utvisning eller frikännande dom. Inget mellanalternativ finns. Dramatiken kan inte bli starkare i en svensk rättssal. En sak är säker enligt min uppfattning: Emma Jangestigs gedigna berättelse kommer sannolikt, i motsats till vad tingsrätten gjorde, att tillmätas betydelse av hovrätten. Professor Borgs bedömning kommer nämligen att få ökad tyngd.
Från dagens VLT, pappersupplaga

Som Alhem säger så är det en oerhört spännande rättegångsdag som tagit sin början. Det jag tänker på idag är att två oskyldiga barn har fått sätta till livet i denna vidriga brott men också att kanske en oskyldig människa blir dömd.

Hur utgången än blir så kommer det att finnas frågetecken och diskussionerna kring detta brott är inte slut med att domen faller.

Funderingar kring utredningen

Jag kan inte sluta tänka på skadorna på Emma. Bilderna från FUP sitter nu på min näthinna och jag får inte allting gå ihop. Emmas skador är mer ytliga än barnens skador men det beror troligen på att barn är mindre och mer sårbara. Men att åklagaren är så tvärsäker på att det är en hammare som är mordvapnet och det vapnet som orsakats Emmas skador känns inte så självklart för mig när jag ser bilderna på Emmas skador.
Desto längre jag funderar desto mer börjar det luta åt att det kan vara en mindre kofot som är vapnet och inte en hammare.

När man tittar på de avlånga böjda skadorna på den lilla infällda bilden och jämför med kofotens böjda del stämmer det ganska bra överens. Jag förstår inte hur en hammare kan åstadkomma de skadorna. Den rundade delen av en hammare i den storleken som tros ha använts har en diameter på ca 3 cm. Om man slår med en hammare på en klotformad yta som en huvud är borde skadorna inte se ut som de i bilden. Eftersom skallen inte har krossats så borde hammaren ha glidit med vävnaden och inte ge så skarpa bågformade skador. Och om hammaren skulle ha orsakat de bågformade skadorna skulle kurvan inte vara så stor. Hammarens runda del är också rundad i kanterna, där finns inga vassa delar som i "böjet" på en kofot.

Om man tittar på kofoten så finns det skarpa ytor även på den böjda delen och därför känns det mer naturligt att en kofot har orsakat de skadorna som finns i den lilla bilden. Många av skadorna är också raka och i en kofot finns många raka vassa ytor. I en kofot finns också en klodel som är rak och inte böjd som i en hammare. ( I en hammare är klodelen kraftigt böjd och det känns inte helt naturligt för mig att hammaren skulle ha orsakat alla skadorna.)

Nu är inte jag någon specialist utan använder bara sunt förnuft och har testat lite på olika saker med min hammare och kofot och har dragit min slutsats från mina "tester".

Det känns frustrerande att polisen har granskat ärendet med ett enda möjliga mordvapen. Varför inte försöka angripa problemet med alternativa vapen och därmed kanske också öka chansen att lösa brottet.

Ett intressant inlägg från Flashback

Jag tycker att PIE i en sammanhängande försvarskedja borde ta upp:

1. Två hårstrån från okänd kvinna som återfanns på en av mordplatsens hallmattor.

2. Okänt fingeravtryck på nedre delen av trappräcket i hallen.

3. Okänd, mystisk kvinna som sökte kontakt med EJ på konserthuset i Västerås dagen före mordet. Kvinnan pratade dålig engelska (Tilläggsprot., s. 642):

Spoiler:

Citat:

En kvinna kom fram till Emma. Hon hade långt mörkt hår och en keps eller som en basker nerdragen ända till ögonen och Emmas första tanke var hur kan människan se något för Emma såg inte hennes ögon. Kvinnan började prata engelska med Emma som inte kan prata engelska på det sättet som kvinnan gjorde och hon såg att Emma letade efter Max. Kvinnan sa, din son, eller, han är på toaletten. Max kom springande och Emma tackade så mycket. Kvinnan sa vilken söt, eller, vilken söt dotter. Strax därefter kom Togge och han måste ha mött henne i trappen. Emma tillfrågas om hon kan beskriva kvinnan så detaljerat hon kan. Det mesta Emma kommer ihåg är att hon hade ganska långt, kanske inte jättelångt men hon hade sitt hår framåt i alla fall. Det kan ha varit lite lockigt och kepsen nerdragen. Hon vet inte hur rösten lät men blev förvånad och fann sig i att prata engelska trots att hon inte är bra på språk. Vad Emma minns så pratade inte kvinnan så bra engelska. Det kvinnan hade på huvudet är inte en basker, det ser mer ut som en keps. Den är i tyg med en liten skärm. Det var mycket tyg. Emma minns inte kvinnans utseende för övrigt. Åldern tror Emma kan var trettio eller yngre.

4. E:s minne av en kvinna stående på tredje trappsteget i trappan upp till övervåningen (Tilläggsprot., s. 643):

Spoiler:

Citat:

På fråga om det är något ytterligare som Emma vill ta upp svarade hon att hon alltid har uppfattat det som en kvinna, hela tiden. Hon har aldrig tvivlat. Känslan och kroppsminnet säger att det är en kvinna. Redan på sjukhuset såg Emma en kvinna framför sig stå på tredje trappsteget i hennes hall. Emma vet inte varför men hon står vid ytterdörren och kvinnan står på tredje trappsteget och tittar på Emma. Hon kan inte säga att det är ett minne men därför är hon säker på att det är en kvinna. Det är trappen som går till husets övervåning.

5. Vittnet BL:s iakttagelser av en ev. tysktalande kvinna som han i samband med hundrastning stött på c:a en månad före morden (FUP, s. 1029ff):

Spoiler:

Citat:

/.../ Lundgren ombeds beskriva om det var något speciellt med kvinnans sätt att gå, men inte som han kan erinra sig. Det var ingen vaggande gång eller något liknande. Däremot så gick hon som Lundgren, lite hopsjunken, som hon hade tungt, som hon gick och grubblade eller funderade på något. Det var ingen motionär som han ofta brukar möta, som går med spänstiga steg, utan hon gick sakta, hopsjunken, precis som sinnet var tungt. Lundgren har efteråt funderat mycket, när det blev aktuellt med den tyska kvinnan och han tyckte att hon inte stämde in bland de vanliga som promenerade i området. Han säger att han inte sett kvinnan på platsen eller på något annat ställe i Arboga, varken före eller efter händelsen. Bertil Lundgren tillfrågas om han sett bilder på den tyska kvinnan som är misstänkt i polisutredningen för dubbelmordet och mordförsöket i Arboga, den kvinna som nu sitter gripen i Tyskland. Han säger att han redan samma kväll, på långfredagen när det fördes på tal, mötet med den tyska kvinnan, så hade Tommy Strand tagit fram några bilder på Internet, på kvinnan. Det var ansiktsbilder. Vad det var för typ av bilder vet inte Lundgren. Han tror att de förmodligen plockats från Flashback. När han sett ansiktsbilderna så kunde han inte känna igen den kvinna så som den som han mötte på skogspartiet tidigare i år.

6. CS:s iakttagelser av T:s reaktioner (FUP, s. 1532ff):

Spoiler:

Citat:

/.../ När han hämtade mig i december från flygplatsen… Var han också förvirrad. Jag frågade vad som var anledningen till det. Han sa att han fått ett samtal från det förflutna. /…/

7. Avsaknaden av rekonstruktion inför övervakningskameran.

8. Att vallningen borde ha genomförts till fots så att CS getts möjlighet att i rätt hastighet närma sig målet Halvardsborg.

9. CS:s mobilhantering under den kritiska tiden - vilken klart utvisar att hon inte gjort minsta ansats att försöka dölja sina förehavanden.

10. Att CS inte heller har försökt undanhålla sina dagboksanteckningar.

11. Att CS berättade en historia om en hammare för sin vän vid framkomsten till Tyskland - vilket hon med stor sannolikhet inte skulle ha gjort om hon varit skyldig till brottet. Vännen har också berättat att CS uppträtt precis som vanligt.

12. CS:s omvittnade slarv och allmänna strulighet vad betr. såväl klädespersedlar som försvunna plånböcker.

13. Att TH:s utsagor bekräftar att han aldrig upplevt något hot från CS:s sida; än mindre kunnat tänka sig att hon skulle vara kapabel att skada någon - annan än sig själv, vilket hennes självmordsförsök bekräftar.

14. PIE kan säkert hitta fler punkter som talar för att CS är oskyldig till det hemska dådet.

Förundersökningen

Jag har ju läst förundersökningen under flera månader och det finns många frågor som jag undrar över. Ska ta upp några av frågorna här.

Tiden har varit väldigt knapp för vilken gärningsman som helst att utföra dådet. Allting måste ha skett mellan kl. 19:10 - 19:19. Man vet inte heller med säkerhet vilken tid sambon har kommit hem eftersom hans tid för hemkomst baseras på polisens testkörningar.

På vilka grunder avskriver polisen sambon som eventuell gärningsman under de första minuterna de är på plats?

Varför är inte sambons alla kläder analyserade av SKL?

Vad är det för blodig papperstuss som finns i sambons jackficka och som inte blivit analyserad av SKL?

Hur har det så kallade skospåret kommit till? När man tittar på bilderna från hallen innan polisen har framkallat skoavtrycken ser man ingenting med blotta ögat, skoavtrycken har framkallats med ämnet aminosvart. Dessutom ligger det en telefonsladd på den platsen där skoavtrycken hittades så om någon har trampat precis där där spåren hittades borde det synas avtryck även efter telefonsladden. Trots det är skoavtrycken hela.

Polisen är helt säker på att gärningsmannen har kommit genom ytterdörren. I tidiga förhör berättar Emma om något minne att den lille sonen har sagt att det står någon vid altandörren på baksidan av huset. Emma minns inte om hon har öppnat den dörren.

Hur kommer det sig att det finns ganska mycket blod från dottern på Emmas byxor? Polisens teori är ju att Emma har blivit nedslagen först och barnen hittades en bit från henne och enligt FUP går inte blodstänken från dottern mot Emmas håll.

Jag har inte kunnat titta på bilderna på barnen men har tittat lite på Emmas skador. De halvmåneformade såren på sidan av huvudet ser ut att ha orsakats av sidan av en kofot och inte av hammare. En hammare i den storleken som polisen tror har använts väger närmare ett kilo. Med andra ord det behövs mycket kraft att orka slå många slag med en sådan. En kofot i den storleken som passar med skadornas storlek väger lite under ett halvt kilo.
Kan det ha varit en person som var ute efter att göra inbrott som släpptes in via altandörren av Emma eller sonen?
---

Det var lite av det jag kom ihåg nu, det finns flera detaljer som känns lite märkliga i utredningen. Att polisen har haft tunnelseende sedan början av utredningen är väldigt tråkigt om det visar sig att Christine inte är gärningsmannen.

Enkelriktad utredning

Eftersom Christine blev misstänkt i tidigt skede har polisen inte haft andra misstänkta och den omfattande förundersökningen på nästan 3000 sidor handlar enbart om Christine. Det finns även en sk. slask på ca 1000 sidor som ska innehålla material som inte är relevant i ärendet. (eller som polis och åklagare har bestämt att det inte ska vara relevant.)

Under hovrättshandlingarna har det framkommit att material som kan tala för Christines fördel har undanhållits. Endast de delarna av utredningen som talar mot henne har tagits med.
Det känns lite som att Frieda Gummesson vill vinna detta mål till vilket pris som helst.

Alla polisens och åklagarens missar under resans gång är anmärkningsvärda. Tingsrättsförhandlingarna liknade mest cirkus med jäviga nämndemän.
Hovrättsförhandlingarna stampar nästan stilla i åklagarnas jakt på svaret på frågan "har Christine fött ett barn eller inte". Det känns inte som att rättegången går framåt.

Undra hur polisen hade agerat om inte Christine hade varit misstänkt? Om hon inte fanns.
Hade pappan till barnen gjorts i rätten till en syndabock och mördare? Hade sambon och andra personer i Emmas närhet granskats hårdare? Det får vi förmodligen aldrig veta.

Även om Cristine skulle dömas i Hovrätten finns det för många frågor. Är hon verkligen skyldig eller går den riktiga mördaren fortfarande fri?

Christine i media

Det skrivs spaltmeter i media om rättegången mot Christine Schuerrer. Under feta och säljande rubriker målas hon ut som ett skrattande galen monster. Hon var dömd redan innan rättegången i Tingsrätten hade kommit med sin dom. Och likadant är det nu igen när fallet är uppe i Hovrätten.

Det finns inget hejd på vad tidningarna skriver. Det citeras fel från rättegången. Olika tidningar rapporterar ibland så olika så man kan inte tro att de refererar samma rättegång. Kanske pickar någon rätt vid något tillfälle, det sägs ju att "även en blind höna kan hitta ett frö".

Här tänker jag skriva om det som talar för Christine och kritisera de metoder som media använder när de förvandlar sina lögner till säljande rubriker. Media rapporterar ju väldigt ensidigt om fallet och rättegångarna och jag känner att om jag skulle sitta i samma sits som Christine sitter nu så skulle jag vara glad om någon förde "min talan". Det är fruktansvärt sorgligt att media har så stor frihet att publicera vilka lögner som helst som sanningar.
Jag vet att det inte finns mycket positivt skrivet om Christine och jag vet att jag blir hatad av minst halva Sverige men jag kan inte längre sitta tyst.

Jag har ingen att prata med om mina tankar och ändå tror jag att det finns flera än jag som tvivlar på Christines skuld samt på att hon inte får en rättvis rättegång.

Jag ska också skriva på min syn om utredningen. Jag har haft tillgång till FUP (förundersökningsprotokollet) sedan flera månader tillbaka och har läst i den dagligen. Jag tycker att utredningen är uselt skött från polisens sida. Jag vet inte om det är åklagaren Frieda Gummesson som har styrt utredningen åt ett håll eller om det är polisen som fått tunnelseende.

Det finns bloggar och forum på nätet som dagligen skriver om detta fall. Ett av forumen heter Flashback. Jag har läst där till och från den dagen tragedin inträffade men det känns tungt att läsa alla osanningar som medlemmarna på flashback gör till sina egna sanningar. Om någon vågar gå emot strömmen blir den personen idiotförklarad i flera inlägg framåt. Det har förekommit hot och trakasserier mot oliktänkande och jag har valt att inte själv vara aktiv på det forumet på annat sätt än bara läsa vad som skriv där. Här kan man hitta flera trådar på tusentals sidor där ämnet tuggas i det oändliga.

Jag är inte personligen övertygad om Christines skuld. Jag är inte heller 100% säker på hennes oskuld. Ändå känns det rätt att försöka göra Christines röst hörd i mediabruset. Alla verkar glömma att det finns en möjlighet att hon är oskyldig.
----------

Jag är fruktansvärt ledsen att två oskyldiga barn fick sätta till livet i denna tragiska händelse.